Två diametrala känslor inför det här: fan vad fånigt och hej, det är ju just det här den semantiska webben kan behöva.
Internet som futurism. Ronnestam visionerar.
Har man jobbat med stora företag så inser man snabbt att den stora fajten man måste ta när det handlar om användning av sociala medier är med IT-säkerhetsavdelningen. Problemet bygger på avvägningen mellan öppenhet och säkerhet, men många gånger också på att system inte är byggda för den balansen. Avvägningen mot personal- och tidsaspekten är också intressant men rätt meningslös och otidsenlig: det bygger på a) misstro istället för tillit mot sina anställda: man stryper tillgången för att man anser att anställda inte gör sina jobb b) dålig insikt om att sociala nätverk är det sociala livet.
Webb 2.0 förändrar oerhört många delar även utanför själva kommunikationsdelen. Bland annat måste systemarkitekturen förändras för att svara mot de behov som finns för att komma åt nätverk och konversationsplattformar. Att som en del företag idag gör: generellt stänga ute alla från Facebook och liknande, och därmed inte ge HR-avdelningarna eller sälj- och marknadssegmenten möjlighet att lyssna, konversera och leta upp intressanta leads och prospects är helt enkelt idiotiskt.
När man jobbar med att implementera webb 2.0 måste man se till att ta med alla delar redan i strategifasen: lyssna av IT-säkerheten, jobba med supporten och se till att den blir integrerad på ledningsnivå.
Tio saker runt SEO och Yahoo!/Bing-deal
Eller man kanske ska säga ”Twitter Finally Is Explained For Itself”?
Det känns som om jag sagt det förut och lär få säga det igen: företag måste lära sig att det inte längre går att tysta något utan man måste hantera, bemöta och konversera.
Amen.
Det är sånt här som gör att jag älskar planning. De fyra P i en ny social media-kontext. Istället för att konstant prata om vad företag ska göra så måste fler förstå vad varför människor gör vad. Och vad som är primära drivkrafter för att göra det. ”Varför” och ”Tänk om…” har jag använt mig av genom åren som viktiga frågor i en strategiprocess och de gäller även när det handlar om att börja marknadsföra sig på sociala webben.
Såna här grupper är meningslöst roliga.
Emanuel skriver om hur Dagen använt Facebook. Jag tycker visserligen det är fel att använda ett normalt personkonto som organisation, och idag kan man istället göra samma sak med Fan Pages, men läs hans berättelse som visar hur man just kan jobba med Fan Pages på Facebook som tidning eller organisation: för själva tillvägagångsättet är helt rätt.
mohahahaha Det är inte @kjellhaglund som lekt med typsnittsburken va? :)
Ah, en skön gammal annons. 1995 för en Commodore 64. USP:ar 16 färger och inbyggt ljud. Och för att få reda på var man kan testa: titta i telefonkatalogen. Barn, det här var innan Internet (nästan i varje fall)…
Ett gäng exempel på hur människor fått sparken, eller missat jobb för att de uttryckt sig mer eller mindre klantigt i sociala nätverk. Och desto mer de sociala nätverken spindlar sig in på Google, ju mer de blir viktiga för människor och därmed för företag – desto fler såna här exempel kommer vi att se.
Men: jag tycker företagen måste tänka till. De reaktioner som visar sig i den här postningen bygger på ett gammalt reaktionssätt när det gäller att ”skydda varumärket” med hjälp av att det bara ska omtalas av företaget utsedda talespersoner. Det är reaktioner som bygger på att man skär bort grenen som inte är som andra istället för att fundera hur man istället kan göra det till en tillgång för företaget. Grejen är helt enkelt att de som faktiskt engagerar sig i konversationen – även om det blir fel – kan vara goda ambassadörer om de får stöd och input från företaget, istället för att få ett avsked. Att kicka alla som gör fel, eller ta bort personer som har ett extensivt liv på sociala nätverk är djupt kontraproduktivt eftersom det fostrar till tystnad och skapar rädsla för att delta i konversationen. Det är bättre att utbilda, ge goda exempel och när något går fel – prata med personen och förändra dess perception på sitt jobb. När vi pratar sociala medier pratar vi bland annant om hur de är oerhört viktiga som varningssystem. Om en anställd uttrycker missnöje borde det vara en självklarhet för företaget att faktiskt ta tag i frågan istället för att sparka den anställda. Om anställda uppträder illa och visar upp det på nätet kan de självklart bero på att personerna inte fungerar på arbetsplatsen, men det kan också bero på att företagskulturen har löpt amok. Problemet är helt enkelt att få inom HR och inom ledningen fullt ut förstår sociala medielogiken, och att de personer som anställer ofta kan vara vad jag och Brit Stakston kallar ”digitala immigranter med analoga värderingar” och därmed ser det som händer på nätet som hot. Det behövs helt enkelt utbildning och insikt som går utanför de tekniska kunskaperna om sök och om sociala medier: mitt stora intresse är snarare att förstå principerna bakom det förändrade beteende som konversation och sociala medier skapar hos användarna: och hur det förändrar företagets möjlighet att hantera sitt varumärke.
