Grattis Magnus!

Jag fick ett kryptiskt SMS från ett nummer jag inte kände igen. Tyvärr är ju min Nokia N95 på upphällningen så den har drabbats av minnesförlust. Nåväl: det visar sig att min svåger, Magnus Ohlson, är nominerad till inte mindre än fyra priser i Svenska Designpriset¹! Så oerhört roligt! Läs mer på Care of Haus sajt (vars blogg tyvärr saknar permalänkar…)

Här är i alla fall en bild på honom tagen av min dotter :)

1. att sedan prisets hemsida känns minst sagt rudimentär a la 03 är en annan sak… [↩]

Reboot #Designers in open source-projects

Bare naked (open source) design with Leisa Reichelt

Leisa berättar, med avfotograferade teckningar i ett block (inte så jättebra sätt tyvärr) historien om hur hon och hennes kompanjon fick jobbet att fixa till användargränssnittet för Drupal. Själv kan jag bara säga att ett nytt användargränssnitt till den CMSen är eftertraktat…

Det intressanta var fr a hennes berättelse om svårigheterna att som designer försöka att samordna sig med de programmerare som jobbade i Drupal-communityn. Det intressanta i den här sessionen är också tankefödan man får när det gäller hur man kan ta in andra roller i olika open source-projekt för att dessa ska bli mer professionella – utan att förlora sin öppenhet och kollaborativa känsla. Samma tanke är kopplad till sessionen om hur man startar ett open source-projekt.

Nedan är min liveblogg från sessionen:

The open source is not only collaborative but viral too. The flexibility and versatility isn’t always good for designing. There is often a learning cliff: need to reduce that to let in new ppl into the project: user experience design is often forgotten in the open source project. Problem is the developers vs designers different ways of processing and talking. Language, posture and priorities. Need to work bottom-up and blow by blow and in the open source-logic a design architecture nor designstrategy will work out because of the number of people that would want to have their say. Working out community dynamics: need to work out a critical mass that designers aren’t alone, wipe away the fear of change as well as legacy or history: somehow one need to crowdsource leadership and the vision to get the project forward. It’s falls short to be an echo chamber and the community round the open source-project become a walled garden.

The open source environment is hard to change the user experience development. They started the d7ux (working out the user experiences of Drupal).

Crowdsourcing usability testing. Asking the community of people to ask. Put things up to react on. Structure information and conversation. Visibility of the idea of open source-design – to collaborate and learn from eachother.

Hard to change the process of open source-projects.

Rebootade länkar till Leisa R:

Disambiguity

Designintheopen – a Ning network on working with design in open source-projects.

Reboot #Jump the gap

Martin Ludvigsen: Design thinking, the gap and collective intelligence

Jag gick på sessionen lite på vinst och förlust och det var en vinst. Nej, det var inget omvälvande nytt och Martin var torr och akademisk men det gav ett antal strukturer att tänka på när det gäller designprocessen – vilket är en process som jag ser som överförbar på exempelvis planningprocessen. Framförallt att våga hoppet – att efter att ha gjort grunlig research till slut inse att det är dags att ta ett hopp över gapet av icke-kunskap, välja en idé och sedan iterera det tillbaka för att förbättra den. För genom att trots att man inte har hela bilden för sig välja en väg och sedan gå den både framåt och bakåt innebär att kontexten förändras.

Designers action: att observera, skissa och skapa.

Det gamla tänkandet: IDEO: inspiration, ideation and implementation. En linjär process. Man jobbar utifrån vattenfallstänkandet men med iterationer. Eller ett heuristiskt hjul.

Det handlar om att jobba med estetisk exploration: smak och talang – undersökning av det estetiska och beslut utifrån intuition och emersion. Sedan hantera faktumet som kallas “wicked problems – dealing with the unpredictable human in a social world”. Slutligen handlar det om det hermeneutiska gapet: att “hoppa in” i skapandet trots osäkerheten.

Vad är problemet med wicked problems? Människor. Å andra sidan är problemet att det finns ingen definitiv formulering av problemet. Och det har oräkneliga möjliga lösningar vilket innebär att det inte finns något sätt att beskriva möjliga implementationer eller verktyg för att lösa dem – eftersom varje implementation av en lösning skapar ny kontext. Så (like this): “the planner has no right to be wrong”… :)

Man kan veta hur mycket som helst men i slutänden måste man ta ett beslut: och hoppa över det heuristiska gapet – att hoppa in i framtiden. Design handlar om att arbeta med framtiden – och kunskap är i sig dåtid: kunskapen bygger grunden – och när man sedan hittar en idé så itererar man den: bakåt och gapet stängs. Sedan bygger den vidare en ny designprocess med ett antal små heuristiska gap att stänga.

“Abductive reasoning” – what if-frågan. Att inte fokusera vid det som finns – den kontext man känner utan att se utanför den. I det finns behovet av kollektiv intelligens: det är en kollaborativ aspekt – att bygga saker ovanpå alla andras kunskap och vetande. Research på kollektiv intelligens.

• Lean in, take risks, avoid holding back. It’s holding the entire field back.
• Talk about or show what is present now. Don’t about what is lacking.
• Avoid abstractions, generalizations, explanations, making evaluations about what is as compared something else that could be.
• Be the change you want to see.
• Take responsibility for what you do. Allow the collaborative field.

Create the future – connection between design’s deep engagement and the future as design material washing out the ego to let the collaboration be the driver.

Collective intelligence is a way to enhancing design.