Twitter är en verktygslåda

För tillfället pågår en diskussion om Twitter i mitt flöde. Ingen hashtag men den är intressant eftersom den utgår från ett antal saker som för mig är centrala när det gäller sociala medier.

Kort bakgrund: i TV4s Nyhetsmorgon diskuterats Twitter och det togs fram kändisar och journalister som exempel. Personer på Twitter blev trötta och kritiserade det. Samtidigt valde @jocke att faktiskt försvara det hela och har förklarat i en bloggpost. Hans grundtes är:

Det intressanta är att Twitter i traditionella medier håller på att passera förbi metadiskussionen.

Jag ska då säga att jag inte såg inslaget. Men jag tycker diskussionen är intressant (utifrån ett metaperspektiv :)). För det är två saker som slår mig:

  1. Samma diskurs som skedde runt 2005 och bloggosfären sker nu. Dels kan man se det som att sociala medier ”skapas” i samband med att traditionella medier ”upptäcker” dem på bred front. Vi som hållit på länge blir irriterade över att våra vanor tas över av trad media och att allt som diskuteras är hur samma gamla vanliga kändisar twittrar (eller bloggar). Jag tror det är något som är ofrånkomligt. Naiviteten i att sociala medier skulle klara sig utan traditionella medier borde vid det här laget vara borta: båda är synergiskt beroende av varandra – de stärks av att ömsesidigt jobba för att skapa så mycket relevant innehåll som möjligt, och filtrera det på så många plattformar att användaren, läsaren, mottagaren kan välja sin plattform. Det är inte nödvändigtvis bara att det ska ske som duplikat utan lika väl att utnyttja möjligheten till olika vinklar, fördjupningar mm. Sen kan jag personligen bli lite trött på kändiskulten – det blir samma röster som hela tiden ses som riktmärken. Å andra sidan är det ungefär samma sak i varje gruppering du tittar på – så är det också bland oss inom ”sociala medie-eliten” (sagt med stort mått av ironi). Fördelen är att, precis som @jocke påpekar, genom att de personer som allmänheten är vana att se i sina vanliga medier blir inputtare till de sociala medierna. Kajsa Larsson i Vagnhärad har större incitament att skapa ett Twitterkonto om hennes idol @kaspermom berättar att hon twittrar. Det är ren marknadsföring, det är ren och skär endorsement-marketing. Och faktiskt kan jag känna att det är rätt skönt: nu kan jag som sociala medie-strateg faktiskt låta evangeliserandet vila och istället jobba med operativa strategiska frågor.
  2. The SETC toolbox lives
    Foto av -Marko

  3. Internet är en kniv. Det är en sägning jag kläckte för många år sen. Internet är inget annat än ett verktyg som vi använder för olika saker. Och Twitter är ett realtidsverktyg för innehåll: det är inte nödvändigvis bara en dialogkanal – men det har möjligheten till interaktivitet, det är inte bara ett nyhetsflöde – men det kan vara det snabbaste nyhetsflödet vi någonsin haft; se bara på Mumbai, Egypten etc. Twitter är en marknadsföringskanal – inte bara men möjlig att välja att använda på det sättet och det är upp till användaren att följa uppdateringarna eller inte. Twitter är inte bara frågelåda – men det kan vara det om man vill. Twitter är helt enkelt oerhört brett till sitt användningsområde och extremt dynamiskt i sin utveckling för att kunna fylla olika behov. Den diskurs som då och då dyker upp bland personer som använder Twitter som sin ”nästan-chat” är att icke-dialog är att förstöra Twitter. Det blir en sorts interaktionsfundamentalism som snarare skrämmer bort än adderar värde. Det finns inga regler men det finns bättre och sämre sätt – och då utifrån att man missar möjligheter hos verktyget Twitter. Jag själv tror att den som väljer bort konversationsmöjligheten helt enkelt förlorar själv – men den förstör inte Twitter, den gör inget regelbrott. Mitt twitterflöde är en både social och ekonomisk tillgång för mig – om jag inte följde andra skulle jag vara fattigare. Likaväl som den som förklarar att automatiska aggregeringar är ont förlorar möjligheten att kontinuerligt få påfyllning av omvärldskunskap. Jag själv hittar det mesta av värde i att följa personer som sprutar ur sig mer eller mindre intressanta länkar: utan det skulle jag behöva läsa mycket mycket mer och filtrera själv.

Generellt tror jag inte att hur människor använder så stora och breda plattformar som Twitter, bloggar och Facebook faktiskt hotar dem – snarare är det hur plattformarna själva låter sin teknik vara dynamisk nog för att låta användandet styra och utveckla. Det är den tunna linjen som vi balanserar på. Själv lyfter jag hellre fram best and worst practices för att ge inblickar och erfarenhet till kunder och andra i alla möjligheter som finns att använda olika plattformar.

Uppdatering: @annalindberg har startat en bred definitionskampanj med #mintwitter.