Äntligen premiär!
Det riktigt häftiga med den är att den är CC-licensierad. Vi kommer antagligen se en mängd olika versioner, remixer och outtakes under året. 140 GB råfilm finns att tillgå. Alla länkar finns här.
Om ni missat det så kolla in allt som skrivits om Sweden Social Web Camp hos @videren.
Jag har precis packat upp min trunk efter SSWC. Jag jobbade i Stockholm idag så jag kom först hem till Dalarna ikväll.
Dagen har spenderats med att försöka förstå den animositet som uppkommit mot SSWC och den syn på att det skulle handla om en elit som dykt upp. Men jag tänker inte kommentera det.
För lite mer än ett år sedan gjorde Martin Källström den här filmen på Reboot11. Episk och så talande för känslan av eventet. I år har Pelle Sten och Björn Falkevik gjort en time lapse-film över SSWC som är kanske lika talande. Om kontexten runt Reboot för många av oss var att våga hoppa (några vågade hoppa även i år :)) så handlar kontexten för oss som gillar, arbetar med eller på annat sätt berörs av sociala medier om rörelse – en rörelse åt många olika riktningar. Om att hoppa handlar om att göra satsa på en enda explosiv energivåg så är vi idag i ett läge där det handlar om uthållighet, tålamod och att röra sig även i motvind och regn.
Kolla filmen:
Många skriver mycket om campen nu. Och min roomie Jan Videren samlar ihop allt med den äran. Läs och minns om ni var där eller ni som inte fick tag på en biljett (den enda separation som skedde) – läs och delta lite nu i efterhand.
Jag har kommit tillbaka från SSWC. En helg som hajpats å det värsta vilket fått många att gå i taket och prata om elitism, utanförskap och annat tjafs. Eftersom det är så sent väljer jag att inte skriva en lång text om det. Läs vad Brit skrivit istället. Eller Marias postning.
Förutsättningarna handlar om att inget är bestämt när man kommer. Ingen har satt agendan. Tillsammans byggs en konferens med det innehåll människor tycker är intressant. Det finns inga obligatorier, det finns inga boxar att förhålla sig till (mer än tiden för sessionerna och att inte bjuda fåren på öl).
Elitism?
Jag har laddat upp mina bilder inatt. Tycker de också är talande för vad det hela handlar om.
SSWC handlar om möten. Inte mellan personer som är specifikt utvalda, inte mellan personer som är en elit utan personer som brinner för den sociala webben, som tycker det är värt att lägga nästan 20 timmars bussresa, en hel del pengar och en helg på att mötas på en ö i blekingska skärgården.
SSWC handlar om möten. Mellan personer som är kända inom sociala mediebranschen och de som är helt vanliga passionerade användare och personer som vill hitta nya sätt att kommunicera i sina uppdrag för varumärken.
SSWC handlar om möten. Ung och gammal. Fattig och rik. Professionell och amatör.
Och vet ni vad: alla lyssnar på varandra.
Den här bilden är talande för det. En av våra mest kända nya medie-skribenter lyssnar på en av de yngsta nördarna på campen.
Ps. Jag fattar inte Flickr ibland. Just nu är det en del som inte ser bilden… Ds.
Äh, det är lite elitistiskt jag vet men när jag igår pratade identitet och Facebook med en journalist från SvD tänkte jag på det faktum att hur det än är så väljer vi våra grupperingar, vi söker oss till olika kontexter som gör verkligheten meningsfull för oss. Och nu är det snart dags för Sweden Social Web Camp. Jag skrev om det tidigare – att det med rätt idé och rätt nätverk går att skapa något stort. Själv hoppas jag att det kan bli lite mindre hajpat men framöver en viktig kontinuerlig träffpunkt som kan fylla en del av tomrummet efter Reboot.
Det som jag funderar över när det gäller elitismen är att det en sån här gång är viktigt att inte tänka ”nu är ju alla jag brukar prata med på nätet här så då behöver jag inte twittra”: om sharing is caring så blir det lika viktigt att blogga, twittra och dela med sig på alla sätt till dem som inte är där: från sessioner och från allt annat. Allt sånt innebär både att kunskapen skickas vidare till många fler och att den som inte kunde komma ändå kan känna viss delaktighet. Kristina Alexandersson har skrivit en bra text om just detta.
