Notice how happy people get just by jumping! And you get happy just by watching people being happy.
And yes, somehow this flic somehow feel like I am more and more feel about the Reboot11. At first I was somewhat disappointed, thought I would be feeling more overwhelmed and fascinated at the event. But the more I think about what happened and all the new ideas that are popping up in my head just because of the inspiration and the reboot spirit I second Martin:
Jag har spenderat min tågresa upp mot Västerås med att gå igenom och fixa till alla livebloggar som jag gjort under Reboot11. Så om ni läst dem redan är ett tips att faktiskt göra det igen, om ni inte gjort det: Reboot är ganska märkligt. Det är som att ta en jättestor tugga av en salt, sur och söt vanlijbulle. Så jag hoppas att andra kan hitta nytta med mina livebloggförsök, men efter ett par sessioner är man rätt seg i skallen av alla nya tankar och nya intryck som man får.
Alla postningar har taggen Reboot så det är bara att ta en tugga själva. Kommer också att titta runt vad det finns för film mm som man kan lägga till och ikväll hoppas jag att kunna samla ihop intrycken till en Rebooted-postning.
Återigen så bevisas också min tes om att vi knappast enkelt kan byta ut analoga konferenser mot digitala – vi behöver träffas och det är i minglet mellan sessionerna, i baren och liknande som de intressanta relationerna byggs. Och än en gång bevisas det för mig att man – genom att ha konversationer och relationer på det digitala planet helt enkelt kan hoppa över mycket av "lära-känna"-stuff när man väl träffas.
Uppdatering: kolla också bilderna som blir uppladdade efter hand på Flickr: tag reboot11.
En gigant för många av oss – Bruce Sterling – tillsammans med William Gibsoncyberpunkens fixstjärna avslutade Reboot11. En skön kontrast mot den lätt väckelseaktiga känsla som ibland kommit över Reboot innan. Sterling satte ett annat perspektiv på framtiden och även om många var lite besvikna över den lite lama avslutningen med en sorts gore-version av Feng Shui så kan jag tycka att första delen var riktigt bra. Och självklart blev jag glad att höra att Gibson håller på att skriva en ny bok.
Nedan är anteckningarna från sessionen. Sterling pratar fort och det är fyllt av metaforer, smarta oneliners och anekdoter så tyvärr känns det lite rumphugget men håll till godo. Väljer att göra kommentarer på svenska inom parenteser.
What’s so great with Reboot? Eleven reboots? When are you gonna have a stabile system?
(stora skratt i lokalen men när man kom längre in i hans session insåg man att han inte bara var rolig)
What will next decade look like?
What is progress today? Progress have always been that you get better tools, better security and more knowledge. Everything have been upwards.
What we see in the next decade is about: No money, collapse on state and economy, climate crisis – that’s the platform for the future. Generation Xers in power and into a depression where people are afraid of the sky.
The word future is an old paradigm – it would go out of use as an idea. The belief in the future wont be the same. We will have a future, it’s of course timely fixed but the concept is changing when thinking of it in terms of progress and emerging.
A temporality is an eternal now.
(här får vi reda på att Bruce Sterling skriver om tanken på att framtiden bygger på en förgänglig tanke om att allt är temporärt och att William Gibson skriver en bok som går under namnet History 0)
Strategic forecasting quadrant:
Crisis capitalism for babyboomers. Wont get out of the way but get less coherent done.
BRICs. Emerging to nowhere. Globalizing without emerging.
Reboot power. Dark euforia twenty-teens feeling. Leap into the unknown, falling down and suddenly you discover that there is no earth you will land on.
Top-end/low-end. Gothic hi-tech vs Favela Chic
Gothic hi-tech (Steve Jobs) you done fantastic things but have to sneak away to fix a new liver to cure a mysterious sickness. Sarkozy gothic hi-tech: the right demography but no ideology.
All is about you – not about politics.
Barack Obama is a gothic hi-tech: he’s not Vaclav Havel, his a political machine and fundraiser.
The Gothic hi-tech are people who position themselves in narrative instead of building any permanent infrastructure. They are cheerleaders not leaders.
Favela Chic: persons that lost everything but are still wired to the hot and coolness places and people. Myspace is a favela. Every slogan from reboot fits into the favela: action is cheaper, always in beta. Squalettes: see-through building and squaded. Problem is that in the favela there is no future – no way to raise a kid, to do business and to stay secure. That’s the future for some people.
