Redan för fyra månader sedan dök ett rykte om Google Circles upp och jag skrev om det då. Google förnekade att de höll på att lansera ett socialt nätverk då. Nu vet vi att de redan då byggde på något och nu vet vi vad det blev: Google +. Det är en plattform som är snabb, smart byggd på senaste standarder (HTML5 och CCS3 för att bara ta några) liksom utnyttjar Googles redan befintliga tjänster i viss mån.
Google+ är redan stort
Jag kommer inte i den här postningen gå igenom funktionaliteten. Läs exempelvis Mashables Guide till Google+ eller Huffington Posts 15 tips för nybörjare. Samtidigt ska man komma ihåg att Google menar att Google+ är en field trial dvs en tidig beta. Det är dock i mina och många andras ögon en rejäl bullshit för att få igång den virala loopen. Vilket de lyckats med. Det var länge sedan det var en sån stark buzz runt en ny tjänst och dess impact utifrån den snabba och starka hypen skapas en känsla av att tjänsten är starkare än den är. Redan efter snart tre veckor är det närmare 20 miljoner konton registrerade och med en rejäl trafik bara på några få dagar. Det är starkt, men kanske inte så oväntat. Att Google också väljer att köra med crowdsourcad utveckling – lyssna in sina användare är positivt.
Dock – Google må vara stort på kort tid men gentemot de som många ser som deras konkurrenter är de en liten plutt:
(japp den lilla svarta pricken är Google+-användare)
Det man ska tänka in är att det vore konstigt om det inte blev en våldsam buzz när Google väljer att gå head to head med både Facebook, Twitter och alla andra sociala nätverk. Buzzen kommer att avta och då gäller det för Google att ha saker att komma med. De tidiga siffrorna visar inte att vare sig Twitter eller Facebook verkar tagit skada av Google+ – det handlar om en försvinnande liten andel som valt att flytta: snarare adderas Google+ som ännu ett nätverk.
Jag har medvetet valt att ligga lite lågt med att skriva om plattformen för att få chansen att pröva den, se vart det tar vägen och därmed bättre kunna analysera vad Google+ handlar om. Att tidigt säga vad det blir känns prekärt. Det finns oerhört många som uppenbart fått möjlighet att bli riktiga Googleheads (jmf med Deadheads) och samtidigt visar det att många ogillar Facebook. Samtidigt är det många som är fundersamma över om Google verkligen skapar något av värde. Vill någon ha ännu ett nytt socialt nätverk? Samtidigt – det var så Altavista tänkte i sök, Rocketmail när det gällde mail etc. Eller så handlar det om att skapa ett så pass stort ”hot” mot befintliga nätverk att de känner sig tvingade att öppna upp sina API-er för andra tjänster (och därmed söktjänster):
clear to me that for at least some of Plus’s leadership the goal is not to win social networking outright, or to kill any competitors, but to disrupt the social networking economy with a big enough, good enough and popular enough service that the walled gardens (Facebook in particular) are forced to open up interoperability enough that their users can communicate with the significant enough number of people in their lives that use a different social network.
Det teknokratiska DNA
Själv ser jag problemet för Google att ofta verkar börja i fel ände: deras DNA ligger i tekniken, algoritmerna snarare än det sociala och konversationerna. När Facebook rent tekniskt många gånger känns gammalt och märkligt så kan man inte låta bli att se att de förstår hur en social graf kan utvecklas och ges framgång.
Google+ kan vara för lite och försent och det är lätt att känna att företaget helt enkelt byggt en ”me too”-tjänst. Jag kan delvis hålla med: det finns få saker som är så omvälvande och som har en helt unik funktion för socialt nätverkande. Det är tekniskt outstanding gentemot eventuella konkurrenter men det är idag ingen större usp. I diskussioner om Google+ (oftast på Google+ så klart – metavarningen är gigantisk) så kommer det ofta fram fördelar som enkelt går att hitta hos konkurrenterna. Självklart är Hangout-funktionen riktigt intressant, som en utveckling av videokonferenser och Huddle har tagits emot positivt. Den sömlösa sammankopplingen med Picasa liksom att man snabbt (trots att Google+ fungerar utmärkt redan i mobila browsern) fick klart med en Iphone-app bäddar för framgång. Den tidigare lanserade +1-knappen blev lite mer förståelig, men även om den används i stor utsträckning så ligger de långt efter Facebooks Like-knapp.
Räkna inte ut Google+. Ännu.
