#realconf Björn Jeffrey

Tyvärr sen från lunchen och har missat det mesta av Björn Jeffreys session om att monitorera.

Nu om att skapa content. Att bara addera en realtime-ström innebär inte att det ger värde. Distinguishing between signals and noise.

Viktigaste delarna:

• att ha en process klar för att monitorera och lyssna – och veta vad man faktiskt lyssnar efter
• ha bra verktyg för att monitorera och lyssna
• arbeta bort onödig och redundant kommunikation som inte adderar värde

Sociala medier behöver planning

Jag jobbar som creative planner och dedikerat inriktad på sociala medier och digital konversation. För mig handlar planning om att veta mer om vilka ett företag, en organisation eller ett varumärke vill tala med och ge nog med grundläggande fakta, kunskap och insikt för att den konversationen ska bli så relevant som möjligt för målgruppen. För mig som creative planner handlar det också om att gå vidare efter briefen och även arbeta med de kreativa idéerna ett extra steg utifrån den kunskap och analys själva den strategiska delen byggts runt.

Under den tid jag jobbat med sociala medier har jag sett en utveckling där de sociala medieplattformar som finns förändrats och fr a hur användarna nu börjar att bli bofasta på dessa. Precis som när människor sätter bo på fysiska platser så investerar vi nu tid, engagemang och socialt kapital på de digitala plattformarna vilket också gör att plattformarna blir mer och mer renodlade utifrån ett målgruppsperspektiv.

Nielsen visar siffror på att unga inte använder Twitter. Och Facebook visar liknande siffror även om det där finns en högre procentandel <25 år. Myspace visar däremot hur unga fortfarande använder den sajten. När man tittar på förra årets demografi för sociala medier (läs exempelvis Brandbuilders genomgång) visar det sig också att äldre användare har kommit till på ett nytt sätt. Vi ser samtidigt att fler och fler nishade nätverk skapas, både av användare och av företag. Samtidigt sker också en motsatt utveckling där fr a Facebook blir sociala mediers motsvarighet till Google med sina 250 miljoner användare worldwide.

För marknadsförare innebär det här en utmaning. Ofta ser man utmaningen i att “finnas på sociala mediearenan” men glömmer lätt bort att fundera över vilka det är man vill nå. Just när det gäller det valet finns det två aspekter att ta in:

• vill du nå influencers?
• vill du nå din målgrupp?

Det är inte alltid så att dessa två sammanfaller. Influencers har ofta flera plattformar och ett stort antal kluster vilka följer denna och för vidare den kunskap och de influenser som ges. Enligt min devis “all marknadsföring måste vara viral” så måste man också se att när det gäller att jobba med influencers (eller som jag hellre skulle säga: “inducers”) utifrån det faktum att de är startpunkten – men att de sedan har ett antal personer i sin (långa) svans som i sin tur skapar influens och påverkan hos sina “följare” och läsare. Alltså är det intressanta inte alltid att titta på bloggar som enstaka påverkan utan snarare se vilka de i sin tur inspirerar och influerar. Genom att använda sociogrammets metod skapas en större kännedom om vilka målgrupper som kan tänkas påverkas utifrån hur påverkansklustren ser ut. För mig som planner inom sociala medier kommer det vara det mest centrala verktyget framöver. Att arbeta inducerande innebär att man ser varje steg i den virala processen som proxybaserad och att inse att det inte finns något “spill” längre.

I en mer direkt (klassisk) marknadssituation inom de digitala medierna blir det nödvändigt att jobba med planning – ju mer sociala medier utvecklas och både binds samman men också demografiskt fragmenteras så måste man titta på målgrupper och målgruppsanalyser innan man väljer plattform. Eftersom digitala medier bygger på engagemang och närvaro, och där förflyttningarna, fr a när det gäller digital natives, är flockbetingade så handlar målgruppsanalysen idag om mindre kluster och där persona måste knytas samman med själva demografin. Dock är det fortfarande så att vi inte helt kan lämna demografin och när det gäller sociala medier ser vi hur de olika plattformarna helt enkelt bygger ett antal åldersgap. Att marknadsföra på sociala medier kräver helt enkelt mediaval på ett annat sätt än bara för ett halvår sedan.

Social media-planning kommer därför innebära ett antal olika infallsvinklar och analyser som får stå till grund för både mediaval men också koncept och genomförande:

• vilka är de influencers/inducers som vi vill använda. Vilka påverkar dem och vilka kluster tillhör dessa sekundära influencers? Är det rätt kluster för vår produkt/tjänst eller vårt erbjudande?
• vilka plattformar ska vi bygga vår närvaro på utifrån de personer vi vill nå direkt? Finns de där och hur använder de sig av plattformen? Här handlar det också om att inse att olika sociala medieplattformar ofta är sammankopplade för användaren.

När vi jobbar med sociala mediestrategier så handlar det om att göra hemläxan först. Sociala medier är som plattform i sig själv rätt ointressanta och meningslösa om man inte ser till att skapa en kunskap om vem man vill nå och hur det ska gå till. I valen av plattformar kan det handla om att man väljer en plattform för att direkt konversera och marknadsföra till sin målgrupp medan en annan plattform får fungera som startpunkt för att skapa en viral process av påverkan via influencers/inducers. Självklart måste detta baseras på plattformens funktionalitet: Twitter är byggd på ett sätt som ger enkla och bra förutsättningar för det senare medan Facebook till viss del fungerar bättre med direkt marknadsföring.

