En av de stora diskussionerna idag har varit morgonens totala haveri när det gäller journalistisk research runt sk ”internetberoende”. En person som sen länge är känd för att monetarisera på olika ”beroenden” som inte har någon som helst diagnosbakgrund har nu skapat en ny behandling: mot internetberoende. Nyhetsmorgon valde att låta honom förklara sin tes utan avancerade motfrågor och lika så har de flesta tidningar.
Jag behöver inte dividera mer mot just detta utan läs vad Marcin de Kaminski säger här och ta en Internetsemla till kaffet och läs vad Elza Dunkels skriver om det.
Dock är det intressanta varför det här liksom en mängd övriga varningar, halvsuspekta undersökningar runt farlighet av Facebook och mycket annat dyker upp? Det är internet vi pratar om.
Förutom att det i sig är ett bevis på att den tid vi är inne i kanske är det största paradigmskiftet sen industrialismen där vi utmanar grundläggande värderingar, strukturer och beteenden som aldrig tidigare: vilket får många att regridiera till en trygghetszon – ett av bevisen är väl Bo Bergmans ”Stoppa Internet”. Men det är också ett oroande bevis på att bilden av internet fortfarande är att det handlar om något ”vid sidan av”. Det är inte något som behövs utan ett komplement, något som används för rekreation och nöje och därmed inte nyttigt.
Problemet är att internet inte längre är något sådant utan en infrastruktur både i kommunikation och i relation; liksom i övriga delar av samhället. Internet är inte något som går att stänga av eller ens minska – det är som att säga att vi ska stänga av elkonsumtionen eller göra mindre vägar.
På samma sätt finns det ett förenklat synsätt på unga i skolan och deras användande av mobilen. Istället för att förstå beteenden så beskylls tekniken för att vara något som man kan ha och mista utifrån ett vuxet strukturellt synsätt.
Internet detox och diverse beroendediskussioner utgår från själva substansen till ett eventuellt beroende (samma diskussion som faktiskt alltid sker) eftersom det är enklast. Problemet ligger i att man då missar det faktum att det alltid handlar om andra parametrar om något beteende blir destruktivt. Så även när det gäller internet.
Charlataner är en sak – det får vi alltid leva med men det farliga blir när de får möjligheten att styra perceptionen av verkligheten genom media; och att politiker med flera inte ser något sånt som internet och sociala medier för vad det faktiskt är: en infrastruktur och en grundläggande del av vardagen för människor.