Svenska kyrkan i det digitala samtalet

Jag undrar ofta varför det verkar vara så svårt för Svenska kyrkan att delta i det digitala samtalet. När jag tittar genom församlingars och själva Svenska kyrkans närvaro tenderar att mest skicka ut information även på sina digitala plattformar. Svårigheten är att växla över, från den fysiska kyrkbacken till den digitala; att förstå att man än mindre har makt på den digitala arenan utan ens relevans måste man vinna genom att lyssna, dela och konversera.

Därför gör det mig glad att kunnat inspirera en grupp inom Svenska kyrkan att ta steget ut och jobba mer med en grundläggande sociala medielogik. Det är alltid en väg att gå – både inuti och rent aktivitetsmässigt.

För förra tisdagen föreläste jag för en stor grupp anställda i Västerås stift. För mig var det lite speciellt eftersom jag i min tidigare profession var knuten till just det stiftet och många som var och lyssnade var fd kollegor och gamla vänner sedan många år tillbaka.

Sociala medier och kyrkan borde vara en självklarhet men många gånger upplever både jag och andra att det finns en rädsla för det ostrukturerade digitala samtalet och en osäkerhet inför om detta kan komplettera mötet i den fysiska världen liksom om tiden som läggs på den digitala kanalen gör någon nytta för de arbetsuppgifter man har.

Många frågor kom upp under föreläsningen – och ibland bet jag mig i läppen när jag mötte samma motstånd som fanns för några år sedan inom företag och bland marknadsförare: att det är något farligt och som kyrkan inte borde ta i med tång.

Men majoriteten var med och många bra diskussioner blev det – så många att jag inte hann med att berätta om vare sig Twitter eller YouTube. Det gjorde nu inte så mycket för uppenbarligen lyckades jag inspirera både på bredden och djupet. För på Facebook har nu Västerås stift satt sin fot, och så även Finnåkers kursgård och jag tror att det kokar under ytan med många fler inspirerande och roliga sociala mediesaker inom stiftet. Redan tidigare har man projektet Inte som du tror som jag tidigare i vinter föreläste för: konfirmandarbetet synliggjort även på Facebook.

För mig är det solklart – är det någonstans det borde vara självklart för kyrkan att arbeta så är det på den sociala webben, mitt i det virrvarr av nätkärlek och näthat som rör sig och där människor har en del av sin existens på ett personligt, socialt och verkligt sätt. Och oavsett vad man tror om själva grunden så tror jag alla goda organisationer behövs även på nätet – för att lyssna, dela och konversera med människor.

Det gör mig glad att jag kunnat inspirera mina gamla kollegor och mitt gamla stift och jag hoppas att vi kommer att fortsätta att jobba ihop med deras digitala närvaro framöver.