Jag har blivit med Apple Watch. Jag kan inte riktigt förklara varför men det är så.
Jag var måttligt imponerad när den lanserades av Apple. Den kändes som ganska ”meh!” om än att jag insåg redan då att en Apple smartklocka innebär att genomslaget för både wearables och inte minst sömlöshet mellan klocka och telefon slår igenom.
Man kan väl säga att det som Google Glass försökte med är det som Apple Watch och deras föregångare gör mer folkligt: att skapa ett sömlöst sätt att ha tillgång till sin information och styra viktiga delar i den digitala vardagen. Att göra det via ögonen är smart men för många väl disruptivt för vardagen – friktionen att dels lära sig ett helt nytt beteende med ögonen och att behöva hantera omvärldens skepsis är helt enkelt för hög när det gäller exempelvis Glass. Men för klockor är det perfekt.
Varför dröjde jag så länge?
Jag har haft en Pebble Watch ganska länge. Ett för mig oundgängligt verktyg både när det gäller notiser, efter mitt fjärde Jawbone-bands frånfälle också för stegmätning, helt outstanding som väckarklocka – och självklart: enkel styrning av musik mm. Och ja – den visar också tiden.
Kanske var det just det som gjorde mig mindre sugen på en Apple Watch: Pebblen gjorde sitt jobb bra. Det var inte perfekt, den gjorde inte allt och det var kanske inte så snyggt alltid. Men den fungerade. Fr a när det gällde att kunna sätta ett alarm som väckte bara mig och inte resten av familjen var värdefullt.
Apple Watch gör fler saker än vad Pebble kan men i grunden är det samma sak just nu: en förlängning av telefonen, förenkling (minskad friktion) i att hålla koll vad som händer. Det kommer förhoppningsvis förändras ännu mer när WatchOS2 kommer med logiken i själva klockan.
Varför föll jag till föga?
Så varför köpte jag den? Jag gick flera gånger och fingrade på den på Digital Inn i Uppsala, och varje gång insåg jag till min förvåning att det inte tickade till (!) i köptarmen som Appleprodukter annars gör. Den är snygg, det är väldigt Apple men då jag hade min Pebble så fanns inte någon som helst större nytta i det.
Priset var min största stötesten: 4500 ca för 42mm Sport Edition. Det kändes väldigt dyrt. Om man räknar ihop vad min telefon och klockan kostar så är det 15000. Det är sjukt. Samtidigt: min Iphone 6+ är min viktigaste ägodel. Jag insåg det när jag råkade slå igång en uppdatering av den via Itunes och fick lov att gå på lunch utan den: jag är helt ställd utan telefonen. Det är lite där jag nu sakta börjar inse att klockan också tar plats: en extremt viktig form av förenkling av vardagslivet. Jag började också räkna på kostnader eftersom min Pebble började strula: en ny PebbleTime kostar ca 3000 kronor. Och eftersom jag gillar lifelogging och har en upparbetad social graf i Jawbone UP så var det ett UP2 som jag tittade på: 1200 kronor. Det innebär att jag är uppe i 4200. Det är trehundra kronor mindre än en Apple Watch Sport Edition.
Men så dyrt och så kommer det komma ny modell nästa år? Ja, så är det. Jag har samma problem med att det antagligen kommer en snyggare, bättre Iphone 6+ om en månad. Men för min del – som konsult inom digitala medier, som expert inom sociala medier – behöver jag faktiskt leva mitt i det som jag arbetar med. Apple Watch kommer bli en viktig del av vår vardag – jag behöver förstå beteendet och vad är bättre än att se till att använda det själv.
Det här med värde, pris och teknik
Just med pris på mobila enheter så finns det ett märkligt synsätt bland många människor. Man förfäras över att man över en femårsperiod spenderar kanske 50 000 på nya mobiler, och tycker att det är för jävligt. Samtidigt som om man ser till hur gemene användare använder mobilen så är det mycket lågt räknat hundratalet gånger per dag. Samtidigt kan väldigt många tycka att ett köp av en TV för 20 000 eller en säng för 50 000, ett nytt kök för flera hundra tusen eller en bil för över en halv miljon är normalt. (Jag har lovat min vän och kompanjon @sa_na_si att inte göra jämförelsen mellan teknik och klädinköp ;)).
Mobila devices är idag inte något som bara är good-to-have utan för många något som är en självklar del av vardagen. Jag tillhör självklart en extrem nivå av användare på många sätt och ser hur jag mer och mer flyttar över mycket av mitt arbete mot mobila enheter: det här skrivs exempelvis på min Ipad Air.
Så att addera en Apple Watch i den algoritmen är inte så konstigt som det kan låta.
Följaktligen köpte jag en svart Sport-edition på Digital Inn i Uppsala. Dum tidpunkt eftersom jag inte har någon tid alls att toktesta, leka och lära mig den från grunden. Något som samtidigt är bra eftersom jag då både ser hur den fungerar utan att jag vet precis hur.
Efter en vecka
Så nu efter en vecka: den känsla av ”well, jag kommer nog inte bli kär i klockan” har avtagit och jag blir mer och mer fäst vid den. De saker jag irriterar mig på först: att behöva vrida armen för att den ska vakna till. Det är rätt irriterande och jag har inte fått in knycken (hemligheten verkar vara att man inte ska knycka till armen…). En annan oerhört irriterande funktion är att knappen endast går till tio favoritkontakter som man kan kontakta. Det är typ så dumt att klockorna stannar (!). Låt mig bestämma vad jag vill använda knappen till! Sen skulle jag vilja ha mer visuellt synliga notifieringar på själva klockan. Och så finns det en hel del märkliga UX-lösningar.
