Om DigitalPR omvärldsanalyserar

Som de läsare som följer den här bloggen vet kommer nästan varje dag en postning som heter DigitalPR Omvärldsanalyserar. Tanken med dessa är att göra korta inspel utifrån det jag läser på nätet. Varje länk ska ha en kommentar och jag försöker att inte bara skriva ”intressant läsning” utan det ska helst vara något mer matnyttigt. Självklart handlar det om att både ge vidare – sharing is caring – men också sätta min kunskap i relation till det som skrivs. Jag blir genom kommentarerna ofta både ett filter men också en innehållsskapare.

Det är flera av oss som gör ungefär samma format: Jocke Jardenberg kanske är den som är mest känd.

Så här har jag byggt upp mitt system:

• Jag använder sen många år Google Reader som RSS-hubb. Fördelen ligger idag mest att den är väl spridd, jag kan använda den på båda mina datorer och på min Iphone (med programmet Mobile RSS-reader) respektive att det finns funktionen ”Dela med anteckning” vilken är grunden för mitt upplägg. Jag skriver min kommentar i anteckningsfältet och delar sedan länken i Google Reader. Det innebär dels att de som följer mig direkt i Reader kan se min kommentar och kommentera där respektive att den finns kvar i databasen som en enhet.
• När jag delat i Google Reader har jag sedan länge valt att låta det delas ut i Friendfeed. Friendfeedpostningen delas sedan till mitt Twitterkonto och mitt Facebookkonto. En del har ifrågasatt detta och menat att det är en onödig omväg men att jag gjort så är på grund av att jag faktiskt vill att man läser mina kommentarer till länkarna som syns i Friendfeed men som inte skulle synas om länken direkt delades till Twitter.
• Ungefär en gång per dag går jag sedan till bloggen och publicerar en sammanställning av de senaste länkarna som hämtas in av WP-pluginet SharedItems2WP. Förut gick det automatiskt men sedan WP2.8 har det inte fungerat att skapa CRON-jobbet (om jag förstått det rätt). Pluginet skapar en postning på bloggen som sedan aggregeras till Twitter och Facebook via Twitpress-pluginet.

Formen är inte ultimat men det är just nu det bästa vi har att tillgå. Valen att både aggregera varje enskild kommenterad länk respektive att skapa en postning där alla länkar samlas bygger på tanken om att vi genom internet både söker information i realtid men också som ondemand. I det här upplägget handlar realtid om de enskilda delade länkar som jag skickar ut medan ondemand blir sammanställningen i bloggposten. Det är upp till mottagaren att välja och fr a – missar man något i realtid så kan man ta igen det ondemand. Andra gör på andra sätt.

Självklart kan jag oroa mig för att det här upplägget både kan bli en ekokammare eller att jag skapar väldigt mycket vitt informationsbrus. Men hittills känns det som om det är fler som uppskattar upplägget än som blir irriterade på det.

Det vore oerhört kul att höra från er som läser: vad tycker ni?

Aggregera och bli läst

Jag håller på att lägga om en mängd aggregerade flöden. Diskussionen om att aggregera sin blogg till andra plattformar är ständigt närvarande. Hittills har jag utnyttjat Friendfeed som en sorts ”aggregeringshub” men efter hand har det känts som en onödig omväg.

DigitalPR är från och med nu aggregerat till Twitter via pluginet Twitpress som i sin tur sedan aggregerar min Fanpage (och tills mina fans har ökat även till min personliga newsfeed) på Facebook via Selective Twitter. Läs om upplägget här.

Varför?

Friendfeed blir mindre och mindre intressant efter att just Facebook köpt upp tjänsten. Det kommer bättre och bättre plugins för att aggregera WordPress direkt till Twitter så det blir till slut mest en ekokammare att aggregera bloggar via Friendfeed. Anledningen nu är också att mina Kortbloggat löpt amok på grund av ett fel mellan WordPress 2.9.1 och den plugin jag använder – vilket direkt visat på problemen med FF-kopplingen.

Ska man aggregera?

Jag tycker det. Många gånger är det ändå så att ens followers på Twitter inte är precis samma personer som är ens Vänner på Facebook, och alla läser inte ens blogg (fr a så är ju användandet av RSS-läsare oerhört litet och många väljer att utnyttja sina andra flöden som prenumerationer). Självklart blir det ibland eko-varning – men jag brukar tänka att det faktiskt inte är ett så stort problem för mig som valt att följa en person på flera ställen.

