Rubriken är oerhört negativ gentemot vad Stefana faktiskt säger: hon diskuterar framtiden på ett spännande sätt och när hon kommer till det sociala kapital som alla börjar att bygga upp på ett sätt som aldrig förut hänt så måste även den mest inbitna skeptiker börja inse att Facebook är något helt unikt. Det är också spännande de saker hon tar upp runt andel av engagemang och behov av uppmärksamhet som olika plattformar kräver: telefonen som den som är mest intrusiv och nära samtidigt som den av många anses som den mest självklara och ”riktiga”.
Reklam på nätet inte direkt omtyckt. Vi står inför en stor utmaning: snart måste vi i branschen inse att internet inte är en pushkanal utan bygger på storytelling, relation och en helt annan aktivitet generellt hos anvândarna.
Diskussionen är intresant men mycket ytlig utifrån påverkansaspekter. Att beskylla reklam och media för allt ont är visserligen enkelt och ett gammalt beprövat trick men problemet är att diskrepansen mellan hur reklammodeller ser ut och västvärldens generella viktgenomsnitt ökar. Problemet med ätstörningar och kroppsuppfattning är där och reell men frågan är mer komplex.
Mer om Deloittes undersökning runt reklam. ”Most memorable” är onekligen ett kreativt sätt att räkna på. Alltså mäter man en medveten påverkan, inte informstionsdensitet eller trovärdighet. Jag är djupt skeptisk till slutsatsen att det direkt är applicerbart på att säga att tv-reklam är mest varumärkesbyggande.
Problemet bygger på vad man mäter. Självklart är onlinereklamfilmer inte samma sak som tv-reklam. Internet är ett lean forward-medium och skapar andra möjligheter för varumärken.
Lysande exempel på hur man för vidare storytelling. Det jag saknar är att också kunna läsa, få bilder av det de säger – helt enkelt en högre kreativ approach runt storytelling
Det som också är det intressant med Starbucks är att deras närvaro bygger på att integrera atomer och bitar: deras digitala närvaro adderar något till relationen med själva den fysiska coffeshopen.
Allt går att hitta på webben men för vissa blir det problematiskt då det bryter egna kontrollen och planeringen. Intressant case runt adoptioner och att hitta sina biologiska föräldrar eller barn på nätet.
Nej. Ingen av dem är någon utmanare till vare sig Facebook eller Twitter eller riktiga bloggar. De kan säkert fylla ett eget hålrum däremot: för många handlar det kanske mer om att de blir ett sorts anteckningsblock som man snabbt kan spara länkar till etc. De har separata fördelar där Tumblr som den äldsta tjänsten är mest blogglik, som bygger på en communitytanke utifrån skapat innehåll medan Posterous valt att lägga mycket krut på att kunna posta till det via mail, appar och på så sätt har ett värde. Amplify har fr a satsat mycket på re-blogging: ett sätt som kan diskuteras eftersom det enklaste och bästa sättet att använda tjänsten är att helt enkelt flytta med sig saker från andra sidor till sin Amplify. För min del har jag testat alla tjänsterna: Tumblr i flera år men de har inte hookat eftersom de inte fyller något behov för min del. De blir tredjetjänster för min del. Och jag tror att det blir så för många. Frågan är också om de inte bara kan få vara det? Måste man jaga ”twitterdödare” eller ”Facebookutmanare” hela tiden?
Mycket igenkänning här. Och jag har för mig att @jocke sagt ungefär samma sak om vd:ar och styrelseledamöter i de stora mediehusen: de behöver inte bry sig eftersom de ändå kommer att avgå innan skeppet sjunkit.
Pete Warden som samlade ihop och visualiserade 210 miljoner publika facebookprofiler skriver här om faran för Facebook när det gäller big data. En fråga som han inte tar in är: ok, någon väljer att kopiera Facebooks data dvs mina sociala nätverk. Det är något som jag skulle ogilla. Tjänsten som gjorde det skulle knappast ligga högt i kurs hos användare. Konkurrenternas utmaning ligger i att hitta mervärdet som gör att Facebook inte längre har ett lika högt värde för användarna. Oavsett om man har de sociala nätverken eller inte.
