”Hur många personer från sociala medier är här?”
Frågan kom i den avslutande keynoten med Sahar El Nahadi som pratade om hur egyptiska medier lärt egyptier att bli mediekritiska genom att luras, ljuga och bedra. ”Vadå från sociala medier” tänkte jag – ”alla är väl från sociala medier?” Men insåg i efterhand att i hennes verklighet är sociala medier en reell plattform för rapportering mm. Precis som när det gäller mobil utveckling så ser vi en helt nydanande användning av det digitala bland aktivister och fri media i länder där media annars styrs av staten. Hur kan vi lära oss av det?
Jag har precis vaknat i min sovvagn, landar inom kort på Stockholms Central efter två dagar med mängder av input, nya idéer, andra idéer och möten. Det har varit fantastiska dagar på The Conference i Malmö.
Det är än så länge för många saker som inte går att sammanfatta utan som måste få mogna. Mitt mål med att åka var att få nya infallsvinklar och det fick jag.
Men några punkter vill jag ge vidare – buzzwords eller återkommande bullet points som jag redan börjat att bearbeta. Generellt är det inget nytt på himlen vilket i sig själv stämmer till eftertanke.
- Collaboration. Ja, samarbete. Att skapa saker tillsammans. Extremt viktigt. Men ack så svårt i en tid där varje individ är mer och mer en egen expert. Om meritokrati styr mycket mer än de traditionella hierarkiska systemen så blir samarbete en ny form av nätverkande men fortfarande bygger det på hierarkierna runt vem som har pengar, vem som har teknologin och vem som har idén. Värdet på de ingående parametrarna bestäms dock dynamiskt. Oavsett om du ska bygga en tjänst, en satellit eller ett event så innebär kollaboration alltid faran att avhända sig något värde. Samtidigt är både molnet och crowden viktiga pusselbitar i det Internet som nu byggs upp.
- Teknologi. Vad är hönan och vad är ägget? Är det idén eller är det tekniken som skapar affärsmöjligheterna? Vi kommer närmare en tid där den frågan faktiskt är mycket relevant: lika ofta som vi ser startups som ”hey, det finns ett behov – låt oss fixa det. Finns det någon teknik som vi kan använda?” så ser vi tjänster som snarare handlar om ”hey, det finns en cool teknologi – har vi något behov som det kan fylla?”. Två spår känns relevanta när det gäller teknologi: att det analoga/fysiska kopplas ihop med det digitala och att konstnärer idag likaväl kan använda processorer som både duk och pensel. Genom språnget över gapet mellan det fysiska och det digitala, genom att skapa något som till synes är galet byggs ett nytt tekniskt paradigmskifte.
- Ingen idé att söka upp kunderna – låt dem söka sig till dig. Jag är skeptisk till det som en generell idé. I grunden handlar det om att skapa ”trust” (mer om det längre ner) – lite ”do good shit” vilket kommer leda till att kunden hittar dig. Problemet är att den organiska växten för de flesta går för långsamt. Det är fortfarande extremt viktigt att kunna skapa ambassadörer, att bygga digital pr och självklart skapa ett brett digitalt fotspår i sökmotorer såväl som i rekommendationer. Egentligen visar sociala webben en sorts tredje väg när det kommer till digital marknadsföring: lika lite som man kan köpa sig bäst konvertering så kan man vänta in att ens egna medier ska skapa nya kunder eller att det endast går att skala en affär med en handfull ambassadörer och nischade digitala influencers. Integration, fasvis använda alla delar av mediaverktygslådan behövs fortfarande.
- Access är viktigare än att äga produkten. Egentligen själva algoritmen runt såväl Spotify, Airbnb, Bambuser men också i de nya tjänster där man köper prenumeration på en bil, på en butler eller på program (SaaS är här på riktigt). Att utnyttja API-er för att skapa något nytt, något användbart är minst lika viktigt som att skapa unik data. Men det är tillgången till datan som är det viktiga – inte att ha (full) kontroll över den – äga den. Det är ett paradigmskifte som heter duga. Avsaknaden av andra modeller, där ägandet av data på traditionellt sätt är vid handen, gör att det här blir viktigt. Samtidigt skapar det också frågan: vad är produkten och vad är datan? Frågan är hur långt man kan driva en access-strategi. Vad är vi beredda att sälja vår personliga data för? Kan vi tänka oss att ha access till våra egna liv men avhända oss ägandet av detsamma?
