#realconf Jyri E What’s happening on media

Egentligen är det intressantare att fråga sig: vad händer med oss?

Media och information blir bite sized: 140 words -> 140 characters. Ett exempel är hur hans korta meddelande skapade ett antal mediaträffar. Allt förflyttar sig.

Livsspannet för information blir kortare: throw away. Från att vara 24 hr -> 24 minuter. Realtid handlar om att posta i rätt ögonblick – förstå när ens målgrupp faktiskt läser exempelvis tweets. ”Web of flow”.

Ubiquitous från att vara online för att aktivt kolla nyheterna till -> telefoner som pushar nyheter.

”The mass-starbuckization of media” – amatörer blir publicister istället för experter. Det handlar om att lätt tillgängligt, lätt konsumerat och snabbt glömt: media snacks.

The really real social web. Augmentet reality. Det handlar om riktiga människor, en riktig värld och får riktigt konsekvenser för samhället.

SPOF – single point of failure – distributed governance. Två val över hur det nya medielandskapet ska leva. Det ena bygger på några få propreritära system eller på ett stort ekosystem av sociala medie applikationer på en enda plattform: webben. Fajten står runt: människors identiteter – vem äger informationen. Streamens routning – vem bestämmer den. The social inbox. Och framförallt realtidssökning. Planen är öppen – Google gör inte realtidssökning. Problemet är att realtidsinnehållet är inte så öppet som webben var.

En utveckling mot riktiga identiteter: exemplet på hur även Myspace-Tom blev Tom Anderson. Blir viktigt att skapa möjligheter att verifiera identiteter. Det handlar om personal branding. Det som händer är nu att vi går mot en enda identitet och använda den för att logga in på flera ställen. Browserkriget har gått över i ett krig mellan Facebook Connect mot OpenID.

Det handlar både om öppna standarder men också om ”web of trust” – att man använder sig av olika tjänsters förtroende att kunna verifiera vad som faktiskt identifieras. (min notering)

Pownce stängde på två veckor. Man kunde få ner sin data men inte sin metadata – sina relationer och ingen möjlighet att peka vart man tagit vägen. Ett annat exempel är Geocities som Yahoo! håller på att stänga. Och det som händer nu är att fler och fler tjänster stänger och försvinner.

Vi behöver prata om en digital bill of rights: man måste ha kontroll över sin identitet, man ska ha möjlighet att logga in på alla sajter med sin identitet, man ska kunna pusha sina aktiviteter oavsett vilken plattform man skapar dem på, man ska kunna följa kommentarer plattformsoberoende och kunna göra backup på all data och metadata på sin egen server.

Realtidswebben är här men det som oroar är att vi fastnar i ett antal plattformar där vi inte har kontroll över det grundläggande.

”Freedom is like taking a bath – you have to keep doing it every day.” Florynce Kennedy

Uppdatering: Här finns video från Jyri Engströms session. Sevärd.

#realconf om kriskommunikation i realtid

E-government. Det handlar inte om att bygga portaler längre i den tredje generationen: handlar om att öppna data och API och skapa bättre dialogmöjligheter mellan myndigheter och medborgare. 24timmarsmyndigheten får rejält med spö genom att man har kontorstider.

Norska säkerhetspolisen ser nödvändigheten i att vara där människor är och faktiskt skapa möjligheter till interaktion. Framförallt ville man nå unga. Det de såg var att unga söker sin information i sina nätverk, inte via Google. Och de jobbar via Facebook och utvecklar sin närvaro och svarar på cirka 95% på alla inlägg. Ger ett exempel på hur man kan använda sociala medier i kriskommunikation – vi använder medier så olika: och lärde sig att många helt enkelt missar mycket genom att faktiskt bara vara på exempelvis Facebook – alltså måste man skapa närvaro där människor är.

Viss skillnad på demografin mellan norska Facebook och svenska:

Krisinformation.se ser den stora utmaningen skapa dialog som är sann och meningsfull mellan medborgare och myndigheter.

Hur fungerar realtidskommunikation tillsammans med offentlighetsprincipen? Det har varit ett av problemen: både cautious and curious på de legala aspekterna.

Norska säkerhetspoliser ser Twittermålgruppen som mycket värdefull utifrån deras kunskap och ställning som opinionsbildare medan på Facebook kan man nå ”alla” men inte på samma sätt ”värda”. Man måste skapa möjligheter för ett digitalt handslag. Det handlar om att lära sig och på så sätt bygga närvaro. För Krismyndigheten handlar det inte om ett val utan en nödvändighet – deras uppgift är att möta människor.