Jag tänker inte på nåt sätt skriva av Google+ som ännu ett av deras misslyckade projekt. Google är ett av de starkaste varumärken vi har i världen som valt att fokuserat skapa ett modernt socialt nätverk, och det alltid en viss rastlöshet inom webben och om den rastlösheten synkas med att lansera en ny tjänst kan den tjänsten lyckas. Timingen för Google+ kan vara både den sämsta tänkbara eller perfekt – det är sommar och samtidigt visar inte några siffror att Internetanvändandet går ner under sommaren – och fler och fler använder Androidtelefoner som mobila datadevices. Plus att man har mer tid att mecka med nya tjänster. Samtidigt behöver Google+ vinna många fler än endast de som gillar det nya: den vanliga medelsvensson-användaren är en svårflyttad användare som valt Facebook och kommer att stanna där länge.
Under de veckor jag använt Google+ och diskuterat tjänsten fram och tillbaka har jag hittat ett antal argument som talar för plattformen men också många som talar emot den. Jag har valt att visserligen ta med deras möjligheter med att ha hela sin tjänsteportfölj men till skillnad mot andra inte hängett mig åt ”de kommer säkert att”-hypoteser. När det gäller Google väljer jag av erfarenhet att inte göra det.
Argument för Google+
- Det är Google. Vi har här det mest kända varumärket på Internet, ett varumärke som i sin kärnverksamhet äger fullkomligt monopol. I sök är de fullkomligt ensamma om att användas av i princip alla användare. De har ett högt varumärkesvärde och när det gäller värdet slås de endast av Apple och i Interbrands undersökningar ligger de konstant på topp 5.
- Googles ekosfär av tjänster finns redan. Google har redan en gigantisk portfölj av tjänster som de kan koppla ihop med Google+: Google Docs, Blogger, Youtube, Latitude, Google Earth. Redan är deras bildtjänst Picasa fullständigt integrerad. Och även om funktionen Sparks känns outvecklad bygger det på det som ingen slår Google – sökmotorn. Google+ kan relativt enkelt bli en viktig hubb för allt från privat chitchattande till en dashboard för professionell användning, för underhållning och för kontakt med sina privata kontakter – allt enkelt separerat i Circles. Eller som Techcrunch skriver: ”Google is like a kind of Troll-Borg. You think they put out something that stands on its own, a “Facebook killer” or an “iPhone killer” — but it’s only later that you realize that the separation from the mothership was just an illusion, and the entire bulk of Google was right there the whole time. But it’s too late — you’ve been assimilated. Problem?”
- Android. Googles mobila operativsystem tar stora marknadsandelar: varje dag registreras mer än en halv miljon nya Androidtelefoner. Genom att låta Google+ bli en totalt integrerad del med systemet skapar Google+ en stark parameter för att på lång sikt bli en självklar plattform för alla yngre som inte fastnat i Facebook men som skaffar sig Androidtelefoner. Redan idag kan Picasa komma att äta lite av Flickrs dominans, liksom att direktkopplingen innebär ett hot mot Facebook som världens största onlinebildtjänst.
- Facebooks integritetspolicy. Google har klarat sig bättre än Facebook när det gäller att både utnyttja individuella användares innehåll för att sälja annonser. Googles initiativ runt säkerhet är mycket mer långtgående än Facebooks och oavsett hur mycket Facebook satsar på att informera om det finns det konstant en misstänksamhet mot plattformen.
- Tekniken. Google+ bygger på det senaste i webbteknikväg och gör att nätverket kan köras på alla devices bara de har uppkoppling och en webbläsare av någorlunda modernt snitt. Detta till skillnad mot Facebook som fortfarande i grunden är ett ramverk för en onlineversion av Harvards katalog. Facebook är ett lappverk idag. Twitter var i sig inte uttänkt att användas i den fart och mängd som idag sker. Google+ har planerat för skalbarhet och last.
- Facebook. Som tidigare sagt: det finns en stark animositet mot Facebook. Dels mot deras svårighet att hålla ordning på integriteten, dels mot att de faktiskt är så stora och säkert en mängd andra anledningar.
Argument mot Google+
- Det är Google. Google är sök. Den stora massan har redan en relation med Google: men bara genom söket. En miljard unika besökare är stort. Möjligen genom karttjänster, kanske genom Gmail men vem bryr sig om en emailtjänst? Att koppla det extemt starka varumärket till ett socialt nätverk innebär en ganska stor brand extension och såna är inte självklara framgångar (snarare innebär det ofta att varumärket förlorar i värde). Människor har tillit till Google som sökmotor – men att känna trygghet i Google som leverantör av sitt sociala nätverk innebär i princip att man börjar från noll i förtroende. Man går inte till Google för att vara social utan att söka information. Den förflyttningen som behövs är gigantisk.
