Heineken lyckas göra gerilla viral. Jävligt viral.

När det här buzzades på Twitter senaste dagarna kände jag att ”yeah ok – en bra stunt men vad då?” och onekligen kände Dr Spinn ungefär samma sak. Jag gillar dock gerilla som tanke eftersom det är något som händer vars framgång är sammankopplat med såväl traditionella förtjänade media: eller trad-pr om ni så vill respektive idag också med sociala medier (digital pr). Om det inte är tillräckligt bra, om det inte flyger så är det ingen som skickar det vidare.

Heineken – well; problemet för mig är att deras utseende gör att jag tänker Carlsberg och när det gäller ölreklam så brukar det mesta kännas väldigt strömlinjeformat. Samtidigt har Heineken något som inte andra har: ett arv av att våga göra reklam i flera dimensioner. The Closet är skön:

Den här follow-upen på deras Walk in fridge är roande.

Nåväl. Till den omtalade gerillakampanjen. Vad gör den så bra:

  • Den bygger på fördomar – sport som inte så finkultur kontra finkultur – och igenkänning. Och emotion: genom att man kan känna med såväl pojkvännerna som blir tvungna att gå med på en högkulturell tillställning, med studenterna som inte kan säga emot sin lärare eller journalisten som måste gå och recensera en konsert istället för att se en av årets bästa matcher.
  • De har jobbat länge med den. Upplägget kräver förberedelser och att hitta rätt personer att använda utan att någon av de som ska bli lurade kommer på det. Det är en secret op i militärklass. De har lyckats få tv att lira med dem till och med.
  • De har sett till att den upplevs hela vägen – det är verkligen en konsert, det är biljetter, det är traditionell reklam innan, det är en riktig stråkkvartett, det är hyperpretto-videokonst.
  • Avslöjandet är sjukt snyggt och integrerat med själva stunten.
  • Resultatet visar på hur en bra idé kan lyfta och få egna vingar.

Kolla själva:

Heineken ?taly Activation from Kreatif360 on Vimeo.

Det jag gillar är också att det inte är elakt någonstans. Det handlar ändå rätt mycket om kärlek och rädslan för att förlora – snubbarna som valde att göra som flickvännen sa gör det självklart av kärlek, journalisterna av kärlek till sitt jobb osv samtidigt som det handlar om att välja något ”smärtsamt” för att inte förlora. Lite som fotbollen sägs vara i sin själ. Kärlek och rädslan att förlora.

Grattis JWT Italy. Grattis Heineken.

Det enda jag undrar över: fick snubbarna i teatersalongen också några öl att suga på under matchen? :)

Uppdatering: @pellet har också skrivit om kampanjen och tar också upp IKEAs Paris-kampanj.