Facebookundersökningen gör oss olyckliga

Dagens stora snackis är den stora Facebookundersökningen: och rubriken kunde vem som helst räknat ut. Problemet är att ”olyckan” det handlar om är väldigt osäker också – är det att man blir olycklig av att inte kunna logga in (=beroende) eller är det innehållet?

Undersökningen är gjord av ett gäng studenter tillsammans med en handledare, Leif Denti, och Valentin Byhrs PR-konsult Ida Nilsson gjort en undersökning på tusen respondenter. Det som kommit fram i medierna är att människor blir olyckligare av Facebook. Vidare har man en del siffror om användning som är oerhört höga om de gällde för en population.

Sveriges st?a Facebook-studie!

Och det är här problemen börjar. Undersökningen har inte utgått från gängse sätt att göra liknande undersökningar – man valde istället att be folk svara på en enkät utan någon större stratifiering av urvalet. Genom att bygga ett event på Facebook och använda FB-användarna som logistik av undersökningen har man därmed skapat något som man säger är en undersökning om svenskar och Facebook men vars metodologi inte avslöjas och själva avgränsningen, klustring och stratifiering är höljt i dunkel. Vi har frågat om det men fått svaret:

Förutom att det är intressant att man valt att låta traditionella medier få exklusiv rätt till undersökningen i ett helt dygn innan onlinemedier och bloggar får det är – intressant. Och att man helt enkelt väljer att inte ens svara på frågor om metodologin oroande. Att inte kunna bevisa validiteten förrän på onsdag när man ska presentera forskningen gör att jag anar oråd.

Vad gäller innehållet så är det intressant att själva slutsatserna berättar Denti om redan i en intervju om själva undersökningen i SULF-tidningen (som inte är daterad till annat än nr 19/2011).

Det är onekligen nästintill unikt om de lyckats att göra en undersökning som helt stämmer överens med deras hypoteser: om det är så brukar man dels diskutera frågornas uppbyggnad och även vilket urval man valt av respondenter. När jag tittar på frågorna är de många gånger ganska vaga – och det är en van sanning att det för människor är svårt att uppskatta procentsatser respektive att själv beskriva både sin egen personlighet och den egna användningen. Det man i det här fallet skulle kunna gjort är att låta respondenter göra samma frågeformulär flera gånger för att på så sätt se konsoliditeten i svaren. Det går nu inte eftersom hela undersökningen är anonym.

Det hela ställer snarare svensk forskning inför en utmaning snarare än Facebook. Det är få som skulle säga att det här är en solid undersökning: att dels undersöka personer på själva plattformen man undersöker är lite udda, att göra det med en så pass okontrollerad studie som det här är – (även om man har normal bakgrundsinformation – och man kan hoppas att man viktat klustren för att få en population motsvarande svensken vi vet ju inte eftersom metodologin är hemlig). Slutsatserna de driver mot medierna är mycket långtgående för att komma från en sån här undersökning – särskilt när det handlar om en undersökning om beteenden. Att en av medförfattarna är PR-konsult är ännu en mycket intressant aspekt på hur trovärdig undersökningen kan ses vara: även om personen är en duktig och trovärdig person så är frågan med vilka glasögon man tittar på undersökningen med.

Blir folk olyckliga av Facebook? Det vet vi inte. Generellt så är det nog så att lycka och olycka inte påverkas så oerhört mycket av ett enda nätverk eller en avgränsad handlingsbenägenhet utan av hela livskontexten. Undersökningen känns generellt som mycket FUD, som mycket påverkad av forskarnas förförståelse av både beteende och onlinelivet. Det är synd att man inte valt att göra något mer, något mer trovärdigt när man trummar upp att man göra Sveriges Största Facebookundersökning.

 

Uppdatering: Artikeln är också publicerad på Second Opinion.

Uppdatering: Lars Denti har svarat på en del om undersökningen och dels påpekar han att det inte går att dra kausaliteten som media valt att göra och dels förklarar han bekvämlighetsurvalet och randomiseringen. Samtidigt saknas viktningen de gjort i sin insamling respektive att de inte tar in problemet med bias.

Uppdatering 120726: Den gamla hästen piskas på fortfarande. I en artikel i GP så fastslås att sommarbilderna på Facebook visar endast en glatt yta. Konklusionen är att det är negativt:

Leif Denti påpekar dock att de flesta har en förmåga att se igenom den lyckliga ytan. Vi vet att Anna inte alltid är på gott humör och hittar på roliga saker.