Så i grunden är planning nödvändig för att jobba med sociala medier. Kanske till och med ännu mer nödvändig än någonsin förut då vi idag har möjligheten att nå mycket mer rätt när det gäller kommunikationen, både genom att den är konversationsbaserad och att vi kan hitta både rätt influencers och rätt direkt målgrupp.

Strandh.DigitalPR bygger tillsammans med JMW upp ett antal metoder och verktyg för att kunna ge solid vägledning i sociala mediestrategi och social media planning. Bland annat tillsammans med Brand Stalking. Utvecklingen är spännande och utmanande.

Reboot #Designers in open source-projects

Bare naked (open source) design with Leisa Reichelt

Leisa berättar, med avfotograferade teckningar i ett block (inte så jättebra sätt tyvärr) historien om hur hon och hennes kompanjon fick jobbet att fixa till användargränssnittet för Drupal. Själv kan jag bara säga att ett nytt användargränssnitt till den CMSen är eftertraktat…

Det intressanta var fr a hennes berättelse om svårigheterna att som designer försöka att samordna sig med de programmerare som jobbade i Drupal-communityn. Det intressanta i den här sessionen är också tankefödan man får när det gäller hur man kan ta in andra roller i olika open source-projekt för att dessa ska bli mer professionella – utan att förlora sin öppenhet och kollaborativa känsla. Samma tanke är kopplad till sessionen om hur man startar ett open source-projekt.

Nedan är min liveblogg från sessionen:

The open source is not only collaborative but viral too. The flexibility and versatility isn’t always good for designing. There is often a learning cliff: need to reduce that to let in new ppl into the project: user experience design is often forgotten in the open source project. Problem is the developers vs designers different ways of processing and talking. Language, posture and priorities. Need to work bottom-up and blow by blow and in the open source-logic a design architecture nor designstrategy will work out because of the number of people that would want to have their say. Working out community dynamics: need to work out a critical mass that designers aren’t alone, wipe away the fear of change as well as legacy or history: somehow one need to crowdsource leadership and the vision to get the project forward. It’s falls short to be an echo chamber and the community round the open source-project become a walled garden.

The open source environment is hard to change the user experience development. They started the d7ux (working out the user experiences of Drupal).

Crowdsourcing usability testing. Asking the community of people to ask. Put things up to react on. Structure information and conversation. Visibility of the idea of open source-design – to collaborate and learn from eachother.

Hard to change the process of open source-projects.

Rebootade länkar till Leisa R:

Disambiguity

Designintheopen – a Ning network on working with design in open source-projects.

Reboot #Jump the gap

Martin Ludvigsen: Design thinking, the gap and collective intelligence

Jag gick på sessionen lite på vinst och förlust och det var en vinst. Nej, det var inget omvälvande nytt och Martin var torr och akademisk men det gav ett antal strukturer att tänka på när det gäller designprocessen – vilket är en process som jag ser som överförbar på exempelvis planningprocessen. Framförallt att våga hoppet – att efter att ha gjort grunlig research till slut inse att det är dags att ta ett hopp över gapet av icke-kunskap, välja en idé och sedan iterera det tillbaka för att förbättra den. För genom att trots att man inte har hela bilden för sig välja en väg och sedan gå den både framåt och bakåt innebär att kontexten förändras.

Designers action: att observera, skissa och skapa.

Det gamla tänkandet: IDEO: inspiration, ideation and implementation. En linjär process. Man jobbar utifrån vattenfallstänkandet men med iterationer. Eller ett heuristiskt hjul.

Det handlar om att jobba med estetisk exploration: smak och talang – undersökning av det estetiska och beslut utifrån intuition och emersion. Sedan hantera faktumet som kallas “wicked problems – dealing with the unpredictable human in a social world”. Slutligen handlar det om det hermeneutiska gapet: att “hoppa in” i skapandet trots osäkerheten.

Vad är problemet med wicked problems? Människor. Å andra sidan är problemet att det finns ingen definitiv formulering av problemet. Och det har oräkneliga möjliga lösningar vilket innebär att det inte finns något sätt att beskriva möjliga implementationer eller verktyg för att lösa dem – eftersom varje implementation av en lösning skapar ny kontext. Så (like this): “the planner has no right to be wrong”… :)

Man kan veta hur mycket som helst men i slutänden måste man ta ett beslut: och hoppa över det heuristiska gapet – att hoppa in i framtiden. Design handlar om att arbeta med framtiden – och kunskap är i sig dåtid: kunskapen bygger grunden – och när man sedan hittar en idé så itererar man den: bakåt och gapet stängs. Sedan bygger den vidare en ny designprocess med ett antal små heuristiska gap att stänga.

“Abductive reasoning” – what if-frågan. Att inte fokusera vid det som finns – den kontext man känner utan att se utanför den. I det finns behovet av kollektiv intelligens: det är en kollaborativ aspekt – att bygga saker ovanpå alla andras kunskap och vetande. Research på kollektiv intelligens.

• Lean in, take risks, avoid holding back. It’s holding the entire field back.
• Talk about or show what is present now. Don’t about what is lacking.
• Avoid abstractions, generalizations, explanations, making evaluations about what is as compared something else that could be.
• Be the change you want to see.
• Take responsibility for what you do. Allow the collaborative field.

Create the future – connection between design’s deep engagement and the future as design material washing out the ego to let the collaboration be the driver.

Collective intelligence is a way to enhancing design.