Jag har ett chip i min hand

För en vecka sen opererade jag in ett RFID/NFC-chip in min vänster hand.

thechip

För vissa coolt, för andra fullkomligt vansinnigt, för ytterligare andra oförståeligt. Så pass att Dagens Media valde att skriva om det.

För mig en ganska självklar fortsättning på det övriga jag gör för att smälta samman det digitala och det analoga i mitt liv. Det är kanske den starkaste anledningen till att jag gjorde det: att faktiskt vara en del av diskussionen om var gränser går och hur tekniken påverkar och kan vara en hjälp för oss människor.

Chipet är ett ordinärt Mifare 13,56 MHz RFID/NFC Type 2. Det är ca 12 mm och iklädd galvaniserat glas.

För mig är det här en självklar framtid. Varför ska jag behöva ett antal taggar för lås, ett antal plastkort för att åka buss eller varför kan jag inte betala med min hand istället för med min telefon?

Det har varit många intressanta diskussioner. Det lär bli ännu fler. På samma sätt som när det gäller Narrative, eller för de som använder Google Glass.

Det finns många som tycker det är konstigt att sätta in främmande objekt innanför huden. Samtidigt som många inte längre reagerar över plastikoperationer o dyl så är tanken att ha ett chip under huden något helt annat.

En del människor har nära till foliehattande. ”Nu kan du bli följd och spårad!” Trots att chipet är passivt, och det krävs nästan kontakt mellan huden och avläsare för att sätta igång det. Och även om det råkar vara så att man kan avläsa dem – vad är det de ska hitta?

För mig blir det också att sikta på högre friktionslöshet. Jag lever kontantlöst i så hög grad jag kan, jag styr så mycket jag kan med digital teknik. Varför ska jag inte då kunna ha mycket av den data jag behöver i vardagen i handen?

Säkerhet? Min telefon är säkrad med fyra siffror. Mitt chip med fyra siffror. Men det är enklare att hacka en telefon eftersom den är enkel att stjäla än att hacka en hand – då det är rätt knepigt att stjäla den.

Jag kommer framöver vara en pain in the ass på alla som har RFID-läsare, NFC-kompatibilitet mm. För jag tycker att en del av min valfrihet ligger i att faktiskt få bära med mig den data som berör min vardag. På det sätt jag vill.

Fler som skrivit om sina chippningar: 

@kazarnowicz har skrivit om det på Array och diskuterar tanken på ”augmented identity”

@PeterDiamandis har skrivit en lång artikel utifrån den enkla anledningen att ”It bugged me that the average refrigerator is more wired than I am.”

Ars Technica berättar om en person som använder chipet för att förvara en del av sin nyckel till sin bitcoin-plånbok på chipet eftersom det är utmärkt ”cold storage”.

Foto: 1. Marcus Pettersson, 2. Jag själv. 3. Skärmdump av Michael Kazarnowicz.

Uppdatering:

Lite artiklar har det blivit:

Dalademokraten

SVT Gävle Dala

BBC om Swedish Cyborgs

BBL/AT

 

  • Pingback: Var går din gräns? | HANNAGABRIELLA()

  • Oscar

    Galvaniserat glas? Så förzinkat glas? Inte riktigt va..

  • Morrica

    Ser fram mot att höra mer om detta. Det är, som du skriver, ett rätt självklart steg jag gärna skulle ta om tillfälle gavs. Själv ser jag med barnslig iver fram mot att tekniken äntligen skall komma i kapp min önskan om steampunkestetiskt implantat med ungefär samma funktion som en Chromebook – dvs en portal till nätet.

  • jimpz

    Min hund har ett chip i nacken och jag ser inget konstigt i det… heller…