Det där hittar jag på nätet – tankar vid en hyllrensning

Strandh DigitalPR har numera kontor på Palladium Dalarna, den gamla biografen vid Sveatorget i Borlänge. Där sitter jag när jag jobbar hemma i Dalarna. När jag jobbar i Stockholm sitter jag på JMW, Kungsgatan 24. Och alltsomoftast är det snarare så att jag har mitt kontor på tåget. :)

Det här har inneburit att jag inte längre behöver något arbetsrum hemma. Det rummet har härbärgerat all faktalitteratur, studielitteratur mm och minst sagt fått vara orenoverat sedan den övergripande renoveringen vi gjorde när vi flyttade hit 2000. Så nu när jag inte längre behöver rummet valde vi att rensa ut de fem bokhyllor som vi har där.

Bland annat handlade det om att gå igenom mängder av kompendier från våra teologiska utbildningar. Sånt som sparats för ”det är ju bra böcker och kompendier, kan vara bra att ha”. Jag har tidigare haft svårt att slänga böcker och liknande just utifrån ”men tänk om…”

Idag insåg jag att jag inte längre har det. Det är inget konstigare än att jag vet att jag: genom att söka på nätet eller genom att utnyttja mina kontakter på de sociala nätverken kan få tillgång till den information, och mycket mer, som jag nu haft i mängder med mer eller mindre dåliga kopior eller i tryckta skriftsserier.

På samma sätt slängdes den dyrt inköpta cd-samlingen med Nationalencyklopedin. För det kan jag hitta på nätet, enklare snabbare och därmed mer effektivt än att först hitta rätt cd och så vidare.

Självklart sparades en del: vissa packades ner i ett par ”utifall-att”-lådor för vidare arkivering i förrådet, annat fick finnas kvar i hyllorna på grund av deras övergripande och fortfarande aktuella innehåll. Det fick nu plats med den litteratur jag fortfarande väljer att läsa på papper.

Det som hänt bara på några få år är en revolution. Internet är inte längre ett komplement till det tryckta kodex utan blir mer och mer centralpunkten för all kunskap och all information vi behöver. Boken blir komplementet, det kanske fördjupande komplementet till den gigantiska bank av delad information, kommenterad kunskap och interaktiv konversation som nätet kommit att bli.

500 miljoner användare på Facebook

Samtidigt har vi bara sett början på utvecklingen. 500 miljoner användare innebär att Facebook knappast kommer att försvinna i första taget. Många har påpekat att själva ökningen avstannat – men den har varit oerhörd bara det senaste året. Det handlar om att Facebook helt enkelt mättats. För nu. Självklart vet vi att det kan gå fort och många söker att på olika sätt försöka att stjäla Facebooks användarbas, eller åtminstone tugga lite på kakan: antingen utifrån en vilja att skapa något som bygger på open source och säkrare personlig integritet eller helt enkelt för att ta än mer av kunskapen om användarna för att kunna sälja den kunskapen vidare.

Många människor investerar tid och relationer i plattformen, företag börjar att förstå att man måste investera tid för att få mer tillbaka. Facebook stärker sin utveckling även på den mobila webben (trots att deras Iphoneapp suger) och Facebook blir mer och mer en självklar del av ganska många människors vardagsliv (läs Telegraphs jämförelse mellan olika plattformar)

Den stora faran för Facebook är uppenbarligen inte frågorna om den personliga integriteten – den diskussionen har falnat och Facebook lyckades rida ut den relativt väl. Däremot handlar det om hur man rent generellt hanterar konsumentupplevelsen. Om Facebook halkar efter där kommer det här vara den sista milstolpen de firar.

Om DigitalPR omvärldsanalyserar

Som de läsare som följer den här bloggen vet kommer nästan varje dag en postning som heter DigitalPR Omvärldsanalyserar. Tanken med dessa är att göra korta inspel utifrån det jag läser på nätet. Varje länk ska ha en kommentar och jag försöker att inte bara skriva ”intressant läsning” utan det ska helst vara något mer matnyttigt. Självklart handlar det om att både ge vidare – sharing is caring – men också sätta min kunskap i relation till det som skrivs. Jag blir genom kommentarerna ofta både ett filter men också en innehållsskapare.

Det är flera av oss som gör ungefär samma format: Jocke Jardenberg kanske är den som är mest känd.