Intressant analys och helt riktigt. Fr a runt att företag måste sluta titta på billiga sätt att broadcasta marknadsföringen.
Shel Holz menar att de oerhört höga kundnöjdhetssiffror som visar sig i USA borde tillskrivas att många företag faktiskt förstått vad sociala medier kan göra: både när det gäller att snabbt skapa en negativ bild av ett varumärke men också insikten om att konversation kan ge resultat. Jag skulle nog vilja säga att impacten av sociala medier och insikten om SERPens makt faktiskt sakta börjar att jaga företagen till att förbättra sin kundservice. Dock är det fortfarande långt att gå.
I Sverige stryper telebolagen farten till ungefär 33,3modemfart när man surfar för mycket på datatrafik. Trots ”surfa så mycket du vill” vilket är extremt korkat. Sprint i USA startar att ta ut traditionella överpriser för den som använder mer än 5 Gb per månad. Doc Searls är inte glad och det här är ännu ett idiotiskt tilltag som kommer att försena utvecklingen av den mobila webben.
Så sant.
Fredrik har testat Wave och är positiv. När jag läser blir jag, förutom sugen att testa, än mer övertygad om att hela det här konceptet bygger på ett helt annat sätt att tänka än vi tidigare haft. Spännande men kommer ta mycket lång tid att göra till var mans arbetsverktyg. Vi människor är sega när det gäller att förändra vårt beteende, och när vi lärt oss ett tekniskt sätt att tänka tar det lång tid att förändra det.
Kan inte låta bli att fundera över om det här inte borde krävas av andra operativsystem? För mig veterligen kommer endast Safari med såväl Iphone som till MacOS.
Grundbulten för cybernormer och en oerhört bra basgenomgång av vad jag som planner intresserar mig för: vem är det, vad gör man och fr a hur påverkar det.
Jag tycker det är en rätt skön inställning ändå – han skyller inte på något annat än sin egen svårighet att välja en Facebookstrategi. För det är väl faktiskt vad vi nu kanske behöver fundera över: en strategi hur man hanterar sin vänner. Definiera vad du vill ha Facebook till, vilken är din idé om ”vänner på Facebook” och håll dig till den.
Jag tycker att det här mest visar PRVs inkompetens när det gäller att sila mygg och svälja kameler. Helt klart visar det här att myndigheten verkar bry sig mer om vem som skickar in en anmälan än innehållet: för California Red resp. White går emot det som vanligtvis är grundregler för varumärkesskydd hos PRV – och särskilt då ordskyddet.
Självklart handlar det om storleken men det är samtidigt en intressant implikation på att Bings inriktning på ”beslutshjälp” skapar högre grad av konvertering för annonsering än Googles ”sökmotor”.
Man förstår att det kanske inte skulle vara så kul att arkivera varje Tweet – men det borde inte vara svårt att sätta det i ett automatiskt mode. Känns onekligen märkligt att Obama-administrationen, som verkligen speedade upp sociala medierna i kampanjen gör såna här snedsteg.
Läs Lotten om nätvänlighet kontra det som Birro och andra håller på med. Lotten är en blogg som alla borde läsa. Faktiskt.
Latitude blir sågat. Rejält.
Twitter rör på sig. Twitter 101 som ska vara en uppstuds för företagens användande av Twitter och ny landningssida för att bättre ge nya besökare en överblick av vad Twitter faktiskt är. Twitter är inte längre geekigt och startup-igt. Det är en reell tjänst som snabbt utvecklas mot en självklar plats för marknad och konversation.