Norge och Sverige har ungefär samma utmaningar som Sverige – man behöver göra det: och förändra efterhand. Sociala medietåget går nu och då måste man vara där.

Diskussion runt Gov 2.0 och open data. Norska säkerhetspolisen menar att det inte är någon större skillnad mot att hantera information på sociala medier än förut. Handlar mycket om att skapa tillgänglighet och lyssna på sina mottagare vad de behöver. Mycket handlar om generell kommunikation. När det gäller open data så tittar man på detta.

Meningen med att ha en statlig myndighet ska vara att vara transparent.

Även här handlar det om resurser liksom att bygga förtroende för sociala medier hos allmänheten.

#realconf Mattias Handley om RSS och real time publishing

RSS är inte realtid. Pubsubhubbub har ett konstigt namn och ibland svårt att definiera. Det kommer från RSS och genom att Explorer började att använda sig av RSS-feeds. Pubsubhubbub – publish/subscribe hub. Skillnaden mellan RSS och Pubsubhubbub så handlar det om en aktiv ström (precis som RealtimeRSS och RSSCloud) medan RSS är en inaktiv ström. Den senare bygger på att applikationer går till sina prenumerationer och kollar om något är nytt medan de nya protokollen bygger på att skicka ut det som är nytt direkt. Det handlar om att alltid ha sett till att dina användare har den senaste informationen direkt.

Time publishing system is good for your system. RSS isn’t.

#realconf Företagskommunikation med realtidsmedia

Är företag beredda på att gå in i realtidsmedia och ett socialt och transparent landskap.

Paneldebatt. Om man vill bli ”vän” med ett varumärke beror mycket på varumärke. Viasat menar att mycket handlar om att saker ska fungera men deras inriktning är att man jobbar med sociala medier för att ge en ännu bättre tjänst.

Ving menar att många av deras konsumenter vill vara vän med dem. Sociala medier är bara ännu en kanal.

3 menar att det kanske är så att man inte ska vara ”vän” – det är en kommersiell relation mellan kund och företag.

Först kanske man ska definiera vad en ”vän” är – det kan vara att ha en bra dialog.

Varför använder man plattformarna? Dramaten försöker fortfarande fundera ut hur de ska använda de olika plattformarna.

Framförallt ser de flesta plattformarna som lyssningsverktyg och att få feedback från sina konsumenter. Viasat menar att Twitter fortfarande är för litet. Man gjorde bland annat en kampanj om att berätta vad som var sämst med Viasat. Men Twitter är också perfekt, tycker Viasat, eftersom man kan snabbt få ut information.

Mycket handlar om resurser – att dedikera resurser fr a för kundsupport via sociala medier. Idag fortfarande väldigt mycket experimentverkstad och försök. För Ving handlar det om dialog och att vara där konsumenterna är. 3 tycker man ska testa: det finns 100 saker att testa och vissa saker kommer att flyga andra inte. Erik Hörnfeldt berättar att det var en person som ville vara kundsupport på Flashback och efter mycket funderande valde man att säga ok. Flashback stängde till slut av honom för det var för mycket reklam. Tar upp det faktum att Apple är det minst transparenta företaget i världen. Men i slutet handlar det om att hitta kryphålen för att kunna använda sociala medier i företagens hierarkier. Dramaten har knappa resurser: försöka att få sina skådespelare mfl att bli aktiva själva och våga testa nya medier på bred front.

De flesta som jobbar inom företag är själva vana att använda sociala nätverk. Man borde kunna använda sig av den erfarenheten när man satsar på sociala medier som kanal.

Vingresor ser det hela som utbildning av de som faktiskt har kontakt med kunder – för att sedan kunna använda sig av plattformen.

Exempel på det bästa paneldeltagarna gjort: Dramaten ser det som möjlighet att möta nya medier. Viasat ger ett exempel där en enskild kund som helt enkelt gnällde mycket men fick honom att testa det och han är en person som har stort nätverk. Ving menar att det bästa de gjort är att våga att testa sociala medier: exempelvis har de chatter om speciella resmål och använder både Twitter och Facebook för att berätta om de chatterna. 3 menar att det bästa beslutet är att behandla varje konsument som en individ och inte fastna i demografier eller segment. Varje problem är unikt och varje individs upplevelse är unik. Vi måste prata mer med varandra – egentligen inte beroende av kanal.

En fråga om identitet. Man kan vara både ock i sociala medier: en i publiken menar att de olika rollernas epicentrum blir en onlinepersona. Problemet är vem man följer? Varumärket eller människan?