MacManus skriver om nästa stora förändring som sker på Facebook då boxarna som du kunnat lägga upp på din förstasida försvinner och blir till flikar istället. Det innebär att tredjepartsleverantörer av innehåll får det svårare att synas och tillsammans med att Facebook valt att förminska flikfältet till 520 px så innebär det ännu ett bakslag för såväl direkta tjänster och utvecklare att snabbt få synlighet för sina produkter. Facebook lanserar idag Places som är deras lokaliseringstjänst som också är inriktad på individbas snarare än några stora möjligheter för företag att nyttja i marknadsföring. Det vi marknadsförare får lov att inse är att det är Facebooks strategi att satsa på användarbasen – även om det är varumärken som betalar via annonsering mm så bygger det ändå upp en konflikt när individanvändare inte nödvändigtvis är found av varumärkesanvändarna. Framtiden blir spännande för hur vi ska kunna pararellt leva ihop.
Check in där man är, hitta vänner i närheten och hitta nya platser som är relevanta . Det är grunden för Facebook Places som lanseras idag. Enligt presskonferensen kommer också en ny Facebook-app att släppas.
Jag har precis packat upp min trunk efter SSWC. Jag jobbade i Stockholm idag så jag kom först hem till Dalarna ikväll.
Dagen har spenderats med att försöka förstå den animositet som uppkommit mot SSWC och den syn på att det skulle handla om en elit som dykt upp. Men jag tänker inte kommentera det.
För lite mer än ett år sedan gjorde Martin Källström den här filmen på Reboot11. Episk och så talande för känslan av eventet. I år har Pelle Sten och Björn Falkevik gjort en time lapse-film över SSWC som är kanske lika talande. Om kontexten runt Reboot för många av oss var att våga hoppa (några vågade hoppa även i år :)) så handlar kontexten för oss som gillar, arbetar med eller på annat sätt berörs av sociala medier om rörelse – en rörelse åt många olika riktningar. Om att hoppa handlar om att göra satsa på en enda explosiv energivåg så är vi idag i ett läge där det handlar om uthållighet, tålamod och att röra sig även i motvind och regn.
Kolla filmen:
Många skriver mycket om campen nu. Och min roomie Jan Videren samlar ihop allt med den äran. Läs och minns om ni var där eller ni som inte fick tag på en biljett (den enda separation som skedde) – läs och delta lite nu i efterhand.
På nåt sätt skriver han sina memoarer, ett avslut för en fantastisk karriär. Det häftiga är att han väljer att göra sina egna kommentarer, rättningar och dissningar i texten på bloggen. Journalisten har här plötsligt förlorat kontrollen över innehåll.
Diskussionen om kopieringsavgifter är en sak. Men att en organisation 2010 försöker att ta betalt för länkande är verkligen uppseendeväckande. Metoder som försöker att förhindra, förminska eller på annat sätt sätta käppar i hjulet för hyperlänkning är oroväckande eftersom det innebär att själva grunden för internet och för samspel slås undan.
”The study also revealed that daily Twitter users are six times more likely to publish articles, five times more likely to post blogs, seven times more likely to post to Wikis and three times more likely to post product reviews at least once per month than non-Twitter users.” Twitter är en sak, Facebook en annan. Tillsammans med en blogg, ett youtubekonto och pressbilder på flickr blir det en bra bas för sociala medienärvaro som både skapar intresse, kännedom och handling.
Twitter närmar sig att börja släppa in Promoted Tweets även i sitt API och vägen mot ett kommersialiserat Twitter är utstakad. Det intressanta är om det kommer att hålla – eller kommer användarna att förflytta sig på grund av de sponsrade budskapen?
Om mindre än en vecka är det dags. @britstakston publicerar sin text till SSWC-boken. En text om varför man väljer att åka ut på en ö i mitten av augusti.
Fler än jag som säkert är helt beroende av Evernote för dagligt jottande. Självklart är det så att tekniken ibland fallerar, självklart – men det här visar hur man som mer och mer beroende av teknik också blir mer och mer sårbar. Ibland är det ändå så att anteckningsboken av papper och en schysst penna är säkrast – så länge man inte tappar bort den…
Daniel tar upp en fråga som jag och @britstakston faktiskt lyfter fram i vår gamla fyrfältare – där vi också valt att undvika generationstänkandet mer och mer och istället pratar om digital vana/digital ovana.
Det som jag saknar är dock rädsla kontra teknikvana. Problemet med ”det smala it-användandet” just vara vanan – (b) i Daniels referat: det innebär att man inte längre fascineras av tekniken och därmed går in i att saker bara ska fungera. Handlar inte så mycket om ”vad det kan göra” utan snarare att det behov man har är fyllt. Det är självklart ett problem eftersom det lätt kan stoppa den tekniska innovationen. För jag skulle vilja påstå att innovationen inom kommunikationsplattformar fortfarande är stor.
Det som det här visar samma behov som vi alltid haft: att de grupper som har erfarenheter behöver inte bara lyssna och lära av de grupper som är yngre och skaffar sig vana vid ny teknik utan också lära ut.
