- The Seven Digital Sins of Planning « Do not fear mistakes, there are none
- The Four Ps of Social Marketing « b u d d i n g c u l t u r e
- Facebook | Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen
- Så blev Facebook en av de viktigaste medarbetarna
- AD på taskiga droger?
- Hittade en skön reklam i en gammal Knasen-tidning. on Twitpic
- Google, Facebook and Myspace Become the New Resume
- Is This The Type of Advertising that Twitter Wants? | TK Carsites
- Has social media paid off with improved customer satisfaction?
- What’s 10,241,704.22kb between ex-friends?
Amen.
Det är sånt här som gör att jag älskar planning. De fyra P i en ny social media-kontext. Istället för att konstant prata om vad företag ska göra så måste fler förstå vad varför människor gör vad. Och vad som är primära drivkrafter för att göra det. ”Varför” och ”Tänk om…” har jag använt mig av genom åren som viktiga frågor i en strategiprocess och de gäller även när det handlar om att börja marknadsföra sig på sociala webben.
Såna här grupper är meningslöst roliga.
Emanuel skriver om hur Dagen använt Facebook. Jag tycker visserligen det är fel att använda ett normalt personkonto som organisation, och idag kan man istället göra samma sak med Fan Pages, men läs hans berättelse som visar hur man just kan jobba med Fan Pages på Facebook som tidning eller organisation: för själva tillvägagångsättet är helt rätt.
mohahahaha Det är inte @kjellhaglund som lekt med typsnittsburken va? :)
Ah, en skön gammal annons. 1995 för en Commodore 64. USP:ar 16 färger och inbyggt ljud. Och för att få reda på var man kan testa: titta i telefonkatalogen. Barn, det här var innan Internet (nästan i varje fall)…
Ett gäng exempel på hur människor fått sparken, eller missat jobb för att de uttryckt sig mer eller mindre klantigt i sociala nätverk. Och desto mer de sociala nätverken spindlar sig in på Google, ju mer de blir viktiga för människor och därmed för företag – desto fler såna här exempel kommer vi att se.
Men: jag tycker företagen måste tänka till. De reaktioner som visar sig i den här postningen bygger på ett gammalt reaktionssätt när det gäller att ”skydda varumärket” med hjälp av att det bara ska omtalas av företaget utsedda talespersoner. Det är reaktioner som bygger på att man skär bort grenen som inte är som andra istället för att fundera hur man istället kan göra det till en tillgång för företaget. Grejen är helt enkelt att de som faktiskt engagerar sig i konversationen – även om det blir fel – kan vara goda ambassadörer om de får stöd och input från företaget, istället för att få ett avsked. Att kicka alla som gör fel, eller ta bort personer som har ett extensivt liv på sociala nätverk är djupt kontraproduktivt eftersom det fostrar till tystnad och skapar rädsla för att delta i konversationen. Det är bättre att utbilda, ge goda exempel och när något går fel – prata med personen och förändra dess perception på sitt jobb. När vi pratar sociala medier pratar vi bland annant om hur de är oerhört viktiga som varningssystem. Om en anställd uttrycker missnöje borde det vara en självklarhet för företaget att faktiskt ta tag i frågan istället för att sparka den anställda. Om anställda uppträder illa och visar upp det på nätet kan de självklart bero på att personerna inte fungerar på arbetsplatsen, men det kan också bero på att företagskulturen har löpt amok. Problemet är helt enkelt att få inom HR och inom ledningen fullt ut förstår sociala medielogiken, och att de personer som anställer ofta kan vara vad jag och Brit Stakston kallar ”digitala immigranter med analoga värderingar” och därmed ser det som händer på nätet som hot. Det behövs helt enkelt utbildning och insikt som går utanför de tekniska kunskaperna om sök och om sociala medier: mitt stora intresse är snarare att förstå principerna bakom det förändrade beteende som konversation och sociala medier skapar hos användarna: och hur det förändrar företagets möjlighet att hantera sitt varumärke.
Intressant analys och helt riktigt. Fr a runt att företag måste sluta titta på billiga sätt att broadcasta marknadsföringen.
Shel Holz menar att de oerhört höga kundnöjdhetssiffror som visar sig i USA borde tillskrivas att många företag faktiskt förstått vad sociala medier kan göra: både när det gäller att snabbt skapa en negativ bild av ett varumärke men också insikten om att konversation kan ge resultat. Jag skulle nog vilja säga att impacten av sociala medier och insikten om SERPens makt faktiskt sakta börjar att jaga företagen till att förbättra sin kundservice. Dock är det fortfarande långt att gå.
I Sverige stryper telebolagen farten till ungefär 33,3modemfart när man surfar för mycket på datatrafik. Trots ”surfa så mycket du vill” vilket är extremt korkat. Sprint i USA startar att ta ut traditionella överpriser för den som använder mer än 5 Gb per månad. Doc Searls är inte glad och det här är ännu ett idiotiskt tilltag som kommer att försena utvecklingen av den mobila webben.