- Trackrecord. Google har ett rätt udelt trackrecord när det gäller att lansera nya tjänster och framförallt tjänster som handlar om sociala webben. Inte bara Buzz och Wave (som jag fortfarande tycker är en fantastisk idé) har blivit riktiga fiaskon, Orkut tappade fart fort när Google köpte det liksom att Google konstant misslyckas med att skapa integration med sin Apps-tjänst. Varken tålampd eller samordning verkar vara de starka sidorna hos Brin, Schmidt och company. Det innebär att även om många är Googleheads så finns det en skepsis till att Google+ kommer att bli det som man sagt det ska bli.
- Facebooks storlek. Många vill försöka att påpeka att det inte är omöjligt att Google kan plocka Facebook – det har hänt förut: exempelvis används Facebooks krossande av Myspace som exempel. Problemet är helt enkelt att det då handlade om early adopting av sociala nätverk, att allt var nytt medan vi idag har ett Facebook som är extremt stort. Senaste siffrorna är på 750 miljoner aktiva användare (722 miljoner enligt Socialbakers 20110722), vilket är är unikt och det är oerhört lång väg att gå innan Facebook ens behöver ta i med hårdhandskarna. Mer än 700 miljoner människor har integrerat Facebook i sin vardag, skapat sina nätverk, använder plattformen till fler och fler delar sv livet. Alla tjänster som vill vara med och synas har integrerat den sociala grafen i sina egna kodbaser. Att plötsligt flytta hela sin profil, alla sina bilder och försöka att ta med alla sina vänner (för att inte tala om sin medlemskap i diverse grupper vars motsvarighet inte finns i Google+) innebär en gigantisk utmaning både för individen och därmed för Google. På samma sätt måste Google+ skapa samma behovsuppfyllande som Twitter gör för 200 miljoner personer. Det samtidigt som plattformen växer sig starkare och starkare genom ett kraftigt mainstreamanvändande fr a i USA och stark integration med traditionella medier.
- Digitalt ID. Facebook (och delvis Twitter) används idag brett som en digital identitetshandling: tjänster som skapas idag väljer hellre att bygga på deras connect-tjänster än att bygga en egen inloggning: Facebook Connect användes i januari av en kvarts miljard personer varje månad. Google har samma funktion kopplad till sina profiler men har inte fått någon större höjd.
- Apple och Microsoft. Googles största konkurrenter är idag MS* och Apple och dessa sitter inte still när det gäller att koppla ihop sig med de befintliga nätverken. Facebook har integrerat Bings olika tjänster liksom att Microsofts köp av Skype för de båda företagen närmare varandra med integration mellan Skype och Facebook. Apples nya iOS5 har integrerat Twitter djupt inne i själva kärnan. Tillsammans med att Facebooks Open Graph mer eller mindre finns över hela internet till skillnad mot Googles motsvarighet innebär att Google nu får kämpa på alla tänkbara fronter.
- Felaktiga val. Som jag påpekade ovan så är möjligheten för Google+ att växa organiskt genom nya unga användare som ännu inte skaffat Facebook, fastnat i ett användarbeteende – och som går in i Androidanvändandet. Problemet är att just nu väljer Google att sätta en gräns för användande av Google+ vid 18 år känns oerhört märkligt. Att också välja att inte skapa en Businessdel (och slänga ut företag som skaffar sig konton ändå) snabbare gör att marknadsförare kommer att fortsätta investera i Facebook snarare än vänta på Google+. Liksom att Google inte lyckas att integrera sin egen betaltjänst Google Apps med sina andra tjänster – sina hardcoreanvändare låter de hänga i luften.
- GUI. Google är kända för att vara måttligt duktiga på att skapa användarvänlighet. Deras teknokratiska drag innebär ofta att det grafiska får stå tillbaka liksom att man har en relativt hög förväntan på att användaren skaffar sig förståelse runt användandet själv. För att konvertera ”vanliga” användare så innebär det en negativ spiral – om man inte förstår och inte har intresse att lära sig så kommer man inte använda tjänsten.
Filtrera dina cirklar
En av de stora frågorna för sociala medier har varit att filtrera det stora flödet av information. Det är en av de tio viktiga digitala trender som jag pratar om i en av mina föreläsningar.
Det finns två diken att falla i – låg relevans eller ekokammare. Det första bygger på att flödet är innehållsmässigt för splittrat och möjligheten att få tag på relevant och nyttig information minskar eller blir omöjlig. Ekokammaren handlar om att för många delar med sig av samma information – samma sak upprepas i flödet och slutligen blir flödet meningslöst då bredden försvinner.
