Jag har överlevt ännu en melodifestivaluttagning. Den här gången än en gång med hjälp av twitterfeeden: i år mer ordnad med #mel2010 (förra året föreslog jag #melfest och det kördes genom hela omgången). Den här gången hade SVT förklarat att de minsann skulle koppla på Twitter på sändningen. Via en Text-TV-overlay. Kul!
Det visade sig dock att det hela handlade om att Ebba von Sydow (@ebbavonsydow) och Annika Lantz (@annika_lantz) twitterkommenterade i ensamt majestät. Skillnaden mot de kommentatorer som används i stora finalen var att det här var textbaserat och du behövde gå in på Text-TV och knappa in rätt sida. Edit: Jag gillar Ebba von Sydow och tycker att hon förstår vad sociala medier handlar om mer än många andra och uppskattar att hon försökte att plocka in andra tweets.
Jag hoppas han har rätt när han säger att det säkert är många som hittar till Twitter – men jag håller med Jardenberg (@jocke): att välja två kändisars twittrande gör knappast att folk blir jättenyfikna.
Att välja Annika Lantz, som använder Twitter som en megafon är oerhört irriterande. Hon är ignorant och har uppenbarligen inte någon större lust att förstå konversationslogiken i Twitter. Ebba är bättre men i det här läget blir hon fortfarande bara en kommentator till det som sker.
Jag tycker det hela är nästan faran nog kontraproduktivt:
Det handlar om att helt enkelt utnyttja Twitters buzz för att enkelt skapa ännu ett envägskommentarsfält. Skillnaden mellan att hört dem kommentera direkt och att läsa vad de skriver är inte speciellt stor.
Av de cirka 4000 tweets som #mel2010 genererat (räknat via hashtweeps vid 23..30* med 408 tweets avdragna för retweets och tidigare tweets) var det 48 st som Text-TV-tittarna fick se. Cirka 1.2 % alltså. Wow.
Att välja att försöka att göra Twitter mainstream genom att släppa upp det i ett nöjesprogram är att inte ta Twitters möjligheter på allvar. Gör det här testet i samband med #partiledaredebatt eller varför inte #agenda. Då blir meningen med crowd-commenting klar och koncis.
Alla som nu hurrar för det här lilla gör sociala medier till underdogs. Det här är för lite och för kontrollerat. Det här är inte positivt någonstans. Jag har själv varit den som letat efter tecken genom åren att gammelmedia ska se oss bloggare som seriösa – men det räcker nu.
Sociala medier är en de facto-kraft. Dags att vi slutar att jubla över brödsmulor och förklara att vi vill sitta vid samma bord som alla andra och vara en del av de tre medieslag som finns: reklam, traditionella medier och sociala medier. Alla kommer att tjäna på synergierna det skulle ge.
Så med risk för att jag tillsammans med Elias B blir sedd som en av de sura gubbarna på Mupplogen så tycker jag att det här är en rejäl #fail. Och hoppas att SVT lyssnar på kritiken.
Ett intressant faktum vore att fundera över hur många som mig och andra där Text-TV inte fungerar speciellt bra på grund av att vi sitter på bredband och IP-TV.
Jag förstår inte varför man då ens ska bry sig om att använda Twitter. Och det hela känns riktigt konstigt tänkt.
* Lite intressanta saker: 308 st twittrare skrev 3 tweets var medan 114 st skrev 6 st. @hammarstrand vann över mig med 58 tweets mot 55…
När det gäller tidpunkten för det hela så är det klart en sorts eruption under själva sändningen (diagram från Trendistic):
I den kategori som jag väl känner mig mer hemma i: Marknadsföring så är jag lite nominerad genom att JMW har fått en nominering. Det roliga i den här kategorin är inte bara att det helt klart är stark konkurrens utan också att min kollega Brit, som fr a är den mest framstående bloggaren på JMW.se också är nominerad med sin personliga blogg.
Brit Stakston: Kommunikation handlar om att förflytta information och även innan sociala medier krävdes transparens men sociala medier sätter tummen på att det behövs öppenhet och autencitet. Det är inget hot men också ett ansvar. Det handlar inte om att springa naken och visa allt utan att se möjligheten att berätta vad man faktiskt har att erbjuda på riktigt. Transparens handlar om att ha möjligheten att förklara sin mening, vara beredd att gå in i dialog med det.
Jocke Jardenberg: Transparens är en del av företagsmodellen. Det finns inget egenvärde i det. Ärlighet är fundamentet för transparens. Bland annat att ha sin kalender öppet ger mycket input och spännande additioner till sin idé. Pengarna finns i att skapa business – att marknadsföra sig själv och samtidigt marknadsföra sitt företag.