Det här är så bra texter och @axbom ger kritikerna en minnesbeta så det heter duga. Håller också med i wiki-teknikens höga inlärningströskel vilket är oerhört synd då ett enklare gränssnitt skulle skapa mycket fler möjligheter av forskare och kunniga pro-ams som kunde delta i skapandet av Texten.
Den här artikeln är i sig ett bevis på Jantelagen. Karl Dalén jämför positivitet med skryt. Tycker det mer visar på hans inställning än på någon ”beteendereform”. Hela den här diskursen känns faktiskt som en rejäl rötmånadsstory: inget att skriva om så försöker man binda ihop skryt… Beigt.
Google meddelar att de i slutet av året kommer att lägga ner Google Wave. Ingen är väl egentligen förvånad eftersom efter den initiala hypen så har egentligen inget hänt. Ingen utveckling att tala om och få användare.
Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att det fortfarande är en fantastisk idé. Det är självklart så att idén försvinner inte och de tekniska koncept som Wave innehöll kommer vi se i sinom tid, kanske inte på just det här sättet men inkorporerade i andra plattformar: både hos Google själva men precis som alla andra briljanta idéer skapade det en förändring hos mångas tänkande. Eftersom delar av koden också är open source så kan utvecklare ta det vidare.
Det som får en att fundera är varför Google nästintill konstant misslyckas med alla projekt som handlar om den sociala webben. Vad man än vill så är inte Buzz någon större framgång, Google Talk tillhör inte de mest frekventa IM-plattformarna, Googles Open Social slog aldrig. Man kan inte hjälpa att man funderar över varför de ens försöker att ge sig på social gaming och att ta upp kampen med Facebook igen?
Det vi ser ett exempel på är hur sociala webben utmanar inte bara de traditionella medierna utan också IT-världens och internets giganter vars grund är teknokratisk. Det gäller såväl hårdvara som mjukvara, Apple och Microsoft men också Google. Google är fantastiska på sök, på att bygga algoritmen och kommer garanterat bli viktiga inom semantiska söket liksom att de gjort smarta tidiga uppköp av innehållslogistik: Youtube, Blogger etc. Men den sociala webben handlar om något annat än teknik: det är ett annat tänkande, det kräver helt annan förståelse av hur det sociala fungerar. Wave var kanske för tekniskt komplext. Buzz för inriktat på integrationen med Gmail. Så kan man gå på runt alla deras försök runt det sociala på webben.
Varje utvecklingssteg vi sett online innebär inte bara ett tekniskt steg utan också ett beteendemässigt paradigmskifte hos användarna. För alla företag som blir stora innebär det extra stora utmaningar eftersom inte bara själva organisationen är svårförflyttad utan att företaget ofta har en fixerad världsbild, en uppfattning om hur något ser ut som blivit statisk.
För varje varumärke blir det därför viktigt att inse att utveckling måste ske i samklang och samarbete med kunder men framförallt med framtidens kunder. Men inte ens det är säkert – för varje varumärke måste se till att varje nerv i företagets kropp förändras till att förstå och omfamna den nya tankesfären som krävs för att överleva efter ett utvecklingshopp. Det innebär att utmana sin grundläggande vision, revidera varumärkets värden och för att ta en religiös metafor: födas på nytt.
Uppdatering: Det är onekligen en intressant diskussion som startat. En del menar att alla vi som tyckte Wave var fantastiskt nu ska skämmas. Andra vädrar luft och menar att de aldrig förstod Wave. Fine.
För ja. Själva slutprodukten var aldrig bra. Wave fungerade aldrig fullt ut. Men det var ett proof of concept. Problemet handlar mer om att det a) kan varit för tidigt – hur många av de som nu dissar Wave har dissat andra saker som visat sig fungera? b) vi kan aldrig veta: baksidan med konceptet att lansera tidigt och lansera ofta bygger på att vissa saker inte blir mer än den första lanseringen. c) idéerna är viktiga och måste kunna recenseras även om själva utförandet inte följt med.
Google Wave-konceptet handlade inte bara om en teknisk plattform: det handlade om att visa på crowd-sourcing som en reell faktor och möjlighet. Idag samarbetar fler och fler av oss via Google Apps eller docs.com, via olika realtidstjänster. Google Wave anser jag var något som kom för tidigt.
Jag är hemkommen från Almedalen och skriver på bloggposter både för den här bloggen men också för JMW.se. Läs exempelvis: Varumärket in i styrelserummen. Jobbar också lite på hemmaplan för Sociala Medieakuten.