– Samtidigt är det ett sådant massivt flöde av positiva bilder. Ibland kan det vara svårt att värja sig, säger han.

Det är ”problem” att negativa känslor inte visas, det är dumt att bara visa upp sin bästa sida enligt psykologen som tillfrågas, Linda Hellquist. Själv funderar jag varför man inte inser att det knappast är så konstigt att vi i sammanhang där det är många människor faktiskt inte vill säga ”idag är det jävligt, jag gråter och mår skit”. Det gör vi aldrig annars. Eller som @lowenhamn noterar:

 

  • http://www.asiktstorped.se Micke Kazarnowicz

    Tack för en bra sammanfattning, och argumentation ifall jag får frågor om det!

  • http://www.spazio.se Joachim Keim

    Tack för sammanfattningen. Det kan i din artikel tolkas som att Denti är handledare när han i själva verket är doktorand. Känns som att publiceringsstrategin är gjord utifrån PR-byrååerspektiv vilket ju blir ett rejält bakslag för oberoende forskning.

  • http://gplusworld.blogspot.com Anders Stolt

    Oavsett hur undersökningen är gjord så mår folk dåligt. Kanske kan bli någon annan som gör en mer objektiv undersökning som kanske får ännu värre resultat. 

  • http://deepedition.com deeped

    Men ingen säger något om att folk inte mår dåligt per se. Men att det är Facebook som skapar det är knappast bevisat och kommer vara rätt svårt att bevisa. Eller hur menar du?

  • http://gplusworld.blogspot.com Anders Stolt

    Du vet likaväl som jag att många människor styrs av FB. Många kan vräka upp sin mobil bara för att kolla av FB i vilket sammanhang som helst. Man håller hellre sin kontakt via FB än irl och så vidare. Alla dessa människor världen över kan inte må bra av det. Det gör man inte av något som styr över sin egen vilja. Det blir ett beroendebeteende, som givetvis inte personen själv erkänner, som med allt beroende. 

    Men när man ser folk som skriver nästan allt de gör på dagarna så börjar man undra. FB är det största sociala nätverket idag och kommer förr eller senare få dessa problem, oavsett om det kan bevisas i dagsläget. Det är medaljens baksida när man blir så stora som FB är idag. 

    När det är många som mår dåligt av samma sak så är det ett problem. Och där ligger just FB i farozonen, då de har en enorm stock med användare.

  • http://www.facebook.com/mimmi.dahlstrom Mimmi Dahlström

    När jag – för ganska länge sedan – började använda Facebook testade jag entusiastiskt ALLT!  Alla spel och alla appar. Det fanns inte en grej jag inte undersökte. 

    I spelen kom jag i kontakt med människor som undersökningen hänvisar till. Människor som tillbringar mycket av sin tid där. All sin tid.
    Det fanns kvinnor som inte gjorde annat än att dagar (och nätter) igenom, spela alla dessa spel. När jag pratade med dem och frågade var de fick all tid ifrån svarade de att de var antingen långstidssjukskrivna eller förtidspensionerade. 
    Människor som alltså inte mår bra och dövade sina smärtor och sin ångest med att vistas på Facebook.
    De var dessa kvinnor som först dök upp i mitt huvud när det i morse sades att folk som tillbringar mycket tid här blir deprimerade.
    Jag har inte sett hur undersökningen är gjord men undrar om man också undersökte sådana kringfaktorer?
    Eller om man nöjde sig med att undersökningen bekräftade grundhypotesen utan att fördjupa sig vidare i det?

  • http://deepedition.com deeped

    Två saker: 
    1. Det är inte Facebooks fel fortfarande. Samma sak kan mycket väl hända med Google+ eller hur?
    2. Jag ser inte folk som skriver om allt de gör hela dagarna på Facebook. Följaktligen så handlar det om vilka vänner man har. Än en gång – du kan inte avgöra hur FB fungerar vare sig genom att man som i undersökningen okontrollerat frågar eller utgår från sin egen kontext för att förklara hur en helhet ser ut. 
    3. Det sista är ett oerhört konstigt argument eftersom det går att motsätta det mesta: det är oerhört många som mår dåligt på jobbet, i skolan, på Twitter… 
    4. Jag har väldigt lite diskuterat utfallet utan metoden. Du verkar totalt missat det.
    5. Om människor hellre väljer FB eller slänger upp telefonen i tid och otid när man är med så finns det en ytterligare förklaringsmodell…

  • http://deepedition.com deeped

    Så är det säkert. Men problemet ligger då inte hos FB utan snarare i ett systemfel i samhället. Om vi ponerar att FB då är symptomet så är det sällan bra att ge sig på just det. 