Halebop menar att de har mer nytta av Facebook än Twitter – hur ser panelen på det? Är det en äldre demografi på Twitter? Är det komplementärt eller är det antingen eller. Ving ser att det är skilda målgrupper som följer på Twitter respektive Facebook: på det förra handlar det mer om media och media-savvy.

3 menar att det är en stor möjlighet men det finns ett antal frågor att lösa: särskilt internt. Att skapa förståelse och fixa det juridiska.

#realconf Malena Ernman! *cool*

Malena Ernman intervjuas av Anders Mildner utifrån att hon faktiskt valde att twittra från Melodifestivalen.

Twitter är bra som konversation och möjlighet att få reda på saker. Försöker vara personlig utan att vara privat – och involvera sina fans.

Genom att välja att testa så visar det sig att det är mycket enklare än man trodde från början.

Publiken noterar att Malena bara följer 3 stycken. Malena vet att det inte är comme il faut men ser vissa problem med att följa alla som följer henne som offentlig person.

#realconf Emanuel Karlsten – Dagen på Facebook

En av de svåra delarna att vara på Facebook är att hitta sin relevans.

Man valde att starta med en personlig profil. Man fungerar som en person. Varför kunde vi inte göra det? De gjorde det – det var ett misstag eftersom det faktiskt inte är tillåtet. Det viktiga är att inse att det går att jobba utifrån trial and error.

Caset är ändå hur de tänkte och arbetade med sin personliga profil. Statusuppdateringar var deras nyhetsuppdateringar. Men megafonen behövde vänner – men vi visste inte vilka det var? Man använde Dagens bloggar för att fråga efter vänner och sedan frågade vi de som vi skapat relation med – och efter ett tag började Facebook att ge oss förslag vilket var fruktbart. Det viktiga var att börja se på Facebook med sociala ögon.

Trafiken ökade men det viktigaste var att interaktionen ökade: kommentarerna ökade, man “gillade” artiklar men fr a kunde redaktionen gå in och agera på frågor och kommentarer. Vänner var mer aktiva att diskutera saker på Facebook istället för på bloggarna och Dagen.se. Människor klickade på länken, gick och läste och gick sedan tillbaka till Facebook för att diskutera.

Interaktionen innebar också att Dagen fick tips, korrekta fakta och rättelser direkt i Facebook.

Ganska snart visade det sig att vi inte fick ha en personlig profil. Så man fick börja om och det stora problemet var att konvertera våra vänner till fans. Man konverserade direkt med vännerna – 85% har följt efter. Viktigt för oss är att hålla koll på konversationen – tråkigt är att man inte kan få några uppdateringar via mail som fanpage.

Genom att förändra profilen till en fanpage så ökade trafiken markant.

Att vara god, relevant och konversera med sina vänner är det viktiga.

Stowe Boyd undrar om inte ordet “fans” kan vara en trafikskapare. Emanuel tror inte det utan ser det som samma sak. Trafikspiken kan han inte riktigt förklara.

#realconf Twitter som en nyhetskälla

Mark Comerford startar med att göra en sammanfattning av hur mediabranschen faktiskt ser ut. Allt har blivit förändrat och “sönderslaget” av den digitala utvecklingen.

Paneldeltagarna ser Twitter fr a som nyhetskälla som är filtrerad respektive en källa för att följa händelseförlopp.

Journalister är inte konversatoriska per se. Att behöva direkt stå till svars är inte en vana – att sedan få respons är ett annat sätt än det sätt som man är van vid: att kunna kontrollera materialet och produkten.

Journalister måste gå tillbaka till kärnan till vad det handlar om att vara journalist. Vi identifierar oss lätt för mycket med själva mediet och istället mer med de principer som journalistik.

Det handlar mycket om makt – framförallt att förlora tolkningsmakten och problemet är att få till förändringen i att se på sig själv som journalist respektive hur mediaorganisationen ska förändras.

(tyvärr var jag tvungen att jobba med annat ett tag. Det var en rätt ostrukturerad diskussion – kanske ett tecken på hur nyhetsmedia faktiskt famlar lite i det nya medielandskapet)

#realconf Björn Jeffrey

Tyvärr sen från lunchen och har missat det mesta av Björn Jeffreys session om att monitorera.

Nu om att skapa content. Att bara addera en realtime-ström innebär inte att det ger värde. Distinguishing between signals and noise.

Viktigaste delarna:

• att ha en process klar för att monitorera och lyssna – och veta vad man faktiskt lyssnar efter
• ha bra verktyg för att monitorera och lyssna
• arbeta bort onödig och redundant kommunikation som inte adderar värde

#realconf Politik på 140 tecken

En svår panel att realtidsblogga. Följ #Realconf så försöker jag knyta ihop säcken.

