Politiker borde blogga mer och lyssna mindre på DN
Posted: april 12th, 2009 | Author: Niclas Strandh | Filed under: Kommenterat, Sociala medier | Tags: bloggande, DN, konversera, Medier, mätmetod, personlig, politik, politiker, ROA, ROE, ROI, sociala medier, Twitter | View Comments
När vi träffat politiker för att prata sociala medier har vi pÃ¥pekat att sociala medier är som torgmöten – men pÃ¥ digital kullersten. Det är en viktig frÃ¥ga.
DN har valt att göra en ”undersökning” av politikerbloggar. Problemet är att själva metodiken är väl udda. De har helt enkelt tittat pÃ¥ antal kommentarer och utifrÃ¥n det dragit en slutsats om att ingen är intresserade av politikernas bloggar. Metodiken suger pÃ¥ flera sätt:
- för att mäta ROE (return of engagement) krävs fler nyckeltal än antal kommentarer – det handlar om att balansera antal besök med antal kommentarer med antal inlänkar mm.
- kommentarer beror pÃ¥ hur kommunikativ politikern väljer att vara – det är ett antal politiker som väljer att köra sin blogg som megafon med avstängda kommentarer.
- man har medvetet struntat i att titta på Bodström, Bildt och andra stora politikerbloggar eftersom de inte nämns.
- problemet är också att många bloggar ligger på svårhanterade interna system och har ibland krav på inloggning för att kommentera.
- sociala medier är fortfarande i dagisÃ¥ldern i Sverige. Det fÃ¥r gÃ¥ nÃ¥got Ã¥r innan man kan säga att det är ”ett fiasko”.
Diskussionen om bloggande politiker har skett förut – bland annat i samband med att Ã…rets Politiska blogg respektive Stora Bloggpriset utsÃ¥gs och dÃ¥ det skedde en lÃ¥ng och hÃ¥rd debatt om s-bloggares inställning.
Utifrån kullerstenmetaforen kan man fundera: hur många kommentarer och diskussioner förs när politikerna faktiskt är ute på gatan och pratar? Är det någon som räknat det?
Eller hur mycket värde finns det idag i en DN Debatt-sida? Ett kort inslag i Rapport? Varför ska politiker fortsätta att tolkas och hållas inom ramar av politiska reportrar? Det är något Jonsson påpekar som landstingspolitiker:
För min del är bloggandet ytterligareen möjlighet att kommunicera och nÃ¥ ut. Jag nÃ¥r de bästa dagarna över 100 människor i dagsläget, det är lÃ¥ngt fler än vad jag som landstingspolitiker nÃ¥gonsin har haft möjlighet att nÃ¥ regelbundet tidigare. Därför med mÃ¥nga ganska smÃ¥ ringar kan politiken frÃ¥n olika hÃ¥ll nÃ¥ fler, ofiltrerat frÃ¥n tidningarnas ledarsidor och nyhetssidor – dessutom!
Självklart vore det mycket bättre om alla politiker hade kommentarer men det som DN glömmer bort är att engagemang och diskussion inte kommer av sig själv. Det kräver eget engagemang. Och ett personligt tilltal. Precis som Sigge Eklund kommenterar i SVD-artikeln.
Några enkla råd som jag och Brit Stakston alltid ger när det gäller bloggande:
- var personliga och skriv om det som intresserar dig själv – balansera hela tiden utifrÃ¥n den person du faktiskt är. Ingen gillar en trÃ¥kmÃ¥ns eller nÃ¥gon som aldrig berättar nÃ¥got personligt.
- skriv öppet och bjud in till kommentarer genom att vara aktiv i det egna kommentarsfältet, genom att de facto avsluta med att frÃ¥ga ”vad tycker du?” för att bjuda in till eget tyckande
- länka ut till andra – sÃ¥väl artiklar som andra bloggare – var en del av bloggosfären precis som man är en del av politikersfären
- kommentera pÃ¥ andra bloggar – fr a de som diskuterar det som du skrivit men ocksÃ¥ andra som diskuterar de frÃ¥gor som du är intresserad av
- lägg upp länkar till egna bloggen i egna Facebook-kontot och låt det bli en ytterligare plattform för konversation bland de som följer dig
- aggregera till Twitter och Bloggy för att skapa ett större avtryck och större möjlighet till kommentarer både på Twitter/Bloggy men också på bloggen. Spenatmamman ger ett exempel på hur diskussionen kan ske på ett annat ställe än bloggen men ha bloggen som utgångspunkt.
Åsa Mitt-i-världen har gjort en post som borde fungera som en sorts lathund för politiker som vill öka närvaron.
DN tar upp Johan Linander som lägger ner tid på att prata och konversera på nätet. Det handlar inte om att alltid uppdatera men att inte heller pusha ut sin åsikt utan att öppna upp för debatten. Linander vågar också vara personlig, och vara transparent med såväl hur han ser på kommentarer precis som med annat.
Det visar ocksÃ¥ att en egen plattform är värdefull. Att fastna i ”brandade” plattformar som s-info tenderar att läsare endast är de med samma Ã¥sikter.
