Wordpress.com var nere för räkning

Onekligen ännu en fundering för företag och andra som väljer att förlita sig på gratistjänster. Wordpress.com har alltid haft en mycket bra upp-tid men när det går ner så går det ner rejält. Närmare 290 miljoner bloggare på 9 miljoner försvinner från nätet, däribland Techcrunch och GigaOM. Det är mycket det.

Något annat som slår mig är hur få som faktiskt följer deras Twitterflöde. För det var där som informationen spreds och ändå är det bara inte ens 15000 som fick ta del av den. Det är onekligen en viktig lärdom om man väljer att använda sociala medier för snabb kriskommunikation: berätta att det finns.

Wordpress.coms nedtid visar också faran som vi kanske ser framöver: att tjänster blir så stora och människor beroende av dem – samtidigt som det handlar om komplex teknik som kan fallera på tusen olika sätt.

Uppdatering: GigaOM skriver om incidenten.

Nominerad

Döm av min förvåning när jag dels såg att Digitalpr.se blivit nominerad i YABA och dels i vilken kategori.

Media.

Till på köpet i konkurrens med Mindpark.

I den kategori som jag väl känner mig mer hemma i: Marknadsföring så är jag lite nominerad genom att JMW har fått en nominering. Det roliga i den här kategorin är inte bara att det helt klart är stark konkurrens utan också att min kollega Brit, som fr a är den mest framstående bloggaren på JMW.se också är nominerad med sin personliga blogg.

In och rösta. På vem är mer egalt.

God jul!

Det har varit oerhört intensiva slutveckor innan julen. Några julkort har jag inte hunnit att fixa – men jag vill så här sent på julaftonen önska er alla en god avkopplad jul. Ser man på Twitterflödet så är det en del som är rätt urkopplade och nerkopplade också men om man tänker tillbaka på hur det var förra julen så har verkligen Twitter förändrat vår konversation (just nu twittras det med hashtaggen #karlbertil) och våra relationer. Facebook och Twitter har utvecklats åt olika håll under året – Facebook som mainstream: 3,5 miljoner svenskar med konton där om du lyssnar på bussen, på cafét eller någon annanstans hör hur Facebook alltid finns med i konversationerna: “jo jag såg det på Facebook” eller “XX sa ju det på Facebook”. Twitter har fr a blivit en möjlighet för journalister att hålla koll, för politiker att skapa en ny personlig plattform för att nå andra opinionsbildare, politiker och media på ett nytt sätt och för företag att hitta nya sätt att prata med sina kunder inom en sfär som gärna pratar vidare om ett varumärke.

Nästa år kommer att bli spännande – jag återkommer både med hur Strandh.DigitalPR kommer att utvecklas respektive de möjligheter och den utveckling som jag ser.

Tills dess: läs JMWs flippar och floppar från året som gått.

Säkra upp ditt Facebook

Jag är, till skillnad mot många andra, fortfarande fascinerad av och gillar Facebook. Det är en plattform som både har möjligheter att bli så oerhört viktig för den digitala utvecklingen på många olika sätt liksom att den som plattform är mycket utmanande för oss marknadsförare på grund av att den bygger på mycket personliga – ibland privata – kontakter och berättelser. Jag är själv intresserad av att den personliga integriteten hålls som viktig i de sociala nätverken – men jag hör till dem som är mer oroad av att stater ser till att lyssna och analysera än att företag gör det.

Utvecklingen går mycket fort och det gör det mycket intressant att titta på hur integritet och säkerhet utvecklas just nu. Exempelvis har Hitwisesiffror visat att på Nya Zealand har besöken på sociala nätverk blivit fler än besöken på sökmotorer.

De flesta användare på Facebook (typ 350 miljoner stycken i hela världen och närmare 3 miljoner bara i Sverige) har i dagarna fått meddelande om att ställa in nya sekretessinställningar på sitt konto. Det beror helt enkelt på att Facebook samtidigt öppnar upp för att sökmotorerna ska kunna indexera det mesta av innehållet. Tillsammans med att Google också valt att göra en av de största nyordningar på sin söksida genom att lägga till en realtidssökning och att Bing nu indexerar Facebookinnehåll för att bli “the decision machine” på riktigt så blir det viktigt att välja hur man bygger sin närvaro på Facebook oavsett om man är privatperson eller företag. Idag är det viktigt att som individ sätta en egen strategi för Facebook – hur väljer man att använda det, och vilka sociala sfärer väljer man ska se vad.