Sessionerna som planeras lite här och var i förväg är ändå mycket mer input och delaktiga genom att det handlar om en unconference: det är inte jag som ska föreläsa utan en grupp intresserade som tillsammans diskuteras sig fram till olika svar. Någon ger den första pusselbiten och sedan byggs det tillsammans.
Min inställning när jag åker på SSWC är både att lära men också att leka: sociala medier tenderar ibland att bli väldigt ”viktigt” och seriöst – och självklart är det så: det handlar om relationer, det handlar om att skapa värde genom förtroende och konversation. Men det är inte raketforskning. Jag kommer att delta i någon session tillsammans med Heidi Wold där vi tittar på Facebook och företagande. Sen gör säkert vi JMW-are något kul. Så är det ju orkestern… Genom att våga göra det oväntade, släppa det invanda kan man helt enkelt förstå saker på ett nytt sätt. Jag gillar Brits inställning som beskriver inte bara SSWC utan hur vi nu kommer i ett nytt läge när det handlar om sociala medier: det är tid för att förstå och implementera istället för att evangelisera.
Så – nej, internet är inte på den lilla ön i blekingska skärgården men kanske är bitar av framtidens internetpussel där, och sätts ihop med andra bitar.
Idag kommer jag jobba med Business & Pleasure, en open stage unconference (hur många buzzwords kan man få ihop på samma gång :)) som handlar om att samla kreativa personer från olika ställen, låta de som är med bestämma agendan där och då. Självklart ligger det under Peace & Love.
Eventet börjar klocka 14 i Galaxen, Stora Björn.
Följ oss även om du inte kan vara med. På twitter kommer bl a jag att livetwittra: @bizandpleasure och hashtaggen #bandp. Bloggen kommer samla ihop det som händer under dagen i mer matiga bitar och på Facebook kommer diskussionen förhoppningsvis fortsätta.
Facilitator är mina vänner Niklas Wass och Jan Blomström, och FalunBorlänge-regionen står som sponsor. Jag är onlinefacilitator.
Om du råkar vara på Peace & Love och vill vara med AFK så hör av dig till mig!
Jag skrev om det igår på min privata blogg: att sociala medier snarare ökar ens fysiska sociala närvaro snarare än isolerar. Ett av exemplen jag gav var SSWC – Swedish Social Web Camp. Förra året skrev jag så här om det
Idag kl 1900 släpptes biljetterna. Twitter kokade över. Det var som om Springsteen, U2 eller Madonna skulle spela på bypuben.
Jag ska villigt erkänna att jag har haft lite svårt rent logiskt att greppa suget efter att träffas fysiskt inom den sk sociala mediebubblan. Tills jag insåg att jag borde tänka mer beteendemässigt istället för logiskt (ibland är jag lite Spock-aktig…). För sociala medier handlar om verktyg för att vara social men ersätter inte mötet öga mot öga. Fortfarande är vi människor som fascineras av att se andra personer i ögonen, inte bara läsa deras texter. Och som jag tidigare ofta sagt: att ha umgåtts länge över nätet innebär att man faktiskt skapat en relation och att mötas i den fysiska världen innebär att man inte behöver lära känna varandra från början.
Det är kanske det som är så skrämmande för vissa personer som förut haft kontroll över händelseförlopp, varumärken och människor. Idag krävs det inte så mycket för att mötas, för att skapa allianser utanför de strukturella och organiserade.
SSWC är väl ett exempel. Tomas Wennström (@tomaswennstrom), onlineentreprenör och vildhjärna tyckte det kunde vara kul att samla ett gäng webbnördar ute på en ö. Tjärö i Blekinge. Han trodde det skulle komma en handfull men det blev flera hundra. På ett år har han och Kristin Heinonen (@kristinheinonen) och en hoper till byggt ett galet lovebrand.
Vad är det som gjort det?
Kanske kan man säga att SSWC är ett av de bästa exemplen hittills i Sverige på social branding. Lärdomar bör dras från det här för företag som vill satsa på att bli lovebrands med hjälp av sociala drivkrafter.
Trots en rätt rejäl AFK-helg1 så har jag ändå lite då och då försökt att följa vad som hänt på Geek Girl Meeting som hölls i helgen.