  • http://kommunchef.com/ Mattias Jansson

    Tack för klargöranden

  • http://www.facebook.com/mimmi.dahlstrom Mimmi Dahlström

    Nepp :)

    Det är som att ordinera magnecyl mot ett blödande magsår ungefär..

  • http://www.facebook.com/people/Stephan-Philipson/100001696983563 Stephan Philipson

    Jag har tagit del av både ”Mår dåligt av Facebook” material och deeped argument av de brister som studien har. Jag lyssnade även på intervjun fån Lotta Brome där författarna fick ensamt forum. Ingen har under de första 24 . timmarna ifrågasatt validitet , inkulsions/exklusions kriterier eller urvalsprinciperna.

     Jag saknade även kontrollgrupp mm. Efter att varit 25 år i Phama branschen har jag lärt mig att läsa studier med varlig hand och kritiskt granskande ögon. Vad som är mest uppseendeväckande är att ”Utfallet av undersökningen” redovisades i en intervju flera månader innan denna  publicerades. Huruvida personen i fråga är synsk eller står i kontakt med en högre makt får framtiden utvisa. Men om man besitter dessa förmågor torde den samme vara unik i forskningssammanhang.Jag är mycket skeptisk till att man sedan skapar ett oanat mediabrus via PR konsult leder mina tankar till motsvarande hysteri som när Svininfluensan skulle besegras med total uppslutning till Socialstyrelsens normer .  Detta trots bristande grundforskning av biverkningar. 

  • http://www.facebook.com/people/Stephan-Philipson/100001696983563 Stephan Philipson

    Jag har tagit del av både ”Mår dåligt av Facebook” material och deeped argument av de brister som studien har. Jag lyssnade även på intervjun med Lotta Brome där författarna fick ensamt forum. Ingen har under de första 24 timmarna ifrågasatt validitet , inkulsions/exklusions kriterier eller urvalsprinciperna.

     Jag saknade även kontrollgrupp mm. Efter  25 år i Phama branschen har jag lärt mig att läsa studier med varlig hand och kritiskt granskande ögon. Uppseendeväckande är att ”Utfallet av undersökningen” redovisades i en intervju flera månader innan denna  publicerades.Det får mig att fundera  huruvida personen i fråga är synsk eller står i kontakt med en högre makt. Men det  får framtiden utvisa. Men om man besitter dessa förmågor att se in i framtiden. Torde den samme vara unik i forskningssammanhang.Jag är dessutom mycket skeptisk till att man skapar ett oanat mediabrus via PR konsult.Det  leder mina tankar till motsvarande hysteri  när Svininfluensan skulle besegras med total uppslutning till Socialstyrelsens normer .  Detta trots bristande grundforskning av biverkningar. Effekterna av denna media pressade debatt har vi tyvärr sett .

  • http://www.andreasnorman.se Andreas Norman

    Det luktar mycket FUD kring detta precis som du säger. 
    1. Varför hemlighålla rapporten för allmänheten?
    2. Varför ge media exklusiv tillgång före alla andra?
    3. Varför samla in e-postadresser från de som sen vill ha den?
    4. Varför inte bara publicera den rakt av om det ska vara gratis?

    Hade jag velat ha PR hade jag självklart gjort som ovan. Genom att ge rapporten först till media så skapar man rubriker och ett namn för sig själv. Målet med tillvägagångsättet var helt klart PR.

    Syftet med undersökningen är också ett mysterium. Ingen gör en generisk undersökning. Alla har en agenda, en tes de vill försöka bevisa. Denna test måste offentliggöras för att man ska kunna ta till sig resultatet av en undersökning. 

    Undersökningar utan en tes är blaj och undersökningar med en efterkonstruerad tes är farliga.