JJ: Media och realtime social web – antingen är det din transparens eller någon annans transparens. Det går inte att gömma sig längre – och är något i det öppna så gäller det att visa och kontrollera genom att vara öppen. Media kunde förut kontrollera agendan men i sociala medietiden går det inte längre.
BS: Transparens handlar om att i slutänden kunna säkra upp om rykten som dyker upp. JJ: media måste omfamna sociala medier mycket mer men också diversera hur de väljer att använda det.
BS: Det som ligger i framtiden finns i lyssnandet och att kunna diskutera sin produkt och sitt erbjudande. JJ: när produkten eller tjänsten är känd så kan allt kopieras – man måste konkurrera med såväl de som kan skapa samma sak.
BS: vi måste vara pedagogiska – det handlar om att förstå det nya medielandskapet och inse att kontrollen inte längre finns.
BS: transparens är en del av sättet man gör sitt jobb idag. Det handlar om en självklarhet för kommunikationen: människor vill ha varumärken som har en personlighet – att berätta om sin vision istället för om sin produkt. JJ: att förändra företagen från stängdhet och till transparens – varför inte mäta i return of engagement? BS: mätbarheten i grunden är samma som förut men medierna fungerar på andra sätt.
BS: all kommunikation måste planeras – definiera strategi och taktik. Man måste implementera en process för att skapa möjligheter till interaktion. Nätet är en del av samhället – det är inte en egen avskärmad del. Det finns olika dimensioner av nätet och hur företag kommunicerar på nätet kan se mycket olika ut. Problemet är att man inte kan låta bli.
BS: Man måste omfamna nya vägar att interagera – man kan inte låta bli: då krossas man som företag.
BS: Teknologin måste bli mer ointressant och inse att det handlar om kommunikation. JJ: jag vill utmana företag att gå tillbaka till kärnan i vad man gör: är ens företag tillräckligt bra, är erbjudandet nog så varför är det ett problem att prata om sig själv?
BS: Att balansera mellan att vara personlig men inte vara privat. JJ: Möten mellan olika individer förändras självklart hela tiden.
Jag och Brit Stakston inledde imorse konferensen Atomer och Bitar som Pär Ström driver. Förutom oss pratade Johan Ulvenlöv från Socialdemokraternas Netroots-initiativ, Simon Sundén aka Joinsimon och från Iconvert, Fredrik Dolléus från Alenio, Måns Adler från Bambuser och Erica M Zandelin som jobbar med Scanias digitala kommunikation.
Jag har valt att skriva om den minst sagthuvudlösastämning som företaget Jajja Communications lagt på Nikke Lindqvist och Carnaby på min privata blogg Deepedition. Det är ett val utifrån att faktiskt skapa så mycket länkkraft som möjligt, inte att undvika att Jajja får för sig att stämma Niclas Strandh DigitalPR. Brit Stakston har också valt att skriva om det på JMWs blogg vilket ju berör mig rätt mycket då jag är fast underkonsult till dem.
Det huvudlösa ligger i att dels uppenbart försöka att tysta en konkurrent som kritiskt granskat företagets erbjudande, en granskning som ofta inneburit att företaget erkänt sina fel och brister.
Varför bryr vi oss? Förutom att Nikke är en person som är oerhört generös med sin kunskap och har en oerhört hög integritet så är svart-hatt-SEO ett hot också mot oss som jobbar med att bygga våra kunders närvaro inom sociala medier. Google och sökmotorsnärvaro är en del av sociala mediernas verklighet, och när företag inom SEO väljer att fuska eller använda metoder som ligger i en rejäl gråzon vad gäller både moralisk och regelmässig-SEO skadar det förtroendet mot sociala medier och i längden oss som är evangelister för att börja använda dessa plattformar.
Jag brukar använda telemarketing som exempel på hur en bransch kan förstöra en utmärkt marknadsföringskanal genom att inte förstå hur mottagarna fungerar, hur logiken i en plattform ser ut och använda den utifrån detta. För SEO är det samma sak. Och för sociala medier. Det är bland annat därför vi är djupt kritiska till fejkbloggar, till att försöka gå under radarn när det gäller närvaro på de sociala mediearenorna: för det handlar om respekt inte bara för varumärken utan för de personer som man vill möta inom konversationsmarknadsföring. Att som SEO-företag skapa tomma länkar, länkfarmer och diverse annat som antingen direkt går emot de regler som Google och andra sökmotorer satt upp eller som rent etiskt kan ses som faror för utvecklingen av sociala medier som en autentisk kanal för konversationsmarknadsföring innebär att man går mot en situation där man förstör kanalen precis som gjorts när det gäller telemarketing.