Och jag tror att vi kommer att se hur ett antal early adopters nu på allvar flyttar vidare.
Oväntade val i listan. Chris Brogan, Brian Solis eller Steve Rubel är inte med.
Det är möjligen en fin tanke om att göra medier till samma sak som public funded museer och liknande men jag tvivlar starkt på att det på något sätt skulle ge en bättre medievärld. Jag tror inte alls på att ta ur profitmotiven utan snarare visa på ytterligare sätt att göra en kommersiellt gångbar modell där journalistiken har ett värde.
LinkedIn har inte slagit i Sverige ännu – men de tolv tipsen är värdefulla om man ska börja att nosa på den tjänsten.
Martin har skrivit om att rekrytera personer med sociala mediekompetens. Jag håller med honom och jag tycker man ännu mer kan trycka på att det är viktigt att personerna förstår den sociala medielogiken: helt enkelt att det inte handlar om broadcasting utan om konversation. Sen tror jag fr a i blogghänseende det är intressant att kvantitativt fråga om hur länge någon bloggat men också hur man förstår skillnaden mellan influencer och connector när det gäller exempelvis länkekonomin.
Bara att anteckna. Mycket viktiga råd som man inser att man många gånger missar. Och faktiskt är det ju ändå så att jag som konsult också ska tjäna pengar…
En how-to som kan starta personal branding på Twitter. Well – sen handlar det ju om att inte göra något dumt, skriva om det man faktiskt kan och göra det intressant :)
Techcrunch dyker ner i den nya företagsinriktade idén som Twitter verkar starta. Intressant framtid för mikrobloggtjänsten.
Samtidigt blir spamfiltren mer och mer effektiva. Jag får inga spam på någon av mina adresser. De filtreras effektivt av både Exchange och av Gmail
Ett stycke web 2.0-historia
Läs boken Micro Trends så förstår du begreppet mommybloggers. Hockeymorsorna har börjat att blogga.
Twitter som egen PR-maskin.
Plötsligt buzzar det till: Twitterflödet fylls av tweets och re-tweets om att Amazon har köpt Zappos, en onlinehandel för framförallt skor (varumärket kommer från ordet zapatos) men också senare kläder. Techcrunch skriver om det, Mashable skriver om det… alla inom sociala medievärlden blir till sig i trasorna.
Varför då? Det är ett jävla skoföretag? Det finns ju hur många som helst?
Nej. Zappos är unikt. Zappos är företaget som fått stå som portalfigur för att använda sociala medier för att bygga upp företaget. VD Tony Hsieh, är ett wonder-kid eftersom han så stringent byggt upp Zappos på öppenhet, transparens och sociala medier som plattform. Att han, i sitt brev till sina anställda, ber om ursäkt för vissa nödvändiga legala uttryck respektive att han lägger ut hela det interna mailet på sin blogg förklarar vad det är som Amazon köper: ett företag som inte bara använder sociala medier för deras egen skull utan tar konsekvensen av den sociala medielogiken.
Jeff Bezos, som kan sägas vara den förra IT-bubblans wonder-kid, förklarar varför Amazon (som på flera år knappast kan sägas enbart varit en e-handel för böcker) väljer att betala närmare 900 miljoner i Amazonaktier för Zappos: att Zappos är fullständigt centrerat kring att vara till för kunden. Exempel finns här (och den som chattat från Zappos kommenterar själv bloggpostningen) Något som Amazon försökt men på sitt mer teknokratiska sätt från web 1.0-tiden.
Se den video som Bezos spelat in:
Zappos idé har varit att jobba stenhårt med sin närvaro i sociala medier och deras anställda har på alla sätt givits plats och uppmuntran att delta och jobba med att bygga upp Zappos varumärke i det nya medielandskapet. Hsieh är i sig en entreprenör av guds nåde: redan som 24-åring sålde han bolaget LinkExchange till Microsoft för 265 miljoner dollar. Och investerade pengarna i en sajt som sålde skor. Hans historia är på många sätt en sorts hjältestory, och den är på många sätt lik Bezos historia.