- Trust marketing. Om vi de senaste åren pratat mycket teknik (ok, det pratades mycket teknologi men inte teknik) så är vi nu på väg mot att prata varumärken. För varumärken måste bygga på förtroende, trygghet samtidigt som de aldrig kan bygga på att appellera till vad konsumenten är utan snarare vad hon/han vill vara. Den fina balansgången som är brand management när den fungerar.
- Företagets/tjänstens ekosystem. Från att vi pratat produkt eller tjänst så är nu tanken om ekosystem på väg in i flera olika segment från att mer eller mindre varit unikt för IT-branschen. Att se att ens data inte kan leva utan att fler utnyttjar den, att samarbeten måste till för att kunna skapa mer värden respektive att brand extension är ett måste men då in i nya relaterad tjänster till själva huvuderbjudandet. Ett ekosystem innebär därmed också att varumärket måste bli mycket mer dynamiskt och balansera mellan konsistens i sin brand story och dynamiken i sina operativa värden.
- Skärmarna. Får bli en sorts sammanbindning av de många exempel på hur det digitala dels får låna metaforik från det analoga (fortfarande) men fr a hur det digitala tar sig in i det fysiska rummet. Allt från att vi diskuterar skärmar i det offentliga rummet som användaren kan interagera med till att fundera över Internet of things som reella effektiv teknologi för att lösa problem. Vårt beroende av tillgång till uppkopplade skärmar ökar hela tiden: självklart ett problem då vi inte alltid kan se att det är ”bra” för vår koncentration och vårt fokus, men det är samtidigt en utmaning för affärsmodeller, företagsmodeller och arbetsprocesser att skapa innehåll som inte tar över skärmarna men som skapar behovstillfredsställelse hos individen. Om allt är en skärm får vi ett av världens starkaste vapen – och är man stark måste man vara snäll.
Fortfarande är det frapperande att vi saknar vettiga modeller för att kapitalisera på digitalt content. Även om vi arbetar med multipla inkomstströmmar, även om man hittar freemium/premium-modeller så är konverteringen skrämmande låg. Ibland undrar jag om vi helt enkelt lyckats att gömma undan det problemet genom att maskera det med det svåröverskådliga ”ROI”-begreppet. En av de mest lärorika sessions i det, även om det inte var meningen egentligen, var nog @nikolaj som gjorde en crash course i vad VCs tittar på för att investera i ett företag.
The Conference är en fantastisk konferens i en fantastisk venue (Slagthuset) med nästan 1000 personer. Keynotesen var väl curaterade och många break out sessions lärorika, tänkvärda, showiga och ibland lite omskakande. Men en del var tyvärr fortfarande inifrån och ut: om du kommer från ett företag och ska prata under ämnet ”Making money…” eller något annat: det är inte en företagspresentation vi vill höra utan era kunskaper, erfarenheter och idéer. Att göra den vanliga ”det här är vi och så här är vår affärsidé” är lite att pissa på både arrangör men inte minst på publiken som valt att komma på just din session för att få lite food for thought.
Vardagen knackar på. En konferens är inget utan att de tankar som väcks omskapas till handling och aktivitet för mina kunder, för samhället. Det är kanske det man måste förstå i den första keynotens ansats att ”vi vann”: även om vinnaren skriver historien så innebär det ett gigantiskt ansvar och en stor utmaning. Om nördarna vann, om det digitala nu är realia så måste vi välja att fortsätta att utveckla, samtala, utbilda, leda, vägvisa för att det som vi vunnit inte bara ska bli sand.
Kolla allting i efterhand här.