Varför händer inget i sociala medier?

På en av konferenserna, Wednesday Relations Social Media Strategy Day, som jag föreläst på under veckan var det någon som påpekade att ”det känns inte som om sociala medier kommit någonstans – föreläsarna gick inte på djupet”. Det fick mig att fundera en sväng.

nothing-new-ever-happens-here

Själv föreläste jag om digital transformation, om hur innovation och automation hänger ihop med social connectiveness och datadriven marknadskommunikation och hur det utmanar företag och organisationer att bli sociala varumärken. Så jag kände mig inte så träffad. Och jag tyckte det var en bra konferens, bra hands on-case från stora företag som verkligen bjöd på hur de jobbar och förutom mig flera andra keynote-speakers som knappast drog 1A-versionen av en föreläsning.

Så varför kan en del personer känna att det inte hänt så mycket?

För ”under huven” händer oerhört mycket. Under de senaste två åren har sociala medier slutat vara något som företag bara pratar om utan börjar arbeta med på riktigt. Företagen som visade case tillhör de som var tidiga ute – och nu faktiskt har data att visa att det fungerar: sociala medier skapar inte bara varumärkeskännedom och relationer. Sociala medier säljer.

Det är glädjande för mig – som i många år varit evangelist för sociala medier och ibland som en röst i öknen ropat att det fungerar. Nu vet vi att det gör det och det kommer att fortsätta göra det.

Men fortarande är det också många som sliter och kämpar med att försöka få sociala medier att bli en del av sin egen kommunikation. Många saknar en genomgripande strategi, andra saknar resurser, många har en ledning som inte riktigt förstår var den digitala transformationen är på väg och organisationer som ser sociala medier som vilka andra medier som helst. Det är många gånger jag sitter i strategiska workshops där alla är överens om vägen – och sedan börjar vi bygga en organisation för att göra det. Och då går det liksom i baklås. Tanken att ha personer som arbetar dedikerat med sociala medier är fortfarande för många organisationer och företag främmande.

Som jag skrev i en tidigare postning: en av de viktigaste frågorna idag är att börja ta sociala medier på riktigt allvar. Den andra konferensen jag pratade på i veckan: mediebyråernas branschhallaballå Stockholm Media Week delade ut mängder med priser och de som vann är kampanjer och företag som verkligen förstått att utnyttja sociala medier på ett sätt som vi inte sett förut: Volvo med sin Made by Sweden fick Grand Prix och svenska McDonalds blev årets mediaköpare.

Men åter till kommentaren om att inget hänt: det här ovan är självklart en viktig del – det kan hända ganska lite i utveckling innan arbetet med sociala medier implementeras och får utvecklas organiskt. Men en viktig faktor är också att sociala medier inte är något ytterligare media: det är ett djupgående skifte, ett nytt paradigm för marknadskommunikation. Det var ytterst få av de många talarna på Stockholm Mediaweek som inte berörda sociala medier – och all statistik visar att sociala medier idag är mainstream. En självklarhet.

Det är också en viktig insikt att sociala medier inte förändrats – för de sociala medier vi har idag är de plattformar vi behöver bygga på. Att fortsätta vänta på det nya Facebook, nästa Twitter eller tänka att vi alla plötsligt ska börja sända live-film med Periscope kommer innebära att man blir lämnad därhän. Det vi har är vad vi har – och utvecklingen av de plattformarna är iterativ mer än i stora steg.

Slutligen – sociala medier är på väg att bli media. Det är en långsam förändring men den sker. Det innebär ett komplext nät av mindre händelser som tillsammans förändrar konstant. Helheten av alla berättelserna på konferensen visar snarare ett helt nytt landskap för sociala medier.

Men frågan är bra – inte bara för oss som professionellt föreläser och utbildar i sociala medier men också för alla som arbetar med det i sina företag och organisationer: varför händer inte mer?

  • Intressant som alltid, tack för bra postning.

    Jag tror att det handlar om att vi på vägen snävade av den sociala revolutionen på webben till att handla om några få företag, som Facebook, LinkedIn och Twitter. När människor idag pratar om ‘sociala medier’ så menar de inte det spektakulära i att grupper aldrig någonsin har bildats gränslöst med en sådan hastighet tidigare, att alla och envar har en kombinerad tryckpress och distributionsapparat stående på sina skrivbord.

    Inte ens bloggar, den utbredda användningen av sökmotorer, den egna webbplatsen, wikis, intranät, diskussionsforum, interaktiva skärmar i den fysiska miljön innefattas längre av det som avses med just ‘sociala medier’.

    Det är klart att med en sådan världsbild av vad ‘sociala medier’ (i betydelsen privata intressen som driver sociala nätverksföretag) så är det ju inte särskilt konstigt att det blir lite trist att diskutera uppdateringar till ToS eller spekulationer i vad det enskilda företaget ska rulla ut för feature härnäst.

    Ovan är min gissning av varför den typen av reaktioner ofta dyker upp, för jag har också mött dessa reaktioner. Det handlar alltså som så ofta om hur vi sätter ord på saker — och därmed ändrar hur vi tänker om skeenden och företeelser.

  • God gissningen tror jag. Det kanske är dags att än en gång börja fundera över en definition av sociala medier. Eller mer – social kommunikation. Mer och mer blir termen social antingen CSR-anfrätt eller sociala medier blir Facebook. Så mycket mer, så mycket bredare och så mycket djupare. Det är ju liksom därför såna som du och jag fortfarande håller på: det tar liksom inte slut med delning på FB.