Men jag kände mig tvungen att kommentera priset ”Hetast i Almedalen” som Westander PR ger ut. Och gjorde det i en ”PR-ata” – ett format jag funderar på att fortsätta med lite då och då.
Almedalen? Så här beskrev jag det igår i en Facebookuppdatering:
Fortfarande relativt får som använder bloggar: trots att det idag finns oerhört många bloggar som inte är ”dagbok på nätet”. Frågan är om det beror på mediebilden av bloggen som ”grötblogg” eller att bloggar generellt är svåra att få översikt över.
Inte att missa – snubben är faktiskt briljant och hans diskussion runt ”att rädda varumärket” är nog det bästa man kan läsa. Det handlar inte om att rädda varumärket genom att försöka stänga ett Twitter-konto – det handlar om att rädda varumärket genom att göra rätt, fixa problemet och vara en del av lösningen.
Jag förstår ärligt talat inte frågan ens :). För helt ärligt: jag läser för att jag brinner för det jag gör, för att jag älskar kommunikation. Själv siktar jag på att försöka få mer tid att blogga i sommar – inte mindre :)
Vad påverkar – media eller professionella poliser. Intressant diskussion runt reality-TVs eventuella påverkan på hur poliser hanterar sitt arbete ifall de har ett kamerateam med sig. Det här är enkelt att flytta över till sociala medie-scenen: blir nyheter och händelser annorlunda när man vet att det hela tiden kan komma att beskrivas i realtid och i bloggar?
Oerhört sorgligt att Google och Facebook väljer att vara så försiktiga. problemet visar också hur webbutveckling måste vara mycket mer flexibel. Filmen finns inte att se någonstans eftersom man valt att öra en rätt så statisk sida.
Oerhört spännande tanke runt transparens som en egen motor för förändring och förbättring. När pedagogiken bli offentlig(are) skapas större möjligheter till input och det hela kan utvecklas till en svärmmetodik som sträcker sig långt utanför klassrummet. Det intressanta blir att tänka in det i andra sammanhang: styrelsemötet som är öppet och diskuteras vidare av såväl kunder, konkurrenter som personer utan någon annan koppling än ett plötsligt intresse. Den kreativa processen som öppen process vilket ger möjlighet till nya kunskaper om målgruppen. Det som i grunden det handlar om är dock stora och svåra beslut som kräver mycket mod: en ny syn på konkurrens, på samarbete och fr a – att ingen längre kan äga information.
oerhört spännande och utmanande även för oss som föreläser: tänk om man kunde se till att personer man ska föreläsa för sett föreläsningen innan och man kan gå in på the nitty gritty. Å andra sidan: en föreläsning skapar frågor ad hoc och det innebär ett värde.
All innovation utgår från förståelsen av ett problem: algoritmen är mindre intressant än tanken ”hur lång tid tar det och hur kan man göra det bättre/roligare/på ett annat sätt”.
Gissar att Facebook använt sin TOS för det här. Pages är också speciellt inriktade på brands. Problemet är att Facebook då måste vara konsekventa. Problemet är att det är såna här censoriska tilltag som kan komma att erodera Facebook.
Jag kommer på att jag inte skrivit om det här. I ljuset av att vi snart är en halv miljard som finns på Facebook känns det som rätt få som är fans för det här. Vidare: att säga att det är marknadsförarna som är Facebooks kunder och inte användarna är huvudlöst: finns ingen plattform som gör det så svårt för marknadsförare som Facebook – deras advertising-TOS är riktigt fientlig i vissa fall.
Jag håller med Fredrik. Tidningar och journalistik är något annat än bara vad som kan komma fram. Samtidigt måste också mediavärlden inse vart de själva tagit sig genom sin utveckling: för många år sedan noterade jag att krönikörerna blev fler och fler, och använde sig av sina subjektiva åsikter minst lika mycket som en bloggare gör. Skillnaden är att en bloggare tenderar att länka till sina ”källor” vilket innebär att en läsare kan göra en bättre avgränsning och filtrera det subjektiva kontra krönikörstjärnor som Ulf Nilsson, Jan Guillou och Lena Mellin.
Nu går det fort. Nästan en halv miljard Facebookanvändare. TIME-artikeln går igenom det som hänt och det är onekligen en intressant utveckling. Jag vidhåller att diskussionen om personlig integritet har en dimension för lite: den ekonomiska.