Så här har jag byggt upp mitt system:

• Jag använder sen många år Google Reader som RSS-hubb. Fördelen ligger idag mest att den är väl spridd, jag kan använda den på båda mina datorer och på min Iphone (med programmet Mobile RSS-reader) respektive att det finns funktionen ”Dela med anteckning” vilken är grunden för mitt upplägg. Jag skriver min kommentar i anteckningsfältet och delar sedan länken i Google Reader. Det innebär dels att de som följer mig direkt i Reader kan se min kommentar och kommentera där respektive att den finns kvar i databasen som en enhet.
• När jag delat i Google Reader har jag sedan länge valt att låta det delas ut i Friendfeed. Friendfeedpostningen delas sedan till mitt Twitterkonto och mitt Facebookkonto. En del har ifrågasatt detta och menat att det är en onödig omväg men att jag gjort så är på grund av att jag faktiskt vill att man läser mina kommentarer till länkarna som syns i Friendfeed men som inte skulle synas om länken direkt delades till Twitter.
• Ungefär en gång per dag går jag sedan till bloggen och publicerar en sammanställning av de senaste länkarna som hämtas in av WP-pluginet SharedItems2WP. Förut gick det automatiskt men sedan WP2.8 har det inte fungerat att skapa CRON-jobbet (om jag förstått det rätt). Pluginet skapar en postning på bloggen som sedan aggregeras till Twitter och Facebook via Twitpress-pluginet.

Formen är inte ultimat men det är just nu det bästa vi har att tillgå. Valen att både aggregera varje enskild kommenterad länk respektive att skapa en postning där alla länkar samlas bygger på tanken om att vi genom internet både söker information i realtid men också som ondemand. I det här upplägget handlar realtid om de enskilda delade länkar som jag skickar ut medan ondemand blir sammanställningen i bloggposten. Det är upp till mottagaren att välja och fr a – missar man något i realtid så kan man ta igen det ondemand. Andra gör på andra sätt.

Självklart kan jag oroa mig för att det här upplägget både kan bli en ekokammare eller att jag skapar väldigt mycket vitt informationsbrus. Men hittills känns det som om det är fler som uppskattar upplägget än som blir irriterade på det.

Det vore oerhört kul att höra från er som läser: vad tycker ni?

Lärdomar att resa utan Internet

Min 40-årsdag spenderades i London. Intentionen var att vara AFK. Det var ju bara fyra dagar. Alltså tog jag inte med mig någon dator. Det enda tekniska jag tog med mig var min Iphone och en kamera. Självklart kan jag med en smartphone som Iphone eller en Android eller en WP7-bestyckad mobil klara mig långt. Men jag tog inte takt och steg att kunna surfa billigt genom att köpa inhemska kontantkort – jag behövde det inte.

Trodde jag.

Nu föll det sig så att en vulkan hostade till och förändrade förutsättningarna markant.

Ett antal saker jag noterade i samband med den minst sagt annorlunda situation som vi hamnade i då vi blev tvungna att stanna kvar flera dagar extra, skaffa biljetter för hemresan igen var följande:

Att kunna hålla sig informerad

• En sån här gång blir roamingkostnader väldigt irriterande. Vi blir fler och fler med smartphones, och fler och fler använder sig av datatrafik via mobil – ett enklare och mer ekonomiskt sätt att nyttja sin mobil i utlandet. Och oavsett var du befinner dig så är det mobiltelefonbolagen, precis som förut ISPerna, som är det största hindret för en fullödig mobila webben utveckling.
• Därför är det idag fullständigt nödvändigt att tjänster och sajter skapar automatiska övergångar till mobila webbsidor och för dessa att förstå att man som mobilanvändare är ute efter annan information än om man sitter vid en dator. Det jag kallar ”vid behovs-information” (arbetar på en postning om att separera information utifrån mottagarens nytta) är allra viktigast att få tillgång till snabbt när man är ute på resande fot. Idag är vi i en situation där några använder m.domän.toppdomän medan andra valt mobil.domän.toppdomän. Alternativt valt att strunta i att utveckla en mobilvänlig sajt.

