Instagram och vårt förändrade minne

Instagram har i grunden förändrat synen på fotograferande. Det handlar inte om själva tekniken, det handlar inte om filtren eller att ladda upp bilder i molnet.

Det handlar om hur vi väljer att använda bilderna.

Fotografering har alltid handlat om att berätta om något. Men förr, när vi hade film och framkallning tog vi bilder för att minnas. Berättelsen var först och främst för oss själva och våra närmaste, det var en berättelse som skulle stödja minnet av det som var. Bilder på födelsedagars, semestrar, fina höstdagar, flimriga bilder av den första matchen, den första nåt som sedan hamnade i en kartong.

Utvecklingen av mobilkameror, av digitalt foto, och av sociala tjänster som Bilddagboken/Dayviews, Facebook fotouppladdning, Twitpic och nu Instagram m fl innebär att bilder inte längre tas för att berätta om ett minne utan att berätta om ett skeende i närtid. Det vi förut visade efter middagen på släktmiddagar laddas nu upp direkt för våra sociala kontakter att se i realtid. De berättelser om speciella händelser som förut fastnade på film är idag bara en del av en bildsatt vardag, ett liv där varje bild är en del av en persons mosaik.

Den stora skillnaden är antagligen också att varje instagrammer, varje bild som laddas upp på Facebook eller Twitter är tagen för någon annans skull: inte för att stödja våra egna minnen utan för att berätta om mitt liv för andra.

Jean Paul Sartre menade att existentialismen förklarade vårt tillblivelse genom den Andres öga: vi finns bara till genom våra medmänniskor seende av oss, upplevelse av vår närvaro. Beteendet vi ser runt bilder är ett sorts existensialistiskt beteende där varje svampbild, varje dagens outfit, överblicksbild av staden eller bild på ett barn bevisar vår egen existens i relation till andra.

Hur påverkar det då oss som människor att vi snart 150 år efter att det första fotografiet togs förändrar grunden för fotograferande: från att dokumentera något som varit för att minnas det till att beskriva det som pågår?

Instagram pekar på att vi lever i ett ”just-nu”. Bilderna är inte stöd för vissa, som vissa sociologer kallar det, hack i tiden – speciella händelser, utan en del av vårt sätt att kommunicera i realtid. De hjälper oss inte längre att dela upp tiden utan förstärker bilden (!) av att livet hela tiden är en kontinuitet. Det innebär också att minnet förändras, vi själva väljer bort att skapa egna minnesbanker utan varje bild blir en del av ett gemensamt kollektivt realtidsminne.

Bra eller dåligt? Det är meningslöst att diskutera när det gäller grundläggande beteendeförändringar. Det kan vara så att tekniken och beteenden förändras asynkront: ibland drar det ena och ibland det andra. Vårt behov av att minnas med stöd av bilder kanske helt enkelt inte behövs då så många av oss kontant dokumenterar vår vardag i statusuppdateringar, bilder mm. Det gör att vi minns ändå. Vi kanske lever, genom det moderna samhällets utveckling, mer mot framtiden snarare än i ett bakåtblickande medan varje moment i ”just-nu” skapar ett spår av sociala noteringar av en historia.

Mer om instagram och bilden som bygger vår historia har jag skrivit om här:

Instagram skapar nya sociala möjligheter

Låt bilden bli en del av varumärkets historieberättelse

Läs också Sydsvenskans artikel om Instagram.

Vill du följa mitt realtidsflöde så hittar du mig på Instagram som Deeped. 

  • Jag håller delvis med, men jag ser inte varför det inte skulle kunna vara både-och.

    Ibland fotar jag bara för att berätta för andra. Ibland för att minnas.
    Och ibland av båda anledningarna.

  • En bild säger mer än 1000 ord. Med tanke på hur stressade alla är och hur fort det skall gå så är det inte konstigt att ”man” väljer bilder istället.

    Sedan har ju hela sociala media sfären bidragit till att det blir viktigare att visa upp hur bra/fint/[infoga valfritt superlativ] man har det. Hipsterkorvar in the making är viktigare än att de smakar gott. Fot mot horisont får fler kommentarer än något annat.

    Är det ett tecken på snabbkonsumption och slit och släng?

  • Precis inne på samma tanke som dig Petter. För mig är det väldigt mycket både och. Kan ofta sitta och gå igenom Instagram/Facebook/bildströmen för att minnas vad man gjorde för ett tag sedan.

  • Analoga foton såväl som tidiga digitala bilder hade också mycket att göra med att dela av sig av sitt liv och vad man varit med om, men på grund av avsaknaden av medium, så blev det inte lika brett delat. Familjen, vänner och bekanta, alla fick ta del av semestern, konfirmationen och varför inte Pelles första steg. Att man inte tog lika mycket bilder av vardagliga ting hade ju mer att göra med kostnaden. Idag är en bild egentligen ingen kostnad även om varje kamera har ett visst antal avtryck inräknat i sin livslängd.

    Om man jämför exempelvis tidig shoegazer-fotografi såsom exempelvis Lomography och andra toycamera-entusiaster har deras bilder på mångt och mycket sett ut som dagens Instagram. Det finns ju ett skäl till varför filtrena på Instagram och Hipstagram heter saker som Holga, Lomo, Diana etc

  • musselmannen

    Instagram o mobilkameran är mitt skissblock där jag fångar nuet och skeendet, medan digitalkameran är mitt staffli för att dokumentera speciella händelser eller teman – uttänkt i förväg

  • Det här är en text som riktar sig mer mot en värderings- och beteendeförändring än att säga att något 100% är. Så självklart handlar det om både ock men inriktningen mot att ta en bild i vårt medvetande förändras från ”spara ett minne” till ”berätta om det som sker”

  • Men skillnaden ligger i tidsaspekten Lisa. I det analoga fotograferandet handlade det alltid om att dela med sig av ett minne. Det är där som Polaroid-kameran revolutionerade fotot en gång i tiden och som vi nu ser en fortsatt förändring av.

  • Tror inte det. Snarare på att vi förändrar vår inriktning från att se bakåt till att se framåt från där vi just nu är. Där finns det självklart sedan en massa både normativa och moraliska diskussioner att ta.

  • Fast fot mot horisont är ju ett typexempel. Det har inget att göra med att blicka framåt. Bara att visa hur bra man själv har det.

    Sedan har enkelheten en hög korrelationsfaktor med postande i sociala media. Från mobilen är det busenkelt att få upp en bild till instagram etc. Systemkamerabilderna tar betydligt längre tid, därför kommer det färre och färre.

    ”finbilderna” som jag tar hamnar sällan på Instagram eller FB. Som någon skrev tidigare ”mobilkameran för att fånga skeenden”. Det är enklare att fota och låta bilden beskriva än att få ner det i ett blogginlägg. Systemkameran är mer planerat fotande, där en session kan ta några timmar

  • Pingback: Tre format för perfekt timing i sociala medier: om nya trenden av stories och disposable media - Deepedition DigitalPR()