DigitalPR omvärldskollar [2010/08/18]

Allt beror på definition. Att på grund av ökning av videotittande säga att webben är död är som att säga att bilåkandet dör eftersom andelen cyklande av totalt resande ökat markant. Det är svårt att se hur Chris Anderson och Michael Wolf faktiskt definierat de olika delarna.
Det är för övrigt sällan något som ”dör” utan transformeras alternativt minskar till en liten nisch. Anderson och Wolff menar att det är apparna som tar över men det de missar är att vi lika gärna, i samband med html5 och annat kan se en utveckling där browsern åter blir själva grundbulten. Den enda anledning att appar är intressanta och att många utvecklare, och Apple, vill hålla kvar det är att det går att tjäna pengar på dem.

Episkt. Folk är inte kloka. Och det här visar också hur ohållbart publicera service- regelverket är.

Blir våra trött. För övrigt är de illa ute med sitt namn.

Varumärkestrohet styrs enligtndennhär underesökningen av konjunkturen med än vi kanske trott. Flera varumärken väljer då att linestretcha och diversifiera sitt erbjudande -/ något som vanligtvis urholkar varumärken

Check your facts.

Målgruppsinsikt och förståelse hur vi beteendemässigt fungerar, omvärldskunskap och möjlighet att kunna analysera det och si slutänden: passion och engagemang för att driva kreativitet framåt.

Intressant text om hur vi presenterar oss på exempelvis Facebook. Vem är du där och är du samma person som du är ”här”?

Det här är en viktig text som också kopplar med den artikelserie som SvD har om Facebook. Om allt vi känner, är och gör flyttas till ett externalt plan – en del av scenen så förändras det automatiskt. Så fort vi sätter ord på våra känslor och våra tankar blir de inte längre våra utan delägs av den som kan läsa den och genom att vi idag ofta kan nås av kommentarer så skapas där en external gratifikation. Problemet är att om vi förut satte ord på våra känslor och upplevelser för oss själva utan att andra som kommenterade – vilket gav möjligheten att internalt hantera och analysera det nån valt att skriva, så skapar vi idag en sorts förväntan på att någon annan ska reagera. Ytterst blir det att även det vi känner våra är vekligt om någon reagerar på det vi känner.

Gammalt som jag inte hunnit med att publicera. Aintressant aspekt och en pusselbit för kpi:erna som behövs för att jobba in bevis för social media marketing.

Det här är riktigt bra!

Paywall will kill you? Blir spännande att se hur läget kommer att bli.

På SSWC pratade @ronnestam om att domännamnet – ditt eget, ditt varumärke – kommer att bli viktigare. Samtidigt hade jag och Heidi Wold en session om Facebook och företag där just Facebooksidor diskuterades där det viktigaste för många var insikten att Facebook inte är en sajt utan ett gränssnitt som integreras med sajter via Facebook Open Graph (https://digitalpr.se/2010/04/23/facebook-blir-webbens-centrum-2/). Samtidigt – som Mark Evans säger – att sajter blir komplement är viktigt. Dels helt enkelt att använda sajten som container för innehåll som sedan läggs in i flikar – det krävs om det ska fungera. Sedan handlar det om distribuerad närvaro: alla finns inte på Facebook, och även om man kan säga att Facebook håller på att bli Internet i någon sorts modell för helheten (http://www.jmw.se/2010/03/18/haller-facebook-pa-att-bli-internet/) så kommer ett öppet nätverk ändå vara många fler, mer disruptivt, än bara Facebook.
Ett ytterligare problem är också att det går så fort. Facebook är inte evigt. Det dynamiska i sociala medier, där det är crowden som styr snarare än plattformen innebär att en sajt blir det stabila, den hubb som ett varumärke behöver för att inte riskera att försvinna när en tjänst tappar i användarintresse och dör.

@jocke skriver om vilka som är hans gröna prickar: http://jardenberg.se/b/ar-du-en-gron-prick/ och tipsar om det här blogginlägget från Seth Godin. Det är smart och direkt förklarat – Seth är briljant. Och det har också en ganska bra ingång till diskussionen om ”elitism” som varit efter SSWC. Vi har alla att fundera över om vi är gröna prickar eller om vi förblindas av The Dip. Samtidigt tror jag att ingen kan vara en grön prick om inte den som är i the hassle faktiskt vill ta emot både uppmuntran och kritik i läroprocesserna.

Själv ska jag hämta upp en Ipad här i dagarna. Efter SSWC insåg jag att det är något som har en plats i mitt teknologiska liv. Kommer jag att köpa tidningar? Jag tror slutsatsen som görs i det här är viktig: om det inte finns något som adderar till upplevelsen: interaktivitet, rörligt etc. så blir det svårt att rationalisera att jag ska köpa ett lösnummer av en tidning. Men annars – gissningsvis.

Är en del av de som pratar om identitet på Facebook i svds serie. 45 minuters samtal nedkokat i några meningar. Så är verkligheten många gånger: vi säger mycket men vårt eftermäle blir nedkokat i några korta rader.

Viktigt: det som inte finns i Facebook finns inte.

via @brynte, som var oerhört roligt att möta på #sswc hittar jag den här bloggposten och… tja, jag blir både fascinerad och lite beklämd när jag läser kommentarerna. Som gammal nätaktivist inom kyrkligheten inser jag att det sannerligen inte hänt mycket…

Jennifer skriver om sitt #sswc. Läsvärt och mer kommer.

Mer om elitdiskussion och #sswc. Välskrivet som alltid.

Bra skrivet. Jag förstår inte heller debatten riktigt.