Båda vände på logiken. Valde att göra något som ingen vågat fullt ut. Passionerat, fokuserat och med fokus på att fylla ett behov hos kunden. Bezos höll på att gå under i samband med dot.com-kraschen. Men valde att utveckla Amazon. Hsieh och Zappos fick kämpa i en hel del motvind när de valde att satsa på sociala medier som kanal för att öka varumärkets värde, sälja sina skor och skapa ett existensberättigande. Istället för traditionell marknadsföring.
Så fine. Sociala medier – än sen? Som jag sa tidigare: vad Zappos förstått är den sociala medielogiken. I grunden för den finns ett faktum: sociala medier är inte till för sig själva – de är till för att ge konsumenten mycket mer än tidigare. Närvaro, relation, konversation och realtidsdialog (nej, man kan inte alltid lyckas). Framförallt handlar det om att förstå att de anställda är tillgången. Som Brian Solis sammanfattar Zappos kanske unika förståelse för employee branding:
While Zappos the company is indeed “powered by service,” Zappos as represented by its hundreds of employees, is driven by dignity, personal and professional fulfillment, sincerity, empathy, and the aspiration of always being helpful to not only customers, but each other. At Zappos, employees are royalty. They’re encouraged to be themselves. They’re rewarded for adding personality to their job and responsibilities. They’re promoted for contributions and collaboration. It’s this empowerment that powers everything.
Exempelvis kan du följa alla anställdas twittrande, du kan följa deras bloggar och hela tiden lyfter Tony Hsieh inte upp sig, eller ledningen utan teamet. Och gör det på riktigt. Det handlar om att bygga företaget på passion och engagemang (läs deras 10 kärnvärden).
För det är inte deras teknik: sajten är enligt mitt tyckande rent ut sagt anskrämlig och jämfört med Amazon så är det knappast värt alla de pengarna. Deras utbud är stort men knappast unikt. Självklart handlar det om att köpa ett företag som har kunder, har en logistik och inte bara är luft, självklart handlar det om att handla upp en potentiell konkurrent.
Men de flesta är överens om att det fr a handlar om att köpa en företagskultur. Att köpa sig den kunskap som Tony Hsieh och alla anställda byggt upp genom att vara fullständigt inriktade på att konversera med sina kunder. För det som Zappos är idag, var vad Amazon en gång var.
Seth Godin har ungefär samma inställning om vad det faktiskt är som Amazon köper:
A corporate culture that’s not the same (and where great people choose to work) A tight relationship with customers that give you permission to talk with them A business model that’s remarkable and worth talking about A story that spreads Leadership
Självklart kan man fundera vad som kommer att hända nu. Zappos är en lite fjutt i jämförelse med Amazon. Och för att citera Noah Rosenberg på Facebook:
"when Rome conquered Greece," as they say. Or more aptly, "when Apple bought NeXT"… stronger cultures tend to prevail.
så är onekligen en fråga som återstår – kommer Zappos att slutligen sugas upp i Amazon och försvinna? Det vet vi inte. Men oavsett det – så handlar det om att ett varumärke som vågat ta ett steg åt sidan; gjort ett lateralt hopp faktiskt visar att sociala medier är något att räkna med. Amazon har köpt sig kunskap, en kultur och kommer garanterat arbeta hårt för att kapitalisera på den kunskapen och implementera den kulturen. Vilket innebär att värdet är realiserat: och att det visar att det går att sälja en idé, en modell och inte bara ett resultat.
Niclas Strandh, creative planner och sociala mediestrateg, ägare till Strandh DigitalPR och planner på JMW
Jag kan hjälpa dig med strategi, föreläsningar och implementering av sociala medier i din marknadsmix. Jag har lång erfarenhet av såväl varumärkesstrategi, mediestrategiskt arbete respektive att konceptualisera idéer. Jag jobbar gränsöverskridande mellan reklam, PR och andra specialiteter med inriktning på att skapa relevant, kreativ och effektiv marknadskommunikation.
Vill du ha kontakt med mig? niclas@digitalpr.se eller 0706480861 är de mest traditionella sätten att nå mig på.
DigitalPR is licensed under a Creative Commons Erkännande-Dela Lika 3.0 Unported License.
Based on a work at digitalpr.se. | Strandh.DigitalPR
| All Rights Reserved