Årets Svenskarna och Internet är mer ett verifikat av vad många andra undersökningar visat: internetanvändningen är inne i sin första stabiliseringsfas. Nästan nittio procent har tillgång till internet, mer än sextio procent använder sociala medier och andra tjänster och funktioner ligger övergripande på höga nivåer. Att smartphones ligger på närmare sjuttio procent och surfplattorna i familjer har en penetration på 25-30 procent är fascinerande mycket. På samma sätt har tiden man använder internet ökat även om själva ökningen av tillkommande användare inte ökar. Jag tror många också missat hur stort e-handel faktiskt är. Varje företag som läser den här och tittar på sin demografi kan enkelt avgöra om man ska satsa mycket på digitalt eller kan ha det som komplement: det senare om du har en målgrupp som är 75+.
Svenskarna och Internet är en undersökning som lite blivit rikslikare. Alla använder sig av de siffrorna som de som verkligen berättar om hur svenskarna använder Internet. Jag också. Viktigt att tänka på är att den bygger på mycket traditionella metoder där de flesta siffror är den svarandes självuppskattning. På samma sätt noterar World Internet Institute själv att då det bland annat handlar om en telefonundersökning riskerar vissa grupper att bli utanför klustren. Alltså bör man hela tiden använda de siffrorna som grund men söka efter siffror som är dels mer aktuella och inhämtade med andra hjälpmedel.
Det finns två frågor som är riktigt intressanta eftersom de inte går att besvara på annat sätt än med självuppskattning respektive bygger på den svarandes upplevelse snarare än försök att i backspegeln titta på sitt eget beteende. Det är frågor som är unika för undersökningen.
Det är frågorna om att känna sig delaktig i informationssamhället respektive upplevelsen av att använda Internet för mycket.
Upplevelsen av att vara delaktig i det nya informationssamhället ligger på 56 % där den äldsta åldergruppen (86+) inte känner sig delaktiga alls medan bland 76-85-åringarna uppger hälften att de inte känner sig delaktiga. I övriga åldrar uppger nästan hälften att de känner sig delaktiga till stor del – men inte helt. Går man ner på utbildningsnivå respektive socioekonomisk nivå ser man stora skillnader i upplevelsen av delaktighet där det (som väntat) är de mest välutbildade respektive med högst ekonomisk möjlighet som känner sig mest delaktiga.
För mycket användande Internet: mycket ofta 6 %; ofta 16 %; någon gång 33% vilket också korrelerar till hur mycket tid man använder sig av Internet – de som använder sig av Internet mest per vecka är de som har mest ”dåligt samvete”.
I den första frågan är det självklart stora skillnader mellan yngre och de allra äldsta demografiska gruppen och det korrelerar direkt till användning av internet. Det flagranta är att ganska få uppger att de faktiskt känner sig helt hemma i ”det nya informationssamhället” som används som uttryck i undersökningen. Såväl bland unga som mellanåldern är de flesta lite mittemellan.
Varje skifte i ett samhälle innebär alltid att tekniken går före såväl värderingar som upplevelsen av att känna sig hemma. ”Informationssamhället” innebär utmaningar på så många plan, vilket gör det till en spegel även för den svarande om man är ”med” eller inte. Oavsett hur mycket du kan men du har inget jobb så kan du tolka det som att du inte är en del av informationssamhället. Om du arbetar mycket med information men känner att du inte har hittat nytta med det i privatlivet samma sak.
När det handlar om frågan om att skatta om man använder Internet för mycket så blir det en fråga om vad man jämför med. Dels finns det fortfarande starka uppfattningar om att Internet inte är någon vettig fritidssysselsättning. Om vi gått från popmusik, till tv, till videospel så är nu internet lite sinnebilden för ungdomens förfall. Lösningen har alltid varit ”gå ut och lek” och det är självklart något som också finns kvar när det gäller vuxnas användande. En självkritik, ett gnagande dåligt samvete att man kan göra saker som är mer ”nyttiga” än Hemnetsurfande, Facebook-läsande.
Samtidigt som dessa frågor visar hur människor fortfarande brottas med internetanvändande så visar undersökningen att internetanvändningen går in i en stark fas av stabilisering där vikten för samhället och där tillgång till nätet blir en vardagsnödvändighet.
För företag, organisationer och andra bör det innebära att man faktiskt satsar på nätnärvaro men där inklusionen är viktig: låt nätet på riktigt bli en del av er egen vardag för att på så sätt skapa inkluderande av de som ni möter. Exempelvis handlar det om att skippa alla ”e” och ”digital” framför förvaltning och marknadsföring, fundera på hur ni skapar närvaro på nätet. Som arbetsgivare är det viktigt att också skapa mindre hausse runt nätet utan det är en självklarhet.