Strandh DigitalPR har numera kontor på Palladium Dalarna, den gamla biografen vid Sveatorget i Borlänge. Där sitter jag när jag jobbar hemma i Dalarna. När jag jobbar i Stockholm sitter jag på JMW, Kungsgatan 24. Och alltsomoftast är det snarare så att jag har mitt kontor på tåget. :)
Det här har inneburit att jag inte längre behöver något arbetsrum hemma. Det rummet har härbärgerat all faktalitteratur, studielitteratur mm och minst sagt fått vara orenoverat sedan den övergripande renoveringen vi gjorde när vi flyttade hit 2000. Så nu när jag inte längre behöver rummet valde vi att rensa ut de fem bokhyllor som vi har där.
Bland annat handlade det om att gå igenom mängder av kompendier från våra teologiska utbildningar. Sånt som sparats för ”det är ju bra böcker och kompendier, kan vara bra att ha”. Jag har tidigare haft svårt att slänga böcker och liknande just utifrån ”men tänk om…”
Idag insåg jag att jag inte längre har det. Det är inget konstigare än att jag vet att jag: genom att söka på nätet eller genom att utnyttja mina kontakter på de sociala nätverken kan få tillgång till den information, och mycket mer, som jag nu haft i mängder med mer eller mindre dåliga kopior eller i tryckta skriftsserier.
På samma sätt slängdes den dyrt inköpta cd-samlingen med Nationalencyklopedin. För det kan jag hitta på nätet, enklare snabbare och därmed mer effektivt än att först hitta rätt cd och så vidare.
Självklart sparades en del: vissa packades ner i ett par ”utifall-att”-lådor för vidare arkivering i förrådet, annat fick finnas kvar i hyllorna på grund av deras övergripande och fortfarande aktuella innehåll. Det fick nu plats med den litteratur jag fortfarande väljer att läsa på papper.
Det som hänt bara på några få år är en revolution. Internet är inte längre ett komplement till det tryckta kodex utan blir mer och mer centralpunkten för all kunskap och all information vi behöver. Boken blir komplementet, det kanske fördjupande komplementet till den gigantiska bank av delad information, kommenterad kunskap och interaktiv konversation som nätet kommit att bli.
Jag är hemkommen från Almedalen och skriver på bloggposter både för den här bloggen men också för JMW.se. Läs exempelvis: Varumärket in i styrelserummen. Jobbar också lite på hemmaplan för Sociala Medieakuten.
Men jag kände mig tvungen att kommentera priset ”Hetast i Almedalen” som Westander PR ger ut. Och gjorde det i en ”PR-ata” – ett format jag funderar på att fortsätta med lite då och då.
Almedalen? Så här beskrev jag det igår i en Facebookuppdatering:
Vad händer i Almedalen då? Well. Det är våldsamt mycket folk och relativt lite fart på partiernas egna digitala platser. Vi följer allt som händer och gör analyser i våra direktsändningar och kommer att sedan skriva diverse analyser och lära oss av det.
Min snabba analys är att det i Almedalen lätt blir så att alla är analoga och möts direkt - och det då är lätt att glömma bort att kommunicera digitalt. Baksidan med det handlar om att man då tappar såväl momentum och möjligheten att bygga på sin distribuerade närvaro. Fokus blir lätt i Almedalen, här på ön blir en egen ekosfär. Baksidan med det är att man då lämnar över tolkningsföreträdet till vanliga traditionella medier respektive de opinionsbildare som jobbar vidare även på de digitala platserna.
Uppdatering: Ett av mina jobb är att tillsammans med redaktionen titta på vad som händer – fr a runt partierna och sociala medier. Läs Jockes bloggpost runt hur vi tittar på partiledarnas närvaro och buzz i sociala medier just nu.
I den kategori som jag väl känner mig mer hemma i: Marknadsföring så är jag lite nominerad genom att JMW har fått en nominering. Det roliga i den här kategorin är inte bara att det helt klart är stark konkurrens utan också att min kollega Brit, som fr a är den mest framstående bloggaren på JMW.se också är nominerad med sin personliga blogg.