Diskussionen har varit het inför detta – bland annat menar EFF att omställningen är negativ för den personliga integriteten. Det dumma som Facebook gjort, även om det faktiskt är förståeligt utifrån att ett annat val skulle skapat ingen trafik in i sökmotorerna, är att man (relativet) default valt att låta allt vara öppet. Invändningar som den på Digitala Affärer känns relevanta.

Andra ser det som stora möjligheter till att göra Facebook relevant på nya sätt som konversationsmarknadsföringskanal och för privatanvändare blir Facebook mer och mer en viktig del av livet och ens sociala sammanhang vilket innebär att ha koll på säkerhetsinställningarna och vad man visar för vem blir mycket viktigt. Det handlar inte nödvändigtvis om att allt ska bli mer öppet för alla – utan om möjligheten att styra sitt innehåll på ett mycket mer precist sätt.

För min del har jag svårt att förstå den skepsis och rädsla som finns för att Facebook nu börjar att öppna upp sig samtidigt som det för Facebook är extremt viktigt att ha kvar förtroendet hos sina användare. Deras policy uppdateras ständigt för att balansera dessa två intressen.

Framförallt har vi förut haft hög grad av kritik mot att Facebook varit ett så stängt system – ett walled garden men samtidigt kommer nu kritik om att man väljer att öppna upp: både för att göra det intressantare och bättre rent konkurrensmässigt, liksom att utveckla sig till den självklara plattformen för mycket mer än att socialisera med sina vänner på själva Facebook. Exempelvis ser vi utvecklingen av Facebook Connect som mycket väl kan vara en möjlighet att vårt Facebook-konto blir vår digitala identitetshandling och varför inte en grund för mikrobetalningar. Självklart kan det vara lite skrämmande då det innebär att våra identiteter de facto “ägs” av ett företag – samtidigt är frågan om vi vågar lita fullt ut på open source-strategier som OpenID. Vem kan man lita på? Det är alltid en balansgång.

Nu är vi i alla fall i den situationen att Facebook utvecklas och det snabbt. Jag tycker det är mycket diskussion om saker som nu är verklighet – och det är viktigare att lära sig och se till att ta kontroll över uppdateringarna.

Jag ger här lite tips och förslag hur man kan ställa in sitt Facebook-konto beroende på hur “hemlig” eller “transparent” man vill vara. Du kan också läsa Facebooks egen genomgång av funktionerna.

Först hamnade de flesta här. Det var själva starten. Som alltid annars är det viktigt att läsa såna här meddelanderutor och särskilt när det handlar om saker som börjar bli så pass viktiga som exempelvis våra Facebookkonton.

Viktigt att kolla för vilka e-post-konton som de anpassade inställningarna kommer att gälla för:

Viktigt är också att komma ihåg att man kan ändra inställningarna när som helst. Om man väljer att gå bakåt dvs. göra sig mer “hemlig” är det viktigt att tänka på att sökmotorernas cachefunktioner håller kvar information ett tag liksom att det är oklart om gammal indexerad information faktiskt försvinner om man väljer att klicka ur valet att låta sökmotorer indexera sin information.

Varje användare har nu direkt tillgång till en dashboard för sekretessinställningar. Där finns oerhört många olika valmöjligheter att göra.

Den första Profilinformation som ger en mängd av olika inställningsmöjligheter.

Här handlar det helt enkelt om hur man väljer att visa sin information och mitt råd är att man går igenom och verkligen funderar på vilka man vill ska se vad. Det intressanta är också att överallt kan man välja Anpassad vilket innebär att du i princip kan ställa in din sekretess på individnivå bland dina vänner.

Samma gäller inställningarna för Kontaktinformation:

Välj och ställ in noggrant. Själv använder jag Facebook både för privat bruk men också som professionellt nätverk vilket innebär att jag måste se till att mycket info finns tillgängligt. Samtidigt – de privata delar som jag har vill jag inte ska vara öppet för alla.

Nästa insteg är viktigt – det handlar om applikationer och webbplatser, och det handlar om vad andra kan dela med sig av din information. Gör de här inställningarna nogsamt eftersom vi ser mer och mer av applikationer där din och min information används på olika sätt.

Den stora fördelen i att Facebook gör det här är att i princip varje del du skapar blir möjlig att styra ner på individnivå. Titta efter låsikonen och du kan då styra såväl statusuppdateringar som anteckningar på ett nytt smart sätt. Bland annat är det nu plötsligt matnyttigt att skapa listor över sina kontakter på Facebook eftersom du kan styra varje enskild uppdatering till att endast visas för en viss lista.