Mycket spännande och jag blir så oerhört glad över det faktum att man sticker ut hakan och gör ett event för kvinnor inom IT och digitala medier. Håller med i Langes tweet:
För en del skulle säkert dividera en massa om att det knappast skulle ses som comme il faut om man gjorde ett enbart manligt meetup eller att det kan ses som relativt kontraproduktivt att stänga ute några om man vill nå jämställdhet. Men det är bullshit – det är ett faktum att det är färre kvinnor som syns inom digitala mediesvängen (här är dock en gammal lista på 50 viktiga kvinnor), de som gör det får kämpa mycket hårt och det är så att det inte finns jämlikhet när det gäller lön eller credd. Det finns fortfarande oerhört mycket skräp när det gäller synen på kvinnors professionella kunnande i ledningsgrupper etc. Tittar man på användande av sociala medietjänster så är det en liten men dock övervikt av kvinnor så varför ska det vara män som blir någon sorts bild av användaren? Det krävs fortfarande en rejäl värderingsförändring.
Så förutom alla oerhört spännande idéer som kommit fram så skapar det här eventet en energikick till de som är med som sedan förhoppningsvis förs vidare till alla de smarta kvinnor som finns och jobbar med de digitala arenorna. Så även om jag då är man så är det totalcredd till Geekgirl-tanken!
Ett av de projekt som skapades var GeekGirlUnited som ska samla alla kvinnor och deras flöden under en sajt. Lite som Alltop och liknande. Smart och snyggt och spännande. Skapat av Annika Lidne vars engagemang i Disruptive Media-konferenserna boostat utvecklingen av sociala medier i Sverige.
Om du har lust att kolla in vad som hände så gör en sökning på Twitter och #ggm09 eller sökning på Twingly. Läs Karin Fribergs sammanfattning och kolla in vad min kompanjon Brit Stakston skriver om det (känner jag henne rätt blir det mer – mycket mer).
Egentligen är det intressantare att fråga sig: vad händer med oss?
Media och information blir bite sized: 140 words -> 140 characters. Ett exempel är hur hans korta meddelande skapade ett antal mediaträffar. Allt förflyttar sig.
Livsspannet för information blir kortare: throw away. Från att vara 24 hr -> 24 minuter. Realtid handlar om att posta i rätt ögonblick – förstå när ens målgrupp faktiskt läser exempelvis tweets. ”Web of flow”.
Ubiquitous från att vara online för att aktivt kolla nyheterna till -> telefoner som pushar nyheter.
”The mass-starbuckization of media” – amatörer blir publicister istället för experter. Det handlar om att lätt tillgängligt, lätt konsumerat och snabbt glömt: media snacks.
The really real social web. Augmentet reality. Det handlar om riktiga människor, en riktig värld och får riktigt konsekvenser för samhället.
SPOF – single point of failure – distributed governance. Två val över hur det nya medielandskapet ska leva. Det ena bygger på några få propreritära system eller på ett stort ekosystem av sociala medie applikationer på en enda plattform: webben. Fajten står runt: människors identiteter – vem äger informationen. Streamens routning – vem bestämmer den. The social inbox. Och framförallt realtidssökning. Planen är öppen – Google gör inte realtidssökning. Problemet är att realtidsinnehållet är inte så öppet som webben var.
En utveckling mot riktiga identiteter: exemplet på hur även Myspace-Tom blev Tom Anderson. Blir viktigt att skapa möjligheter att verifiera identiteter. Det handlar om personal branding. Det som händer är nu att vi går mot en enda identitet och använda den för att logga in på flera ställen. Browserkriget har gått över i ett krig mellan Facebook Connect mot OpenID.
Det handlar både om öppna standarder men också om ”web of trust” – att man använder sig av olika tjänsters förtroende att kunna verifiera vad som faktiskt identifieras. (min notering)
Pownce stängde på två veckor. Man kunde få ner sin data men inte sin metadata – sina relationer och ingen möjlighet att peka vart man tagit vägen. Ett annat exempel är Geocities som Yahoo! håller på att stänga. Och det som händer nu är att fler och fler tjänster stänger och försvinner.