Jag har valt att skriva om den minst sagthuvudlösastämning som företaget Jajja Communications lagt på Nikke Lindqvist och Carnaby på min privata blogg Deepedition. Det är ett val utifrån att faktiskt skapa så mycket länkkraft som möjligt, inte att undvika att Jajja får för sig att stämma Niclas Strandh DigitalPR. Brit Stakston har också valt att skriva om det på JMWs blogg vilket ju berör mig rätt mycket då jag är fast underkonsult till dem.
Det huvudlösa ligger i att dels uppenbart försöka att tysta en konkurrent som kritiskt granskat företagets erbjudande, en granskning som ofta inneburit att företaget erkänt sina fel och brister.
Varför bryr vi oss? Förutom att Nikke är en person som är oerhört generös med sin kunskap och har en oerhört hög integritet så är svart-hatt-SEO ett hot också mot oss som jobbar med att bygga våra kunders närvaro inom sociala medier. Google och sökmotorsnärvaro är en del av sociala mediernas verklighet, och när företag inom SEO väljer att fuska eller använda metoder som ligger i en rejäl gråzon vad gäller både moralisk och regelmässig-SEO skadar det förtroendet mot sociala medier och i längden oss som är evangelister för att börja använda dessa plattformar.
Jag brukar använda telemarketing som exempel på hur en bransch kan förstöra en utmärkt marknadsföringskanal genom att inte förstå hur mottagarna fungerar, hur logiken i en plattform ser ut och använda den utifrån detta. För SEO är det samma sak. Och för sociala medier. Det är bland annat därför vi är djupt kritiska till fejkbloggar, till att försöka gå under radarn när det gäller närvaro på de sociala mediearenorna: för det handlar om respekt inte bara för varumärken utan för de personer som man vill möta inom konversationsmarknadsföring. Att som SEO-företag skapa tomma länkar, länkfarmer och diverse annat som antingen direkt går emot de regler som Google och andra sökmotorer satt upp eller som rent etiskt kan ses som faror för utvecklingen av sociala medier som en autentisk kanal för konversationsmarknadsföring innebär att man går mot en situation där man förstör kanalen precis som gjorts när det gäller telemarketing.
Ett intressant case är MyPunchBowl vars VDs blogg är intensivt närvarande och berättar i den här postningen om hur han fastnade för ett av de mail som kom in efter deras annons på Craigslist – det hade en felstavad rubrik. Och han påpekade det i sitt svar till kvinnan som skickat in det – och hon gav ett minst sagt oväntat svar på tal. Det intressanta i postningen är dels svaret som Matt Douglas fick men också diskussionen bland kommentarerna som visar på både lätt naivt romantiska känslor, liksom extremt analoga värderingar runt felstavningar och hur man bemöter andra människor.
Som den vana och insiktsfulla bloggaren Matt D är så gör han en uppföljande postning där han berättar om första intervjun med kvinnan i fråga – och sedan får hon själv skriva; som en del av det fortsatta testandet för att få jobbet. Och kära nån, det är en kvinna som knappast försvinner i mängden.
Själv har jag ofta varit inte helt snäll mot olika varumärken och personer runt dessa. Men alltid försökt vara ärlig, och bett om ursäkt om jag bevisats ha fel. Det har också gett mig nya spännande kontakter. Så självklart måste man veta vad man gör – men att vara för snäll, för slipad, för konfliktundvikande tror jag i dagens mediavärld helt enkelt innebär att människor inte litar på dig alls. Självklart kräver det mod och insikt om att det aldrig är en dimension som bestämmer vilken person som är bakom ett mail, en bloggpost eller en tweet. Vi är multidimensionella – och sociala medier ger oss möjlighet att faktiskt visa flera av de dimensionerna. För den som läser gäller det att läsa mellan raderna och sedan fråga, tycka och diskutera.
Det är vad konversationen handlar om.
Strandh DigitalPR
Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg, ägare till Strandh DigitalPR och planner på JMW
Jag kan hjälpa dig med strategi, föreläsningar och implementering av sociala medier i din marknadsmix. Jag har lång erfarenhet av såväl varumärkesstrategi, mediestrategiskt arbete respektive att konceptualisera idéer. Jag jobbar gränsöverskridande mellan reklam, PR och andra specialiteter med inriktning på att skapa relevant, kreativ och effektiv marknadskommunikation.
