Det blev en viss diskussion på Twitter om att Filip och Fredrik i TV4 Nyhetsmorgon förklarade att de inte har Facebook – och att programledarna ansåg att det hedrade dem. En del kommentarer på Twitter såg det som ett hot mot sociala medier: flera av oss hamnade tillbaka i ett underdog-perspektiv där vi måste försvara sociala medier.
Det tror jag inte att vi behöver längre. Sociala medier är inte längre något litet uppstickaraktigt. Det är en verklighet som alla måste förhålla sig till. Den som negligerar utvecklingen kommer att förlora på det.
Det är ointressant om Filip och Fredrik är på Facebook. De är inte relevanta. Jag skulle visserligen kunna vara vän med Filip eftersom vi kommer från samma stad och jag har varit barnvakt åt honom. Men det är inte heller relevant.
Facebook är ett socialt nätverk för människor, för kontakt och relationsbyggande – riktiga relationer, reala konversationer och att fylla våra djupt mänskliga behov av att kommunicera med varandra. Idag är det media som förlorar på att alienera sina tittare genom att dissa Facebook. Minst 39 % av svenskarna har ett konto: bland de grupper som är medias målgrupp, fr a Robinson, F&F mfl så ligger det på över 70 %.
Allt idag skaffa sig en bild av verkligheten, att konversera med relevanta personer och även ta reda på saker om varumärken, erbjudanden och tjänster – det behöver man inte Filip och Fredrik till. De har blivit den postmoderna tidens gycklare – i grunden byfånar som fått uppmärksamhet för att de är så dumma att de vågar göra en massa idiotier och visa det för andra.Deras enda funktion är att vara som popcorn – bukfylla för stunden.
Det som den postmoderna tidens gycklare glömt är att en gycklare har ytterligare en funktion: att säga sanningar till konungen som ingen annan vågade säga. Det gör inte Filip och Fredrik och alla andra gycklare inom mediebubblan. De säger ingenting som inte är politiskt korrekt även när det verkar vara det motsatta. Det visade deras tidigare program som blev stoppade – då var de relevanta och vågade skämta genom att säga sanningar om Sverige och svenskarna. Idag kör de "Vem kan slå Filip och Fredrik" – och svaret är: varenda en slår dem i relevans idag.
Därför är det inte ens intressant om de är på Facebook eller inte. De lever inte bland vanliga människor – de lever i media. Det är inte den riktiga Filip Hammar utan seriefiguren Filip Hammar.
Jag har länge sagt att vi kommer att se en backlash mot sociala medier i de traditionella medierna. Nu kommer den. Varför kommer den? För att nu är vanligt folks användande av nätet ett reellt hot mot mediernas makt över vår världsbild. Ta Malou von Sivers och andra som höjer sin ignorans till skyarna (att sedan Alex Schulman är en fåntratt som blockerar personer som kritiserar hans åsikter är en annan sak). Näthatet känns så trött. Så ointressant eftersom det inte handlar om nätet: Internet är en kniv som jag sagt länge. Det är mer intressant att fundera över varför människor är som de är – hat och mobbing är procentuellt vanligare i analoga sammanhang än på nätet. Möjligheten att vara den som sätter sanningar har utarmats och blivit ointressantare eftersom det finns många fler källor, mycket fler möjligheter och allt går fortare.
Vän av ordning säger då "jamen det är ju så få som producerar material på sociala medier – vad är det för demokrati?" Svaret är enkelt: alla har möjlighet att göra det. Den möjligheten har aldrig funnits förut. Och om vi säger att ca 5 % av Sveriges befolkning skriver eller har skrivit en egen blogg, om 39 % väljer att producera sina tankar och känslor på Facebook så är frågan: hur många är det gentemot mängden personer som i traditionella medier producerar material?
Makten att tolka världen, att vara den som berättar hur något är har länge varit journalisternas. Det är ett ansvar och ett förtroende som missbrukats å det grövsta genom åren. Det är ett förtroende som man skulle kunna bygga upp – om man insåg vad som hänt. Men det är få som gör det. Istället slår man hellre ner på "folklighet" i sociala medier. Att man inte kan lita på vad som sägs på nätet. Självklart inte – det är ju inte filtrerat av deras egna: Tilde de Paula mfl har inte koderna för de har inte brytt sig om att förstå vad som händer. Man tror att verkligheten finns i den lilla mediebubblan runt Frihamnen, i DN-skrapan, på Gärdet. Med jämna mellanrum tittar man utanför, går ut med en kamera och gör lite "nedslag i verkligheten". Och frågan är: kan man lita på det som sägs i medierna?
Jag skrev igår en postning med statistik om internet. Jag håller på med en postning om sociala mediestatistik. Den senare kommer visa att traditionella medier har en möjlighet – om man väljer att se sociala medier som en relevant och värdefull kanal. Om inte – då kommer det gå fort utför.
Själv gläds jag åt såna här saker. För det visar att jag för flera år sedan hade rätt: sociala medier är något som kommer bli stort, det är den nya konversationen. Revolutionen är redan här och traditionella medier har ett val: arbeta tillsammans med alla sina mottagare och respektera att de nu är innehållsproducenter. Eller tyna bort i ett hörn där färre och färre kommer uppleva er som relevanta.
Så om Filip och Fredrik finns på Facebook är ointressant. Eller om Tilde de Paula finns där. Det borde de göra – som vilka andra som helst. Det går att bestämma vem som man vill ska vara ens vän… Och alla borde lära sig mer om nätet. Framförallt så är sociala medier viktiga för deras tittare. De kommer använda dessa oavsett vad hon tycker. Hon är ointressant för dem om hon inte lär sig konversera.
Det är Tilde som är rädd för nätet. På grund av okunskap och ignorans – och att hon tror att verkligheten är i hennes lilla omkrets.
Uppdatering: För att klargöra min ståndpunkt. Som individer får Filip, Fredrik och Tilde välja bort sociala medier hur mycket de vill. Det är upp till dem. Det är deras förlust eller vinst. Men att göra det till något som är rätt generellt och förklara att nätet är inte trovärdigt som källa generellt innebär att man idiotförklarar en stor del av Sveriges befolkning, man visar upp en okunnighet och en enögdhet som är minst sagt ignorant mot hur verkligheten ser ut.