Jag har kommit tillbaka från SSWC. En helg som hajpats å det värsta vilket fått många att gå i taket och prata om elitism, utanförskap och annat tjafs. Eftersom det är så sent väljer jag att inte skriva en lång text om det. Läs vad Brit skrivit istället. Eller Marias postning.
Förutsättningarna handlar om att inget är bestämt när man kommer. Ingen har satt agendan. Tillsammans byggs en konferens med det innehåll människor tycker är intressant. Det finns inga obligatorier, det finns inga boxar att förhålla sig till (mer än tiden för sessionerna och att inte bjuda fåren på öl).
Elitism?
Jag har laddat upp mina bilder inatt. Tycker de också är talande för vad det hela handlar om.
SSWC handlar om möten. Inte mellan personer som är specifikt utvalda, inte mellan personer som är en elit utan personer som brinner för den sociala webben, som tycker det är värt att lägga nästan 20 timmars bussresa, en hel del pengar och en helg på att mötas på en ö i blekingska skärgården.
SSWC handlar om möten. Mellan personer som är kända inom sociala mediebranschen och de som är helt vanliga passionerade användare och personer som vill hitta nya sätt att kommunicera i sina uppdrag för varumärken.
SSWC handlar om möten. Ung och gammal. Fattig och rik. Professionell och amatör.
Och vet ni vad: alla lyssnar på varandra.
Den här bilden är talande för det. En av våra mest kända nya medie-skribenter lyssnar på en av de yngsta nördarna på campen.
Ps. Jag fattar inte Flickr ibland. Just nu är det en del som inte ser bilden… Ds.