Men annars. Vi lär oss varandra. Jag tycker det är fantastiskt snyggt att kunna skapa egna klocklösningar. Och notifieringarna är smarta på många sätt: om man lägger lite tid att ställa in dem i telefonen. Apples Watch-appar är snabba som fasen medan tredjepartsappar just nu är lite långsamma då de hämtar allt från telefonen. Men inte så långsamma som många gnällt över.
Armbandet – det svarta gummi/plast – är utmärkt. Sitter skönt, inte för svettigt (jämfört med Pebbles original) och stängningsanordning utmärkt.
Taptiska systemet är lite för snällt för min del. Gissar att min hjärna är så stressad att den modesta knäppningen inte riktigt slår igenom skvalet. Men när jag satte igång den förstärkta så fungerar det bra. Gillar generellt att det är ganska lågmält. Pebblens ”durr” kunde väcka döda (vilket gjorde det utmärkt som larm på morgonen).
Batteritiden helt klart många som skrivit ned det i onödan. Jag har ofta 30% kvar när jag lägger mig efter tolv. Köpte en extra laddsladd för säkerhetsskull (och för redundansen då jag ofta ju sover borta). Men har inte behövt ladda dagtid ännu.
Jag gillar Apples eget system för rörelse, träning och sånt. Det är snyggt, ständigt närvarande i klockdelen, jag kan hålla koll och då jag kan koppla ihop det med Jawbone UP-systemet så innebär det att jag inte tappar bort min sociala graf. Eftersom jag varit ute och åkt i veckan och även dragit på mig en förkylning så har jag inte kunnat träna ännu med den.
Eftersom jag i veckan varit ute och rest så har jag testat både Passbook och SJs Min Resa i klockan. Den senare har en bugg som gör att man ibland blir urloggad ur telefonappen och då fungerar ju inte klockan. Men när det fungerar – flawless. En konduktör som skulle läsa av biljetten konstaterade ”Smart…”. Passbook på samma sätt (ska testa den på flygbiljetter kommande vecka).
Siri är ju en central funktion om man ska använda klockan för kommunikation: och fungerar väldigt bra. Det enda irriterande är att man inte kan (jag har inte hittat hur) styra det helt med rösten utan måste klicka på Klar och Skicka. Och att man får ett val mellan att skicka ett röstmeddelande eller ett textmeddelande. Men generellt: Siri har med klockan blivit en vän och inte nån som man skojar med.
De appar som jag hunnit att använda har fungerat väldigt bra. Overcast är briljant i sin enkelhet på klockan, Swarm fungerar extremt bra. Trello kommer bli riktigt bra när det blir lite snabbare och Wunderlist fungerar utmärkt i klockan – fr a utifrån det sätt jag valt att dela upp Trello och Wunderlist i mitt todo-system. Twitter är ju rätt meningslös utifrån mitt gigantiska flöde men att snabbt glancea är bra. Instagram ger fem senaste bilderna i flödet vilket är lite töntigt men också tillgång till aktivitet i det egna. Men de senare är inte ännu något som är användbart. Jag saknar självklart en Spotifyapp, eller åtminstone styrning av Spotify. Funderar på att gå över till Apple Music bara av den anledningen.
Sammanfattande känsla efter första veckan
Det är extremt enkelt att få igång klockan och alla appar man har på telefonen får motsvarande (om de finns) appar installerade på klockan. Appen Apple Watch i telefonen är rätt enkel att använda och att leta upp nya appar, strukturera ”molnet” på klockan mm. Det tar lite tid att hitta rätt, dels genom lite yxiga användarlösningar men också för att den är annorlunda men logisk för att just vara en wearable. Det roligaste jag varit med om är när jag fredagseftermiddagtrött, bärande på helgens Systembolagspåse, tänkte ”jag använder klockan för att ringa upp frun så kan jag prata med henne då jag har mina hörlurar i”. Det gick ju inte. Irriterad sa jag åt Siri igen att ringa. Plötsligt hör jag rösten från klockan. Och inser att jag nu går och ser ut som en galen geek som pratar med min klocka. Men det fungerade också. Om än lite fånigt.
Jag och min Apple Watch börjar trivas rätt bra ihop. Längtar till WatchOS2 och vad som kommer att komma då, längtar till lite mer tid för att förfina fr a mitt todo-flöde mellan Trello och Wunderlist (funderar på att använda Clear för checklistor ex.vis i samband med publiceringar etc). Och inte minst att komma igång att träna för att se hur den framöver kan bli en träningspartner.
Som jag sa innan: jag är övertygad om att Apple är de som kommer att få smarta klock-segmentet att bli mainstream, folkligt kanske inte ännu. Under julgranen kommer vi nog se avlånga paket som innehåller klockor.
Så jag är efter en vecka ganska nöjd med köpet. Apple Watch har inte revolutionerat mitt liv eller min vardag men ju mer jag använder den och desto mer jag lär mig att tänka ”Apple Watch-logiskt”. Jag kommer garanterat att uppgradera till kommande generationer och jag tror att det finns en massa smarta lösningar som bara väntar på nästa operativsystem.
Vad hände med Pebblen? Den tog min dotter över. Så ja, ännu en generation av nörd-Strandh är säkrad.
Ps. Och ja, jag testade Milanese Loop som är armbandens armband och kostar nästan 2000 och nej jag köpte det inte och jo, jag är kär i det. Ds.