We live in a sort of stuffed animals: extinct things being repurposed but the somehow always out of it’s own context.
The unsustainable is the future – it’s the old new.
So – some practial advises: Fixing the climate won’t really do. Changing the systems isn’t that easy. But this is how to be bright geek green:
- stop acting dead – a test: I’m going to do something good. But is your dead greatgreat grandfather doing it better? One can’t do better than a dead guy – he’s much greener than you. You can’t beat a dead man in anything you come up with: saving water? No. Saving electricity? No.
instead
.geekfriendly-approach – objects are printouts, basically frozen social relationships. Think of these objects think of them as time and space. Possessions embodied social relationships happen to have a particular form. Economizing isn’t social. If you don’t buy things people won’t get money.
Space and time: common everyday objects – you need the best of these.
A bed. You live in the bed. Get rid of the things you never use.
A chair. Get rid of the other chairs.
Get real cosmetics.
You make lists – flowcharting it. Beautiful, usefulness, emotional meaningful, everything else. Beautiful are important – will you share it? If not – it’s not beautiful. Emotional important: is it enslaving you? Will you tell anybody else about it? Have it a narrative? Or is it emotional blackmailing you. Get rid of it. Take a picture, archive it. Get it out of your vicinity. Tools: imposed on you. Be very demanding of your tools. Do not make do with broken stuff. Reward best practices. And no beta time-sucking crap. “It might be useful” – are you using it? Are you publishing the results? If not – you’re not experimenting with it. If you’re not telling people – you’re enslaved by it. Everything else: virualize it, store the data – get rid of it.
This is what you do in times where your life changes. But catalogue things you got, get prepared for when it happens.
After you will be different – you will become more of what you are.
Det mest fascinerande med den här sessionen var att ungefär samma frågor hanterades i main hall – men exekvetionen var minst sagt disparat mellan de två olika föreläsarna. JC var mycket lågmäld, nästan poetisk många gånger och det handlade mer om att hitta ett förhållningssätt. För i Main Hall var det en amerikanskstilad personlighetscoach som enligt uppgift var värre än vilken nidbild (det tyckte dock inte alla) som man kan göra mot såna: det var mycket snack om hur briljant han själv, var oc när de körde bikupor så avslutades det med “high five” och “you rock” (som vi hörde ända in till Small Hall). Det var roande att höra Joakim Jardenberg, Johan Lange och Brit Stakston berätta om vansinnet i den andra sessionen.
Nedan är mina anteckningar från sessionen:
The Chinese story of the painter that do two strokes after ten years isolation to reflect the two dragons.
Art of doing have a lot to do with overcoming fear. Acting as in performance isn’t acting. Get rid of all the implements and what defines you. The noisy environment of universe – everything is there to be grabbed.
The universe’s possibilities – the probabilities is possibilities.
How to be in harmony? Takes a lot of practice. Being with yourself. Put your 100 hours – and then 10k to be mastering – yourself.
Practice gives focus. Practice and focus give the need to choose. Sharping the sense of perception gives the ability to react – and act without the acting part.
The martial arts is about not doing much, just choose, be in harmony and change the facts and the now. To change something – one have to change oneself and the circle of your influence.
Stowe Boyd on new spatialism: how to make social media more social.
Kanske den session som så här i efterhand har funnits kvar längst i min skalle. För den utmanade hårt det som man tror på och sagt – och jag är inte säker på att jag helt igenom håller med Stowe i allt men han har ett antal punkter som är extremt intressanta när det gäller sociala mediernas utveckling. För min del handlar det mycket om att se de olika nätverken som nivåer av socialitet – och det viktiga blir att koppla ihop dem med varandra och på så sätt aggregera och distribuera en högre grad av social interaktion mellan creators och public, liksom mellan commenters kan på ett annat sätt bli skapare (se Forresters Ladder of participation) – och kanske är det här sättet att se på sociala medier: där vi delar upp oss i skapare och publik det som bygger problemet? För han har så rätt när han påpekar att utvecklare av sociala medieplattformar tänker att de utvecklar en produkt – problemet är att en produkt alltid har en födelse och en död medan ett socialt nätverk många gånger bygger på att bli född om och om igen. Å andra sidan kan jag då tycka att egentligen är inte själva den tekniska plattformen speciellt intressant – det har vi sett när ex.vis Lunarstorm ”dog” och alla flyttade vidare för det är den sociala relationen som är drivande oavsett var du befinner dig.
