Zytomierska får kicken från Finest.se efter 4,5 år. Jag tror iofs att andra bloggnätverk kommer dra i henne en del men det är ganska rått av Alexander Erwik när han påpekar att det helt enkelt handlar om business: till slut förlorade nätverket mer än de vann på Katrin Zytomierskas bindgalna blogginlägg. Min egen personliga åsikt och problematisering finns på min andra blogg.
Annonsörens makt är stor – och konsumentens makt är ännu större. Det här handlar helt enkelt om att mediaval idag inte bara styrs av reach utan också av innehåll. Det blir en mycket intressant tid framöver då konsumenterna kommer, pga Facebooks ändrade virala spridning av poster och likes, att skapa mycket mer högljudda kampanjer som ligger på gräsrotsnivå (något jag bland annat skrev om här).
Fler och fler konsumenter vänjer sig vid att dela artiklar i sina sociala nätverk vilket också innebär att även medier kommer få känna av hur företag, rädda för konsumenternas ilska, kommer dra från ännu mer reklam. Detta samtidigt som fler och fler medier implementerar mängder av krönikörer, bloggar och realtidstyckanden.
Som jag skrev i min veckoöversikt så är det relativt få som delat KZs blogginlägg (men många som läst det) medan ”motartikeln” av modellen Josephine har en gigantisk delningskoefficient. En slutsats man kan dra av det är helt enkelt att spridningen av KZs åsikter många gånger skett via word of mouth där inte så många egentligen läst vad hon skrivit: åsikten bygger på en process där
- Man nås av nyheten via upprörda vänner.
- Sammanfattningar får stå som grund.
- Drevet går.
- Annonsörer blir måltavlor för upprördheten.
Det är dock intressant att notera att få annonsörer och andra reagerade när Katrin Zytomierska totalsågade sin egen polska barnflicka medan de idag reagerar när hon nedvärderar en modell för en reklamkampanj pga av hennes kroppsstorlek. Det kan ha med en utveckling av konsumenternas användning av sociala medier eller en utveckling där vi har en större medvetenhet om att det inte är ok att bedöma människor utifrån deras utseende och då framför allt när det gäller vikt. Kan det handla om att program som Biggest Loser faktiskt visat ”tjockisar” som människor? Eller är det modevärldens fokus på size zero som fått en backlash? Eller är det så att vi hellre ser ”vanliga” människor i reklamen än väldigt smala modeller – helt enkelt att vi går mot mer realism än drömmar i reklamen?
Vad tror ni och hur tror ni att det här kommer att utveckla sig i framtiden?