    Mina misstankar är att tesen är att de vill visa på att folk mår dåligt, då är det destu viktigare att visa hur undersökningen gick till för som det låter nu så är den fylld med hål. De borde anlitat ett företag som jobbar med undersökningar istället för nån web-poll på facebook

  • Pingback: JMW Kommunikation » Medier om sociala medier blir ofta larmjournalistik()

  • Pingback: JMW Kommunikation » Medier om sociala medier blir ofta … | Seo/Sökmotoroptimering/Sökmarknadsföring/Sociala medier()

  • Pingback: Svenska forskare sprider osanningar om Facebook « inUseful()

  • http://blogg.hrsverige.nu Johannes Sundlo

    Insiktsfullt Niclas! Stratifieringen (eller bristen på sådan) blir ett problem helt klart men är inte 1000 sample tillräckligt för att kringå detta? Jag tycker att det känns som ett ganska bra sample om man tittar på respondenterna (sid 12) även om alla sample är just sample. Det känns som om jag läst rapporter med sämre urval och som vetenskapen accepterat som ”sanna”. Å andra sidan kanske det säger en del om vetenskapen.

    Att släppa rapporten till medierna först känns lite 1998, speciellt med tanke på att det rör sociala medier. Uppenbarligen har det varit en lyckad PR-strategi, det måste man ändå ge dem. 

    Själv ställer jag mig frågande till en del andra saker, som varför den normalt så sociala medier-aktiva @IdaNilsson:twitter delvis verkar ha lagt locket på? Ida började inte jobba på V&B förrän i januari i år och studien gjordes i juni, var V&B inkopplade från början? 

  • http://blogg.hrsverige.nu Johannes Sundlo

    Och när jag sitter här och tänker efter kommer jag på mig själv. ”Lyckad PR-strategi” var inte riktigt genomtänkt av mig. De har lyckats att få ut sitt budskap i gammelmedia men missat (vilket tydligen jag också missar) att det finns något som heter sociala medier…. 

  • Pingback: Dagens snackis – Facebook |()

  • Pingback: JMW Kommunikation » Vilken världsbild vill vi förmedla?()

  • http://www.kristofermencak.com/ Kristofer Mencák

    Jag skrev ju examensuppsats om ”Communityanvändning – möjliga orsaker och effekter” på det då hetaste sociala nätverket i Sverige – Lunarstorm. Håller på att läsa in hela uppsatsen igen, då den digitala filen försvunnit. :-(

    Tänk på att det är skrivet 2002! ;-) Mest intressant är kanske tredje stycket, men här är i alla fall hela Abstract:

    The Internet has grown rapidly since it was first introduced to a more general public, and today it is an integral part of everyday life for many people in the western world. More recently we have seen an incredible increase in the usage of so called Internet communities. In the process, the Internet is sometimes said to have taken over some peoples lives, destroying personal economy and family ties, and a new phenomenon is discussed – Internet addiction. There are also concems about other psychological states such as perceived loneliness, and social effects such as weakened social ties.

    The reasons for the popularity of these communities still have not been thoroughly investigated. Therefore, the first purpose of this thesis is to shed light on possible explanations to why these communities are so popular. This is done through a combined qualitative and quantitative approach, investigating the states of Internet addiction, perceived loneliness and flow, and their correlation with activity on an Internet community. The second purpose of this thesis is to shed light on possible effects of high activity on Internet communities. This is done through a quantitative approach, investigating activity’s correlation with perceived loneliness, Internet addiction and social ties.

    The main findings regarding the first purpose are that Internet addiction and flow was shown through a correlation analysis to make a significant contribution towards activity, and that Internet addiction also seems to be the most influential factor on activity in the regression analysis. Perceived loneliness does not seem to have any connection to activity on Internet communities. From the results regarding the second purpose, Internet addiction is discussed again, and rather than an Internet addiction, there seems to exist a social addiction. The Internet, per se, does not seem to be what creates the addiction, but rather the social interaction that goes on on an Internet community. All people have smaller or greater needs for social interaction and Internet seems to fulfil these needs. It is just a new means to meet and associate. Faint positive correlation between activity and weakened social contacts outside family was found, but the mean on the question of weakened social contacts outside family was very low, therefore there should be no need for concem on this matter. Neither did perceived loneliness show any correlation to activity and, contrary to some prior research on Internet and loneliness, the usage of Internet communities does not seem to have the effect that people perceive themselves as more lonely after usage.

  • Pingback: Återintåg i bloggvärlden | Jens Öström()

  • Pingback: Facebookenkäten som landade hos DN | Ajour()

  • Pingback: Sociala medier och döden - Deepedition DigitalPR()