Varje tjänst där ett flöde skapas måste också idag bygga in olika filtreringsmodeller. Sök är en av de modeller som är vanligast: möjligheten att söka i den egna inkorgen är en hygienfaktor i ett emailprogram, att kunna hitta relevanta länkar bygger Googles framgång på liksom att fler och fler nyhet tjänster erbjuder möjligheten att hitta liknande nyheter utifrån den man just då läser, alt att tips om andra saker bygger på dina tidigare val. Ett annat sätt är att kategorisera innehåll. Genom taggning eller hashtaggar eller på andra sätt berättar då den som skapar innehåll vad det handlar om och ger då möjligheten för mottagaren att filtrera.
Eller som nu Google+ väljer: att sändaren väljer till vilka mottagare han/hon vill skicka ut informationen till. Ungefär samma funktion har Facebooks listfunktion och även Twitters listor. Men när Facebook och Twitter väljer att göra det valbart, och till en funktion som man som användare aktivt måste använda så bygger Google+ in det i själva grundförutsättningen för att kunna utnyttja tjänsten optimalt.
Själva grunden för Google+ är ändå funktionen Circles. Och det är en funktion som många funderar över. @jocke har försökt att rita en graf över det. Jag håller på att försöka skapa karta över möjliga kopplingar (återkommer med den någon gång).
Detta är en förändring av hur vi ser filtrering. Om vi tidigare primärt gett mottagaren ansvaret/möjligheten att filtrera sitt flöde: om en mottagare vill lägga en sändare gör man det utifrån sitt eget intresse, och sin egen uppfattning om kvaliteten av sändarens innehåll. I Google+ förändras det: här har sändaren fått mer makt. Genom att lägga till mottagare i olika cirklar styr sändaren tillgången till innehållet: om jag väljer att bara skicka viss information till en viss cirkel så är det bara de som jag valt ut till den cirkeln som får tillgång till det innehållet. Jag blir en redaktör, en curator som inte skapar ett flöde där mottagare kan välja tillgång till utan de facto en högre grad av kontrollerat innehåll. Samtidigt är Circles möjliga för att jag själv (precis som med listor på övriga nätverk) kunna hantera ett flöde genom att divergera olika personer utifrån olika ämnen, närhet både socialt och geografiskt etc.
En som gått genom Circles på djupet är Brian Solis och det är en lång men mycket läsvärd artikel. Samtidigt är diskussionen runt den sk filterbubblan intensiv och problemet är att det här skapar ännu mer möjlig negativ filtrering.
För många har det här blivit minst sagt invecklat och många har helt enkelt skyfflat in alla sina kontakter i en enda cirkel, vilket därmed gör hela konceptet om intet. Själv kan jag fundera, i ljuset av diskussioner om elit och tillgång till information, över hur det här stämmer in på synen om att informationen ska vara tillgänglig. Det som Circles kan göra är att skapa en sorts ”paywall” där personer med bra information väljer att feeda denna endast till en utvald skara personer. Det är en utveckling som jag kan tycka är mindre positiv. Samtidigt så är just mängden av information svårhanterlig, och möjligheten att skapa filter: genom att lyssna på personer som är duktiga på att filtrera, att filtrera flödet själv och att välja olika strategier för hur man ska ta in tillräckligt mycket information för att uppleva sig informerad och kunna ta beslut från detta – det är en ständig kamp och utveckling. Kanske är Google+ Circles det sätt som måste till. Eller så kommer det att falla på att det är bakvänt tänkt. Det återstår att se.
Kommer Google+ att döda [insert social web platform]
Som jag tidigare påpekat så vet vi ännu inte vad Google+ kan bli. Allt beror på hur fokuserade Google faktiskt är på tjänsten, och om de lyckas att integrera sin övriga tjänsteportfölj på ett smart, effektivt sätt som fyller användares behov utan att kräva en hög grad av inlärning. Hur Google kommer att integrera Adwords respektive företagssidor (kolla in deras roadmap) är också än så länge inte klart – och kommer för tjänstens överlevnad vara avgörande.
