- LA Times Social Media Guidelines Lead to Much More
- Rolf van den Brink » Kvoten som avgör om du är med i twittereliten
- Fredrik Svedjetun » Twitter, tjitter och Dagens Media
- Genom Twitter har journalistiken hittat en ny telefon – fast bättre – Artikel av Emanuel Karlsten – Newsmill
- Nu är det Social Media Backlash för hela slanten « Nils Holmlöv
LA Times sociala mediepolicy är helt transparent och Frank Reed ser det som ett stort och bra steg för utvecklingen: att kunna ta del av en policy även om man inte är en del av företaget innebär att det kan finnas fler watchdogs liksom att det, i fall där det faktiskt kan bli diskussion om varför någon anses brutit mot den, finns möjlighet att titta på originaldokumentet. Samtidigt är frågan hur många företag som vill lägga ut sina policies – de är ju i viss mån affärskritiska och konkurrensstrategiska.
Nu är det väl ändå gubbigt surt borta på DM när det gäller Twitter? Herregud.
Dagens Medias ”nye” (nåja) chefredaktör är lika surmulen när det gäller sociala medier som sin företrädare Rolf van den Brink. När RvdB muttrade om bloggarna som gläfsande taxar (eller nån annan liten hund) så menar Svedjetun att Twitter inte är speciellt intressant egentligen. Självklart – ser man utifrån den gamla tidens räckviddssiffror är Twitter knappast intressant; men räckvidd enligt traditionell medielogik är snabbt på väg att bli lika obsolet som skrivmaskinen och vaxsatta tidningssidor. Att sedan mena att Brit Stakston är enögd och halleluja-aktig när det gäller sociala medier känns lite övermaga: det finns många som är bra mer oreflekterade än henne i kadern av sociala medie-evangelister.
Emanuel har skrivit en text om twitter och journalistik. Men det roligaste är alla surmagade journalister som kommenterar den. Jag garvar högt och det är snart dags att sätta in en egen bur åt ”gammelmediajournalister” på Skansen. Varför inte någonstans nära de små röda stugorna som är lika obsoleta som nyttobostad.
Nej. Inte alls egentligen. Hypekurvan må vara en modell men ibland känns det som om många försöker att se fenomen utifrån modeller istället för att inse att modellerna faktiskt bara är ungefärliga indikationer på en möjlig utveckling.
Så här skrev jag i en kommentar:
”Jag skulle påstå att din målgruppsanalys av Twitter inte riktigt stämmer, miss att inte ta in lite mer: det finns en massa fler personer än ”wannabees” och oss i bubblan: faktiskt helt vanliga människor. Det enda vi vet är att vi inte egentligen vet hur många svenskar som finns på Twitter. Vi har estimat utifrån globala siffror men de är ytterst osäkra.
Och du glömmer bort alla politiker som använder tjänsten.
Så i grunden håller jag med dig att faktiskt se vad det är – och vad det kan bli men jag tycker det finns en trist negativ klang och i grunden än en gång samma räckviddstänkande som idag känns extremt förlegat: det är skitsamma hur många människor som finns på en tjänst om det är rätt människor, dvs. personer som är hypersociala och vana att prata om saker de hittar. För de tenderar inte bara att göra det inom sin grupp utan också se till medvetet eller omedvetet att det sipprar ut.
Den enda backlash jag ser är bland early adopters – och det är kanske snarare en normal form av utveckling. Om man inte väljer att följa sin nyfikenhet och gå vidare så är man väl sällan en early adopter? Däremot tror jag att man kan säga att fler och fler finner nytta med tjänsten så stannar man där.”