Vi behöver prata om en digital bill of rights: man måste ha kontroll över sin identitet, man ska ha möjlighet att logga in på alla sajter med sin identitet, man ska kunna pusha sina aktiviteter oavsett vilken plattform man skapar dem på, man ska kunna följa kommentarer plattformsoberoende och kunna göra backup på all data och metadata på sin egen server.
Realtidswebben är här men det som oroar är att vi fastnar i ett antal plattformar där vi inte har kontroll över det grundläggande.
”Freedom is like taking a bath – you have to keep doing it every day.” Florynce Kennedy
Uppdatering: Här finns video från Jyri Engströms session. Sevärd.
E-government. Det handlar inte om att bygga portaler längre i den tredje generationen: handlar om att öppna data och API och skapa bättre dialogmöjligheter mellan myndigheter och medborgare. 24timmarsmyndigheten får rejält med spö genom att man har kontorstider.
Norska säkerhetspolisen ser nödvändigheten i att vara där människor är och faktiskt skapa möjligheter till interaktion. Framförallt ville man nå unga. Det de såg var att unga söker sin information i sina nätverk, inte via Google. Och de jobbar via Facebook och utvecklar sin närvaro och svarar på cirka 95% på alla inlägg. Ger ett exempel på hur man kan använda sociala medier i kriskommunikation – vi använder medier så olika: och lärde sig att många helt enkelt missar mycket genom att faktiskt bara vara på exempelvis Facebook – alltså måste man skapa närvaro där människor är.
Viss skillnad på demografin mellan norska Facebook och svenska:
Krisinformation.se ser den stora utmaningen skapa dialog som är sann och meningsfull mellan medborgare och myndigheter.
Hur fungerar realtidskommunikation tillsammans med offentlighetsprincipen? Det har varit ett av problemen: både cautious and curious på de legala aspekterna.
Norska säkerhetspoliser ser Twittermålgruppen som mycket värdefull utifrån deras kunskap och ställning som opinionsbildare medan på Facebook kan man nå ”alla” men inte på samma sätt ”värda”. Man måste skapa möjligheter för ett digitalt handslag. Det handlar om att lära sig och på så sätt bygga närvaro. För Krismyndigheten handlar det inte om ett val utan en nödvändighet – deras uppgift är att möta människor.
Norge och Sverige har ungefär samma utmaningar som Sverige – man behöver göra det: och förändra efterhand. Sociala medietåget går nu och då måste man vara där.
Diskussion runt Gov 2.0 och open data. Norska säkerhetspolisen menar att det inte är någon större skillnad mot att hantera information på sociala medier än förut. Handlar mycket om att skapa tillgänglighet och lyssna på sina mottagare vad de behöver. Mycket handlar om generell kommunikation. När det gäller open data så tittar man på detta.
Meningen med att ha en statlig myndighet ska vara att vara transparent.
Även här handlar det om resurser liksom att bygga förtroende för sociala medier hos allmänheten.
RSS är inte realtid. Pubsubhubbub har ett konstigt namn och ibland svårt att definiera. Det kommer från RSS och genom att Explorer började att använda sig av RSS-feeds. Pubsubhubbub – publish/subscribe hub. Skillnaden mellan RSS och Pubsubhubbub så handlar det om en aktiv ström (precis som RealtimeRSS och RSSCloud) medan RSS är en inaktiv ström. Den senare bygger på att applikationer går till sina prenumerationer och kollar om något är nytt medan de nya protokollen bygger på att skicka ut det som är nytt direkt. Det handlar om att alltid ha sett till att dina användare har den senaste informationen direkt.
Time publishing system is good for your system. RSS isn’t.
Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg, ägare till Strandh DigitalPR och planner på JMW
Jag kan hjälpa dig med strategi, föreläsningar och implementering av sociala medier i din marknadsmix. Jag har lång erfarenhet av såväl varumärkesstrategi, mediestrategiskt arbete respektive att konceptualisera idéer. Jag jobbar gränsöverskridande mellan reklam, PR och andra specialiteter med inriktning på att skapa relevant, kreativ och effektiv marknadskommunikation.
Vill du ha kontakt med mig? niclas@digitalpr.se eller 0706480861 är de mest traditionella sätten att nå mig på.
DigitalPR is licensed under a Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0 Unported License.
Based on a work at digitalpr.se. | Strandh.DigitalPR
| All Rights Reserved