Mats Svegfors i en intervju hos CS.
– Utvecklingen går mot att vi har knappt med tid och specialiserar oss allt mer. Varför skulle människor då lägga tid på att vara sina egna redaktörer och behöva gå igenom allt ointressant och irrelevant som vi journalister har betalt för att göra åt dem?
– Om det finns 54 000 bloggar eller 230 000 – vad är det för hjälp med det? Då får man leta i oändlighet för att hitta det man vill och behöver. Nej, varför läsa sådant när man kan läsa the Economist i stället?
Känns nästan som det inte behövs kommenteras. Karln förstår inte och visar så solklart varför traditionella medier kommer få extrema svårigheter med överlevnaden framöver.
Eller det som Kjellberg fastnar för:
”Sociala medier kan ha sin plats, men i den privata sfären och inte den offentliga. Jag var faktiskt väldigt tidig med att vara med i ett sådant nätverk. Det var redan för 20 år sedan och innan vi mejlade eller använde internet egentligen. Då var vi några som hade ett Stockholmsbaserat nätverk via våra datorer. Redan då såg jag begränsningen i att sorteringsmekanismerna saknades.”
Inget har utvecklats på tjugo år alltså. Att det just är sorteringen: filtreringen som är det intressanta och så oerhört stora möjligheter med. Det spelar ingen roll: för det fungerade ju inte för 20 år sen…
Analoga värderingar handlar om att se internet som något nödvändigt ont, sällan som något positivt. Det är ett mindset som bygger på den geografiska, och analoga närheten mellan människor. Tanken att kunna bygga ett socialt ekvilibrium över digitala medier är inte tänkbart. Man har klart skilda synsätt vad som är verkligheten: internet är något annat.
Inte sällan kan det handla om osäkerhet eller rädsla – eller här ibland ignorans. För många handlar det om att skaffa sig kunskap. För Svegfors verkar det handla om något helt annat.