Instagram är en berättelse: vi tar inte bilder för att minnas

Fotograferandet förändras. Det kan vi alla nog enas om. Jag menar att vi idag ser bilder som en del av hur vi berättar om vår vardag och vårt liv – och de är inte längre på samma sätt ”minnen” som tidigare. I takt med att bilden också blivit social har den istället blivit en del av den story som vi berättar om oss själva för andra.

I en kortare artikel från TT intervjuades jag om detta och efter det har jag pratat om det i ett antal radioprogram. Men har också fått en del frågor om hur jag menar. Att jag gått och funderat över detta har också med att jag under flera månader arbetat med Internetdagarna där jag planerat en dag som heter Den Digitala Vardagen.

Skärmdump ur DN

Det finns egentligen tre olika faser som gjort att det vi förut tolkade in i att fotografera något för evigt förändrats; teknikförändring, tillgång till verktyget respektive förändring i logistik. Om fotografiet förr var en investering är det idag en Dessa tre har därmed skapat incitament för en stor beteendeförändring:

  1. Digitalkamerorna. Plötsligt handlade inte fotografering om en ekonomiskt fråga. Du hade inte längre 24 eller 36 bilder till buds och behövde inte fundera över att det kostade så mycket att ta den där extra bilden. Digitalkamerorna innebar att man nu kunde fotografera mycket fler bilder på festen, vid dopet eller till och med faktiskt ta några bilder av sin vardag. Den initiala kostnaden vid inköp var något större men sedan var det bara att skjuta fritt. Spara ner bilderna och sedan visa dem på datorn. Eller välja ut några som man skickade in och fick framkallade.
  2. Mobiltelefonerna fick kameror. Plötsligt hade vi kameror med oss överallt. Det var enkelt att ta en bild och vi började helt enkelt ta nya bilder. En god middag, en rolig skylt, kompisen som provar en fin klänning. Bilderna blev både minnen och en del av min berättelse. Vi laddade över dem på datorn eller skickade dem via MMS till vänner. Ju bättre kameror desto fler bilder eftersom vi plötsligt kunde använda mobilen som enda kamera.
  3. Fotodelningstjänster. När man kunde börja lägga upp sina foton från mobilkameran (och fortfarande digitalkameran) på nätet – kanske på motsvarande tjänster som Bilddagboken, Flickr eller sin egen blogg började bildens funktion drastiskt förändras. Bilderna tas mer för att visas ganska direkt, de blir statusuppdateringar och fr a så vidgas kretsen för vilka man visar dem; från närmaste vänner och familj till kompisar, personer i sin digitala sociala graf – och för vem som helst. Genom Facebook blir bilderna sociala objekt och Instagram och liknande tjänster gör dem sociala i realtid.

Spaningen har fått en del uppmärksamhet och jag har pratat i en del radio i veckan runt det. Frågan som kommer är självklart om det verkligen är så att vi helt slutar att ta bilder för minnen och självklart är det inte så av och på. Idag visar vi bilder helt annat sätt  – det är inget som görs en viss tidpunkt som en höjdpunkt utan oftare i förbigående; på mobilskärmen eller i en kontext. Det är extremt sällan vi ser ett fotoalbum idag. Och vi är nog alla lite tacksamma att slippa långa sittningar med diabildsvisning från Rhodossemestern.

240-365-2012

En ytterligare aspekt är att genom delningstjänsterna är minnen alltid tillgängliga vilket innebär att deras enskilda värde minskas medan deras värde som en del av berättelsen ökar. Det gör kontextualiteten större – vi behöver inte visa bilderna utan våra vänner, våra nära har redan sett dem; och de kan därmed bli ett samtalsämne och socialt kitt redan på digital nivå.

Samtidigt med att bilder blivit något vanligt och icke-exklusivt, i princip gratis, så har vi också en utveckling åt att bilden som berättelse blir viktigare inom konst och media, respektive inom marknadsföring. Min praktikant från förra året som nu går utbildning frågade mig om jag trodde att texten skulle försvinna i framtiden. Det tror jag inte men vi ser en utveckling där bilden inte är ett komplement utan minst lika mycket den som driver en historia. Text och bild bär jämlikt upp kommunikationen. Det innebär också att bilderna, trots att deras produktionskostnad i princip är noll, i många sammanhang blivit bättre. Ett exempel är ”modebloggare” eller ”matbloggare” för den delen. Bilden är en central del av deras produktion, och bilderna är ofta oerhört bearbetade och inte sällan tagna med dyra spegelreflexkameror. Bilderna deras är historier och inte några minnen.

Det här gör att jag vågar säga att även om bilden som sådan blivit vanligare, blivit en del av vardagens kommunikation och tappar värde som minnesbärare så är kvaliteten hela tiden ökande. Ju mer bilder desto högre kvalitet på många. Fler och fler får ett fotointresse vilket i sin tur innebär att vi får en utveckling där inköpen av dyrare SLR-kameror ökar rejält medan mellanklass-kameraskiktet dör sotdöden i skuggan av mobiltelefonerna.

Sen har vi Memoto. Kameran som tar bilder av sig själv. Det i sig är ännu en pusselbit i hur vi förändrar vår syn på bilder och när vi använder kameror.

Om jag nu stuckit fram hakan så lär jag fundera vidare: vad kommer härnäst?

  • Den här utvecklingen kommer fortsätta (jag förutspådde den redan förra året i en spaning i Metro). Bilden blir inte ensam minnesbärare utan snarare en del av hur vi berättar vår historia.
  • Jag tror vi delvis kommer se en bildhantering som bygger på att default är att dela med sig, optionen är att inte göra det.
  • Precis som med Facebook så kommer delandet av bilder mogna. Eftertanke och mer intresse för själva bildens essens.
  • Rörlig bild kommer att öka – och genom att Instagram fr a skapat sina kortversioner så blir det mer tillgängligt. Samtidigt är rörlig bild mycket känsligt för både kvalitet respektive längd. Konsumtion av film är helt linjär, vilket innebär att den är långsammare att titta på än bilder.
  • Vi blir bättre på att minnas utan att hänga upp det på bilder. Det innebär snarare att bilder blir triggers eller bevis på det vi gjort.

Ta fler bilder. Dela med dig och berätta din historia. Det gör att du delar dina minnen just nu. Det är en vacker tanke. Med ett schysst instagramfilter på till och med.

Lite siffror:

Instagram har i Sverige ca 1,2 miljoner användare. I hela världen 130 miljoner. Dessa delar 40 miljoner bilder per dygn och en miljard likes delas ut per dygn. Samtidigt är det inte speciellt mycket om man jämför Facebook. Antal användare i Sverige ca 5 miljoner och i hela världen 1,2 miljarder. På Facebook delas 350 miljoner bilder per dygn. Flickr 87 miljoner användare laddar upp minst 3,5 miljoner bilder per dag liksom att Google+ innebär en mängd bilder som laddas upp.

Instagram är störst när det gäller sociala fotoapper men exempelvis EyeEm har en dedikerad användarbas. Flickr är grand old service och har gaskat upp sin mobila närvaro.

Fotocredd:
Skärmdump ur DN av @kickberg
Bensinmack Graywolfx
Tågstationsbilder egna från Instagram