#realconf: Panel om transparens

Brit Stakston: Kommunikation handlar om att förflytta information och även innan sociala medier krävdes transparens men sociala medier sätter tummen på att det behövs öppenhet och autencitet. Det är inget hot men också ett ansvar. Det handlar inte om att springa naken och visa allt utan att se möjligheten att berätta vad man faktiskt har att erbjuda på riktigt. Transparens handlar om att ha möjligheten att förklara sin mening, vara beredd att gå in i dialog med det.

Jocke Jardenberg: Transparens är en del av företagsmodellen. Det finns inget egenvärde i det. Ärlighet är fundamentet för transparens. Bland annat att ha sin kalender öppet ger mycket input och spännande additioner till sin idé. Pengarna finns i att skapa business – att marknadsföra sig själv och samtidigt marknadsföra sitt företag.

JJ: Media och realtime social web – antingen är det din transparens eller någon annans transparens. Det går inte att gömma sig längre – och är något i det öppna så gäller det att visa och kontrollera genom att vara öppen. Media kunde förut kontrollera agendan men i sociala medietiden går det inte längre.

BS: Transparens handlar om att i slutänden kunna säkra upp om rykten som dyker upp. JJ: media måste omfamna sociala medier mycket mer men också diversera hur de väljer att använda det.

BS: Det som ligger i framtiden finns i lyssnandet och att kunna diskutera sin produkt och sitt erbjudande. JJ: när produkten eller tjänsten är känd så kan allt kopieras – man måste konkurrera med såväl de som kan skapa samma sak.

BS: vi måste vara pedagogiska – det handlar om att förstå det nya medielandskapet och inse att kontrollen inte längre finns.

BS: transparens är en del av sättet man gör sitt jobb idag. Det handlar om en självklarhet för kommunikationen: människor vill ha varumärken som har en personlighet – att berätta om sin vision istället för om sin produkt. JJ: att förändra företagen från stängdhet och till transparens – varför inte mäta i return of engagement? BS: mätbarheten i grunden är samma som förut men medierna fungerar på andra sätt.

BS: all kommunikation måste planeras – definiera strategi och taktik. Man måste implementera en process för att skapa möjligheter till interaktion. Nätet är en del av samhället – det är inte en egen avskärmad del. Det finns olika dimensioner av nätet och hur företag kommunicerar på nätet kan se mycket olika ut. Problemet är att man inte kan låta bli.

BS: Man måste omfamna nya vägar att interagera – man kan inte låta bli: då krossas man som företag.

BS: Teknologin måste bli mer ointressant och inse att det handlar om kommunikation. JJ: jag vill utmana företag att gå tillbaka till kärnan i vad man gör: är ens företag tillräckligt bra, är erbjudandet nog så varför är det ett problem att prata om sig själv?

BS: Att balansera mellan att vara personlig men inte vara privat. JJ: Möten mellan olika individer förändras självklart hela tiden.

Konkurrenterna är inte vad de en gång var

När jag läser en artikel om IKEA och den kritiska bok som släppts om företaget fastnar jag mer för hur förre koncernchefen Anders Dahlvig berättar om när IKEA förstod att titta på vilka som kunde bli de riktigt stora konkurrenterna:

Det var inte i första hand andra möbelkedjor som hotade Ikea, utan globala varuhuskedjor som Wal-Mart och Carrefour.

I föreläsningar brukar vi ta upp det faktum att det är lätt att bara iaktta de självklara konkurrenterna: de som finns inom samma segment som sig själv. Man glömmer att titta på den horisontella konkurrensen, och glömmer bort att göra sin hemläxa i att tänka lateralt. Men utvecklingen av marknaden förändras hela tiden och just när det gäller konkurrens inom det digitala, som är mitt primära intresse, förändras det hela tiden. Det finns så många exempel på hur stora företag totalt missat utvecklingen på grund av att man helt inriktat sig på att titta på sina gamla konkurrenter och glömt att fundera över vilka som kan bli de nya konkurrenterna – och som genom att ha ett helt annat sätt att sälja produkterna, i andra kontexter och med andra ingångar helt enkelt vara de som tar marknaden. Några exempel:

• Skivbolagen som dels oroade sig för varandra och fastnade i att försöka sälja sina cd-skivor för så mycket pengar som möjligt. Sent valde de att gilla e-handeln av cd-skivor men glömde bort att utvecklingen av Internet innebar att cd-skivan, som i sig är digitala bitar, blir meningslös. Man glömde bort att tänka lateralt runt Ipod-utvecklingen och mp3-formatet. Och vi kan historien: Apple tog en stor del av kakan, och fildelningen tilläts växa sig stark eftersom man konstant skapade drm-skydd och svartsjukt kontrollbehov. De var inte heller med när streaming blir viktigt: Spotify är teknikdrivet – inte musikindustridrivet. Och det tar aldrig slut och varumärket för musikindustrin, och de artister som väljer att sälla sig till det gamla tänkandet urholkas.
• De traditionella mediebolagen förstod inte vad som hände – de granskade varandra avundsjukt men missade att Google och andra helt enkelt skapade en värld där varje medievarumärke är sekundärt och tilliten från läsarna bygger på att finnas på sökmotorerna. Murdoch är bara den sista (?) i raden av mediegiganter som totalt missat det faktum att det inte fungerar att skapa en ”paywall” om man inte har extremt unikt och efterfrågat material. Det finns alltför många delar i sociala medieutvecklingen som inte kan blundas för, där metoderna måste vara annorlunda. (Jag väljer helt enkelt att tipsa om Mindpark och SSBD där det här diskuteras intensivt).
• Bilindustrin har konstant varit blind för framförallt värderingsförändringar – vilket är en av förklaringarna varför de i den lågkonjunktur vi befinner oss i har råkat mest illa ut. De var sena att satsa på miljösegmentet, tidigare förstod de inte att bränslesnålhet är ett viktigt argument, många av de gamla missade hur människor idag vill a) ha mindre bilar b) vill ha stor individuell frihet att omskapa bilarna enligt sin personliga smak.
• Staters försök att censurera och förminska individens möjlighet att välja själv via internet. Det är en konstant kamp där det senaste offret kan vara spelbolagens möjlighet att erbjuda bra tjänster till spelare genom diverse monopolistiska förslag. Det beror helt på att man glömt bort att se utvecklingen och omskapa lagar och regler utifrån detta. Ett ytterligare exempel är marknadsföringslagen som för exempelvis spelbolag, tobaksbolag och läkemedelsbolag gör det omöjligt att inte behöva gå runt den – med markanta etiska problem till följd.

