- Modeblogg är inget skällsord
- 5 reasons B2B tech companies should treat Facebook more seriously
- Loggodebatten är bara ett symptom
- 4 Tips for Measuring Social Media: It’s Not All About The Numbers
- Help, I’ve had a social media breakdown and I can’t tweet-up…
- Samtal om nya sr.se, eller rättare sagt – sverigesradio.se
- Att tvinga anställda att använda Facebook – Min erfarenhet om sociala medier på arbetsplatsen (gästb
- Simon Pestridge From Nike Make Future Advertising Sound Simple
- OK Go find more viral success – but not real success
- Realtid – vår början och vårt slut
- Bloggmöte
- Året var 1987 och jag fick post från en kamrat
Problemet är snarare att modebloggarna skriver om så mycket mer än mode. Precis som en ”mamma”-bloggare skriver om så mycket mer än att bara vara mamma osv. Tror det är dags att börja hantera bloggare precis som alla andra medier: de som verkligen inriktar sig på ett segment kommer att hitta sina termer – och framförallt för de som dissar: ni har redan missat tåget ändå.
Inte så mycket att tillägga där mer än att inse att det kräver rätt mycket mer investerad tid och smartness att jobba med Facebook.
Ptjaa… det är väl inte så konstigt att jag jobbar med den byrån? Helikopterperspektiv viktigare än att dissa Garbergs logotyp. Lite samma fundering skedde på Twitter mellan @hans_g och @britstakston när de diskuterade varför ingen i Twitterflödet noterade de felaktiga siffrorna som Alliansen kom med runt jobben och istället diskuterade en skjortknapp.
Så oerhört bra och tänkvärt. Det är en resa vi gör. (via @hyttfors)
Att vara expert handlar ibland om att ge många perspektiv – men bara ett i taget. Det tycker jag Nettie Hartsock lyckas bra med. Tyvärr innebär det att hon tappar en hel del av hela bilden när det gäller företagande och sociala medier också. Fr a är det onekligen så att hennes definition av EoE inte riktigt stämmer överens med att som varumärke inte vara närvarande. Tror att det handlar om att optimera hårdare, vara smartare men också utnyttja de mobila möjligheterna så bra det går för att på så sätt inte behöva sitta vid datorn hela tiden men ändå alltid vara upplevt närvarande.
För det är där skillnaden ligger: att vara faktiskt närvarande 24/7 eller vara upplevt närvarande 24/7. Att vara faktiskt närvarande är omöjligt (det är inte ens jag även om en del verkar tycka det) men däremot kan man vara upplevt närvarande genom att se till att använda olika automatiseringstjänster, bygga flöden mellan plattformar och på så sätt utveckla sin upplevda närvaro för sina kunder. Sen ser man till att dedikera tid för att svara, konversera och hantera dialog med kunder och andra några timmar varje dag.
Det jag tycker är riktigt bra är hennes åsikt om att man inte behöver vara överallt: det är viktigt och det är där kunskapen om sin målgrupp kommer in. Man ska vara där sin målgrupp är. På andra ställen behöver man inte vara.
Bygg tjänster istället för sajter. Så självklart och briljant uttryckt…
Det här är kanske den viktigaste texten på länge. För det visar just på de problem jag brukar föra fram när det gäller Facebook. Och en av de anledningar varför jag menar att man hela tiden måste bygga engagemang och kommunikationskunskap hos dem man vill ska jobba med verktyget.
Så enkelt och samtidigt så svårt eftersom det handlar om att tänka på ett nytt sätt.
Intressant fundering och case som visar att för ett popband är inte viral framgång alltid att eftersträva. Viralitet blir lite som att få en monsterhit: folk förväntar sig samma sak i uppföljaren.
Mer bra läsning: om vi blir mer teknologiska så söker vi större magi – eller kanske mer metafrågor.
Underbart exempel på hur det digitala och analoga möts och integrerar.
En fantastisk historia!