Jag är övertygad om att Facebook har framtiden för sig. Så många som väljer att ha mycket av sitt digitala sociala liv där och därför tycker jag att det här är en bra utveckling.

När barnen vill ha kontakt gäller ny Messenger

På väg mot en intensiv vecka. Precis som det ska vara. Igårkväll när jag berättade för barnen att jag skulle vara borta hela veckan så var det inte telefonen som var det viktiga utan åttaåringen ansåg att det var dags för henne att få ett eget MSN Messenger-konto för att kunna prata med mig. De är sannerligen digitalt infödda mina barn, där mobiltelefonen, datorn och iPod touch är självklara delar i deras liv.
Senaste tiden har det också visat sig att tioåringens kompisar skaffat sig Facebook och en del har börjat att använda Bilddagboken. Det förstnämnda på grund av de sociala spelen, det sista eftersom de alla använder sina kameror för att dokumentera sitt liv. Jag kommer att skriva en längre analys om detta framöver men min slutsats är att det knappast är produktivt att förbjuda utan mycket viktigt att lära sig själv hur plattformarna fungerar, ta en lång diskussion om såväl faktiska faror som moraliska aspekter på att interagera med andra över nätet – och sedan ge barn möjligheten att faktiskt ta det ansvar de kan ta. I grunden handlar det om att känna sina barns möjligheter och begränsningar: kan de ta ansvar för sina relationer i det analoga livet så kan de göra det online.

Twitter: mina problem och andras

Många har frågat mig varför jag inte syns i sökningar på Twitter. Det beror helt enkelt på att jag för ett tag sedan blev blockad tillsammans med en hel del andra storanvändare. Tyvärr har inte Twitter lyckats att återställa mitt kontos synlighet i sökningar vilket innebär att det för mig rent praktiskt är meningslöst att använda hashtags etc. Dock gör jag det ändå – för personer i mitt nätverk kan då se vad det är jag skriver om.

Tyvärr är Twitter precis som Google i princip omöjliga att komma till tals med när det gäller supportärenden. Jag håller därför på att fundera om jag ska flytta över till ett nytt konto vilket är mycket tråkigt då @deeped är ett gammalt konto med rejält många followers, rejält många tweets och helt enkelt: det är ju jag…

En annan som har problem med olika delar av sitt Twitterflöde är ”Queen of conference-twittering” Brit Stakston som sedan första gången hon blev blockad av Twitter inte fått sin tweetsräknare att fungera – för ingen som följer henne kan tro att hon bara har skrivit 6222 tweets :).

Diskussionen om listor (du hittar mina listor här) såväl som om Twitters egna retweeting funktion pågår och det är intressant hur Twitter har förändrats så pass att ”vanan” satt in: dvs att en förändring ger alltid negativ feedback eftersom det förändrar något användare är vana vid.

Det som händer är att Twitter plötsligt valt att utveckla sin webbplats – tjänstens användargränssnitt och funktionalitet har tidigare stått tillbaka för att låta API göra jobbet och lämna över utveckling av användargränssnitt och utvecklad användarfunktionalitet till användare och applikationsutvecklare.

Varför? Sannolikt beror det på två saker: dels att Twitter måste hitta sätt att framöver kapitalisera på tjänsten, och det innebär idag att man måste börja bygga från den enda plattform som inte någon tredjepartstillverkare redan ”äger”: webbgränssnitten. Vidare har det med största sannolikhet med det faktum att både Google och Bing har börjat att indexera alla tweets, vilket fr a när det gäller retweet-funktionen innebär ett behov av att rensa upp i flödet.

Konkurrenterna är inte vad de en gång var

När jag läser en artikel om IKEA och den kritiska bok som släppts om företaget fastnar jag mer för hur förre koncernchefen Anders Dahlvig berättar om när IKEA förstod att titta på vilka som kunde bli de riktigt stora konkurrenterna:

Det var inte i första hand andra möbelkedjor som hotade Ikea, utan globala varuhuskedjor som Wal-Mart och Carrefour.