Att kunna använda sina sociala nätverk för hjälp och tips

• Personligen insåg jag snabbt värdet av mina sociala nätverk för att hålla koll. Det jag nu var utlämnad åt var traditionella medier: TV-sändningar och tidningar. Det var för lite och för sakta. Mitt sätt att använda media idag innebär att ta in mycket information från många olika ställen, följa ett flöde exempelvis via hashtags på Twitter och sedan ta beslut utifrån den information jag fått. Att förlita sig på Evening Standard och Skynews var minst sagt frustrerande. För de flesta som börjar att använda sociala medier i vardagen och som ett flöde av såväl information som för interaktion med ett nätverk blir det snabbt klart att det har en stor nytta på många olika sätt.
• För min del hade det också handlat om att faktiskt fråga mitt sociala nätverk om råd. När jag behövde få tips om var man kunde köpa ungdomsböcker på svenska till barnen valde jag att slänga ut den frågan i mina nätverk och vips hade jag en mängd matnyttiga svar. Utan dessa hade vi stått utan läsning för barnen på den 40 timmar långa hemresan.

Att betala för sig

• Jag hade inga problem att betala med kreditkort någonstans, och när det gällde att online jaga rätt på biljetter för att ta oss hem eftersom flygen var inställda så fungerade det på Eurostar eller Dbahn. Den senare kräver dock utskrivna biljetter vilket inte är helt ultimat. Den enda sajt som inte fungerade var SJ…
• Man bör ha ett antal kreditkort med sig alternativt bör bankerna erbjuda en smartare möjlighet att betala online, helst utan att behöva lämna ut sina kontouppgifter. Här ser jag en av de stora möjligheterna för Facebook Connect vilket de nu också börjar att gå mot med sin nya idé om Facebook Credits som visserligen bygger på interna transaktioner men som – via deras övriga funktioner helt klart kan komma att utvecklas till både mikro- och helhetsbetallösningar. Oavsett så vore en säker men enklare betalningsfunktionalitet önskvärd både generellt.

Det här var de mer akuta delarna. Annat som jag tänkte på

• I Stockholm och i övriga landet har jag blivit beroende av telefonens GPS- och kartfunktion. Jag har dåligt lokalsinne, och inte ett helt fullödigt spatialt sinne vilket innebär att statiska kartor sällan ger mig någon större hjälp. Nu hade jag min telefon med mig men åter handlar det om roamingavgifter: med 35 kr/mb som Telenor tar var det bara att glömma.
• En resa som den här vill man kunna berätta direkt vad som händer: med roamingavgifterna innebar dock twittrande och geolokalisering oöverstigliga kostnader. Nu valde jag att inte göra det men som jag förstått av andra så är det inte helt enkelt att skaffa sig tidsbestämda abonnemang eller hitta bra prisplaner för kontantkort. Fr a så handlar det för mig om att jag använder och skulle även i detta använda mycket mer datatrafik än telefontrafik – men såväl i Sverige som utomlands är datatrafik något som man tar rundliga summor för.
• Jag är tacksam för att jag köpt ett extra batteri till telefonen (och ett till kameran – en runda på Madame Tussauds tar musten ur de flesta batterier :)) – för det är fortfarande inte någon som helst självklarhet för näringsställen att erbjuda elkontakter; vare sig i Sverige eller utomlands. Wifi är något som fler och fler caféer och barer borde hitta sätt att erbjuda. Självklart kan man – om man erbjuder ett Wifi sätta en sorts deal för det med kunden, själv skulle jag gladeligen köpa fler öl eller handla kaka till kaffet om jag fick tillgång till ett bra och fritt Wifi.
• Om man som jag inte reser så oerhört mycket vore det fantastiskt med en sorts Lost Planet för Geeks. Det är en idé som man får gratis av mig :)

Nu är vi hemma. Det tog ett tag att åka tåg från London. Själva tågresan är en annan historia som jag ska berätta om på ett annat ställe.

Andra som skrivit om hur sociala medier fungerat i samband med flygkaoset:

• AllFacebook noterar hur statusuppdateringarna på Facebook handlar om askmolnet.
• Kristine Lowe berättar om hur enskilda personer med kunskapen enkelt skapade möjligheter för dem utan internetaccess (sen kan man undra om inte folk i Stockholm från Ericsson borde ha det…) fick hjälp genom att koppla ihop SMS och Facebook.
• SCommerce noterar att flyg- och resebolag inte förstått att använda sociala medier. Andra menar att de gjorde det bra. Framförallt fanns det en klar skillnad mellan de amerikanska bolagen som lever i en mer mogen sociala mediekultur och europeiska bolag som fortfarande tror att sociala medier mest handlar om ännu en marknadsföringskanal.