Fyra sätt att jobba med politik på nätet – olika partier verkar välja olika strategier:

• Att låta det hända och delta och stödja. Se vad som finns, vilka som pratar och försöka att hänga på.
• Bygga egna strategier. Kommunikation är (i bästa fall) integrerat med allt annat, i sämsta fall sett som en kampanjkanal.
• Bygga på det självklara att skapas via nätet. Målgruppen blir ganska klar och själva partiarbetet och valarbetet har nätet och sociala medier i centrum. (Piratpartiet)
• Personer får bli partiernas viktigaste delar – och det är de som är mest netsavvy men bygger mycket på att inte göra som partiet vill.

Sociala medier kommer att slå sönder partiernas traditionella uppbyggnad. Det är bra, säger Federley. Det kommer att bli krockar med den analoga verkligheten.

Om nu lyssnande är viktigt – hur kommer faktiskt politiker klara av det om man inte svarar på frågor respektive att faktiskt lyssna? Magnus Ljungkvist visar på hur politiska twittrare är dåliga på konversation. Federley försvarar sig. Problemet kan vara att människor inte ens frågar parlamentarikerna – väljarna känner inte att de väljer en person, eller att man inte är van att det finns någon att fråga.

Det intressanta är kanske inte att bli medlem i ett parti utan att stödja och få välja sina frågor som man stödjer. Piratpartiet håller på att bli mer traditionella genom att först och främst prata om medlemmar? Anna Troberg förklarar dock deras möjlighet att faktiskt endast vara ”aktivist” utan att behöva vara medlem.

Politikerna påpekar att det lokala politiska livet är rätt trist och att sociala medier inte nödvändigtvis fungerar där. Förstår inte det – sociala medier är ju en del av det vardagliga livet: varför inte konstant se till att twittra från alla ”tråkiga” möten för att bygga transparensen.

#realconf CEO-twittering @Bernz

Företag, Bernz, som skapar överdrag till IKEA-soffor. Produktionen sker on-demand. Sker enbart över nätet. Aldrig med traditionell media som marknadskanal: inte råd från början, kunderna var online, tror på rekommendationsekonomin.

Jobbat med PR och SEO.

Man startade en blogg: It’s a cover up. Kunderna var redan interaktiva med oss och genom bloggen kunde man öka och stärka den tvåvägskommunikationen, liksom att personifiera företaget genom dem som bloggade. Genom att också länge fokuserat på kundtjänst så blev förändringen inte så stor – det handlar om att ta löftet från kundtjänsten till marknadsföringen. Efter bloggen så jobbade man vidare med Facebook och med Twitter. Man börjar alltid med 0 följare – vilket gör att man faktiskt kan experimentera. Man investerade en helg, hittade ”experterna”, började följa dem, snodde deras följare, gick med i relevanta twitter-”grupper” – och följarna började komma. Det hela handlade om att skapa synlighet. Då behövde man jobba med att skapa innehåll och värde. Genom att skapa korsaggregation via alla plattformarna. Sedan har man dedikerat en person att vara ansvarig för att det hela tiden kommer innehåll men att även VD liksom andra viktiga personer fortsätter att använda exempelvis Twitter. Viktigt att nämna våra ”experter” liksom att göra retweets skapar credd.

Man har lärt sig att sociala medier är inte samma sak. Facebook mycket interaktiv medan Twitter har blivit mer broadcast men man kan gå in i konversationer, starta konversationer och positionera varumärket som en auktoritet respektive att bygga trafik till webbplatsen. Viktiga kunskaper: alla ska inte ha access, det är inte viktigt att veta vad du håller på med från början: testa, förvänta dig inte att följare kommer av sig själva.

Viktiga frågor för Bernz: hur relevant är Europa? Hur bygger man mer nära konversationer på flera språk samtidigt och vilket segment är viktigt. Nu känner man sig beredda att bygga en strategi – vilket verktyg ska man använda för vilka delar och vilket innehåll. Bygga det personliga varumärket och lära sig konstant.

Det är viktigt att det blir en ledningsfråga: det handlar om ett mindshift i många olika delar för företaget. Det är två personer som jobbar med marknadsföring men två av dem har vissa delar av sin tid dedikerad till att jobba med sociala medier.

Man kommer att öppna en concept store som ska ge inspiration och ytterligare en dimension av sin interaktion med sina kunder.

Det är viktigt att i exempelvis co-branding att båda företagen är med på sociala medie-båten. Det viktiga är att inte förvirra kunden, och att man vet vilka regler som gäller.