Jag trodde inte riktigt mina ögon: det blev ingen bloggbävning och därför har inte trad media reagerat är introt till @thomasmattsons krönika. Oerhört intressant avstamp: bloggarna driver alltså nyhetsförmedlingen. Sedan gör Mattson en bra analys och slutsatsen måste ändå bli: synergierna mellan gräsrotsmedia och proffsmedia måste balansera. Lika lite som gammelmedia idag kan påstå att nya medier är ointressanta lika lite kan nya medier säga att man tagit över ledningen.
Inga digitala infödda? Min fundering är : vem har svarat å barnens vägnar. För självklart är det så att vi kan ha en digital underklass – men problemet ligger i att det har vi alltid haft oavsett vilket media det handlar om: högutbildade ungdomar har haft högre tillgång till tidningar, till TV, till bio genom generationerna. Ett av de problem som WII visar är också att skolan har tillgång till Internet med att lärarna inte använder det i undervisningen vilket förminskar möjligheten för de barn som inte använder internet hemma att förstå och lära sig att använda plattformen. Kunskapsunderskott bland lärare är en förklaring som togs upp på en hearing som Microsoft anordnade (disclaimer: jag jobbar med Microsoft).
Facebook växer och växer. Utvecklingen av pages tar fart och vissa vågar göra något mer än det vanliga. Kanske det viktigaste man kan göra på Facebook – att göra något extra med de stora möjligheter som finns.
Man måste ge journalister credd för att de år efter år lyckas att hitta vinklar där först internet och sedan sociala medier är farliga. Analysen lyser däremot med sin frånvaro.
Helt klart en läsvärd artikel som dock tenderar att luta mot att open web är det goda och Facebook det onda. Jag är inte helt säker på att det är så enkelt – allt beror på vilket perspektiv man väljer: Nyttan i rekommender-model ligger i att ju större webben blir desto mer brus kommer att finnas i sökmotors/indexmodellen oavsett hur avancerade algoritmerna blir. Det man i artikeln glömmer är att recommender-modellen är första steget mot semantiska webben aka 3.0. Öppenheten har också sitt pris: kritiken mot Facebook är att man öppnat upp människors identiteter – själva idén bakom öppna webben är att allt ska vara sökbart. Alltså blir kritiken kritik av sig själv på många sätt: en öppen web är inte möjlig att kontrollera, varken på individnivå eller systemnivå. I grunden är jag för öppna webben – jag kommer från den gamla stammen och anser att webbens grundläggande styrka ligger i länkarna. Problemet är helt enkelt att när något blir så stort som webben idag är blir det ohållbart och egentligen ologiskt att inte segmentera det. Facebook har öppnat upp en del, Twitter är öppet (men inte så vidöppet som artikeln vill påskina) men samtidigt bygger det på en grundläggande filtrering och avgränsning. Samtidigt ekar det här av samma kritik som diskuterades i samband med exempelvis AOLs portalskapande och det huvudlösa i att man bara skulle kunna surfa på utvalda sajter om man var kund hos dem. Ingen vill ha walled gardens men frågan är om någon samtidigt vill ha en fullständigt okontrollerad vild natur.
Att inte bara addera ett socialt skikt på den vanliga affärsmodellen utan att faktiskt förändra den i grunden genom att göra den social i alla delar: det är något jag och @britstakston pratat om i flera år. Insikten börjar sakta att sippra in även hos företagen – att den sociala aspekten av internet också måste påverka hela företaget, inte bara marknadsföringen.
En av de viktigaste utvecklingsstegen vi ser idag är hur det digitala och det analoga smälter samman. HPs proof of concept bygger på den tanken och för det vidare över webben.
Två saker slår mig: 1. Mobilt internet är inte mobiltelefoner. Mobilt internet är möjligheten att koppla upp dig varsomhelt oavsett med vilken gadget. Mobila webben är något annat. 2. Har Internet per se förändrat vårt resande? Planering, ja. Möjligheten att mer realtidsanpassat berätta om resan (även om teleoperatörernas usla roamingavtal inte direkt skapar möjlighet till det), ja. Men själva resandet som metafysisk upplevelse är samma sak oavsett om man har internet eller inte.
Trent Reznor, förut Nine Inch Nails, har ett nytt projekt på gång – tillsammans med sin fru. Som vanligt när det gäller Trent Reznor är det nätet som driver det hela framåt.
Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg, ägare till Strandh DigitalPR och planner på JMW
Jag kan hjälpa dig med strategi, föreläsningar och implementering av sociala medier i din marknadsmix. Jag har lång erfarenhet av såväl varumärkesstrategi, mediestrategiskt arbete respektive att konceptualisera idéer. Jag jobbar gränsöverskridande mellan reklam, PR och andra specialiteter med inriktning på att skapa relevant, kreativ och effektiv marknadskommunikation.