I föreläsningar brukar vi ta upp det faktum att det är lätt att bara iaktta de självklara konkurrenterna: de som finns inom samma segment som sig själv. Man glömmer att titta på den horisontella konkurrensen, och glömmer bort att göra sin hemläxa i att tänka lateralt. Men utvecklingen av marknaden förändras hela tiden och just när det gäller konkurrens inom det digitala, som är mitt primära intresse, förändras det hela tiden. Det finns så många exempel på hur stora företag totalt missat utvecklingen på grund av att man helt inriktat sig på att titta på sina gamla konkurrenter och glömt att fundera över vilka som kan bli de nya konkurrenterna – och som genom att ha ett helt annat sätt att sälja produkterna, i andra kontexter och med andra ingångar helt enkelt vara de som tar marknaden. Några exempel:

• Skivbolagen som dels oroade sig för varandra och fastnade i att försöka sälja sina cd-skivor för så mycket pengar som möjligt. Sent valde de att gilla e-handeln av cd-skivor men glömde bort att utvecklingen av Internet innebar att cd-skivan, som i sig är digitala bitar, blir meningslös. Man glömde bort att tänka lateralt runt Ipod-utvecklingen och mp3-formatet. Och vi kan historien: Apple tog en stor del av kakan, och fildelningen tilläts växa sig stark eftersom man konstant skapade drm-skydd och svartsjukt kontrollbehov. De var inte heller med när streaming blir viktigt: Spotify är teknikdrivet – inte musikindustridrivet. Och det tar aldrig slut och varumärket för musikindustrin, och de artister som väljer att sälla sig till det gamla tänkandet urholkas.
• De traditionella mediebolagen förstod inte vad som hände – de granskade varandra avundsjukt men missade att Google och andra helt enkelt skapade en värld där varje medievarumärke är sekundärt och tilliten från läsarna bygger på att finnas på sökmotorerna. Murdoch är bara den sista (?) i raden av mediegiganter som totalt missat det faktum att det inte fungerar att skapa en ”paywall” om man inte har extremt unikt och efterfrågat material. Det finns alltför många delar i sociala medieutvecklingen som inte kan blundas för, där metoderna måste vara annorlunda. (Jag väljer helt enkelt att tipsa om Mindpark och SSBD där det här diskuteras intensivt).
• Bilindustrin har konstant varit blind för framförallt värderingsförändringar – vilket är en av förklaringarna varför de i den lågkonjunktur vi befinner oss i har råkat mest illa ut. De var sena att satsa på miljösegmentet, tidigare förstod de inte att bränslesnålhet är ett viktigt argument, många av de gamla missade hur människor idag vill a) ha mindre bilar b) vill ha stor individuell frihet att omskapa bilarna enligt sin personliga smak.
• Staters försök att censurera och förminska individens möjlighet att välja själv via internet. Det är en konstant kamp där det senaste offret kan vara spelbolagens möjlighet att erbjuda bra tjänster till spelare genom diverse monopolistiska förslag. Det beror helt på att man glömt bort att se utvecklingen och omskapa lagar och regler utifrån detta. Ett ytterligare exempel är marknadsföringslagen som för exempelvis spelbolag, tobaksbolag och läkemedelsbolag gör det omöjligt att inte behöva gå runt den – med markanta etiska problem till följd.

Åter till IKEA-exemplet. Man insåg att Walmart och dess likar (för att prata Sverige handlar det om Maxi ICA och Coop Forum) kunde bli riktigt farliga – och vara horisontella konkurrenter: säljer samma saker men samtidigt befinner sig i ett annat marknadssegment. För IKEA är det bra att det finns andra möbelaffärer, som precis som IKEA är inriktade på inredning men samtidigt inte har samma bredd. Precis som IKEA tjänar på husgerådskedjors existens, VVS-företag mm. Men inte att de stora breda kedjorna naggar deras affär i kanten. Så man såg till att satsa på bredd och kvalitet. På så sätt slapp man se sig omsprungna. På samma sätt måste alla sluta att titta på sina självklara konkurrenter och fundera över hur ens vara eller tjänst kan komma att säljas på ett helt annat sätt framöver: och hantera det.

För om man gör det så har man inte bara en större kunskap och möjlighet att hantera den konkurrensen: man kan helt enkelt annektera idén, göra den till sin och på så sätt framtidssäkra sitt företag och sitt varumärke när marknadens grundläggande distribution, efterfrågan och verklighet förändras.