Just nu kan jag inte se att Google+ faktiskt kommer att hota vare sig Twitter eller Facebook. Båda dessa är stora starka och välinvesterade både av användare och i pengar. När Twitter blir mer och mer realtid: det är fullkomligt inriktat på ”nu” och förkortar tiden som man kan söka efter tidigare tweets konstant (idag mellan sex och nio dagar) liksom bygger på en konstant total öppenhet, så blir Facebook mer och mer en vardagsplattform där man har sina breda personliga sociala nätverk som man hanterar som en trädgårdsmästare liksom sin kommersiella relationsbas med företagssidor och interaktion med kundtjänster etc. Google+ kan däremot vara ett komplement, där djupare diskussioner och fr a ämnesfiltrerade länkdelningar sker och på det sättet faktiskt bygga nytta för en stor del av det vi kallar information workers.
LinkedIn har valt sin specialiserade nisch mot HR och B2B och med en stor andel personer som integrerat sina CV i tjänsten har den en stark ställning runt jobbsökande, skapa en professionell bild av företaget för att vinna de bästa talangerna och så vidare. På samma sätt kommer inte Google+ att kunna fullt ut ta över bloggarnas plats som kunskapsdelare: den informationen vill både människor och företag ha kontroll över – och det har man genom att äga sin egen blogg.
Tjänster som kommer att bli utsatta för stark konkurrens är däremot mer nischade nätverk som Quora, StumbleUpon, Tumblr liksom att Flickr kommer att känna av Picasa i nacken på ett nytt sätt än förut.
Däremot så kan Google, om man väljer att integrera Google Docs, kalender och nyttotjänster bli en konkurrent till både CRM-system och molnbaserade kontorssviter. Det kräver dock att de får ordning på synkroniseringen med Google Apps vilket de inte lyckats med på flera år.
När det gäller karttjänster, check-infunktionalitet och i ett senare skede erbjudanden så kan det bli en rejäl fight mellan inte bara Facebook utan fr a tjänster som Groupon, Foursquare och Gowalla.
Google+ är inte en tillfällig våg
Jag tror inte att Google+ är samma sak som Wave. Det är mer genomtänkt än Buzz och framförallt verkar företaget vara ytterst fokuserat på att skapa en tjänst som faktiskt kan konkurrera och bli ekonomiskt bärkraftig. Jag tycker att man ska skaffa sig ett konto (om du är sugen så ge mig din (helst gmail) adress i kommentarerna så fixar jag det. Som företag bör man hålla koll på utvecklingen och fundera över vilka målgrupper man riktar sig mot: om det är personer som är early adopters när det gäller tekniska tjänster bör man stå i startgroparna för att hoppa på Google+ men om man redan nu satsar på Facebook och har en målgrupp som är mer mainstream och bred bör man nog avvakta och se hur Google+ faktiskt utvecklas.
Själv väljer jag att jobba vidare med att försöka få ordning på mina Circles och utveckla det användningsområdet men jag kan inte se att jag kommer att lämna mitt twitterkonto @deeped för Google+ eller mitt Facebook. Vill du adda mig på Google+ så finns min profilsida här.
Brian Solis (länk se ovan) har sagt det bra när det gäller om Google+ verkligen kommer att bli The Social Network:
Social networks will continually iterate and innovate. That’s part of what makes this so exciting. The question remains however, is social in Google’s DNA or culture? Without it, Google might have +1?d for now, but without social studies, the new social darling might become unliked by the masses. In the end, you are the best judge of what works for you. The answer may be for the time being, that many networks prove their value in different ways. Google+ certainly offers early advantages, but this is a long journey. Much of the success of any network will be linked to any team that listens and adapts. Therefore, your experience is more important to the future of networking than you may think.
*Disclaimer: Jag jobbar en hel del med Microsoft vilket gör att jag här valt att undvika för mycket jämförelser med deras tjänster.
Uppdatering: Google+ har rönt stort intresse och det är inte konstigt då vi just nu lever i en väldigt ”het” sociala mediebubbla. Att man valt att inte satsa på att utveckla möjligheten för företag att använda Google+ ser man nu som ett rejält misstag som diskuteras livligt och för mig är ett bevis på att Google verkligen inte förstår sociala nätverk fullt ut. Något som kan tyckas vara ointressant i detta läge men när många företag idag sitter med sina pengar och ska investera i sociala medier kommer Google+ lätt att hamna på efterkälken. Det är en viktig sak – och oavsett om plattformen växt fort så handlar det om att attrahera de riktigt stora användarskarorna.
Fördelen som Google+ har är deras snabba hantering av den mobila webben. Genom att man utnyttja HTML5 och sitt eget operativsystem Android fullt ut, och snabbt såg till att skapa en native app för iPhone får man fler att testa. Jag har testat båda och även om jag fortfarande är djupt skeptisk till nyttan, och tycker att man inte integrerar de olika delarna alls så är det snabbt och snyggt.