Det kommer säkert krävas en del skruvande framöver för att få allt att fungera och jag kommer – när jag är nöjd att göra en postning med ett flödesschema över hur jag valt att aggregera och distribuera min närvaro på sociala webben.

Uppdatering: Tänkte faktiskt inte på det förrän efteråt men det här är en intressant diskussion som Lennart H tog upp och som Dr Spinn besvarade i ett maratonlångt inlägg.

Buzz valde fel häst att rida

Jag har testat Google Buzz. Jag tror inte att det kommer ta speciellt mycket marknadsandelar av vare sig Twitter eller Facebook. Jag menar att det är ännu ett Friendfeed men instängt i ett mailgränssnitt som i sig själv håller på att sakta men säkert bli obsolet och divergerat.

Googles nya tjänst Google Buzz lanserades förra veckan och det blev rätt mycket “buzz” om den. I vissa kretsar av sociala medie-tyckare, early adopters och Googlefan(atic)s. Självklart var det en helt ok lansering – även om det onekligen än en gång känns som en betaversion som Google lanserar i stil med Googlewave och andra tjänster som sedan sällan blir något mer än en god beta.

Många blev till sig i trasorna – Jason Calcanis valde att hylla tjänsten bara efter att ha använt den några minuter – menade att Google nu snott halva Facebooks värde. Andra menade att han var galnare än vanligt. Och det är onekligen ett antal punkter där han inte bara säger emot sig själv utan där man kan ifrågasätta hans omdöme. Jyri Engström, som startade det av många älskade Jaiku och sålde det till Google, och som sedan valde att sluta på Google, ser likheter med hans gamla tjänst men ger också ett antal förbättringsförslag. För en del av kritiken är just att Buzz inte känns färdig. Buzz fungerar visserligen mycket bra som webapp och när det gäller geo-taggningen men det är knappast någon USP.

Jag tror att vi mer och mer kommer att se att när det gäller vanliga användare så tröttnar man på att Google lanserar tjänster “skarpt” som andra skulle se som tidiga betaversioner. Release early and release often fungerar för start-ups och företag som lirar i en liga av passionerade men ännu inte speciellt vinstdrivande företag. Google har varit där och de har lyckats att länge hålla sig som ett lovemark och med känslan av att vara David mot det stora Goliat. Idag är det ingen som tror på det. Google är ett företag som snarare bygger sitt eget imperium och Michael Zachrisson slår huvudet på spiken. Den senaste tiden har Google onekligen haft motlut och att släppa Buzz hjälper dem knappast. Redan i somras påpekade Anil Dash detta.

En oerhört skarp kritik, till och med en FTC-anmälan, har varit att Google väljer att helt enkelt koppla ihop dina privata mailadresser och kontakter med Buzz och visa upp det för alla. Till och med Googlepositiva höjer ögonbrynen. Axel Andén påpekar att det är rent av en livsfarlig situation och en fara för källskyddet när det gäller journalister.

Användarmässigt är det invecklat – exempelvis finns inte något sätt att enkelt hitta andra buzz-användare utanför sin kontaktlista. Integritetskritiken tog Google till sig relativt snabbt men själva tjänsten har inte tweakats att öppna upp mer separerat från ens mail även om det finns tankar på att erbjuda tjänsten separerat från mailtjänsten.

För det är just kopplingen till mailen som jag tror i längden är problemet. Till skillnad mot andra som ser det som en USP så tror jag helt enkelt att man gör ett misstag utifrån hur användandet av mail förändras. Generellt är e-post fortfarande det vanligaste användningsområdet när det gäller Internet. Men statistik visar stora skillnader mellan digitala immigranter och digitalt infödda. De senare använder inte mail (det här är ett intressant exempel). Nordicoms undersökning visar på stora skillnader:

Frågan är då: kommer Google Buzz driva digitalt infödda till eposten (och då Gmail) eller kommer tjänsten endast vara relevant för de digitala immigranter som ser e-posten som en självklar tjänst? En parameter att ta med i beräkningen är insikten om att personer som är vana och där sociala medier är en självklarhet, det som jag och Brit Stakston väljer att kalla digitalt vana med digitala värderingar, styrs mycket mer av var de sociala strömmarna finns: Buzz måste helt enkelt konvertera stora delar av deras sociala nätverk för att lyfta. Incitamentet att förflytta sig ligger i var mitt sociala nätverk är – inte om en tjänst är tekniskt överlägsen, mer hypad eller ”kommer vara grejen i framtiden”.

