Path är för dina 150 närmaste onlinevänner

Det dyker ständigt upp nya nätverk och runt omkring vissa grupper av människor börjar nu Path att spridas. Path har funnits rätt länge (Micke tipsade om det redan i november förra året och jag skaffade det i början av december 2010) men det är först i och med deras nya version som det börjar bli riktigt intressant och just nu växer det rejält genom att vissa early adopters börjat att använda det mer aktivt (däribland jag :)). Path är också ett exempel på hur framtidens komplementära nätverk kan komma att se ut – när Facebook blir internet och Twitter vårt nyhetsflöde.

Path is the modern journal for the modern age. Welcome to the mobile era, welcome to Path.

Path är en dagbok som du delar med dina 150 närmaste vänner (först var det endast 50 vänner) vilket bygger på Dunbars teori om att en människa bara kan relatera till max 150 individer. Path har ett snyggt och ”slickt” gränssnitt där du berättar när du är vaken eller sover, var du är med vem, vilken musik du lyssnar på (jag tror det bygger dels på någon databas och din iTunes men det har jag ännu inte luskat ut), vad du gör och du kan dela bilder och filmer som du har eller tar i din mobiltelefon – och allt kan göras snyggt med ett gäng filter – varav vissa behöver du köpa.

Det är begränsat och totalt annorlunda även om du känner igen många delar från andra nätverk. Taggning av platser och vänner känner du igen från Facebook liksom att Path i princip bygger på samma tanke som Facebooks tidslinje – och du har ett flöde av vad dina vänner gör precis som nyhetsflödet, bildhantering känns igen från Instagram etc. Allt du gör är frivilligt delbart på Facebook, Twitter och Foursquare.

Det är en av flera tjänster som först och främst är mobila – de bygger hela sin idé runt att vi använder vår mobil till att vara sociala – och att vi hela tiden vill berätta vad vi gör. Det kanske inte gäller alla men ju fler som vänjer sig vid att använda Facebook desto mer intressant kommer dessa nätverk att bli. Om Path i grunden styr väldigt mycket mot att berätta sin story, sin dagbok för ett antal utvalda vänner så är Instagram ett mer Twitterliknande nätverk som bygger på att man berättar sin vardag med hjälp av bilder. Om Facebook handlar om att prata med en större krets av personer, dela med sig av sin uppfattning om omvärlden via länkar och sina statusuppdateringar, Google+ handlar mycket om att diskutera sakfrågor och kanske nytta medan Twitter än mer bygger på realtidsuppfattningar och -tyckanden så lägger sig dessa nätverk lite mer isolerat och mer privat. Kanske är det för en målgrupp som är Facebooktrött eller som känner att man vill ha ett mer privat och isolerat nätverk som komplement till de mer öppna – och att begränsningen på 150 personer innebär en möjlighet både att vara mer personlig – och skapa närmare relationer med de man väljer att följa.

Om man gör en linje där ena änden är introversion och den andra extroversion så hamnar Path i den introverta delen med Facebook, Google+ och slutligen Twitter mot den extroverta änden. 

Det känns lite exklusivt att bli vän på Path och även om det är en rejäl sk ”walled garden” så kan det kännas som ett visst behov av att få vara mer introvert. Nyttan ligger i det – och vad begränsningen av antal möjliga vänner gör i vårt huvud när det gäller att välja vad vi delar. Det är möjligt att se allt – och via Path filtrera vad man vill ska ses även av Facebook och Twitter.

Bland annat så fungerar inte länkar i Path vilket innebär att det som är centralt är vad du gör och tänker – inte som ett ytterligare kurateringsverktyg av länkar från Internet.

Samtidigt är frågan hur många sociala nätverk vi kan orka med. Jag tittade genom gamla Jaikutrådar och insåg hur många olika nätverk som redan finns och inte används, eller som försvunnit: Plurk, Pownce, Orkut… Helt enkelt så behöver ett nätverk hitta otillfredsställda behov hos användaren och kopplas mot de stora nätverk som överlevde. Path kan ha hittat den nischen vi får helt enkelt se.

Företagen då? Path har ingen egentlig funktion för företag att vare sig hitta eller annonsera. Nätverket verkar mer bygga på att man kan köpa mervärden som användare. Hur det kommer att utvecklas om Path växer vet vi inte men generellt så bygger det på en funktion där företag och varumärken har mycket lite att hämta – att skriva en digital dagbok med hjälp av bilder, ljud och text.

Framtiden för Path och liknande nätverk? De siktar inte att försöka döda Facebook eller Twitter utan väljer den smarta vägen att bli ett komplement och koppla ihop sig med nätverken. De har valt att visserligen begränsa användaren men ändå sätta användaren i full kontroll av sitt innehåll (Path har inte vad jag sett något öppet API där man kan plocka ut innehåll och bygga tredjepartsapplikationer). Så jag tror att nya nätverk kan komma att överleva men som mycket mer nischade nätverk – och att hitta ett behov som man kan tillfredsställa hos några i en stor målgrupp. Det är idag den möjlighet man har när det gäller att bygga nätverk: antingen att det handlar om hög grad av lokal anpassning eller intressegemenskap – eller att ge användaren full kontroll över att bygga sin egen vänkrets.