Åter till IKEA-exemplet. Man insåg att Walmart och dess likar (för att prata Sverige handlar det om Maxi ICA och Coop Forum) kunde bli riktigt farliga – och vara horisontella konkurrenter: säljer samma saker men samtidigt befinner sig i ett annat marknadssegment. För IKEA är det bra att det finns andra möbelaffärer, som precis som IKEA är inriktade på inredning men samtidigt inte har samma bredd. Precis som IKEA tjänar på husgerådskedjors existens, VVS-företag mm. Men inte att de stora breda kedjorna naggar deras affär i kanten. Så man såg till att satsa på bredd och kvalitet. På så sätt slapp man se sig omsprungna. På samma sätt måste alla sluta att titta på sina självklara konkurrenter och fundera över hur ens vara eller tjänst kan komma att säljas på ett helt annat sätt framöver: och hantera det.

För om man gör det så har man inte bara en större kunskap och möjlighet att hantera den konkurrensen: man kan helt enkelt annektera idén, göra den till sin och på så sätt framtidssäkra sitt företag och sitt varumärke när marknadens grundläggande distribution, efterfrågan och verklighet förändras.

Så vad har det här med sociala medier att göra? Helt enkelt handlar det om att börja lyssna, konversera och vara där kunder, konsumenter och potentiella konkurrenter är. Fråga, diskutera och vara en del av utvecklingen genom att öppna upp företagets idébank. Crowd sourcing innebär alltid ett relationsskapande om det är öppet, relevant och inbjudande. Sociala medier är inte en marknadskanal utan, som Jan Johannesson påpekar på Twitter: en marknadsberöringskanal.

Reflektioner efter Disruptive Media

Det bästa Disruptive Media har gått av stapeln. Det var en succé och Annika Lidne visar att hon verkligen har skapat ett event som inte bara är det viktigaste för sociala medier i Sverige utan från och med nu har en vikt även internationellt.

Jag har bloggat under dagen varje session och kommer att länka upp det bättre, snygga till och revidera framöver men det är tre saker som känns som viktiga att sätta på pränt i slutänden:

1. Sociala medier är idag något annat än bara för säg ett halvår sen. Det är idag på riktigt – det är inte längre en extrakanal utan vi går snabbt mot den förändring av inställning som en del av oss pratat om länge. Företagen börjar sakta men säkert att koppla ihop trådarna. Flera av talarna – fr a Brian Solis och Chris Heuer visade på hur sociala medier faktiskt handlar om affärsutveckling. För min egen del skulle jag vilja påstå att vi snabbt rör oss mot en situation där det inte bara handlar om det utan faktiskt är rent affärskritiskt: det varumärke som negligerar att börja lyssna och sedan engagera sig genom att konversera istället för att “megafonera” enligt gammalt kampanjtänkande kommer att tappa inte bara tråden utan positionerna.
2. Brian Solis påpekade fr a två viktiga saker som jag tycker är centrala: a) sociala medier är ännu inte mainstream – alltså måste vi inse att annan kommunikation måste till. Själv menar jag att integrationen är extremt viktig. Nej, få varumärken kan enbart jobba med sociala medier. Saltå Kvarn (tack Johan Ununger för all marknadsföring av mig från scen :)) är ett av få undantag eftersom det dels handlar om ett nästintill extremt lovebrand. Det handlar inte om antingen eller utan om att idag sätta igång sitt sociala medie-engagemang för att inte behöva starta det när alla andra redan tagit sina positioner, lärt sig allt. För sociala medier kommer att bli precis som webben – en självklarhet. De olika föreläsarna var inte helt ense om värdet av att bygga strategier för sociala medier. Själv är jag rätt säker på att det behövs. Och det behövs mätas. Men jag gillar tanken på att flytta över betydelsen av ROI från investment till involvement som Henriette Weber beskrev. Kommer att skriva en enskild postning om det senare.
3. Transparens ja, personligt ja. Men det finns gränser. Brian Solis var oerhört välformulerad om det faktum att om man verkligen tror på att ett varumärke ska kommuniceras via användare så måste det också vara konsistent och det personliga måste koppla till de värden som varumärket vill stå för. Sociala medier har haft sin vilda västerntid – men nu går vi in i en tid av industrialisering och effektivisering. Då förändras också spelreglerna.

Ett stort tack till alla som var med och gjorde Disruptive Media till en fantastisk smältdegel. Chris Heuer är min nya idol och Brian Solis visade sig inte bara vara en riktig smartskalle utan en mycket trevlig sådan. Johan Ununger – jag är nog inte ensam om att fascineras av den mannens smartness och ödmjukhet.

Och Annika Lidne. You rock.

Uppdatering: Läs också Sporrings reflektioner. Fredrik har sammanfattat det mycket bra här.