Jag tror också att man måste se vad som sker när det gäller hur man väljer att använda olika format: e-post blir mer och mer relaterad till arbete och skola, medan man väljer att använda andra plattformar för sitt mer privata sociala liv – och få kommer att vilja använda samma tjänst för de båda. Jag tror säkert att vi kommer att söka att koppla ihop vår närvaro på olika plattformar – men att det blir någonstans som faktiskt ger oss hjälp att separera det privata och arbetet. Eller att hantera det utifrån att nivellera det på ett bättre sätt.

Vidare: arbetet kommer att förändras, redan idag skapas sociala nätverk och interna tjänster för företag som bygger på såväl sociala nätverk (Salesforce, Socialtext, Ning…) som mikrobloggande (Yammer, och därmed blir e-posten mindre och mindre konversativ och mer och mer endast en informationsbärare.

Slutligen – first mover-advantage. Det bygger inte bara på att du är först men att du är först och gör det bäst. Google Buzz har ingen unik funktion egentligen. Det är en mashup av idéer från exempelvis Jaiku (den linjära diskussionen och det mobila tänkandet), från communityvärlden, från Friendfeed (lifestreaming – egentligen allt), från Facebook osv. Visst kan de göra det bäst: de bevisade det genom att faktiskt inte vara först på sök men att göra just det allra bäst. Men det argumentet faller om ovan nämnda invändningar är valida.

Jag tror helt enkelt inte att Buzz blir Googles sätt att äga sociala medier. De har gjort ungefär samma misstag som Friendfeed: de har skapat en tjänst som letar efter sitt behov att lösa. Jag är inte i ljuset av utvecklingen av såväl Facebook som av Twitter inte säker på att det behovet ens finns. Längre.

Frågan är om inte Google snart borde fundera om de verkligen ska försöka att bli störst även där?

Uppdatering: Diskussionen i kommentarerna har handlat om antal användare kontra frekvens. En undersökning i USA visar på en ökad frekvens av mailanvändande för de som använder sociala nätverk. Analysen av det handlar om att man kollar eftersom sociala nätverken ofta använder mail för notifieringar mm. Följaktligen är frågan om man då har incitament att gå över till Buzz, om man väljer att nyttja mail för att notifieras av de redan befintliga nätverk man är medlem i. Så jag menar att min tes kvarstår.

Uppdatering: Gartner menar att e-posten kommer att vara obsolet 2012.

Uppdatering: Real Consulting är lika skeptisk som jag.

Friendfeed + Facebook=smart drag

Techgeist skrev bara för några dagar sedan att för honom kunde Friendfeed bli det nya Facebook om man gjorde några tweaks. Det behövs inte nu: twittersphere fullkomligt exploderade när nyheten kom att Facebook köper Friendfeed.

Självklart finns det orosmoln – stora företag har ibland tendens att köpa upp företag, dränera dem på kunskap i form av smartskallar och sedan fimpa den teknik som kunde revolutionera tjänsten. Vissa inslag i Techcrunch “intervju” kan onekligen dra åt det hållet.

Samtidigt kan jag tycka att, om Facebook ser till att utnyttja den potential Friendfeed har, kan det bli en match made in heaven.

Varför?

Jag gillar Friendfeed men samtidigt har jag själv inte riktigt funnit användningsområdet. Det har blivit en hub för alla ens feeds men integrationen med kommentarer, själva konversationen, har sällan blivit så pass intressant att tjänsten på allvar hotat mitt användande av Twitter eller Facebook.

Ett annat problem har varit hur det naturligt kan skapas en konversation som gör Friendfeed intressant för marknadsföring. Något som redan idag blir mer och mer intressant genom Facebooks öppnande av API och utvecklingen av Lexicon etc.

Så jag tror att det kan bli rätt bra.

