Adland är antagligen världens äldsta reklamblogg. Den har alltid funnits och @dabitch som driver den sedan 1996 är en gigant. Igår var sajten grönaktig och berättade att Adland minsann blivit en del av Starbucks Digital Network.
Ganska många, även Åsks egen mor, gick på det. Själv höjde jag ögonbrynen, och efter en förvirrad sekund så insåg jag att Adlanders drog igång en rejäl sväng av aprilskämtande: det var rejält fult (and god knows that @dabitch knappast skulle göra det omedvetet :)), det var roande länkar. Precis som Google Motion, svenska Microsofts Facelift (jo, JMW har några fingrar med i den burken) och Webhallens Ifit för att ta några exempel så är det här genomarbetat – och därmed roligt. Det handlar om att verkligen lägga ner lite tid och idé bakom det hela – och sedan inte avslöja det direkt. Det tycker jag är riktigt kul. BBC har gjort en genomgång av pranks som är intressant.
Roligt är att Starbucks själva upptäckte det och hanterade det på ett skönt sätt: många andra företag skulle gått postal och skickat cease or desist-brev, joddlat om den fejkade logotypen men Starbucks skrockar skönt och lurar Åsk tillbaka.
Förutom att lära till nästa års första april så tycker jag att företag bör lära sig av hur hantera det här: Starbucks väljer att spela med, ger credd själva och därmed skapar positivt flow i sociala medier. Att våga gå utanför boxen som sajtägare skapar också synlighet: det faktum att man på Starbucks frågade sig ”who is Adland” innebär ett gigantiskt värde för en sajt.
Det tråkiga är att få uppmärksammar såna här stora saker i svenska delen av branschen.
Igår och idag och alltid är jag en stolt Adgrunt. Kewl, Åsk och Caff! Läs också Åsks genomgång av gårdagen.