Natalia Project är lifelogging på ett helt annat sätt. Det handlar inte om självbespegling utan att logga ett liv för att rädda liv på personer som står under hot från totalitära regimer, som vågar stå upp för demokrati och mänskliga rättigheter – och det görs med hjälp av sociala medier.
Många väljer att säga att sociala medier och vår uppkopplade verklighet mest innehåller strunt. Att det hela många gånger handlar om självkärlek. Diskussionen om sociala mediers nytta i olika politiska sammanhang tenderar ofta att bli väldigt svart och vit. Det talas om slacktivism och att det sällan är ett engagemang som går på djupet. Vad gör en like gentemot en gevärskula, kan man mätta en hungrig med en retweet? Kan ett blogginlägg skydda en person som för sina åsikter hotas av en totalitär regim?
Jag tror iofs att det är en väl grund analys – och att det ofta innebär att man glömmer bort att styrkan hos många är viktig. Att synliggöra det som är snett, vint, fel, och välja att stå upp för något tillsammans är diktaturens värsta fiende.
Jag fascineras också av de tillfällen där det digitala och det fysiska skapar synergier, där de faktiskt kompletterar varandra.
När jag fick nys om Natalia Project fick jag den där känslan – känslan av att det där som är vardag, det där som många tycker är lite lek och gamman faktiskt är viktigt.
För första gången valde jag därför att gå med på en NDA. För det här är viktigt och mitt blogginlägg kan vara en del av något större. En fysisk teknisk innovation som utnyttjar det bästa i sociala medier: människors möjlighet och vilja att dela och berätta om vad som händer.
Natalia Project har fått sitt namn av Natalia Estemirova, som blev bortförd och mördad i Grozny, Tjetjenien 2009. Organisationen Civil Rights Defenders har valt henne som en symbol för den del av deras arbete som genom teknik och människors digitala vardagsbeteenden blir ett skydd för utsatta demokratikämpar.
Natalia Project består av ett armband som är uppkopplat mot mobilnätet och har GPS-sändare. Personen som bär det kan med ett tryck aktivera ett larm som via mobilnätet går ut till både Civil Rights Defenders men också direkt ut på nätet. Personer i närheten kan skynda till hjälp och människor som följer organisationen via Twitter eller Facebook får direkt reda på vad som hänt och kan sätta tryck på regimen. Tiden är en viktig faktor i alla såna här fall – och att de snabba sociala nätverken används som språngbräda för kännedomen om ett fall av överfall är onekligen smart.
Tanken är att skapa en virtuell försvarsmur runt enskilda människorättsaktivister. Kommer det att fungera? Jag vet inte. Men att någon väljer att koppla ihop det fysiska och det digitala på det här sättet är en ny vinkel på hela den utveckling som vi sett de senaste åren. Och det känns nästan magiskt mycket som ett armband som kunde mäta min puls och skicka den till en app – men det är ett sorts socialt armerat säkerhetsbälte vars bärare är uppkopplad till hela världen om han eller hon behöver det.
30 personer kommer initalt att utrustas med larmen som lanseras idag och inom lite mer än två år är planen att 55 larm ska vara aktiva. På armen på en person som kämpar för mänskliga rättigheter i en omvärld som vill tysta honom eller henne.
Så jag tänker följa dem på både Facebook och Twitter – och utnyttja min möjlighet att agera när något händer.
Post #073 i #blogg100