Det finns just nu två grundläggande inställningar till Metaverse i världen: antingen är det stjärnögt fascinerat eller fullkomligt avståndstagande om det hela. Det var länge sen vi var där vi är idag. Jag skulle våga säga att den väldiga impact som diskussionen just nu har, valet av att byta namn från Facebook Inc. till Meta Inc. och alla de pengar som just nu läggs i att försöka förstå, skapa och bygga det nya inte setts sen… vi började prata om sociala medier. Så jag är nog mer mot den lätt evangeliserande delen när det gäller Metaverse; både utifrån att det fascinerar mig men inte minst utifrån erfarenheten att det som verkar mest galet faktiskt är det som kommer att fungera.
Samtidigt är jag inte främmande för idén runt en plats, ett sömlöst sammanfogande av Internet och det fysiska. En av mina första föreläsningar var på Facebook Garage. Jag tror det var nångång 2007, på hösten. Det var kanske inte min bästa föreläsning: engelska och två starköl ”för att lugna nerverna” gjorde det inte helt enkelt. Jag kommer inte länka till den men den finns kvar nånstans på Internet.
Det jag pratade om var vad jag trodde vi skulle se i framtiden som socialt internet. Jag pratade om att våra konton blir en sorts ”hus” där vi kan samla våra saker och bjuda in vänner till på olika plan. Väldigt virtuellt. Väldigt inspirerat av min fascination av Second Life men också av de tidiga virtuella rum som skapades i det tidiga 00-talet. Självklart är det ingen högoddsare att min absoluta favoritfilm är Matrix. Som beteendevetare tror jag att det alltid behövs rum och att individen är den som på riktigt är den som styr över både sina egna skapelser och vilka som hen vill bjuda in. Delvis det som sedan blev men också väldigt mycket fortfarande vad vi kan hitta i visioner om Metaverse. Det jag där i den absoluta början av sociala medie-boomen kunde se bortom skärmens tvådimensionella värld. Det jag som beteendevetare anade ändå måste vara en väg för att på riktigt digitalisera våra vardagliga liv.
Sen hände sociala medier. Och kryptoekonomi. Blockchain. AR är på rull och VR har haft åtminstone två ytterligare hypekurvor. Telefonerna vi hade då och det jag har idag är som att jämföra en eka med ett slagskepp. Google Glass, diverse mer eller mindre genomtänkta försök med hårdvara. Vi kan avfärda det som tillfälligheter eller nåt som bara är.
Så var är vi idag? Är det här ett moonshot, ett försök från Facebook att få folk att glömma deras misstag när det gäller personlig integritet eller är det faktiskt nästa iteration av Internet?
Grunden i digitalisering är inte teknik. Det är beteende och viljan till att skapa något för nån annan. Det är kultur och något så enkelt som vana. Vi kommer inte i gemen bli digitaliserade eller få kunder, användare etc att fullkomligt omfamna det digitala utan att vi omskapar det till något som sömlöst är en del av den fysiska världen; och som skapar värden som överstiger det som man kan få traditionellt och analogt. Både kapaciteten och människans incitament respektive en sömlöshet som inte heller hamnar i vägen. Svårt. Jajamen.
I sommar har jag läst Snowcrash. Jag fascineras av hur den influerat så mycket av det vi ser idag. Neal Stephenson fantiserade på tidigt nittiotal ihop något som vi mer och mer ser idag; och idéer som ligger till grund för inte bara Second Life utan mängder med nya mer eller mindre visionära projekt som startas just nu.
Varför skulle VR och AR fungera idag när de inte gjort det förut? Det är en relevant fråga och samtidigt också en ganska ointressant fråga: Metaverse är redan här på många sätt. Att vi sen har visionen om en plats för att uppleva en mer sömlös integration av digitalt och analog som på många sätt kommer handla om att teknik behöver till så är metaverse ändå så mycket mer.
För vad är egentligen Metaverse? Vad är det vi pratar om?
Idag skulle man kunna säga är att Metaverse är en idé om nästa iteration av Internet men också redan här: sociala medier och inte minst sociala spel är former av Metaverse där vårt sociala samspel från det fysiska livet sammanspelar med våra samspel digitalt. Spelet Fortnite räknas som en föregångare på många sätt. Social shopping där e-handel flyttat in på sociala medieplattformar en annan tidig form av ett Metaverse. Trenden att köpa digitala konstverk i form av NFTs (Non Fungible Tokens) har pågått senaste året liksom att antalet kryptovalutor börjar bli oöverskådliga. Vi får inte glömma Pokemon Go som på många sätt gjorde det normalt att uppleva digital spänning i det fysiska rummet. Utskällda Clubhouse är Metaverse eget Myspace: ett nytt sätt att tänka den sociala interaktionen med ett nytt medium: rösten. På samma sätt som Myspace var en föregångare i sociala medier så kan vi nog se Clubhouse som en första gnista i det nya universat.
(Roande fotnot: På Facebook Garage kom Myspace nya svenska representant in, de hade öppnat kontor i Stockholm. Myspace var då större än Facebook. Det gick fort över.)
I sitt övre skikt och i nån sorts generell funktionalitet så handlar Metaverse om en digital plats (space) där personer, varumärken och andra kan skapa upplevelser som användaren kan aktivera. Det är mycket mer individbaserat och byggt runt användaren snarare än utifrån en statisk webbsida. I grunden skapas en värld där individen skapar sin kontext – inte tvärtom. Det är lätt att vi ser TikTok som något som är passivt där användarna bara konsumerar men bland de unga som använder TikTok är det otroligt många som också deltar genom att skapa innehåll.