Spinoffs:

• Askmolnet fick självklart en egen användare på Twitter: @theashcloud som twittrade ut diverse info om molnet.

WordPress.com var nere för räkning

Onekligen ännu en fundering för företag och andra som väljer att förlita sig på gratistjänster. WordPress.com har alltid haft en mycket bra upp-tid men när det går ner så går det ner rejält. Närmare 290 miljoner bloggare på 9 miljoner försvinner från nätet, däribland Techcrunch och GigaOM. Det är mycket det.

Något annat som slår mig är hur få som faktiskt följer deras Twitterflöde. För det var där som informationen spreds och ändå är det bara inte ens 15000 som fick ta del av den. Det är onekligen en viktig lärdom om man väljer att använda sociala medier för snabb kriskommunikation: berätta att det finns.

WordPress.coms nedtid visar också faran som vi kanske ser framöver: att tjänster blir så stora och människor beroende av dem – samtidigt som det handlar om komplex teknik som kan fallera på tusen olika sätt.

Uppdatering: GigaOM skriver om incidenten.

Nominerad

Döm av min förvåning när jag dels såg att Digitalpr.se blivit nominerad i YABA och dels i vilken kategori.

Media.

Till på köpet i konkurrens med Mindpark.

I den kategori som jag väl känner mig mer hemma i: Marknadsföring så är jag lite nominerad genom att JMW har fått en nominering. Det roliga i den här kategorin är inte bara att det helt klart är stark konkurrens utan också att min kollega Brit, som fr a är den mest framstående bloggaren på JMW.se också är nominerad med sin personliga blogg.

In och rösta. På vem är mer egalt.

God jul!

Det har varit oerhört intensiva slutveckor innan julen. Några julkort har jag inte hunnit att fixa – men jag vill så här sent på julaftonen önska er alla en god avkopplad jul. Ser man på Twitterflödet så är det en del som är rätt urkopplade och nerkopplade också men om man tänker tillbaka på hur det var förra julen så har verkligen Twitter förändrat vår konversation (just nu twittras det med hashtaggen #karlbertil) och våra relationer. Facebook och Twitter har utvecklats åt olika håll under året – Facebook som mainstream: 3,5 miljoner svenskar med konton där om du lyssnar på bussen, på cafét eller någon annanstans hör hur Facebook alltid finns med i konversationerna: “jo jag såg det på Facebook” eller “XX sa ju det på Facebook”. Twitter har fr a blivit en möjlighet för journalister att hålla koll, för politiker att skapa en ny personlig plattform för att nå andra opinionsbildare, politiker och media på ett nytt sätt och för företag att hitta nya sätt att prata med sina kunder inom en sfär som gärna pratar vidare om ett varumärke.

Nästa år kommer att bli spännande – jag återkommer både med hur Strandh.DigitalPR kommer att utvecklas respektive de möjligheter och den utveckling som jag ser.

Tills dess: läs JMWs flippar och floppar från året som gått.

Säkra upp ditt Facebook

Jag är, till skillnad mot många andra, fortfarande fascinerad av och gillar Facebook. Det är en plattform som både har möjligheter att bli så oerhört viktig för den digitala utvecklingen på många olika sätt liksom att den som plattform är mycket utmanande för oss marknadsförare på grund av att den bygger på mycket personliga – ibland privata – kontakter och berättelser. Jag är själv intresserad av att den personliga integriteten hålls som viktig i de sociala nätverken – men jag hör till dem som är mer oroad av att stater ser till att lyssna och analysera än att företag gör det.

Utvecklingen går mycket fort och det gör det mycket intressant att titta på hur integritet och säkerhet utvecklas just nu. Exempelvis har Hitwisesiffror visat att på Nya Zealand har besöken på sociala nätverk blivit fler än besöken på sökmotorer.

