Lång reklamfilm vinner på längden och tvären

Ok. Jag har växlat över till mer PR. Jag jobbar med planning för konversationsmarknadsföring och digital pr.

Men jag är reklamare också. Och när jag ser en sån film som BBH har gjort för Johnnie Walker så klappar reklamarhjärtat extra mycket:

Självklart finns den hos Adland. Ett bevis på att Åsks envishet om att inte bara lägga upp saker på YouTube, att fråga om lov faktiskt betalar sig. Filmen finns också hos Adfreak.

Våra svenska husorgan kör gratisversionen – och då blir det lite tokigt: hos Resumé ser det ut så här:

Uploaded with plasq‘s Skitch!

Filmen är fantastisk – den berättar historien, den är egentligen fullkomligt omöjlig: en sorts filmatisering av vad som brukar stå under ”Historia” på hemsidor och sällan läsas av någon. Det här är varumärkesreklam, en portal in mot framtiden genom att sätta grunden. Den bör vinna i Cannes nästa år: allt annat är konstigt.

Läs också intervjun med regissören.

Uppdatering 091104: Dan Landin skriver om filmen och har en del andra aspekter på den. Inte helt fel de heller.

Den som är tyst finns inte

Disclaimer: Krönika för Miami News 0908 från Miami Guerilla Agency

Jag är ledsen att behöva säga det: ingen pratar om ditt varumärke på nätet.

Få varumärken nämns i Facebookkonversationer, Twittersladder och bloggpostningar.

När det händer beror det på att du klantat dig eller totalt misslyckats med ditt jobb.

Enklast är ju att strunta i det då. Ingen pratar ju om mig och det går ju rätt bra ändå.

Fel.

Det finns två sätt som företag vanligtvis väljer att hantera sin kommunikation:

1. Annonserar. För övrigt är du stum. Tänk de tre aporna: ser inget, hör inget och säger inget. Allt är lugnt – vi har ju en helsida i DN.

2. Reglerar. Bäst att stämma i bäcken. Bara rätt person ska prata om varumärket. Reagera om någon säger något men helst inte offentligt. Stäm dem som kritiserar.

Visst – jag drar det till sin spets. Men det är ett nytt medielandskap. Journalisten sätter inte längre agendan. Annonserna har spelat ut sin roll som säljkanaler. Människor lyssnar på sina kompisar, på dem de har en relation till och hittar kunskap på nätet.

Också om ditt varumärke.

Den som är tyst finns inte. Utan sökträffar dör man.

Proagera istället för att reagera. Visa dig istället för att ducka.

Ge dem något att prata om. Skapa en berättelse som är värd att berättas vidare.

Sociala medier och gerillamarknadsföring handlar om PR. Det är att skapa relationer med din publik. Att ge dem något att prata om. Ditt varumärke.

Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg från Strandh.DigitalPR. Konsult för JMW Kommunikation och fan till Miami Guerilla Agency.

Sociala medierna är en James Bond-bil

Det är aldrig antingen eller utan både och. Det är en evigt återkommande mening när jag håller workshops, seminarier och föreläsningar. Och när jag nu samlade ihop lite sommar-läsning bland alla böcker och pdf-er som samlats under våren så hittar jag en mängd texter som anspelar på att det antingen är reklamens död vi ser eller att PR har fallerat.

Själv har jag valt att gå mot PR-hållet men det är nog mer en pedagogisk del. För jag är också reklamare med flera år som creative planner bakom mig. Det jag lärt mig är att vi ser en utveckling som i princip gör både PR i sin traditionella bemärkelse och reklamen i sin traditionella bemärkelse ointressanta som enskilda delar. Det jag sagt under många år; att marknadskommunikationen måste integrera med alla delar, händer nu sakta men säkert. Och det är sociala medierna som tvingar oss till det. Positivt tycker jag, negativt tycker många andra som ser sin affär urholkas, som ser det som man är bäst på inte längre vara förståeligt och hanterligt.

När jag idag hör någon försöka förklara att antingen är det reklam som ska vara det allena saliggörande eller när någon förklarar att PR och PA är framtiden så funderar jag dels hur de faktiskt ser på sociala medierna som fullständigt håller på att slå sönder medielandskapets raka linjalritade gränser och förändra själva grundkonceptet för marknadskommunikationen. Sociala medier är inte möjligt att sätta in i de gamla gränserna, det är något som förändrar förutsättningarna.

