Skatteverkets bloggkoll del av en strukturomvandling

Diskussionen runt de sk modebloggarnas gåvor och Skatteverkets val att tolka dessa som något annat än gåvor är intressant ur flera aspekter. Dels hur Skatteverket i det här fallet förklarar att det finns olika sorters gåvor eftersom gåvoskatten som sådan faktiskt avskaffades 2005. Det man gör här är att tolka det som "ersättning för arbete" dvs. gåvan är en ersättning för att bloggaren skriver om produkten. Samtidigt är det självklart så att remunatorisk beskattning kan användas i det här fallet.

Det handlar dock om saker som är ersättning för en motprestation där båda instanser är överens om detta. Problemet är helt enkelt att det sällan är något sådant krav och en ersättning oftast borde innebära att man får något för ett utfört jobb – knappast som retainer för en potentiell och i allt möjligt jäkligt osäker arbetsinsats. Skatteverkets tolkning om vad som är ersättning, vad som är gåva och vad som är sponsring verkar oerhört osäker – och valet att sikta in sig på bloggare, och berätta det som om det vore något riktigt stort visar snarare på att myndigheten är ute efter att ta bort sökarljuset för andra delar de inte “hinner” kontrollera.

Vidare handlar det om saker som sällan är överförbara till det som faktiskt kan räknas som inkomst: monetär ersättning. Det är rätt få saker av de gåvorna som är omsättningsbara i reda pengar dvs. möjliga att sälja. Så även om jag tycker att vissa bloggare ibland skryter väl mycket om sina gåvor och på så sätt faktiskt får skylla sig lite själva så håller jag med de tre stora: Skatteverket missar rättviseaspekten då man kollar bloggare men inte tidningsredaktionerna. Att som Blondinbella vara först och därmed valt att vara oerhört öppen med allt – och därmed antagligen förlorar mer pengar än hon behöver.

Det är tråkigt att Skatteverket, ivrigt påhejade av traditionella medier som Kulturbloggen påpekar, verkar vilja kväsa en ny sorts arbete, ivrigt påhejade av diverse vänsterinriktade bloggare med mer eller mindre intelligenta kommentarer.

Sociala medier innebär förändringar på många plan. Genom att vem som helst faktiskt kan skapa sitt eget innehåll, bygga sig en plattform och skriva om det som intresserar en så luckras såväl mediebilden som våra liv upp.

Problemet i grunden bygger på att lagstiftningen fortfarande separerar fritid och arbete. Något som inte längre är riktigt möjligt. Hela skattelagstiftningen bygger på att vi har ett jobb som vi får ersättning för och sedan har fritid där den ersättningen används upp. Det vi ser idag är en uppluckring av den strukturen: det en del individer gör på fritiden gör dem till professionella amatörer – dvs. de jobbar med det som de är intresserade av och får uppmärksamhet för det och efterhand blir det semiprofessionellt. Efter ett tag kan det bli professionellt – men var går gränsen när fler och fler blir “jack of all trades” (eller polymath) och där flera delar av en helhet där arbete, intresse och fritid vävs samman i färgglad väv.

Hittills har lagstiftningen lagt till ett mellanled: hobbyinkomster men det här är en utveckling som går utöver knyppling och keramikframställning på hobbybasis. Men det håller inte längre.

Pro-ams, vilket beskrivs fr a inom crowdsourcing och wikinomics, innebär att vi som individer blir experter på vissa delar utan att nödvändigtvis vara organiserade experter eller officiellt utnämnda till detta. Sociala medier blir den plattform som dessa personer utnyttjar mer och mer som sina kommunikationsmedel för att berätta om sina intressen och sin kunskap. Genom sökmotorerna innebär det att dessa blir minst lika viktiga för informationsdelande som de traditionella experterna.

Utvecklingen går nu snabbt bortom våra traditionella bilder av inkomster, av skattelagstiftning och oavsett vad man tycker om att Blondinbella och andra lifestylebloggar går i bräschen, att pr-byråer väljer att ge bort produkter med förhoppning om att de ska skriva om det – eller när fler och fler personer visar sin kunskap och hjälper andra men där det oftare och oftare bygger på en traditionell bytesekonomi, vilket kommer att än mer göra Skatteverkets arbete invecklat.

Disclaimer: Två saker är viktigt att påpeka. Jag väljer att tacka nej till alla frågor om att prova saker – fr a på min privata blogg. Detta eftersom jag jobbar med det jag gör respektive för att jag sedan många år inte utnyttja reklam på bloggarna. Sen visar det här att vi som pr-bransch faktiskt har ett ansvar att berätta för de bloggare som vi jobbar med hur skattelagstiftningen fungerar och osäkerheten runt vad som gäller.