En av de största feltänk vi gör idag när det gäller att jobba med sociala medier för företag och andra är när vi sätter upp såna här knappar:
Twitter och alla andra nätverk handlar om konversation. Att som företag välja att gå upp på den arenan innebär att man bör bygga konversationsmarknadsföring. Varför ska jag då följa någon? Jag vill inte följa någon – jag vill prata med dem.
Den viktigaste uppgiften blir helt enkelt att faktiskt förklara: varför ska jag välja att ”följa” er på Twitter?
Självklart – det är upp till vem som helst att göra vad som helst: jag kan välja att följa X eftersom han eller hon har bra länkar. Och ”follower” är inte nödvändigtvis lika passivt som det kan låta. Men sinnebilden blir fortfarande inte ömsesidighet. Det här är inte inbjudan till samtal – det här är inbjudan till att gå efter någon som därmed har lite mer makt, lite mer smartness än jag.
Det är samma sak med Facebooks fanpages. ”Become a fan” (nu kan vi ju inte ändra på det så enkelt men det handlar om hur vi själva väljer att se på oss som företag kontra de som vi vill nå). Sätt inte längre upp ”Bli en fan på Facebook”. Förklara varför. Bjud hellre in och säg ”kom in och diskutera med oss på Facebook”.
Lev som du lär. Walk the talk. Att be någon följa dig är inget som innebär att du behöver göra ett skit. Än värre att ha en massa fans – det innebär ju i princip att du är rockstar och kan strunta i fansen. Problemet är att ingen längre kommer bry sig om dig om allt är tomt och tyst och människors val att bli ett fan eller följa dig gav inget tillbaka.
Sociala medier håller på att bli en hygienfaktor, en självklarhet för marknadsföring. Men det går inte i längden att bara starta upp och sedan inte fortsätta att utveckla konversationen och de sociala relationerna. Sociala medier handlar inte om att prata till någon (det har vi gjort i typ hundra år redan) utan att prata med och låta målgruppen prata om oss.