Boyds presentation var också spännande då han tittar på sociala mediers utveckling, och hur den sociala webben byggs, utifrån ett urbansociologiskt och urbanarkitektoniskt perspektiv – metaforerna mellan stad och web känns mycket relevanta på många sätt (kan ju ha med att en av de roligaste kurser jag läst i min fil.kand var just urbansociologi…)
Stowe Boyds åsikt att vi som användare ska se att vi som användare har rättigheter gentemot de som ”äger” verktyget är intressant även om jag tycker det är väl ytligt och ett försök att bygga in det marxistiska teoremet i webbutveckling (means/ends). Men det är onekligen så att utan användare så kan en tjänst vara hur smart och fantastisk som helst – det är användarna som skapar värdet. Problemet blir dock i slutänden vem som då ska äga plattformarna – kan man tänka sig en sorts public service? Eller ska staten reglera det? Jag är osäker på att en intervention och reglering är något som både är görligt och önskvärt utifrån ett innovationsperspektiv.
Nedan är min liveblogg från sessionen:
Blogging is a lot of work. Blogging rhymes with slogging. The publishing metaphor is wrong?
Blogosphere is the sprawl transect – it’s strip malling the web. The failure of the blogging metaphor is that it is sort of without sidewalks – it’s an error of the design of blogs.
The system of blog is that old spatial planning. How to make transect in the blogs between the wild west and the corporate publishing idea.
New urbanism – recast the shared urban space for people. An utopian idea – assumption: caring can be built into the cities. New spatialism – recast shared web space for people. Stopped using social media instead new digital media until social media become more social. If blogging was more social we wouldn’t be leaving it. Shaping a new culture and we need new tools to do it and change the world.
New neighborhood – the streaming media: Friendfeed, Twitter, and stuff. We saw a departure from blogging to commenting and now to Friendfeed and Twitter. The law of nature – people will go where the conversation is fastest and newest. Faster and more social – and yes: when it was new there were less people. Is it possible to be social with the tools today? Social network is social but web media isn’t. Social networks are inherently social, social capital can be increased. If web media should be more social they have to learn from social networks.
The traditional media wouldn’t been in crisis if they really seen this five years ago.
Who owns the commons? Governance: how will Twitter be governed? The fix-replies question. Problem is that the service owner could crash the service and that would be ok – it’s they who own it. The analogue world has laws on how to plan a cityscape. Twitter is a product but it’s not Kleenex. It’s somewhere you go to socialize.
So the free-question. We are not paying – then we just should be thankful. Are we gonna treat the social web as commons? Collectively make the argument that we have rights. The people are what make Twitter great – not the codebase or the API. We should have a voice. Is it a tool owned by company – or is it a part of our world? Twitters world is our artifact – we invented the hashtags. They build the floor but it’s us how do the dance.
Helt ärligt. Ingen jag pratat med vet egentligen vad JP ville säga – vad själva röda tråden var. Baksidan var också att det var direkt efter lunch vilket gjorde många trötta och lite loja. Så om någon har lite mer stringenta anteckningar och idéer om vad han ville ha sagt – skriv gärna om det i kommentarerna.
How to make talk active?
Talk have become asynchronous in a digital world. But also become syncronized via the possibilities of realtime. There is a risk in seeing analogue and digital reality as two different and dichotomous way. There is a relationsship, by using digital tools to extend the analogue meeting.
One of the values of creating action without geographic and timely barriers but also the cultural barriers: voices is brought together.
The new communication is searchable, distributed and other ways to retrieve communication.
We are moving to a world were we can increase the number of people we can relate to because of the cost of sustaining the relationsship is diminishing because we can have access to much more information and memories of people through archives on the net.
Niels Hartvig on how to start an open source project.