De flesta användare på Facebook (typ 350 miljoner stycken i hela världen och närmare 3 miljoner bara i Sverige) har i dagarna fått meddelande om att ställa in nya sekretessinställningar på sitt konto. Det beror helt enkelt på att Facebook samtidigt öppnar upp för att sökmotorerna ska kunna indexera det mesta av innehållet. Tillsammans med att Google också valt att göra en av de största nyordningar på sin söksida genom att lägga till en realtidssökning och att Bing nu indexerar Facebookinnehåll för att bli “the decision machine” på riktigt så blir det viktigt att välja hur man bygger sin närvaro på Facebook oavsett om man är privatperson eller företag. Idag är det viktigt att som individ sätta en egen strategi för Facebook – hur väljer man att använda det, och vilka sociala sfärer väljer man ska se vad.

Diskussionen har varit het inför detta – bland annat menar EFF att omställningen är negativ för den personliga integriteten. Det dumma som Facebook gjort, även om det faktiskt är förståeligt utifrån att ett annat val skulle skapat ingen trafik in i sökmotorerna, är att man (relativet) default valt att låta allt vara öppet. Invändningar som den på Digitala Affärer känns relevanta.

Andra ser det som stora möjligheter till att göra Facebook relevant på nya sätt som konversationsmarknadsföringskanal och för privatanvändare blir Facebook mer och mer en viktig del av livet och ens sociala sammanhang vilket innebär att ha koll på säkerhetsinställningarna och vad man visar för vem blir mycket viktigt. Det handlar inte nödvändigtvis om att allt ska bli mer öppet för alla – utan om möjligheten att styra sitt innehåll på ett mycket mer precist sätt.

För min del har jag svårt att förstå den skepsis och rädsla som finns för att Facebook nu börjar att öppna upp sig samtidigt som det för Facebook är extremt viktigt att ha kvar förtroendet hos sina användare. Deras policy uppdateras ständigt för att balansera dessa två intressen.

Framförallt har vi förut haft hög grad av kritik mot att Facebook varit ett så stängt system – ett walled garden men samtidigt kommer nu kritik om att man väljer att öppna upp: både för att göra det intressantare och bättre rent konkurrensmässigt, liksom att utveckla sig till den självklara plattformen för mycket mer än att socialisera med sina vänner på själva Facebook. Exempelvis ser vi utvecklingen av Facebook Connect som mycket väl kan vara en möjlighet att vårt Facebook-konto blir vår digitala identitetshandling och varför inte en grund för mikrobetalningar. Självklart kan det vara lite skrämmande då det innebär att våra identiteter de facto “ägs” av ett företag – samtidigt är frågan om vi vågar lita fullt ut på open source-strategier som OpenID. Vem kan man lita på? Det är alltid en balansgång.

Nu är vi i alla fall i den situationen att Facebook utvecklas och det snabbt. Jag tycker det är mycket diskussion om saker som nu är verklighet – och det är viktigare att lära sig och se till att ta kontroll över uppdateringarna.

Jag ger här lite tips och förslag hur man kan ställa in sitt Facebook-konto beroende på hur “hemlig” eller “transparent” man vill vara. Du kan också läsa Facebooks egen genomgång av funktionerna.

Först hamnade de flesta här. Det var själva starten. Som alltid annars är det viktigt att läsa såna här meddelanderutor och särskilt när det handlar om saker som börjar bli så pass viktiga som exempelvis våra Facebookkonton.

Viktigt att kolla för vilka e-post-konton som de anpassade inställningarna kommer att gälla för:

Viktigt är också att komma ihåg att man kan ändra inställningarna när som helst. Om man väljer att gå bakåt dvs. göra sig mer “hemlig” är det viktigt att tänka på att sökmotorernas cachefunktioner håller kvar information ett tag liksom att det är oklart om gammal indexerad information faktiskt försvinner om man väljer att klicka ur valet att låta sökmotorer indexera sin information.

Varje användare har nu direkt tillgång till en dashboard för sekretessinställningar. Där finns oerhört många olika valmöjligheter att göra.

Den första Profilinformation som ger en mängd av olika inställningsmöjligheter.

Här handlar det helt enkelt om hur man väljer att visa sin information och mitt råd är att man går igenom och verkligen funderar på vilka man vill ska se vad. Det intressanta är också att överallt kan man välja Anpassad vilket innebär att du i princip kan ställa in din sekretess på individnivå bland dina vänner.

Samma gäller inställningarna för Kontaktinformation:

Välj och ställ in noggrant. Själv använder jag Facebook både för privat bruk men också som professionellt nätverk vilket innebär att jag måste se till att mycket info finns tillgängligt. Samtidigt – de privata delar som jag har vill jag inte ska vara öppet för alla.