Igår gjorde DebateOn premiär. Henrik Ahlén, Tomas Seo och Christina Jeurling har snickrat ihop ett onlineformat som fungerade mycket bra.
I den första ronden spelade Brit Stakston mot Nikke Lindqvist: båda utbildade retoriker och jäkligt roliga. Ämnet var om företag (eller varumärken som varumärken) ska finnas på Twitter eller bara vara där som personer. Brit har postat en låååång postning om sitt upplägg och Nikke har gjort två stycken: före och efter. Brit vann, men som jag påpekade – ingen kan vinna mot henne när hon bestämmer sig för att sätta den sidan till. Kul var det och ännu ett perspektiv på Twitter.
I andra ronden möttes Ia Modin och Gottfrid Gemzell i ämnet om man ska välja Pest eller Kolera. Underbart välförberedda på det metaämnet så slutade det ändå med en skrällseger för Ia Modin och koleran.
Allt livesändes av Falkevik och i chatten var det många som deltog och kommenterade. Det blir helt enkelt en ganska spännande mix av levande publik, chattpublik och möjligheten att konversera. DebateOn kan bli hur bra som helst – ett tips är att se till att chatten syns för publiken för att öka interaktiviteten mellan IAL och IDL.
För mig som nu sitter i Dalarna är det här en fantastiskt skön möjlighet att delta. Streamingvideo online med chattmöjligheten är en sån möjlighet när det handlar om att bygga relationer, överföra kunskap och hålla opinion. Det är ett socialt medium fullt ut. Ju fler företag som förstår att använda det desto bättre kommer verktyget bli. Varför välja att hoppas på att få sina fem minuter i TV-soffan när man kan köra sin egen produktion?
Anja Hirdman har gjort ett udda uttalande när det gäller de sociala medierna där hon menar att det är vissa grupper som har tillgång och andra som inte har. Alltså som traditionella medier. Problemet är att hon delvis har fel och delvis rätt:
Sverige har en bred internetpenetration. Bredbandsutbyggnaden är oerhört stor och datormognaden liksom tillgång till tekniken finns hos en stor majoritet. Om inte Hirdman anser att inget är bra innan 100 % av en befolkning verkligen har tillgång till allt så skulle jag vilja påstå att tekniken inte längre exkluderar fler än personer som ändå inte använder sig av det (beroende på ålder, potential etc.) eller att bortfallet nu inte längre är stort nog att förhindra att tekniken utvecklas.
Kunskapen om att använda, förståelsen av själva mediet kan självklart exkludera. Men då det inte finns någon som styr, ingen som släpper in eller ut: inga gatekeepers så blir frågan vad det är som faktiskt exkluderar enligt Anja Hirdman. Sociala medier är inte bara disruptiva vad gäller teknik och teknisk infrastruktur – de är det också när det gäller styrning och social tillgänglighet.
Alltså har vi idag en teknisk plattform som är tillgänglig till en majoritet. En plattform som ger alla möjligheten att publicera sig själva. Som skapar incitament att delta i såväl demokrati som i social interaktion med vänner eller personer som man vill konversera. Det är en social logik som ger makten till konsumenten snarare än till annonsören när det kommer till marknadsföring. I slutänden står vi alltså med en stor revolution som vänder upp och ner på allt: när traditionella mediekanaler de facto var minoritetens styrning av majoriteten så finns idag en i historien unik situation där majoriteten faktiskt har möjlighet att undvika minoritetens hållande i tolkningsgrinden.
Så nej, Anja Hirdman. Du har fel. Alla har tillgång till verktygen. Det är det som är annorlunda den här gången.
Faran är en annan. Det är två diken som måste undvikas:
Trivialiseringen: att sociala medier inte är så viktiga. Att det handlar om lek och glam utan nytta. Det är nördarnas paradis osv. Trivialisering handlar ofta om att den gamla världens styrespersoner väljer att slå undan benen på det som de vet kommer att slå undan deras maktpositioner. Men det finns också en fara i att early adopters snabbt trivialiserar de nätverk, de tjänster, som rör sig in i bredare folkliga kretsar.
För det andra diket är att göra sociala medier mycket svårare än vad de egentligen är. Early adopters är medvetna om sitt värde – fr a så länge en tjänst är exklusiv får early adopters mycket credd för allt det där nya som de håller på med. Det innebär att incitamentet för early adopters att dela med sig av sin kunskap blir liten. Man vill behålla sin position och ger inte vidare.