För att en ny innovation ska komma till behöver det stå ett antal stjärnor i samma rad, och idag har vi många delar på plats. Ett Metaverse kräver ett antal delar som idag börjar utkristalliseras: ett ekonomiskt system, en infrastruktur, personer som skapar nya upplevelser för användarna, tillräckligt utvecklade tekniska lösningar och ett mindset hos användarna. Med blockchain-teknik, krypto-funktioner, VR och AR-teknik som nu börjar bli både billig och meningsfull, och stora uppbyggda infrastrukturer (Google, Facebook etc) och inte minst sociala mediers genomslag så är scenen på många sätt satt.
Så de flesta ser i grunden Metaverse som nästa form av Internet – en mer aktiv och mindre textbaserad (och därmed passiv) form som kan upplevas och användas med alla sinnen med hjälp av olika tekniska hjälpmedel. Sömlöst sammanfogat och tillgängligt på olika sätt. På samma sätt som att internet en gång kunde upplevas som sci-fi men idag används av mer än hälften av jordens befolkning, så bör man se Metaverse på samma sätt. Idag ingenting som berör gemene man men där fler och fler kommer i kontakt med delar av det.
Möjligheterna är svåra att bedöma än så länge, eftersom vi egentligen inte vet vad Metaverse kommer att bli. Samtidigt kan man då se möjligheterna som oändliga.
I viss mån är det oundvikligt med utveckling och att internet utvecklas. Vi har haft ett antal ”hopp”: webb 1.0 som var de ursprungliga hemsidorna, statiska och med liten möjlighet till interaktion, till webb 2.0 som adderade sociala och andra interaktiva funktioner, och nu webb 3.0 där vi på många sätt lämnar den textbaserade kommunikationen.
Möjligheter för inte minst kulturarbetare och upplevelsebaserade tjänsteföretag ser vi redan och idag har allt från bilföretag och mäklare anammat en del av tekniken. Ett säkrare och helt digitalt sätt att distribuera betalningar och rättigheter skapar också förutsättningar för nya marknader och möjligheter för både investeringar och förtjänst. Det vi såg redan på Second Life (som ju helt bygger på Stephensons bok och försökte bygga ett Metauniverse redan på tidigt 2000-tal) där företag poppade upp som sålde digitala möbler och kläder etc. Vilket vi också idag ser i Fortnite och andra spel. En ny marknad, digital tangibles.
Vad finns det för oro när det gäller Metaverse? Faran på kort sikt kan handla om själva hypen: det dyka upp mängder med företag och initiativ som är svårbedömda i hållbarhet och effektivitet. En del kommer överleva andra har bara hoppat på hypen. Många som inte levererar faktiskt värde i ett Metaverse kommer ändå kalla det för ”metaverse” enligt gammal god hästhandlarsed.
En god idé är att titta på hur sociala medier utvecklades under 2008-2011 för att få en historisk motsvarighet. Under de åren kunde vi räkna in ny social plattform som startade per vecka, men där vi idag bara har en handfull kvar och därmed växt sig starka.
Det finns också en risk i att de förväntningar vi idag har på Metaverse som ett öppet och decentraliserat digitalt universum kan komma på skam och vi får en än mer till ett antal företag centraliserat Internet. Att Facebook eller numera Meta, så starkt fokuserar på Metaverse är självklart oroande för många bedömare. Att techföretagen får ännu mer makt över vår vardag både som individer och som samhälle är inte önskvärt.
Sen finns det teknisk oro: desto mer involverade vi blir i digitala system med allt från våra pengar till våra hälsodata och allt annat – desto mer utsatta blir vi för att bli av med data som vi vill hålla hemligt. Krypto- och blockchain ses idag som säkra men i slutänden finns det alltid en möjlighet att hacka sig in i digitala system.
Slutsatsen måste ändå bli att det knappast är en övergående hype; precis som Internet och sociala medier kommer vi leva med Metaverse.
Visst – det är nästan lite löjligt att alla plötsligt pratar om Metaverse. Det är inte utan att man funderar om det är så att vi längtar efter något nytt, något som inte är så klart som både det internet vi idag känner och sociala medier som vi börjar kunna.
Men samtidigt är styrkan i det här ungefär samma styrka som när människor gjorde sig roliga över sociala medier. Vi kommer inte se nyttan eller ens förstå vad det handlar om förrän om många år. För mig är det ändå ganska klart: magnituden av de som som säger att Metaverse inte kommer bli nåt och oron inför det visar att det redan är på riktigt.
Det är här det börjar. En ny fas av utvecklingen av Internet vilket kommer förändra det vi känner till. Välkommen till Metaverse.
Läs mer och gör din egen åsikt:
Följ Building the metaverse på Medium och läs alla bra genomgångar av högt och lågt.
Wunderman Thompson har försökt att definiera Metauniverse och även fördjupa sig lite mer.
Skeptiker finns självklart – även på The Guardian
BBC gör en genomgång för vanligt folk
Verge har tagit avstamp i de två skönlitterära verk som ligger och skvimpar i det här: Ready Player One och Snowcrash
Forbes har valt att titta på de fenomen som redan finns idag och som kan föregå ett Metaverse
Engadget ger sig på att försöka förklara det på sitt sätt.
I The Atlantic låter Ian Bogost sin skepticism flöda men artikeln är intressant och välskriven
Foto: @ryoji__iwata">Ryoti Iwata och författaren.