Ärlighet varar längst (re:pub)

Det är många inom PR-branschen som nu jagar folk. JMW gör det, Prime gör det och fler, och det sker delvis via onlinetjänster. Vilket ju också är lite intressant i ljuset av den diskussion som uppstått med anledning av Rolf van den Bergs Brinks post om PR-chefernas deltagande1i sociala medier som också Martin skriver om här.

Ett intressant case är MyPunchBowl vars VDs blogg är intensivt närvarande och berättar i den här postningen om hur han fastnade för ett av de mail som kom in efter deras annons på Craigslist – det hade en felstavad rubrik. Och han påpekade det i sitt svar till kvinnan som skickat in det – och hon gav ett minst sagt oväntat svar på tal. Det intressanta i postningen är dels svaret som Matt Douglas fick men också diskussionen bland kommentarerna som visar på både lätt naivt romantiska känslor, liksom extremt analoga värderingar runt felstavningar och hur man bemöter andra människor.

Som den vana och insiktsfulla bloggaren Matt D är så gör han en uppföljande postning där han berättar om första intervjun med kvinnan i fråga – och sedan får hon själv skriva; som en del av det fortsatta testandet för att få jobbet. Och kära nån, det är en kvinna som knappast försvinner i mängden.

Själv har jag ofta varit inte helt snäll mot olika varumärken och personer runt dessa. Men alltid försökt vara ärlig, och bett om ursäkt om jag bevisats ha fel. Det har också gett mig nya spännande kontakter. Så självklart måste man veta vad man gör – men att vara för snäll, för slipad, för konfliktundvikande tror jag i dagens mediavärld helt enkelt innebär att människor inte litar på dig alls. Självklart kräver det mod och insikt om att det aldrig är en dimension som bestämmer vilken person som är bakom ett mail, en bloggpost eller en tweet. Vi är multidimensionella – och sociala medier ger oss möjlighet att faktiskt visa flera av de dimensionerna. För den som läser gäller det att läsa mellan raderna och sedan fråga, tycka och diskutera.

Det är vad konversationen handlar om.