I Mindparks serie 100 dagar 100 händelser skrev jag en postning om bloggande chefredaktörer och hur det hela tog rejäl fart 2008 och hur det förhoppningsvis har inneburit att chefredaktörerna förstår mer av både sig själva och sina läsare. Innan dess hade det oftast varit en stor grad av animositet mellan bloggare å enda sidan och journalister å andra – för att inte tala om chefredaktörer, något som Martin Jönsson tar upp i sin postning i 100-listan.
Själv valde jag att inleda med att skriva om hur Rolf van den Brink som chefredaktör för Dagens Media var en av de mest högljudda antibloggarna men sedan valde att börja blogga själv. Väldigt snabbt så dök en postning upp av Rolf själv på SSBD (som jag tycker är roligt kommit igång igen och med en sån bra höjd) där han kritiserar Mindpark och SSBD för att egentligen vara kotterier och att alla skribenter är rädda för framtiden. Onekligen intressant vinkel på en gästbloggpostning. Hans slutsats är att de två stora bloggkollektiv som nu intensivt diskuterar, beskriver och funderar över morgondagens mediavärld är kontraproduktiva.
Det mest roliga är när han dock försöker sig på en kölhalning:
Jag möter många 35-åriga superhjärnor, som vet allt om hur det ska vara, men aldrig skulle ge upp sin tjänst, pappablogg, plats i toppen, föräldraledighet, gratis mobiltelefon, semesterresan eller sälja bilen eller pantsätta bostadsrätten för att prova sina idéer och försöka tjäna sitt digitala levebröd.
och som jag anar en extra liten sving mot undertecknad (jag jobbade ju förut på en traditionell reklambyrå):
Fundera en stund till kring framtidens journalistik. Ett smart inlägg, applåder från rotarykompisarna och så några timmar till på det fina jobbet finansierat på gammeldags vis, inte sällan på annonser från en papperstidning.
Researchen verkar ha fallerat för den gode RvdB (vill man läsa våra små skärmytslingar kan man börja här) – för själv har jag gjort just vad han menar att ingen gör: valt att gå från det trygga jobbet, fimpat sommarsemester, valt att vara från min familj det mesta av veckorna, betalar min egen mobiltelefon (och pension) liksom pantsatt (i princip) det jag äger för att faktiskt testa min idé att jobba med sociala medier och digital marknadsföring som egen konsult. Jag har självklart haft lyckan att få jobba med JMW, något jag är tacksam för i det här läget. Men tryggheten har jag lämnat för att leva min dröm.
Rolf van den Brink fastnar väldigt mycket för ekonomiska incitament helt enkelt: något han dividerat om när det gäller Mindparks bloggteam.
Och det som Rolf missar i sin postning är att hans försök att avväpna de två tankekvarnar, idésmedjor som både Mindpark och SSBD förhoppningsvis blir är just att de som jobbar i sin källare helt enkelt också behöver många olika perspektiv och möjligheter att bryta idéerna mot andra. Vilket två starka kollektiv av kunniga personer faktiskt kan vara till för.
Så, Rolf träffar liksom bredvid målet.