Nästa insteg är viktigt – det handlar om applikationer och webbplatser, och det handlar om vad andra kan dela med sig av din information. Gör de här inställningarna nogsamt eftersom vi ser mer och mer av applikationer där din och min information används på olika sätt.

Den stora fördelen i att Facebook gör det här är att i princip varje del du skapar blir möjlig att styra ner på individnivå. Titta efter låsikonen och du kan då styra såväl statusuppdateringar som anteckningar på ett nytt smart sätt. Bland annat är det nu plötsligt matnyttigt att skapa listor över sina kontakter på Facebook eftersom du kan styra varje enskild uppdatering till att endast visas för en viss lista.

Jag är övertygad om att Facebook har framtiden för sig. Så många som väljer att ha mycket av sitt digitala sociala liv där och därför tycker jag att det här är en bra utveckling.

När barnen vill ha kontakt gäller ny Messenger

På väg mot en intensiv vecka. Precis som det ska vara. Igårkväll när jag berättade för barnen att jag skulle vara borta hela veckan så var det inte telefonen som var det viktiga utan åttaåringen ansåg att det var dags för henne att få ett eget MSN Messenger-konto för att kunna prata med mig. De är sannerligen digitalt infödda mina barn, där mobiltelefonen, datorn och iPod touch är självklara delar i deras liv.
Senaste tiden har det också visat sig att tioåringens kompisar skaffat sig Facebook och en del har börjat att använda Bilddagboken. Det förstnämnda på grund av de sociala spelen, det sista eftersom de alla använder sina kameror för att dokumentera sitt liv. Jag kommer att skriva en längre analys om detta framöver men min slutsats är att det knappast är produktivt att förbjuda utan mycket viktigt att lära sig själv hur plattformarna fungerar, ta en lång diskussion om såväl faktiska faror som moraliska aspekter på att interagera med andra över nätet – och sedan ge barn möjligheten att faktiskt ta det ansvar de kan ta. I grunden handlar det om att känna sina barns möjligheter och begränsningar: kan de ta ansvar för sina relationer i det analoga livet så kan de göra det online.

Twitter: mina problem och andras

Många har frågat mig varför jag inte syns i sökningar på Twitter. Det beror helt enkelt på att jag för ett tag sedan blev blockad tillsammans med en hel del andra storanvändare. Tyvärr har inte Twitter lyckats att återställa mitt kontos synlighet i sökningar vilket innebär att det för mig rent praktiskt är meningslöst att använda hashtags etc. Dock gör jag det ändå – för personer i mitt nätverk kan då se vad det är jag skriver om.

Tyvärr är Twitter precis som Google i princip omöjliga att komma till tals med när det gäller supportärenden. Jag håller därför på att fundera om jag ska flytta över till ett nytt konto vilket är mycket tråkigt då @deeped är ett gammalt konto med rejält många followers, rejält många tweets och helt enkelt: det är ju jag…

En annan som har problem med olika delar av sitt Twitterflöde är ”Queen of conference-twittering” Brit Stakston som sedan första gången hon blev blockad av Twitter inte fått sin tweetsräknare att fungera – för ingen som följer henne kan tro att hon bara har skrivit 6222 tweets :).

Diskussionen om listor (du hittar mina listor här) såväl som om Twitters egna retweeting funktion pågår och det är intressant hur Twitter har förändrats så pass att ”vanan” satt in: dvs att en förändring ger alltid negativ feedback eftersom det förändrar något användare är vana vid.

Det som händer är att Twitter plötsligt valt att utveckla sin webbplats – tjänstens användargränssnitt och funktionalitet har tidigare stått tillbaka för att låta API göra jobbet och lämna över utveckling av användargränssnitt och utvecklad användarfunktionalitet till användare och applikationsutvecklare.

Varför? Sannolikt beror det på två saker: dels att Twitter måste hitta sätt att framöver kapitalisera på tjänsten, och det innebär idag att man måste börja bygga från den enda plattform som inte någon tredjepartstillverkare redan ”äger”: webbgränssnitten. Vidare har det med största sannolikhet med det faktum att både Google och Bing har börjat att indexera alla tweets, vilket fr a när det gäller retweet-funktionen innebär ett behov av att rensa upp i flödet.