Kategorier
Analys Sociala medier

Dagen då Fredrik Marcus försvann (på Facebook)

Tänk dig att du vaknar upp en morgon. Du finns inte längre. De personer du möter ser dig inte. När du försöker förklara vem du är så tror ingen dig. Du kan inte nå någon, ingen kan hitta dig. När du försöker att logga in på viktiga konton så fungerar inte din inloggning längre. Du hamnar i en limbo av icke-existens. 

Med ett Facebook som växer, där mer än hälften av svenskarna (54% av befolkningen) använder tjänsten någon gång under månaden, där fler och fler av tjänster använder Facebook som identifieringstjänst så blir det nästan så om du plötsligt inte kan logga in på tjänsten.

Det hände [borttaget epitet] Fredrik Marcus (@fm) idag. Facebook har satt igång ännu en rensning av fejk-konton och FM blev nu ifrågasatt. Eller snarare: Fredrik Marcus anses vara en fejk. Att det finns flera personer som också heter Fredrik Marcus som fortfarande får vara kvar innebär att den automatiserade kontrollen reagerat på något annat. Kanske att FM roat sig med att skriva att han bor i Vasastan, Ungern. Eller att hans bild på något sätt ser fejkad ut. Facebook tror inte att Fredrik Marcus finns.

Ingen vet eftersom Facebook inte ger något skäl till varför bilder tas ner, sidor fryses, personer blir av med sina konton. Det bara händer. Vilket i en värld där Facebook blir viktigare och viktigare såväl som vår vardagliga sociala kontakt om ett digitalt ID-kort på fler och fler tjänster ger stora konsekvenser. Eller åtminstone påverka det värde en person har på nätet desto mer olika algoritmiska influensverktyg används. Det ska exempelvis bli intressant att se hur det här påverkar FMs Kloutscore imorgon – idag har han 68. I de fall där Facebook Connect kopplas ihop med e-handel eller framöver kopplas med olika identifieringsfunktioner kan en person helt enkelt bli såväl utelåst som utan varor eller i långa loppet även pengar om Facebook blir en reell identifikator av vår online-närvaro. Exempelvis kan FM inte, om han nu betalat för Spotify, inte lyssna på den tjänsten om han inte skaffat den när det fortfarande gick utan Connect. Facebook anser också att du ska använda din personliga användare när du jobbar med din sida – vilket för en person som blir av med sitt konto kan innebära att man inte kan utföra sitt arbete. En online-manager som blir av med sitt konto är ungefär som en snickare utan hammare.

I FMs fall så avkrävs han nu ett bevis på att han existerar. Detta genom att behöva skicka in bevis genom pass eller liknande. Han ska alltså skicka in kopia på en identitetshandling till en tjänst som även lever av att få in så mycket data som möjligt av varje person som möjligt. Företaget Facebook anser att de har rätt att utöva saker som vanligtvis stater möjligen kan utöva. Jämför med hur oerhörda säkerhetsfunktioner det finns när du söker visum till USA eller på andra sätt ger ut din personliga information med det här. Det är ett reellt problem för den personliga integriteten som går way beyond datamining och att Facebook vet att du skriver <3 till någon annan än den som står som relation.

Jag har tidigare noterat att Facebook är något vi aldrig tidigare varit med om. Att ha en tjänst som är så stor, så genomgripande av människors vardagsliv och icke-statlig är okänd mark. Även för Facebook. I det här kommer det krävas att Facebook byter sitt eget mindset – de är för många inte en valbar tjänst utan en del av vardagen och därmed svår att leva utan. Det är ett mål för Facebook men man har inte lyckas i andra änden – att säkra upp att det faktiskt går att använda tjänsten som identifikation, och inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna när man kör sina clean sweeps av fake-konton.

För det handlar inte om Facebooks ondska utan baksidan med att vara tvungen att använda automatiserade funktioner (här är ett annat exempel runt deras automatiska bildmoderation) och en algoritm som inte är tillräckligt fingranulerad. Samma regler som Facebook nu börjar leva efter har Google+ haft från början vilket inneburit problem för vissa användare. Självklart är det en balansgång mellan att hantera ”false positives” i stor mängd och problemet att det är nästintill omöjligt att manuellt hantera en tjänst med mer än en miljard konton (och det är bara de som är aktiva). Det man väljer är en sorts ”skuldpretention” dvs. att du är att anses som skyldig tills dess du bevisat motsatsen. Det är i sig möjligt i fall där en tjänst inte betyder speciellt mycket för en individ men med Facebooks eget mål att bli centralpunkt för hela internet och varje person är det plötsligt oerhört felaktigt. Med en sån magnitud som Facebook nåt krävs det möjlighet att få kontakt med en levande människa på något sätt – vilket är nästintill omöjligt oavsett om du är enskild användare eller företag med Page och betalar för reklamen.

Problemet med att det finns fejk-konton är självklart ett problem men det är kanske ett större problem när människor förlorar sina konton på grund av dåligt hanterad kontroll av sådana.

Facebooks stora utmaning ligger framöver inte att göra aktieägarna glada utan att gå från att vara en community på speed till att bli en plattform för individens liv på nätet. Facebook är redan idag något mycket mer än ett socialt media i sin grundform – det är en livsform som involverar stora delar av nätet genom open graph. Det påverkar självklart det ansvar som man måste ta även om man är ett företag. Utmaningen handlar om hur Facebook hanterar sina användare – inte om företagen får si och så många läsare av sina postningar.

Själv hoppas jag snart få se FMs dagens outfit-bilder. Jag hoppas att Facebook börjar att arbeta strukturerat med att täppa till dessa hål som innebär problem inte bara för individer utan i längden urholkar trovärdigheten för Facebook.