DN har helt enkelt gjort ett riktigt dÃ¥ligt jobb. För fr a sÃ¥ mÃ¥ste de dÃ¥ se pÃ¥ sig själva – om Michael Nu pÃ¥pekar:
Med samma resonemang så saknar alla DN-läsare som inte kommenterar papperstidningen eller webbplatsen alltså intresse för det som står i DN. När jag bläddrar i dagens DN begränsar sig läsarintresset till tre insändare och några nekrologer.
Fredrik Federley menar att DN är ute och cyklar:
Sedan jag kom in i riksdagen har jag skickat ett eller tva pressmeddelanden.
All annan kommunikation har i princip gatt via min blogg. Det kan handla om media smo tar direkta citat, det kan handla om andra som skriver artikel o refererar till bloggen eller debattmöjligheter som öppnas tack vare bloggen.
Tyvärr kommer den här artikeln göra det svårare för Ulrika Ingemarsdotter och andra personer inom de politiska partierna som försöker att inspirera och lära sina partiers politiker att använda sociala media. Något som lätt man kan fundera om det är DNs mening med artikeln. Som i sig är så ihålig och dålig att SVT uppenbarligen struntar i att göra något på det.
Det som DN har svårt att förstå är helt enkelt att något har hänt. När gamle bloggavogisten Rolf van den Brink själv skriver i sin blogg:
Skulle 100 trashkommentarer innebära en mer framgångsrik blogg än en högkvalificerad? Är 100 000 ströläsare bättre än 100 som ligger rakt i målgruppen?
och han fortsätter att ge goda råd runt att låta bloggen för politiker vara en testarena och träningscamp för argumentation och lyssnande.
Tyvärr visar Anne-Marie Ekström på ett gammalt sätt att se på hur kommunikation mellan politiker och väljare bör ske. Hon tycker kommentarer är rätt ointressanta för det är antalet läsare som är viktigt:
Det är väl hur många som läser bloggen som är det väsentliga. Så ser jag det i alla fall. Att få ut sitt budskap till så många som möjligt.
Hon pÃ¥pekar att mÃ¥nga kommentarer är trÃ¥kiga och inte hÃ¥ller med – och självklart är det inte roligt att alltid höra hur fel man har men att se till att inte släppa igenom kommentarer som bryter mot lagen respektive att genom sitt eget engagemang i kommentarerna visa vad som är ok och vad som inte är det öppnar upp för kommenterande frÃ¥n personer som är intresserade av dialog istället för kommentatorer som själva mest skriker med dövörat pÃ¥slaget. Cecilia Sofia Arkelsten är krass och visar pÃ¥ det som vi säger till politiska bloggare: det är ni som äger er egen blogg och bestämmer över den:
Inget hindrar honom att skriva men varför ska han skriva här? Jag sysslar med politik. Inte terapi.
En bra analys har Mary X gjort. Läs den. Good Old pÃ¥pekar att nya medier inte är gamla – och bör konsumeras pÃ¥ ett nytt sätt istället för pÃ¥ ett gammalt. Mycket bra – lite som jag brukar pÃ¥peka om Twitter: det är ett coctailparty där man gÃ¥r in i en konversation precis där konversationen pÃ¥gÃ¥r utan att behöva fÃ¥ en brief eller hÃ¥lla koll pÃ¥ vad som sagts, och vad som kommer att sägas. Det som är intressant kommer att komma fram.
Brit Stakston har kommenterat det och anlägger en positiv syn – att DN faktiskt tar upp det hela. Det är onekligen illa med insikten pÃ¥ den tidningen om vi mÃ¥ste se en usel artikel som bygger pÃ¥ ett felaktigt sätt att verifiera en hypotes. Men själva frÃ¥gan är viktig för politikerna att tänka pÃ¥: hur mäter de sin framgÃ¥ng? I grunden sÃ¥ visar det här kanske att det verkligen är dags att hitta ett bra sätt att mäta ROA, ROE och fr a ROI. Tur att vi hÃ¥ller pÃ¥ med det dÃ¥ :)
Liknande inlägg:
- Mer om statusuppdateringar och Unsgaard
- Kort från Digitalpr.se-2010/02/11
- Kortbloggat/digitalpr.se-08 June 2009
- Amazon skyller pÃ¥ en ”glitch” – ingen tror pÃ¥ dem mer än Jimmy Wales
- Unsgaards statusuppdatering visar behovet av personlig sociala mediestrategi
De politiska bloggarna är viktiga och kommer bara att öka i betydelse. Jag når ju fler varje dag på min blogg än vag jag kan göra på något annat sätt. Det finns mer att göra, men bloggarna är viktiga för politiken.
Hej, hej! Jag är krass. Och jag heter Sofia. :)
@Fia: Oops – sorry. Det är kanske för dig som för mig: man blir kallad nÃ¥got annat med jämna mellanrum. Själv blir jag kallad Patrik…
Bra där Nicklas. Tackar för ett välskrivet och intressant blogginlägg. Lycka till med DigitalPr!
[...] Emmanuel Karlsten från tidningen Dagen tycker DN bygger nyheter på okunskap. Niclas Strandh dunkar till med en heltäckande postning där han dels sågar DNs metodik som ligger till grund för artikeln [...]