August 2009, the month of social media mergers…

Twitter råkade stänga av oss

En del av oss märkte inatt (svensk tid) att vi plötsligt var avstängda från Twitter “due to strange activity”. Självklart blev jag fundersam och valde att meddela det via mina bloggar och på Facebook. Min första reaktion var dock irritation, eftersom jag några gånger varit med om att personer valt att på ren jävulskap valt att anmäla blogger-bloggar som spam. Men efter lite inläsning på hur det går till på Twitter kunde jag ändå lugna ner mig på den vägen. Snabbt skapade jag en ticket om det på Twitter Support och fick snabbt en ticket att “mitt ärende var fixat” – vilket det inte var eftersom jag fortfarande var avstängd. Zendesks “delbius” verkar helt enkelt haft häcken full…

Eftersom jag kunde läsa mitt eget flöde så såg jag tidigt att Kim Sherrell också fått sitt konto avstängt så lugnade jag ner mig. Inte bara vi utan rätt många. 5MinGenius har följt det hela. Nu på morgonen kunde jag läsa att det hela är en “Google” dvs. någon har lyckats pilla på fel knapp. Och precis som när det gällde Google så är åter problemet att de nätverk som vi är a) beroende av b) vi är sociala på är minst sagt asociala och många gånger rätt dåliga på att säga “hallå, det är något fel men vi kollar det. Sitt still i båten, det är inte ditt fel.”

Tweetmycustomer (tipstack Anette Novak) påpekar detta och det faktum att det snarare är så att det sociala nätverket man har hjälper till när själva tjänsterna är tysta. Staynalive är besk om att det varit ett rätt dåligt krishanterande i frågan.

Det visar både svårigheten med Free-tänkandet (diskussionen mellan Malcolm Gladwell, Chris Anderson och Seth Godin mfl om CAs Free-teori får jag skriva om någon annan gång): att om man ger en gratis tjänst så är det alltid svårare att skapa en support som inte är automatiserad och därmed mycket icke-mänsklig när det gäller att kommunicera. Samtidigt – som Stowe Boyd sa på Reboot: det är vi användare som bygger tjänsterna – utan oss är en tjänst ingenting än död kod så vi borde därmed kunna sätta mer press på tjänsterna att faktiskt vara mer kommunicerande. Problemet är ju att vi blir oerhört beroende av en tjänst – mer och mer då fler och fler använder dem både professionellt och privat för att hålla kontakten med sina affärskontakter och vänner. När det gäller Twitter så handlar det om nästan-real-tidskommunikation; som jag förklarade för min fru: för mig är det ungefär som att bli avstängd från en telefon.

För att svara på de frågor som kommit in där det är förvirring då man sett fr a aggregerade länkar så kan jag bara berätta vad som hänt. Tweetlater var avstängt, de ingående followers bouncade medan Tweetfeed fungerade och verkar som om Friendfeedaggregationen har fungerat. Att jag var suspenderad märkte jag genom att jag inte kom åt Twitter via de API-drivna applikationerna (Tweetdeck via desktop på datorerna och Twitterlator, Tweetdeck och Tweetie på Ipod Touch). En del av dem fungerade inte, andra förklarade att Twitter inte kände igen mina inloggningsuppgifter. I webbgränssnittet fanns det en stor fet skylt om att mitt konto var avstängt, jag kunde inte komma åt varken Settings eller Followers/Following – och när jag försökte att skriva tweets så fungerade det inte.

Tyvärr kommer det ske fler gånger. Mitt tips till alla är att

1. se till att lägga en ticket på Twittersupporten. Se till att berätta vad som hänt, vad du gjort sista gången du var inloggad mm. Förklara gärna vilka tredjepartstjänster du använt både när det gäller API-appar respektive aggregationstjänster.
2. sök både i search.twitter.com och på Google. Det går fort om det visar sig att det handlar om ett tekniskt fel – och då slipper du undra om det är något du gjort.
3. berätta om vad som hänt på dina andra sociala nätverk: Facebook, andra mikrobloggtjänster, bloggen. Att se till att skapa den sociala redundansen genom att vara aktiv på flera nätverk motbevisar allt prat om “bloggdöden” eller “Facebookfatique”. Genom att göra det så skapar du möjlighet att få veta mer av andra respektive slippa att folk tror att du blockat ut dem.

Ps. Viktigare är att LordFredruk aka Kontaktmannen blivit pappa. Stort grattis till honom och M. Och vi kunde följa honom och styrman_styvkuk i #förlossningsderby på Twitter. Ds.