Facebookundersökningen gör oss olyckliga

Dagens stora snackis är den stora Facebookundersökningen: och rubriken kunde vem som helst räknat ut. Problemet är att ”olyckan” det handlar om är väldigt osäker också – är det att man blir olycklig av att inte kunna logga in (=beroende) eller är det innehållet?

Undersökningen är gjord av ett gäng studenter tillsammans med en handledare, Leif Denti, och Valentin Byhrs PR-konsult Ida Nilsson gjort en undersökning på tusen respondenter. Det som kommit fram i medierna är att människor blir olyckligare av Facebook. Vidare har man en del siffror om användning som är oerhört höga om de gällde för en population.

Sveriges st?a Facebook-studie!

Och det är här problemen börjar. Undersökningen har inte utgått från gängse sätt att göra liknande undersökningar – man valde istället att be folk svara på en enkät utan någon större stratifiering av urvalet. Genom att bygga ett event på Facebook och använda FB-användarna som logistik av undersökningen har man därmed skapat något som man säger är en undersökning om svenskar och Facebook men vars metodologi inte avslöjas och själva avgränsningen, klustring och stratifiering är höljt i dunkel. Vi har frågat om det men fått svaret:

Förutom att det är intressant att man valt att låta traditionella medier få exklusiv rätt till undersökningen i ett helt dygn innan onlinemedier och bloggar får det är – intressant. Och att man helt enkelt väljer att inte ens svara på frågor om metodologin oroande. Att inte kunna bevisa validiteten förrän på onsdag när man ska presentera forskningen gör att jag anar oråd.

Vad gäller innehållet så är det intressant att själva slutsatserna berättar Denti om redan i en intervju om själva undersökningen i SULF-tidningen (som inte är daterad till annat än nr 19/2011).

Det är onekligen nästintill unikt om de lyckats att göra en undersökning som helt stämmer överens med deras hypoteser: om det är så brukar man dels diskutera frågornas uppbyggnad och även vilket urval man valt av respondenter. När jag tittar på frågorna är de många gånger ganska vaga – och det är en van sanning att det för människor är svårt att uppskatta procentsatser respektive att själv beskriva både sin egen personlighet och den egna användningen. Det man i det här fallet skulle kunna gjort är att låta respondenter göra samma frågeformulär flera gånger för att på så sätt se konsoliditeten i svaren. Det går nu inte eftersom hela undersökningen är anonym.

Det hela ställer snarare svensk forskning inför en utmaning snarare än Facebook. Det är få som skulle säga att det här är en solid undersökning: att dels undersöka personer på själva plattformen man undersöker är lite udda, att göra det med en så pass okontrollerad studie som det här är – (även om man har normal bakgrundsinformation – och man kan hoppas att man viktat klustren för att få en population motsvarande svensken vi vet ju inte eftersom metodologin är hemlig). Slutsatserna de driver mot medierna är mycket långtgående för att komma från en sån här undersökning – särskilt när det handlar om en undersökning om beteenden. Att en av medförfattarna är PR-konsult är ännu en mycket intressant aspekt på hur trovärdig undersökningen kan ses vara: även om personen är en duktig och trovärdig person så är frågan med vilka glasögon man tittar på undersökningen med.

Blir folk olyckliga av Facebook? Det vet vi inte. Generellt så är det nog så att lycka och olycka inte påverkas så oerhört mycket av ett enda nätverk eller en avgränsad handlingsbenägenhet utan av hela livskontexten. Undersökningen känns generellt som mycket FUD, som mycket påverkad av forskarnas förförståelse av både beteende och onlinelivet. Det är synd att man inte valt att göra något mer, något mer trovärdigt när man trummar upp att man göra Sveriges Största Facebookundersökning.

 

Uppdatering: Artikeln är också publicerad på Second Opinion.

Uppdatering: Lars Denti har svarat på en del om undersökningen och dels påpekar han att det inte går att dra kausaliteten som media valt att göra och dels förklarar han bekvämlighetsurvalet och randomiseringen. Samtidigt saknas viktningen de gjort i sin insamling respektive att de inte tar in problemet med bias.

Uppdatering 120726: Den gamla hästen piskas på fortfarande. I en artikel i GP så fastslås att sommarbilderna på Facebook visar endast en glatt yta. Konklusionen är att det är negativt:

Leif Denti påpekar dock att de flesta har en förmåga att se igenom den lyckliga ytan. Vi vet att Anna inte alltid är på gott humör och hittar på roliga saker.

– Samtidigt är det ett sådant massivt flöde av positiva bilder. Ibland kan det vara svårt att värja sig, säger han.

Det är ”problem” att negativa känslor inte visas, det är dumt att bara visa upp sin bästa sida enligt psykologen som tillfrågas, Linda Hellquist. Själv funderar jag varför man inte inser att det knappast är så konstigt att vi i sammanhang där det är många människor faktiskt inte vill säga ”idag är det jävligt, jag gråter och mår skit”. Det gör vi aldrig annars. Eller som @lowenhamn noterar: