Kortbloggat/digitalpr.se-28 June 2009

Weinberger är cyberutopist. Det är visserligen inte jag men han har mycket bra att säga. Och Annika Lidne har hittat det ultimata sättet att anteckna slides – att ta bilder av dem :)

Ännu ett exempel på hur traditionella media, och upphovsrättslobbyn får saker om bakfoten. För allvarligt: jag gillar upphovsrätt om den också skapar nytta för människor – men idag ser vi en upphovsrätt som snarare skyddar sitt innehåll in absurdum.

Den här tweeten fick mig att fundera över hur medialandskapet ser ut – och hur man skulle kunna snabbt skapa en förståelse för det hos de som fortfarande tror att Journalistförbundets pressleg är en kvalitetsstämpel. Citizen journalism och bloggmedier, twitterkorrespondenter och flickr-fotografer gör mer idag än traditionella medier lyckas med. Så hur ska vi kunna skapa en snabbare utveckling där bloggare, citizen journalists och andra faktiskt får tillgång till exempelvis Almedalen på ett nytt sätt? Det sker en massa saker men kanske måste vi hitta ett sätt att formalisera en sorts svensk citizen journalism? Det bär mig emot eftersom jag ogillar formalisering men frågan är om vi skulle kunna skapa en sorts ackreditering där man väljer att följa ett antal portalparagrafer om etik och transparens i sin rapportering och på så sätt skapa struktur som gör politiker, pr-konsulter och andra lite mer ”trygga” i att släppa in bloggare och andra nya mediepersoner på sina event och våga intervjuas av andra än trad-medias SJF-märkta pennfäktare. Hur kan vi göra det? Behöver vi formalisera det?

Det här är en portalpostning från Tom Foremski. Den säger den nakna sanningen och den gör gissningsvis fruktansvärt ont i mediehusen. Viktiga delar: disruptiv teknologi slår sönder gamla affärsmodeller – och det finns inget som man egentligen kan göra mer än att totalt skapa ny innovation för affärsmodellerna. Sen – att innehåll inte längre kan värderas utifrån sin källa enbart eftersom källorna är så många, och tekniken helt enkelt gör att man som enskild individ kan filtrera det: reputation bygger på nyttan – inte att man är en tidning, ett mediahus eller en journalist. Det är åter så att alla tittat på sina konkurrenter inom segmenten men missat att den farliga konkurrensen kommer från oväntade håll: Craigslist, Google, bloggar, Flickr som fototjänst och fr a underifrån: där var och en idag är en journalist. Läste precis en tweet där man funderade över varför ett fackförbund är den som ska ge ut pressleg – och frågan är hur stort värde ett pressleg har: när innehållet skapas på oräkneliga plattformar och av personer som inte ens vill ha ett pressleg eller vill ingå i det traditionella mediehuset. Så Tom Foremskis artikel visar på en framtid som helt enkelt är något helt annat – där mediehusen inte längre existerar eller ser fullständigt annorlunda ut.

Om vi bortser från galenskaperna på bussen så kan man ändå konstatera att, trots Aftonbladets lama försök att säga att saker kraschade, Internets stora tjänster lärt sig sin läxa: det är tillräckligt med redundans för att klara det här – Google dog inte, nyhetssajterna fick problem men gick inte ner osv. Vi som varit med ett tag minns hur sajter totalt lackat ur när stora nyheter kommit osv. Så – MJs död visar att vi idag ändå har ett nät som håller. Dock – redundansen måste byggas ut – för varje gång som en stor händelse sker så kommer fler och fler att inse att det är på nätet som den senaste informationen finns, fler och fler kommer använda sina sociala nätverk för att prata om det. Det innebär helt enkelt att de tjänster som nu kommer till måste räkna med, och ha tillgång till ganska hög brandbredd utifall att – för en tjänst som inte fungerar när man behöver prata med sina vänner och med andra kommer inte att överleva.