Martin Ludvigsen: Design thinking, the gap and collective intelligence
Jag gick på sessionen lite på vinst och förlust och det var en vinst. Nej, det var inget omvälvande nytt och Martin var torr och akademisk men det gav ett antal strukturer att tänka på när det gäller designprocessen – vilket är en process som jag ser som överförbar på exempelvis planningprocessen. Framförallt att våga hoppet – att efter att ha gjort grunlig research till slut inse att det är dags att ta ett hopp över gapet av icke-kunskap, välja en idé och sedan iterera det tillbaka för att förbättra den. För genom att trots att man inte har hela bilden för sig välja en väg och sedan gå den både framåt och bakåt innebär att kontexten förändras.
Designers action: att observera, skissa och skapa.
Det gamla tänkandet: IDEO: inspiration, ideation and implementation. En linjär process. Man jobbar utifrån vattenfallstänkandet men med iterationer. Eller ett heuristiskt hjul.
Det handlar om att jobba med estetisk exploration: smak och talang – undersökning av det estetiska och beslut utifrån intuition och emersion. Sedan hantera faktumet som kallas “wicked problems – dealing with the unpredictable human in a social world”. Slutligen handlar det om det hermeneutiska gapet: att “hoppa in” i skapandet trots osäkerheten.
Vad är problemet med wicked problems? Människor. Å andra sidan är problemet att det finns ingen definitiv formulering av problemet. Och det har oräkneliga möjliga lösningar vilket innebär att det inte finns något sätt att beskriva möjliga implementationer eller verktyg för att lösa dem – eftersom varje implementation av en lösning skapar ny kontext. Så (like this): “the planner has no right to be wrong”… :)
Man kan veta hur mycket som helst men i slutänden måste man ta ett beslut: och hoppa över det heuristiska gapet – att hoppa in i framtiden. Design handlar om att arbeta med framtiden – och kunskap är i sig dåtid: kunskapen bygger grunden – och när man sedan hittar en idé så itererar man den: bakåt och gapet stängs. Sedan bygger den vidare en ny designprocess med ett antal små heuristiska gap att stänga.
“Abductive reasoning” – what if-frågan. Att inte fokusera vid det som finns – den kontext man känner utan att se utanför den. I det finns behovet av kollektiv intelligens: det är en kollaborativ aspekt – att bygga saker ovanpå alla andras kunskap och vetande. Research på kollektiv intelligens.
- Lean in, take risks, avoid holding back. It’s holding the entire field back.
- Talk about or show what is present now. Don’t about what is lacking.
- Avoid abstractions, generalizations, explanations, making evaluations about what is as compared something else that could be.
- Be the change you want to see.
- Take responsibility for what you do. Allow the collaborative field.
Create the future – connection between design’s deep engagement and the future as design material washing out the ego to let the collaboration be the driver.
Collective intelligence is a way to enhancing design.