Krönika ur Internetworld
Under några år har vi buzzat, fuzzat och diskuterat digitala agendor, digital kommunikation, e-handel och e-förvaltning. Det har varit ständiga diskussioner om digital publicering och hur tidningar ska överleva en övergång till en digital tidsålder.
Det har varit en jättelik övergång från en enbart analog tidsålder till en digital. Ett Künhskt paradigmskifte i stil med bilen, rymdraketen, kulspetspennan, skivat bröd.
Det har varit ett, om ni ursäktar, jävla liv på folk om det digitala.
Det är inte så konstigt: det har förändrat beteenden, marknader och vårt sätt att relatera till varandra. Även om människan i sig själv fortfarande är samma gamla slagfält mellan drifter och överjag som diplomatiskt försöker hållas ihop av ett jag så förändras även vi.
Under några år har vi pratat om digitalt infödda kontra digitala invandrare. Eller hellre: digitalt vana och ovana. Det är fortfarande relevant men frågan är lite om inte de ovana oftast fått styra för mycket.
Verkligheten ser ut som så att den överhängande majoriteten av Sveriges befolkning är uppkopplad. Och de som är uppkopplade tenderar att vara det mer och mer. Göra fler och fler saker online som man förut var tvungen att göra med hjälp av telefon, Postverket eller med apostlahästarna.
Det är något som diskuterats på oändligt antal konferenser, förelästs om av en hord digitala strateger (jag bland annat) och vi har digital agenda från it-ministern, mängder av utredningar där digital och e-et ingår. Det finns ett briljant upplägg i Digidel 2013 för att skapa digital delaktighet för den sista delen av befolkningen som inte är med på Internet.
Frågan är om det nu inte är dags att skippa det ”digitala”. Det vi håller på med är inte någon speciell sorts kommunikation: det är grundläggande kommunikation. Den sker till samma sorts människor som förut. Men den sker på nätet. Varför inte bort dessa ständiga e-n i allt från e-förvaltning, e-handel och e-legitimation? Hälsan handlar om snuva, försäkringar och att bli frisk: oavsett om analogt eller digitalt. En förvaltning som använder digitala verktyg kommer vara mer effektiv – och ska den då vara speciell och utdefinierad till skillnad mot ”normal” (ineffektiv) förvaltning?
Problemet är att vi håller på att måla in oss i ett hörn där adderandet av digital isolerar snarare än hjälper. Vi behöver helt enkelt prata om världen som den ser ut: uppkopplad i en rasande fart, en med Internets hjälp sammankopplad befolkning. Det digitala är det normala redan idag: varför då låtsas som om det fortfarande bara är ett komplement?
Jag tror inte att det kommer att hända i första taget. Men vi behöver skippa det digitala snart. Låta E vara en vokal inte ett magiskt nytt sätt att sätta eld i baken på trötta byråkrater.
Kanske dags för Internetworld att skippa Internet- och bara vara tidningen om världen – som den ser ut idag?