Dags för dag 2.
Tidigare bloggposter: Dag 1 förmiddagen, Dag 1 eftermiddagen och Battle.
Först – två spännande startups som ska prata om hur man får andra att använda sina api:er.
Först ut: Pixlr, Ola Sevanderssons skapelse, en onlineeditor för bilder. En avancerad editor som kan mäta sig med basnivåerna för Photoshop. Hur gjorde han? Han såg till att pusha ut saker i svängen. Digg, Delicious mm. Det du får första dagen skapar diskussionen på nätet. De har inte lagt ut något på tjänsten – allt handlar om att göra rätt. Det tog Pixlr åtta månader att komma upp i daglig trafik motsvarande den första dagens trafik men det har kontinuerligt ökat. 9 miljoner bilder editeras nu varje månad. Bilder är idag en av de starkaste drivkrafterna på nätet.
I grunden handlar det om att ta cirka 20% av den ledande applikationen så kan man nå 80% av publiken. Att jobba för en tjänst som är snabb, öppen och lätt. ”Be a tool”.
Jämförelse med Picnik så går Pixlr mycket snabbare: Picnik laddar ner cirka sex mb subsets innan man kan göra något. Pixlr 225 kb.
Sen kommer Jaycut. Jonas Hombert är CEO. Onlinevideoeditor i webb-browsern. Startar på ca 700 kb subsets. Det är en editor som skapar din film på ett minst lika bra sätt som de program som du får betala för – ibland lika bra som de professionella programmen. Jobbar nu med mobila devices. Webben är igår, devices är idag och imorgon handlar det om att stoppa in det i mobilen: det ska inte spela någon roll vad du använder – det ska gå att editera video hela tiden.
Jaycut väljer positionen att inte konkurrera med de professionella programmen. Inriktningen handlar om att de som filmar med sina mobiler – mindre projekt som riktar sig mot YouTube. Slimma, gör det tillgängligt och gör det enkelt. Viktigt är att hela tiden öka kvaliteten, upplevelsen för användaren att använda verktyget.
Jaycut diskuterar runt hur man väljer format. Problemet för dem att välja Flash var att man vill kunna rendera. Kärnan ligger i backend. Klientsidan hanterar bara användargränssnittet vilket gör att det går att använda i flera olika plattformar via ett API.
- Serverside vs clientside. Varför inte göra en desktopapplikation? För Pixlr handlar det om att det inte är någon idé att fajtas med de stora programmen respektive att många företag inte tillåter att man installerar vilka applikationer som helst. För Jaycut handlade det om ungefär samma sak men också snabbheten respektive att när de startade så utgick de från att fler applikationer skulle bygga på webb.
- En fråga från publiken handlade om stabiliteten och om att förlora allt arbete. Båda menar att det är en viktig del av deras applikationer.
- Molnet: Pixlr är en browserbased applikation allt finns lokalt och sparas på datorn under arbetet. Det är först i samband med eventuell uppladdning som webben används. För Pixlr handlar det om för stora mängder trafik som skulle krävas. De kommer inte att använda HTML5 eftersom den bygger på att inget öppnas lokalt. Jaycut väljer en annan inriktning vilket dock innebär att i princip inget sparas lokalt utan allt som arbetas med är xmlinstruktioner som berättar för servern vad den ska göra med videon.
Jaycut väntar på att se om HTML5 kan ge de ramverk som de behöver för att kunna skapa ett GUI som är möjligt att skicka till alla olika skärmar och plattformar.
Att föra över de olika tjänsterna till mobila plattformar skiljer mellan de två: för Jaycut är det relativt enkelt eftersom de jobbar serverside, problemet är att designa gränssnittet medan Pixlr bygger applikationer för flera olika plattformar från scratch.
Pixlr berättar att de valt att skrota alla sina affärsmodeller och nu har de en hög burn-rate och driver trafik. De arbetar med att ta tillbaka sina white label-kontrakt. Jaycut väljer att också gå white label via sitt API. Men på lång sikt finns det en idé om business to consumer to business.
- Vilket är det största tekniska hindret? För Pixlr är det Flash. För Jaycut handlar det om att kunna skala sin tjänst.
Utmaningen för båda handlar om att få människor att förstå att det inte är en applikation utan en webb-baserad tjänst. Fördelen för Jaycut var när YouTube lanserade sin primitiva editor vilket innebar att fler fick upp ögonen för den mer avancerade Jaycut.
Nikke har också skrivit en postning om sessionen.
Vi fortsätter på API-spåret på session 2. Nu Soundcloud. Eric Wahlforss som är CTO. Det coola är att på det första Disruptive Media jag bevistade var Soundcloud med och pratade om förtroende på webben. Det har hänt en hel del. Lite statistik: 3 miljon tracks, 25+k per dag motsvarar i tid 100 dagar som laddas per dag. Två miljoner användare. YouTube för ljud.
Här är hans presentation:
Allt handlar om att dela med sig av musiken. Allt från kända till okända artister jobbar med Soundcloud. Det handlar om hur människor delar med sig av sina intressen även när det gäller ljud.
Men vad är då APIt och hur använder man det. Eric menar att APIt är själva nyckeln för webben och ”Adam Smith’s wet dream – hyper division of labour” – det gör att företag kan göra vad man är bra på och strunta i det andra eftersom andra gör det. API kan man säga är själva verktyget för att demokratisera innehåll: Eric gör en snygg logisk linje – ge individer möjlighet att använda sin egen data vilket stärker dem och människor gillar att prata om det som stärker dem: det innebär att din tjänst blir w o m. API kan därför bli kärnan i varje tjänst.
Vad har då Soundcloud lärt sig? Använd de nya funktioner och tekniker som finns som hjälper ditt API att bli enkelt, snabbt. Och använd ditt eget API i allt det egna arbetet. Att jobba med enkla uppdateringar. Men framförallt handlar det om att engagera sin community: Soundcloud kör en Music Hack Day. De väljer helst att inte betala initialt – motivationen handlar om entusiasm och engagemang. Viktigt är också dokumentationen: gör screencasts och consoles.
Affärsutvecklingen bygger på API: man måste bygga både engagemang och sedan låta systemen prata med varandra (både tekniska men också sambandet mellan communityns ”system” och den tekniska APIn).
Rättighetsdiskussionen. Soundclouds idé är att användarna betalar för att få distribution och det är rättighetsägaren som bestämmer hur de vill hantera rättigheterna.