Så en bild:

om de som gillar flygplan skulle säga ”nu behövs inga båtar” så skulle det bli oerhört märkligt. Och om de som byggde båtar förklarade att ”flygplan är fullständigt onödiga” skulle de ses som minst sagt löjeväckande. Ändå är det så vi gör i vår bransch. Så kommer sociala medier, digital pr och den sociala webben. Det är inte ett flygplan, det är inte en båt. Det är inte heller en traditionell bil utan mer som Agent 007s åttiotalsbil som både kan flyga och åka på vattnet – och på vägen där inga av de andra lyckas ta sig fram. Och samtidigt kan man köra upp bilen på båten eller ta den med i ett fraktplan.

Det här handlar om remix, att använda alla delar och uppfinna ett antal nya format, möjligheter och fr a jobba med konversation och närvaro hos varumärket och företaget som äger detta.

Det är extremt spännande tid just nu. Och det gläder mig att vara en del av den.

Brian Solis på Disruptive Media

Social media börjar med individen. Det handlar inte nödvändigtvis om att ta in det i själva strukturen – social media handlar inte om CRM: social media har bara satt ljuset på relationer mellan människor.

Konsten för kommunikation är att ta från vår vanliga uppmärksamhetskanal till det jag vill säga och sedan föra människor tillbaka. Twitter är bara ett verktyg, precis som de andra verktygen.

Som en individ och en organisation så handlar det inte om verktyget utan om var konsumenterna är. Vi är inte i kontroll; ett av de stora framgångarna är inte med på sociala medier: Apple. De är kapabla att styra perceptionen – genom att vi pratar om dem genom att säga vad vi ska tycka om.

Sociala medier är ett privilegium för ett företag. Attention is the major currency in content commerce. Det handlar om att hitta ett sätt att koppla sig till den som vill konversera med dig.

Comcast och andra är jätteduktiga på att svara. Hur kommer man framför konversationen? Hur är man proaktiv och faktiskt skapa en skillnad för den som följer: människor vill följa utifrån vad man kan lära sig.

PR-branschen är underlig. Pressreleasen är över hundra år gammal – ändå suger den fortfarande. PR handlar om att ha en dialog som är proaktiv. Om man är publicist – att bara pusha ut allt. Vem rapporterar jag till? Om det är chefen, så är det ett problem. Man måste se konsumenten, den som ska nås av meddelandet, som den man rapporterar om. Vi måste förändra sättet vi pratar med de som faktiskt är viktiga för våra kunder.

Det nya PR-landskapet:

empati – förstå vad konsumenten tänker och känner och var de går för att få svar på sina frågor. Ett nytt konkurrenslandskap för PR. Vem äger social media? Alla äger det – tillsamman med alla andra. Varje enskild del av ett företag måste vara en del. PR har möjligheten att hjälpa hela företaget att bli mer konversationsinriktade – PR kan vara de som lär alla andra att konversera.

Att vara socialiserande innebär inte att delta i allt – utan att vara närvarande.

Obamakampanjen är ett problem: de använde sociala medier som broadcasttool. Vi måste skapa något annat – att följa handlar om intresse och något, som lär mig något.

Vi glömmer bort att det finns en värld utanför communityn. Idag använder de flesta sociala medier som megafoner. Det är i marknadsföringens DNA. Dags att förändra infrastrukturen som skapar dialog. Men vem har tid att delta hela dagen? Det är fortfarande två sidor mellan företag / personlig. Om man följer någon som representant för ett företag: det är en kultur för varje nätverk. Ta ett steg tillbaka och inse att det inte kan handla om ego-casting utan bilden av företaget.

Twinturn: att skapa unga personer som ska prata om brands. Dumt.

Det är lyssnandet som skiljer mellan social media experts från social media teoretiker. Man måste alltid inse att man alltid måste lära sig saker, alltid lyssna: trial and error på ett personligt plan.

Conversation prism handlar om att visa att konversationen sker på så många olika ställen – Twitter är inte sociala media. Om man lyssnar så hittar man var de viktiga influencers är. Yahoogroups etc är fortfarande extremt viktiga. Den sociala världen är mycket större än vi tror. Genom att lyssna lär man sig vem, vad och var – för att förstå hur.

