Lateralt tänkande och immateriellt värde

Förutom att karln är fullkomligt galen så är han oerhört briljant.

Heineken lyckas göra gerilla viral. Jävligt viral.

När det här buzzades på Twitter senaste dagarna kände jag att ”yeah ok – en bra stunt men vad då?” och onekligen kände Dr Spinn ungefär samma sak. Jag gillar dock gerilla som tanke eftersom det är något som händer vars framgång är sammankopplat med såväl traditionella förtjänade media: eller trad-pr om ni så vill respektive idag också med sociala medier (digital pr). Om det inte är tillräckligt bra, om det inte flyger så är det ingen som skickar det vidare.

Heineken – well; problemet för mig är att deras utseende gör att jag tänker Carlsberg och när det gäller ölreklam så brukar det mesta kännas väldigt strömlinjeformat. Samtidigt har Heineken något som inte andra har: ett arv av att våga göra reklam i flera dimensioner. The Closet är skön:

Den här follow-upen på deras Walk in fridge är roande.

Nåväl. Till den omtalade gerillakampanjen. Vad gör den så bra:

• Den bygger på fördomar – sport som inte så finkultur kontra finkultur – och igenkänning. Och emotion: genom att man kan känna med såväl pojkvännerna som blir tvungna att gå med på en högkulturell tillställning, med studenterna som inte kan säga emot sin lärare eller journalisten som måste gå och recensera en konsert istället för att se en av årets bästa matcher.
• De har jobbat länge med den. Upplägget kräver förberedelser och att hitta rätt personer att använda utan att någon av de som ska bli lurade kommer på det. Det är en secret op i militärklass. De har lyckats få tv att lira med dem till och med.
• De har sett till att den upplevs hela vägen – det är verkligen en konsert, det är biljetter, det är traditionell reklam innan, det är en riktig stråkkvartett, det är hyperpretto-videokonst.
• Avslöjandet är sjukt snyggt och integrerat med själva stunten.
• Resultatet visar på hur en bra idé kan lyfta och få egna vingar.

Kolla själva:

Heineken ?taly Activation from Kreatif360 on Vimeo.

Det jag gillar är också att det inte är elakt någonstans. Det handlar ändå rätt mycket om kärlek och rädslan för att förlora – snubbarna som valde att göra som flickvännen sa gör det självklart av kärlek, journalisterna av kärlek till sitt jobb osv samtidigt som det handlar om att välja något ”smärtsamt” för att inte förlora. Lite som fotbollen sägs vara i sin själ. Kärlek och rädslan att förlora.

Grattis JWT Italy. Grattis Heineken.

Det enda jag undrar över: fick snubbarna i teatersalongen också några öl att suga på under matchen? :)

Uppdatering: @pellet har också skrivit om kampanjen och tar också upp IKEAs Paris-kampanj.

Orgasmfilmer är inget nytt

Studio Total skrattar hela vägen till banken efter alla mer eller mindre märkliga stunts de gjort under senaste halvåret. Arvikafestivalens ”orgasmfilm” har fått uppmärksamhet i hela världen. Det är bra reklam. Om man lyckas skapa uppmärksamhet och konvertera det till sälj så är det en succé.

Men kom inte dragande med att det skulle vara någon unik idé. Att det är på riktigt – vem bryr sig? Det är inte första gången det görs. För börjar man gräva lite så kan vi via Adlands fantastiska reklamarkiv hitta reklam som använt samma idé förut. Liksom att Beautiful Agony är en sorts konstinstallation, ett användargenererat erotiskt konstverk som pågår och gjort det sedan 2004.

Och sen det här med sanningen. Jag tycker nog att det finns gränser för hur mycket man kan slira på densamma. Särskilt när det gäller att utnyttja sociala medier och köra under radarn. Att säga att kanalerna nekat till filmerna, man uttalar att man ska gå regionalt – och sedan förklarar TV4 att de inte fått frågan är ett smärre misstag…

Uppdatering: Som sagt… nytt är det inte. Nyskapande? Yeah right…

Bästa reklam under 00-talet

Det här är svårt, insåg jag när jag började kolla genom alla listor. Min gamla reklamfilmskärlek poppade upp och jag började att formulera en mängd listor över bästa kampanjer och reklam. Jag började skriva om reklam 2003 på Researcher och delar min kärlek till reklamfilm med Åsk och andra.

I december har det skapats listor över den bästa reklamen (Adweek har dedikerat en hel sajt till det: Best of 2000) det senaste decenniet och alla håller på att slå knut på sig själva samtidigt som det är ganska få som sätter något annat än de förväntade.

Själv menar jag att det bara egentligen finns en enda kampanj som totalt stått ut mot alla andra:

Subservient Chicken

För visst är Nike+ viktig – men den förändrade inte marknadsföringen. Självklart är Cadbury Gorillan rolig. Men det var normal reklam med en twist. Sony Bravia Balls utnyttjade vår nya önskan om att få veta mer och skapade ”bakom scenen”-buzz (och gjorde José Gonzales känd) men det var inte samma ”wow”-effekt.

Crispin, Porter + Bogusky plockade upp alla delar som pratats om under några år och petade in det i en skum, lo-fi-filmad interaktiv kampanjsajt som blev genomslaget för viral marknadsföring och omskapade tänkandet runt vad digital marknadsföring kan vara: inte en digital version av printannonser eller en nätbaserad folder – utan något helt eget.

Andra listor:

• Ad Age
• Adweek Non SB and SB liksom bästa kampanjen
• Globe And Mail

Ps. Man kan lugnt säga att W+K London onekligen tar hem en storslam.

Lång reklamfilm vinner på längden och tvären

Ok. Jag har växlat över till mer PR. Jag jobbar med planning för konversationsmarknadsföring och digital pr.

Men jag är reklamare också. Och när jag ser en sån film som BBH har gjort för Johnnie Walker så klappar reklamarhjärtat extra mycket:

Självklart finns den hos Adland. Ett bevis på att Åsks envishet om att inte bara lägga upp saker på YouTube, att fråga om lov faktiskt betalar sig. Filmen finns också hos Adfreak.

Våra svenska husorgan kör gratisversionen – och då blir det lite tokigt: hos Resumé ser det ut så här:

Uploaded with plasq‘s Skitch!

Filmen är fantastisk – den berättar historien, den är egentligen fullkomligt omöjlig: en sorts filmatisering av vad som brukar stå under ”Historia” på hemsidor och sällan läsas av någon. Det här är varumärkesreklam, en portal in mot framtiden genom att sätta grunden. Den bör vinna i Cannes nästa år: allt annat är konstigt.

Läs också intervjun med regissören.

Uppdatering 091104: Dan Landin skriver om filmen och har en del andra aspekter på den. Inte helt fel de heller.