För min del är det solklart: vi måste våga berätta mer, vara inbjudande och missionera det som händer – berätta om nyttan och glädjen. Ge verktyg och inspiration för att göra ”jobbet” själva. Som early adopter är det oerhört viktigt att faktiskt bjuda in andra mindre kunniga användare till konversation.
Så vi balanserar än en gång (förra gången var det bloggarna som var stora stygga) kanten mellan att göra saker för enkelt och mellan att göra dem för svåra.
Varje gång jag och Brit Stakston avslutar en kurs säger vi det som är viktigast av allt: Try it. Live it. Jag är rätt övertygad om att det är precis vad sociala medier handlar om: att våga prova, tålamod att testa och lära sig. Som företagare, politiker eller vad annars. Få möjlighet att tycka till om saker (något Anja Hirdman har problem med vad man förstår av hennes nedlåtande uttalanden om ”tyckarkultur”). Testa att tycka till – göra rösten hörd utan filter. Testa att hitta helt nya nätverk. Det handlar om att förändra sitt tänkesätt. Det handlar om att leva sociala medier utifrån sin individuella vilja.
I torsdags var jag och Brit Stakston och träffade Johan Ununger och Lena Ekman på Saltå Kvarn. Vi tittade vidare på vad jag lite skämtsamt kallat ”Saltå Kvarn 2.0″. Johan har skrivit en postning som berättar mer hur vår relation uppstått och utvecklats men det som är allra bäst är när han utifrån sitt perspektiv som VD för ett framgångsrikt och samtidigt idébärande företag beskriver sociala medier:
Att då tro att man kan störa folk mitt i Beckfilmen på söndagskvällen och under en 30 sekunder reklamsnutt tala om för folk vad varumärket egentligen står för är inte bara ineffektivt – jag tycker till om med att det är arrogant och korkat. Men att företagen har en ny roll när det gäller sitt eget varumärket betyder inte att man ska vara passiv – man måste vara aktiv på ett nytt sätt. Och här är de sociala medierna användbara – men inte för envägskommunikation utan för konversation.
En av de mest grundläggande delarna som jag menar är grunden för att lyckas med sociala medier är att förstå själva logiken i det. Det handlar om att byta tänkesätt när det kommer till hur man som företag väljer att kommunicera med sin marknad. Det låter svårt men det är egentligen rätt enkelt. Det bygger på att förstå just det som Johan skriver ovan: det handlar om konversation. Att ha en dialog, att föra en konversation med sina kunder, med sina fans – istället för att försöka massbomba alla med envägskommunikation via bred reklam. Och fr a inse att kampanjernas tid är över. En dialog är en relation och en relation har en början och möjligen ett slut – men inte om och om igen om den är riktigt sund.
Men det handlar också om att se hur roligt det faktiskt är. Det känns som en viktig mission för oss – att förklara att det faktiskt är roligt. Gårdagens workshop var mycket praktiskt inriktad eftersom både Lena och Johan är väldigt hands on-personer så när vi startade Saltås Twitterkanal liksom Bloggykanal (Johan har snabbt skaffat sig en personlig Bloggy också), respektive såväl Flickr som andra kanaler som de kommer att använda så satte de direkt igång att använda dem – inget snack och inga manualer. Straight out-of-the-box. Engagemang och att faktiskt ha roligt. Det är viktiga delar av sociala medierna – även för företaget.
Jag är mycket stolt över att fått vara en del av Saltå Kvarn-bloggen tillkomst. Stolt över att just bara vara en liten del – för det här är en av de viktiga punkterna: det är Johan och Lena som gjort det. Vi har gett dem verktygen, pratat och förklarat och visat på hur logiken i sociala medier ser ut. Sen har de vågat att tänka på ett nytt sätt – och vågat att hoppa rakt in i sociala medierna är stort. För det som inte blir helt rätt går att justera. Konversationen bygger på att faktiskt kunna säga fel och sedan rätta till det – och i relationer kan diskussionernas vågor gå höga men respekten innebär att man faktiskt kan vara vänner ändå.
Saltå Kvarn-bloggen kan tyckas vara relativt liten men som exempel på framgångsrik företagsblogg är den perfekt. Oavsett om ett företag är stort eller litet så visar det på att det faktiskt fungerar – och att det bär upp varumärket.
Strandh DigitalPR
arbetar med strategier och utbildning inom sociala medier och digitala plattformar. Jobbar med varumärkesstrategi, planning och konceptualisering. Vill du veta mer?
Vill du ha kontakt med mig? niclas@digitalpr.se eller 0706480861 är de mest traditionella sätten att nå mig på.
Senaste kommentar