Det vi lär oss är att vi är viktiga. Varje individ kan vara influencer. PR handlar om att skapa influenser. Det som förändras är mellanhändernas makt. Alla kan vara en expert (pro-am?).

Det handlar om att konversationerna sker på så många olika ställen, men de är ihopkopplade (concentric conversations). Vi glömmer att kontinuiteten är det viktiga för influenser. Attention aperture – att förstå att skapa en större influens istället för bara vidareföring.

Social marketing compass: socialiseringen är bara en del av marknadsföring. Om ingen vet om att du finns på Twitter så är det meningslöst.

Magic middle – handlar om att prata med de som har intresserade följare, det är meningsfulla läsare som man hittar på magic middle, signifikansen är mycket större och därför också kontexten för företagets närvaro och konversation.

The conversation index: twitter kommer att bli mer och mer ointressant. Vart går människor? Man måste förstå var personer är. Konversationer är sökbara, de är fundament – indikerar placering, status, rank, perception och participation. Ett benchmark för att kunna mäta sociala medie-marknadsföring.

Allt handlar om att integrera alla delar. Vad handlar det egentligen om? Att bara prata om att länka, om att kommentera – vad gör bilder, vad gör texterna med de som läser, ser och pratar om dem?

The difference between PR 1.0 and PR 2.0 is YOU. Allt handlar om hur individen faktiskt fokuserar på förändring.

Att vara personlig innebär inte att vara privat. FCC funderar på att skapa regler och lagar för att skapa ansvar i likhet med reklamregler på om någon pratar om en produkt eller en tjänst. Det är ett ansvar, se till att inte mörka saker. Man måste stå för något – om man ska prata om en produkt eller tjänst – gör det för att man gillar det, inte för att man är betald för det.

Det är för mycket “mig” i sociala medier. Vi måste se att det är ett teamwork. Hellre att all-stars handlar om den dirigent som kan skapa ett vackert sociala mediestycke. Man måste skapa en organisation för att leda, mäta och skapa en effektiv närvaro.

Konversationindex och konversationsprismat är grunden för att förstå och få företag att skapa sina sociala mediaplaner. Använd orden “XX sucks” eller “XX die” och visa för ledningen vad som faktiskt händer.

Ärlighet varar längst (re:pub)

Det är många inom PR-branschen som nu jagar folk. JMW gör det, Prime gör det och fler, och det sker delvis via onlinetjänster. Vilket ju också är lite intressant i ljuset av den diskussion som uppstått med anledning av Rolf van den Bergs Brinks post om PR-chefernas deltagande¹i sociala medier som också Martin skriver om här.

Ett intressant case är MyPunchBowl vars VDs blogg är intensivt närvarande och berättar i den här postningen om hur han fastnade för ett av de mail som kom in efter deras annons på Craigslist – det hade en felstavad rubrik. Och han påpekade det i sitt svar till kvinnan som skickat in det – och hon gav ett minst sagt oväntat svar på tal. Det intressanta i postningen är dels svaret som Matt Douglas fick men också diskussionen bland kommentarerna som visar på både lätt naivt romantiska känslor, liksom extremt analoga värderingar runt felstavningar och hur man bemöter andra människor.

Som den vana och insiktsfulla bloggaren Matt D är så gör han en uppföljande postning där han berättar om första intervjun med kvinnan i fråga – och sedan får hon själv skriva; som en del av det fortsatta testandet för att få jobbet. Och kära nån, det är en kvinna som knappast försvinner i mängden.

Själv har jag ofta varit inte helt snäll mot olika varumärken och personer runt dessa. Men alltid försökt vara ärlig, och bett om ursäkt om jag bevisats ha fel. Det har också gett mig nya spännande kontakter. Så självklart måste man veta vad man gör – men att vara för snäll, för slipad, för konfliktundvikande tror jag i dagens mediavärld helt enkelt innebär att människor inte litar på dig alls. Självklart kräver det mod och insikt om att det aldrig är en dimension som bestämmer vilken person som är bakom ett mail, en bloggpost eller en tweet. Vi är multidimensionella – och sociala medier ger oss möjlighet att faktiskt visa flera av de dimensionerna. För den som läser gäller det att läsa mellan raderna och sedan fråga, tycka och diskutera.

Det är vad konversationen handlar om.