NÃ¥gon gÃ¥ng mÃ¥ste man ju vara lite positiv ocksÃ¥… : ) graderna i helvetet liksom…för ett Ã¥r sen hade en sÃ¥n här artikel inte ens varit pÃ¥tänkt…ja, ja kanske lika bra säger du dÃ¥ ;) …. men tänk alla jag träffade i VästerÃ¥s igÃ¥r pratade sociala medier och politiker…bara en sÃ¥n sak -med undertexten ”men det mÃ¥ste ju vara bra! Hur funkar bloggar?”
Fast jag vet. Sorgligt usel kunskap om det fenomen som skulle belysas. Men det är ju sÃ¥ i revolutionstider… : ) tur vi har det jobb vi har!
[...] själva kommenterar det hela och hur dessa kan avända bloggandet. Åter andra tar upp avsaknaden av bloggar som Carl Bildts, Thomas Bodströms och liknande. En klar svaghet för undersökningen. Men jag [...]
Detta är kanske lite talande motbevis? http://www.flickr.com/photos/jenefeldt/3437899694/
Men det här är ju egentligen en icke-nyhet, men som väcker väldigt många heta känslor i den lilla Twitterbubblan. Att politikers bloggar inte läses, för det gör de nog inte i så stor utsträckning, beror ju på att det för de flesta människor är ointressant med politik.
Vad som är intressant är att de bloggar som är bra marknadsförda faktiskt verkar leva ett ganska välmÃ¥ende liv inom bloggosfären, medan de vanliga och slentrianmässiga ”se-pÃ¥-mig-jag-är-politiker-som-tror-jag-har-kontakt-med-folket”-bloggarna inte läses.
Dels för att folk inte är intresserade, och dels för att man inte hittar till sådana bloggar. Ska jag sätta mig och googla på lokala politkerbloggar, eller hur ska jag hitta?
Det här är snarare ett träffande exempel på att bloggar, och sociala medier, handlar om en något ny kommunikativ plattform, men att det inte är något nytt per se. Det ger en möjlighet till dialog, men det kräver för den delen kommunikation på samma sätt som de gängse kanalerna kräver det.
@text100simonj – Du menar att sociala medier bara är ännu en kanal?
@Niclas – Jag menar att ointressanta ämnen inte är engagerande. Och de flesta bryr sig inte om politik, därför spelar det ingen roll om du skickar direktreklam, stÃ¥r pÃ¥ torget och skriker eller skriver pÃ¥ en blogg. Engagemanget kommer inifrÃ¥n och mÃ¥ste befästas frÃ¥n början innan det engagerar.
Så länge det inte är val, riktigt riksdagsval, så är vardagspolitik väldigt sällan berörande eller engagerande. Är det verkligen så konstigt?
@text100simonj – FrÃ¥ga en människa om hon inte är intresserad av sina barns skolgÃ¥ng, sin mammas vÃ¥rdplats eller hur mycket skatt hon betalar. Problemet är inte att ämnet politik är ointressant – problemet är möjligen att politiker; precis som vissa konsulter, gärna gör allt sÃ¥ invecklat.
@Niclas – Ja det är ju det jag säger: om du inte skriver om intressant politik som berör sÃ¥ är det inte intressant. Om du läser politkerbloggar sÃ¥ ser du att de ofta är totalt ointressanta för de flesta. Politik engagerar ganska sällan nu för tiden, och SPECIELLT vardagspolitik.
Kolla på ett torgmöte med Lars Ohly så ser du att det är ganska få som stannar upp och bryr sig. I varje fall om du jämför med t ex USA.
SÃ¥ problemet är ju att det är en ickenyhet. Nyheten kunde lika gärna vara ”Politik inte intressant att läsa om visar en genomgÃ¥ng DN har gjort”. För jag tror, utan att veta, att besökarantalen hänger med slutsatsen i DNs artikel.
[...] dialog och interaktion. Det är allt politikerna behöver veta när de tar klivet ut på den där digitala kullerstenen. De digitala folkrörelsekrafter som rör sig ständigt kan mycket väl matchas med innehållet i [...]
[...] en nästan-realtids-kanal för konversation och snabb information. Jag brukar jämföra det med ett coctailparty: man kliver in i flödet och lyssnar av, pratar lite och ger sina bitar av information för att [...]
[...] att diskutera politik! Inte bara på ett givet datum klockan 14 utanför Konsum. Samtalen på den digitala kullerstenen är lika viktig. Svårare än så är det [...]
[...] håller på att bli mer och mer intressant för fler än bara journalister, PR-konsulter och politiker (även om det fortfarande är en väldigt övervägande del just såna som finns där). Tittar man [...]
[...] på stan eller egentligen finnas i någon sorts kommunikativ verklighet. Problemet är snarare att många politiker väljer bort sociala medier i en alltför hög grad. Sociala medier är en möjlighet att bygga sin [...]
[...] många redan bloggat om är det märkligt att räkna en bloggs intresse baserat på kommentarer. Två av de mest [...]