Bloggosfären kommer påverka mycket. Men på ett annat sätt.

Gustav Sandström har lagt ut ett rejält länkbete genom sin debattartikel Bloggosfären är en medieanka där han förfäktar åsikten att bloggarna är fullständigt ointressanta för kommande valet. Det är roligt att samtidigt, tack vare @ingemarsdotter, läsa den gamla artikeln från förra valet runt Stockholm Spectator och deras prognos för bloggarnas nytta.

Själv vill jag nog påstå att det kanske varken är svart eller vitt utan påverkan tar sig många olika former. Att som Sandström gör – en analys utifrån rätt få och knappast bredspektrade siffror är dumt. Bland annat hänför han SOM-09-siffror om hur få svenskar som läser bloggar dagligen vilket knappast är en speciellt intressant siffra. Vidare anför han Bloggportalens topplistor som bevis för att alla bara läser modebloggar – men han glömmer att titta på Knuffs listor som visar en helt annan bild.

Det Gustav gör fel är att inte förstå att sociala medier är inte en masskanal. Hans analys utgår från traditionella sätt att mäta påverkan och därmed missar han bland annat den synergi som skapats mellan nya och gamla medier respektive att han glömmer bort att många människor idag väljer att göra sökningar inför ett val: oavsett om det gäller att köpa en bil eller välja ett parti. Hans snärtiga och stapplande av försök att bevisa sin tes med Lippman till trots. Fr a glömmer han bort att politik inte längre är diskuterat utifrån politikernas plattformar utan på så många fler plattformar, och på så många fler sätt än förut: men hörbart av så många fler.

Sociala medier är först och främst större än bloggosfären. Diskussionen runt politiska frågor sker på många olika ställen: på Twitter bland realtidsinfluerade informationsvana användare, på Facebook i nätverk som går in i varandra då ”jag är kompis med en kompis som är kompis med någon som inte är min kompis men ser min kommentar hos min kompis” osv. Det politiska samtalet är inte bara det som sker när politiker är med – och idag är det mycket mer synligt för många fler, och vem som helst kan skapa sig en plattform för att säga sin mening. ”Åsiktsmarknaden” är större, mer fragmenterad och därför inte alls linjärt möjlig att analysera utifrån påverkan som förut.

De ”modebloggare” som Gustav beskriver som ointressanta är i sig ofta politiska; han glömmer exempelvis att Blondinbella tidigt förklarade sin politiska ståndpunkt. Det han missar är vidare att bloggosfären kallas det just för att det är en sfär bestående av oerhört många (enligt Twinglys senaste uppskattning uppåt 400 k bloggar) bloggar som inte är instängda i ett ämne utan blandar friskt mellan politik, bakning, dagboksanteckning, musikrecensioner och tyckande om reklam. Inte sällan i samma blogg. Oftast finns det mycket intressanta och inte sällan såväl avancerade som jordnära politiska analyser hos de bloggare som faller in i det stora segmentet ”livsstilsbloggar”. Det innebär att påverkan kommer att ske inte nödvändigtvis via de partitrogna bloggarna utan från de bloggare som läses av många – eller få men som har hög tillit hos sina läsare.

Så vad som kommer att vinna valet är inte en enda kanal utan synergierna mellan de olika och bloggosfären, precis som Twitterville, liksom Facebookfeeds kommer att påverka oerhört mycket – men på ett nytt sätt.

För de som inte läst – läs Brit Stakstons långa och oerhört ingående serie om Sociala medier och Valrörelsen 2010.

Uppdatering: Läs också Federleys perspektiv på inflytande och makt genom bloggen utifrån sitt perspektiv.

Försiktighet med våra kunskapare (re:pub)

Sociala medier är inte en ungdomsgrej. Samtidigt har vi i Sverige en unik situation där det finns ett stort antal unga tjejer som “modebloggar” och de bloggar som uppmärksammats mest genom åren är modebloggar eller hellre “glambloggar”. Företrädesvis läses de av en yngre målgrupp. En målgrupp som marknadsförare gärna tittar på enligt den gamla marknadssanningen att gruppen 16-24 har mest tid och störst inkomst att spendera på konsumtion.

Jag tror vi dock måste besinna oss och fundera över om vi helt enkelt fastnar i ett alltför enkelt analyserande – och därmed tappar bort såväl viktiga målgrupper som själva plattformen för att lyssna och konversera med alla möjliga målgrupper – när vi som marknadsförare hjälper till att odla mytbilden av bloggar som ett gäng glamorösa tonårstjejer med försmak för mode, fester och media. Det är ofta också bloggare som snabbt lärt sig hur man ska blogga för att få mycket läsare, mycket uppmärksamhet och incitament för oss inom marknadskommunikationsbranschen att höra av sig.

Det är minst lika viktigt att nu lägga örat mot bloggmarken och lyssna på alla “gröt”- och “katt”bloggar som finns. Där det finns målgrupper som kan berätta om sina liv, sina känslor och sin verklighet i konsumtionslandskapet. Det intressanta blir – när det kommer till att använda bloggvärlden som en lyssningspost och som en fokusgrupp – att lära känna målgrupperna utanför 50-listor, Bloggportalens mest lästa och Twinglypoängsatta. Självklart kräver det mycket mer arbete – och det kräver kanske också en mycket smartare approach när det gäller att ta kontakten, att inleda konversationen – för de är inte vana vid det och har inte nödvändigtvis läst “hur man ska göra när pr-byråerna kommer”-läxan.

Jag tror helt enkelt att vi måste börja vara försiktiga men också se bortanför glambloggeriet – för idag är sociala medier i gemen men också bloggandet en folkrörelse.