En rättfram presentation om hur han startade Umbraco-projektet och hur det utvecklade sig. Extra kul är det för mig som jobbar med Microsoft som kund att få höra om projekt som bygger på MS-teknik och är open source. Intressanta tankar det startade var dels diskussionen om det är rätt att, som Hartvig och hans kompanjoner, faktiskt tjäna pengar på open source-projekt utan att dela med sig av dem till communityn som hjälper till – onekligen en koppling till Stowe Boyds utmanande tankar att tjänster borde styras av användare. Ytterligare tycker jag det är spännande att tänka på hur man skulle kunna använda det strukturerade sättet att använda open source-licenser när det gäller andra produkter och tjänster: kan man open sourca hårfrisering? Kommunikationskonsulter? En bil?
Nedan är min liveblogg från sessionen:
Open source is not about technology. But how to start an open source project. Niels Hartvig, Umbraco on .NET-platform a CMS – Top 10 OSS on MS Stack.
The company is three but the core team is 17, and the community is a lot larger.
Why start an open source project. “It felt right”.
The joy of OSS – building something bigger than yourself.
13 small things learned:
1. Why? Do you want to share and be open?
2. Ship (and share). Beta is a good thing.
3. Collaborate. To do that: be open. Then you get the new input. Respect other ideas and input. Delegate. Why do people collaborate – because it’s fun. Give up your ego – be a front figure but the project is about all the people in the project. Give credit to the ones’ that worked on the project. Realize that people around you are better than you.
4. Good habits. You got time now – don’t do it later on. Define standards early in the project. Document as much as possible. Make it delicious – it should be good looking.
5. Manage. Crucial thing in an open source-project. There is one currency: enthusiasm and passion – share yours. Be demanding – things must be done, the people need to deliver: everything is connected. Bad people drain – get rid of them /ignore. Embrace criticism if it is constructive. Focus on the positive things.
Do it. Act.
Business planning an open source-project: a hobby or a professional.
Work out value and support and charge that. Make your consumer smarter.
Use your crowd to identify the good ideas from the bad.
It’s a difficult question about the founders vs. community when coming to money.
Johan Jörgensen from Vox Biblia in one room – and Rick Falkvinge in the main hall. Old gospel and the new gospel. I chose Vox Biblia.
För mig lite speciellt. Dels för att jag kommer ihåg diskussionerna som startade Vox Biblia, dels att jag ju som teolog och fd präst fortfarande har en relation till bibeln. Spännande är också att tänka på hur den utveckling av bibeln som Johan nedan berättar om kan sätta sociala medier och digitala media i ett perspektiv av utveckling. Några intressanta tankar är om sociala medier – trots att det handlar om skriven text faktiskt mer liknar den orala traditionen än den tradition som i princip startade med Gutenberg: det fixerade codexet som inte är öppet för interpretation. För mängden av information som skapas idag liksom länkandet till olika källor innebär att ”sanningen” inte längre är till för några enstaka att kodifiera utan för alla som vill delta. Världsbilden och tron blir crowdsourcad. Det gjorde mig glad att höra att det är lite tänkandet som idag finns bakom Vox Biblia, då jag pratade med Johan efter sessionen. För oavsett vad jag tror idag så är Bibeln en intressant bok. Och kan man med den skapa ett intressant sätt att öka komplexiteten och skapa en bredare möjlighet för var och en att ta ansvar för sin egen tolkning av världen så går det att göra med vilken annan religiös urkund som helst – och världen kommer att bli en bättre plats.
Nedan är mina anteckningar från sessionen
About to hack old text into new media context. (Speciell presentationsstil – ingen powerpoint, använder rummet som tidsaxel).
The long timeline of the bible is told. The big pillars: Oral tradition, Carthage, Jeromes Vulgata, chapters, Gutenberg (it was printed in 180), Luther, the bible on native language, printing presses. If you stack all bibles that is printed it will almost reach to the moon.
A significant product.
The interesting: until the Luther Bible people hear the texts. People are still reading the bible but not go to church.
The media disruption have it’s counterpart in the development of the bibles – until Luther one church – one bible. The Bible isn’t a monolith anymore and the churches are disrupted. The bible totally lack scale – no innovation.
Why don’t people read the bible: time – but that is a perception. Hard to navigate the bible.
The problem Vox Biblia saw was that it is a formatproblem. Chapters and verses is good if you use the same format – but if you don’t now where things is it’s a useless way to navigate.
Is there any other navigation that could make sense using the bible – and updating the contextual way of reading, listening. Putting the bible as audio you although get a bigger navigationproblem.