Så vad har det här med sociala medier att göra? Helt enkelt handlar det om att börja lyssna, konversera och vara där kunder, konsumenter och potentiella konkurrenter är. Fråga, diskutera och vara en del av utvecklingen genom att öppna upp företagets idébank. Crowd sourcing innebär alltid ett relationsskapande om det är öppet, relevant och inbjudande. Sociala medier är inte en marknadskanal utan, som Jan Johannesson påpekar på Twitter: en marknadsberöringskanal.

En liten surv om Twingly Channels

Jag skriver om Twingly Channels på JMW idag och vill bara lägga till det faktum att lite av tänket som kanalerna bygger på försökte jag och Åsk Wäppling från Adland oss på när vi gjorde om Researcher till en digg-klon för reklam. Tiden fanns inte att jobba igenom det helt och fullt tyvärr men jag gillar verkligen tanken bakom Twingly Channels.

Rolf träffar vid sidan av målet

I Mindparks serie 100 dagar 100 händelser skrev jag en postning om bloggande chefredaktörer och hur det hela tog rejäl fart 2008 och hur det förhoppningsvis har inneburit att chefredaktörerna förstår mer av både sig själva och sina läsare. Innan dess hade det oftast varit en stor grad av animositet mellan bloggare å enda sidan och journalister å andra – för att inte tala om chefredaktörer, något som Martin Jönsson tar upp i sin postning i 100-listan.

Själv valde jag att inleda med att skriva om hur Rolf van den Brink som chefredaktör för Dagens Media var en av de mest högljudda antibloggarna men sedan valde att börja blogga själv. Väldigt snabbt så dök en postning upp av Rolf själv på SSBD (som jag tycker är roligt kommit igång igen och med en sån bra höjd) där han kritiserar Mindpark och SSBD för att egentligen vara kotterier och att alla skribenter är rädda för framtiden. Onekligen intressant vinkel på en gästbloggpostning. Hans slutsats är att de två stora bloggkollektiv som nu intensivt diskuterar, beskriver och funderar över morgondagens mediavärld är kontraproduktiva.

Det mest roliga är när han dock försöker sig på en kölhalning:

Jag möter många 35-åriga superhjärnor, som vet allt om hur det ska vara, men aldrig skulle ge upp sin tjänst, pappablogg, plats i toppen, föräldraledighet, gratis mobiltelefon, semesterresan eller sälja bilen eller pantsätta bostadsrätten för att prova sina idéer och försöka tjäna sitt digitala levebröd.

och som jag anar en extra liten sving mot undertecknad (jag jobbade ju förut på en traditionell reklambyrå):

Fundera en stund till kring framtidens journalistik. Ett smart inlägg, applåder från rotarykompisarna och så några timmar till på det fina jobbet finansierat på gammeldags vis, inte sällan på annonser från en papperstidning.

Researchen verkar ha fallerat för den gode RvdB (vill man läsa våra små skärmytslingar kan man börja här) – för själv har jag gjort just vad han menar att ingen gör: valt att gå från det trygga jobbet, fimpat sommarsemester, valt att vara från min familj det mesta av veckorna, betalar min egen mobiltelefon (och pension) liksom pantsatt (i princip) det jag äger för att faktiskt testa min idé att jobba med sociala medier och digital marknadsföring som egen konsult. Jag har självklart haft lyckan att få jobba med JMW, något jag är tacksam för i det här läget. Men tryggheten har jag lämnat för att leva min dröm.

Rolf van den Brink fastnar väldigt mycket för ekonomiska incitament helt enkelt: något han dividerat om när det gäller Mindparks bloggteam.

Och det som Rolf missar i sin postning är att hans försök att avväpna de två tankekvarnar, idésmedjor som både Mindpark och SSBD förhoppningsvis blir är just att de som jobbar i sin källare helt enkelt också behöver många olika perspektiv och möjligheter att bryta idéerna mot andra. Vilket två starka kollektiv av kunniga personer faktiskt kan vara till för.

Så, Rolf träffar liksom bredvid målet.

Grattis Magnus!

Jag fick ett kryptiskt SMS från ett nummer jag inte kände igen. Tyvärr är ju min Nokia N95 på upphällningen så den har drabbats av minnesförlust. Nåväl: det visar sig att min svåger, Magnus Ohlson, är nominerad till inte mindre än fyra priser i Svenska Designpriset¹! Så oerhört roligt! Läs mer på Care of Haus sajt (vars blogg tyvärr saknar permalänkar…)

Här är i alla fall en bild på honom tagen av min dotter :)

1. att sedan prisets hemsida känns minst sagt rudimentär a la 03 är en annan sak… [↩]