Through deconstruct the bible we could reconstruct the bible with new navigation way.
The bible is scalable. Push the bible out to the social network – to the users. We are entering the age of metadata. To go out and start to talk about: they building a recommendationsystem. §§
Christian Sejersen från Mozilla i Danmark pratade om hur Mozilla tänker när det gäller den mobila webben och hur browsern kan komma att bli centrum i det digitala livet.
Nedan mina anteckningar från sessionen.
Mozilla at stage. 40% contributed by non-employees. Importance that keeping the community. Testing community more than 20k. 72 languages – 71 of them localized by volunteers.
Mozilla want to promote choice and innovation on the Internet. Showing the Mozilla Labs: Weave, Ubiquity, Personas, Snowl, Bespin, Jetpack.
Browserwars – so much competition right now. Opera though is a very small player. The biggest problem is IE that IE6 still is there. Mozilla likes the new IE though.
And when going mobile there is even more fragmented looking at browsers – 30 different browser. How to do anything at the mobile web.
Mozilla want to integrate mobile into one unified, open, innovative web.
Almost everything that is out is webbased. The browser is becoming the webapp. Mozilla don’t fragment anymore – everything that is put into the desktopapp going into the mobileapp. The codebase should be the same.
Add-ons is important and Mozilla is working to develop as much app-ins at the mobile platform. 163k+ addons for the desktop app.
Problem on the mobile side is that Apple, Blackberry, Palm and Android don’t allow native apps.
Work: works with IRC a lot, a Mozilla Wiki and such. The mobile side is less focused and works with much creativity.
Open vs close. Mozilla talk a lot about open but it’s not clear what open really mean: at the mobile space there are little open platforms. The idea is that if you have a browser that can run on all platforms then the web become the platform rather than the OS. Another problem is distribution – the store platforms is closed.
“A closed platforms works if you have an open ecosystem”
Dave Winer är en känd sociala medie-profil, hans Scripting.com är en gammal blogg, han har varit med och petat i många olika standarder som vi idag jobbar med – det kan ingen ta ifrån honom. En ofta grumpy Twitter och med ofta dålig impulskontroll. Han valde att köra sin session utifrån ett diskussionämne och tyvärr blev det inte speciellt bra. Dels för att han visserligen försökte hålla diskussionen igång men gjorde det på ett rätt otrevligt sätt, dels att som facilitator bör man se till att ämnet ändå berörs – nu blev det rätt mycket av teknikalitetdiskussion om Twitter etc. Jag blev till slut mest irriterad på hans sätt att jag valde att gå innan sessionen var slut. Det kändes lite som om man såg den första av de stora helt enkelt tappat riktningen.
Nedan är mina anteckningar från sessionen:
About the Bloggercon.org and tells the story of this ”ancient” event. The idea was to put the discussion into the groups. Act on the ideas instead of listening and reacting. Is the media making the mess and what do the blogosphere put in to it. Who can you trust? Dave means that one have to put up one’s sensors.
Twitter is a dressrehersal for the future of the news. But the Mattias in the audience disagree who thinks the traditional media is better since they are trained.
Annika Lidne: still misses the threaded conversations of Jaiku. Then the twitter-reporting of Al-Jazeera from Palestine – instead of first look and then go back and write the piece.
Hashtags are magnets for spam. Winer says that it’s also our responsibility to fight spam. And in the audience there is a commenter that thinks that spam and abuse of the tools have always been there.Winer is continuing with talking about the garbage of the internet.
If 140 is the wrong number – what is the right number of signs to use.
In the midst Dave Winer is telling Björn Falkevik to stop streaming his Bambuser-stream. That’s strange way although that guy is a strange specimen.
Sorry, folks but Twitter isn’t the most interesting thing in the world. Leaving the Hall before Dave Winer is finished.
Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg, ägare till Strandh DigitalPR och planner på JMW
Jag kan hjälpa dig med strategi, föreläsningar och implementering av sociala medier i din marknadsmix. Jag har lång erfarenhet av såväl varumärkesstrategi, mediestrategiskt arbete respektive att konceptualisera idéer. Jag jobbar gränsöverskridande mellan reklam, PR och andra specialiteter med inriktning på att skapa relevant, kreativ och effektiv marknadskommunikation.
